Skogsstjärnas hundblogg

Efter att ha promenerat till en riktigt fin fågelskådarplats vid Krankesjön med dels gömsle och dels fågeltorn är jag nu benägen att revidera vilken fågelart vi såg häromsistens. Diverse pedagogiska affischer visar att lärkfalken hör till de migrerande fåglarna, men att vi istället kan ha sett den röda gladan, som finns här året om.

Kasper brukar normalt inte skälla i bilen.
Idag passerade vi Sjöbo på en liten bilutflykt och vi passade på att stanna till vid konditoriet. Jag gick ut för att handla medan husse och Kasper stannade i bilen.
Rätt var det är börjar Kasper skälla av sjutton. Husse kikar ut och får se en neger som går förbi bilen. Pinsamt, tyckte husse.
Undrar om Kasper drabbats av Sjöbosyndromet?

Det är ett sånt strålande väder idag att en långpromenad efter lunch var givet. Vi valde ett nytt ställe på heden och började promenera med flexi. Jag hade en tanke att kanske släppa senare, på hemväg eller så. Efter ett tag hördes maskinljud på andra sidan en kulle. Vi gick upp för att kika och mycket riktigt rullade det tanks borta i skogsbrynet.
Vi fortsatte att promenera utmed vägen, men rätt var det var kom ett sambandsfordon farande, tvärnitade så den kanade på den isiga vägen och en man klev ur. Jisses, tänkte sambon som bar en kamera runt halsen. Nu ska de beslagta apparaten! Men nej, han ville bara varna oss att de snart skulle börja skjuta.
Tomma skott? frågade sambon och tänkte på vår säkerhet.
Militären skrattade.
Jodå, tomma skott, men han hade mer tänkt på hunden. Och visserligen är Kasper skottfast, men när jag tänkte på hur tanksskott kanske kunde låta (hade aldrig hört några i verkligheten tidigare) så tyckte jag att det var dumt att utmana ödet. Jag tackade militärkillen för vänligheten och så vände vi. När vi gått mer än halvvägs tillbaka till bilen så hörde vi då det första skottet. Det lät mer som ett åskmuller, åtminstone på så här pass avstånd. Åska mitt denna soliga dag…
Utflykten blev därmed inte lika lång som vi tänkt oss, men händelserik på sitt sätt. Och inte fick Kasper springa lös, han skulle säkert fått för sig att springa fram och skälla på de gröna monstren…

Vi har lärt oss att somna till dessa ljud. Blundar man ser man inte heller helljusen som emellanåt speglar sig i sovrumsväggen när nån enstaka bil kör förbi om natten. Det finns nämligen varken rullgardin, persienner eller vanlig gardin i detta fönster. Eller ens gardinstång, för då hade vi ju kunnat hänga upp ett lakan eller nåt.
Dessa omgivningens påminnelser gör iallafall att vi kände att det var läge för sovmorgon idag. Kasper sover numera i sin bädd på sovrumsgolvet så att katten får fri lejd i resten av huset. På morgonen får han komma upp under täcket hos mig. Då somnar han nöjt om en stund till.