Skogsstjärnas hundblogg

Siri Houdini är en katt som formligen rinner fram: uppför trappor, ner från ens famn, förbi nyfikna hundnosar – bara rinner fram som ett svart vatten. Hon öppnar inte bara innedörrar, utan kan även lyckas med ytterdörren.
Häromdagen upptäckte husse plötsligt att ytterdörren stod öppen. Efter viss uppståndelse och förvirring visade det sig vara katten som gått in. Häpp! Det ska tilläggas att ytterdörren, precis som de flesta, öppnas utåt.
Jag är utomordentligt glad att Kasper inte kan detta trix. Och hoppas att inte Siri lär honom…
Katträningen går inte direkt framåt. Om jag är superalert och klickar och belönar och husse har katten alternativt den är i sin bur kan det gå skapligt. Men inte på fri tass. Jag är rädd att Kasper har alltför mycket jaktinstinkt i sig för att det alls ska gå, om inte annat är det ett extremt långsiktigt projekt. Men vi kör väl på lite i taget så får vi se hur långt vi kommer.
Det går skapligt för det mesta att hålla dem åtskilda. På dagen ligger Siri mest uppe i ateljén och sover. Där är hon helt fredad för den värsta av Kasperattacker. På natten ligger Kasper inne hos oss och då har Siri hela resten av huset att husera i. Det är bara på kvällarna det kan vara lite känsligt, för då kommer Siri fram och vill bli gosad med. Få sitt människobehov tillfredsställt.
Det är också på kvällarna vi emellanåt tar tag i träningen, när vi båda känner för det. Är vädret skapligt skickar vi ut henne ett tag, och så meddelar hon via dörrhandtaget när hon vill in igen. Om man säger.