Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Månad: januari 2010 (sida 1 av 4)

Aza har valpat

För den som gillar att kika på nyfödda gårdshundsvalpar så valpade Kaspers halvsyster igår natt. Resultat: tre hanar, en tik, plus en hane som inte klarade sig. Vi önskar H-kullen lycka till i världen.

Igår hade vi den mest fantastiska vinterdag man kan tänka sig! Först gick jag en långpromenad med Kasper, kom hem lyrisk och erbjöd mig att åka och hämta dem nånstans om husse och Kasper ville ut och gå. De fick gå så långt de mäktade med vinden i ryggen. Inte för att det blåste så mycket, men ändå. Det är skönt att gå och veta att man inte behöver tänka på att gå tillbaka. Så de satte av, gick via Harlösa kyrka och så plockade jag upp dem nere i byn. Kasper fick alltså dubbla långpromenader. Sen var han rätt nöjd den dagen.

Det var så fint att mina tankar gick mot barndomens spark. Har inte satt en fot på en på hur många år som helst, men nu skulle en spark verkligen göra sig på bondens lilla väg med Kasper dragandes framför. Tyvärr hör sparkar till sällsyntheterna i Skåne, så det får förbli en dröm. Några bilder iallafall för att visa hur vackert det var.

Vårt hus i bakgrunden.
Traktorkonst.
Oändliga vidder.
Här har husse lyckats fånga en av alla rovfåglar på bild.

Lite bilder i väntan på stormen…

De har ju varnat så inför den kommande stormen att man blir lite matt. Vädret är väl i allsin dar inte värre än förr? Folks vett verkar däremot vara det. Eller kanske snarare medias vett, som haussar upp allt till den milda grad. Iallafall kommer här några bilder från den vackra gårdagen före stormen:

Vacker liten bykyrka i strålande sol
Finaste Österlen
Siri har burrat upp sig på skrivbordet
Det gäller att ha koll på både djur och datautrustning
Det var mycket kika igår, från båda håll. Kasper nosade till och med lite under svansen på Siri, men när han blev för närgången väste hon sitt missnöje och jag fick köra bort honom.

Jag har fått en blogg-award från Ninni!

Jag har fått en blogg-award från Ninni!

Reglerna se ut så här.

A: Kopiera awarden på er blogg!

B: Länka till personen som gett dig awarden!

C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!

D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!

E: Länka till deras bloggar!

F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!

♥Jag har en dröm om att skaffa en hund till och lära mig apporteringens hemligheter!
♥ Jag drömmer om att skaffa ett hus i Frankrike, men det blir nog aldrig av!
♥ Jag är väldigt oböjlig i mitt vänstra knä.
♥ Jag önskar att jag kunde lära mig flytande franska.
♥ Jag är enormt stolt över min dotter!
♥ Har lätt för att övertala mig själv… att ”unna mig”, särskilt roliga tekniska prylar.
♥ Jag har förverkligat drömmen om ett eget företag som ger mig flexibilitet i vardagen.

Jag ger denna award till:
Enzo
King
Olsen
Mocca
Freddie
Garibaldi
Benson

Kasper backar uppför trappa

Här kommer då den utlovade filmen. Vi har alltså börjat med att träna att backa upp på ganska låga böcker, sen höjt bokstapeln successivt. När bokhögen så var ungefär lika hög som ett trappsteg övergick jag till att försöka få honom att istället backa i trappan. Det tog ett tag innan han fattade att backa i trappa var samma sak som att backa uppför böcker, men när det väl lossnade så lossnade det rejält. Det här är tredje träningssessionen i trappa.

Mer katträning

Ikväll kom Siri fram och ville människomysa. Hon hamnar lätt på lite undantag här i huset, så nu tog jag henne in i vardagsrummet med ett glas vin framför teven och försökte samtidigt domptera Kasper. Husse tog lite bilder.

Siri syntes så dåligt mot min mörkbruna tröja att vi satte henne i kattbädden…
Kasper var rätt på i början, men insåg snart att han var tvungen att ge oss lite mer space…
Så där ska det se ut…
Hanterar hund, katt och glas samtidigt… Skål!
Det här är en mycket ovanlig bild – jag är normalt sett inte mycket för katter. Men Siri är osedvanligt trevlig. Och synnerligen orädd för hundar, vilket gör henne till en utmärkt träningskompis i Kaspersammanhang.

Gratis hundmat och annat matnyttigt

Idag hade jag en gäst här, som jag åkte till ner Ystad för att hämta i förmiddags. Det var kul att träffa min amerikanska vän Lisa igen. 😉
På vägen dit råkade jag i Sövestad åka förbi skylten Nordic hundfoder – fabriksförsäljning. Swosh, sade min bil och alldeles av sig sig (nästan) svängde den blixtsnabbt av och tillbaka till byggnaden med denna intressanta skylt. Till saken hör att Kasper bara har två färskfoderkorvar kvar här i frysen, det fanns ju en gräns för hur mycket fruset jag kunde ta med mig. Och detta är hans vanliga märke!
Jag hittade en anonym dörr och steg in i en lagerlokal. Hittade en man och frågade om skylten möjligen kunde stämma. Jovisst, gå upp bara till damen i den lilla kontorssmutten ovanför den branta trappan. Däruppe förklarade jag mitt ärende och sade att jag hittat dit av en ren händelse och normalt brukade köpa Nordic uppe i Vallentunatrakten. Oj, vad kul hon tyckte det var med en så långväga kund. Så kul att det slutade med att jag åkte därifrån med en hel kartong gott och blandat alldeles gratis. 😀
Egentligen sade jag att jag inte ville köpa en hel kartong, utan undrade om det gick att köpa lösa korvar. Visst, kom med ner så ska vi prata med dem. Tillbaka hos första killen sade ekonomidamen att han skulle ta fram en låda till mig, låta mig hänga med in i frysen och sen packa ner det jag behövde av deras sekundagods. Jag frågade om jag skulle komma upp till henne igen sen och göra upp det ekonomiska, men hon sade att hon bjöd på det! Egentligen tog de 8 kr/kg vilket är ungefär halva priset mot när man beställer hemma… Vi gick in och han började ta stora tvåkiloskorvar. Hellre lite mindre, sade jag, och jag behöver inte så många. Han fyllde på och sade att det ryms ju fler och vill du inte ha lite vom också? Jo, vom formligen älskar Kasper, så det ville jag ju. Det slutade med att hela kartongen blev fullproppad…
Så åkte jag vidare och plockade upp Lisa. Vi åkte på lite lokal sightseeing med lokala slott och så, åt lunch hemma hos oss och satt och snackade. Givetvis var jag tvungen att visa hur långt Kasper kommit med trappbackningen, och det gick ännu bättre än igår! 😀 Annars brukar det ju gå sämre när man ska visa, men den här gången visade sig Kasper verkligen från sin bästa sida. Han vet precis vad han ska göra!
Husse bad mig köpa med lite thaimat när jag sen skulle köra tillbaka Lisa till Ystad igen. Han gav mig två adresser han hittat på webben. Tyvärr fanns det inga thairestaurangen på någondera adressen, så jag tog till bil-gps:en och hittade en tredje adress. De hade inte de rätter jag ville ha och när mannen sade att det skulle ta 35-40 minuter innan maten var klar struntade jag i det. Jag hade ju en hemresa på en timme också, så tanken var inte lockande att bli sittande där. Tillbaka vid bilen kollade jag var nästa thaiställe låg – i Sjöbo. Hmm, där skulle jag ju ändå åka förbi, så jag ringde dem. Jodå, de fanns och kunde ta upp en beställning. Jag hade ju ingen matsedel så det fick bli lite ungefärligt. Klart om en kvart, meddelade de. Gps:en sade att det skulle ta 20 minuter att köra dit, så jag gasade på, hittade fram – maten var färdig! På hemvägen tittade ett rådjur på mig vid vägkanten, men hade den goda smaken att vända tillbaka inåt skogen.
Nu är det dags att försöka beta av lite av det jobb jag inte har gjort under dagen…

Animerad Kasper

Provade att animera de båda bilderna från förra inlägget. Kvaliteten blir ju lite taskig när man går från jpg till gif, men det må vara hänt…

Jag testade förresten i trappan igen och nu verkar det sitta! Han backar med bakbenen, jag belönar, han hoppar upp med frambenen till samma trappsteg, jag belönar, han tar nästa trappsteg med bakbenen, jag belönar… Tjoho! Ska se om vi kan filma det med mobilen när vi har lite bättre ljusförhållanden…

Skulle just skryta…

Skulle just skryta om att Kasper nu klarar att backa tre böcker högt. På ett ställe…
Dags att generalisera. Försökte överföra backandet till trappan, men i det här huset är det dåligt med utrymme för oss att få rum framför trappan. Jag tror att mitt kroppspråk blev konstigt där jag stod upptryckt bland ytterkläderna för Kasper fattade inte alls vad han skulle göra. För att förenkla hämtade jag en av våra vanliga böcker och lade dit nedanför, men det hjälpte inte.
Efter en ganska lång och frustrerad (=pipig) stund där han omväxlande tog några framåtsteg upp i trappan och backade nedanför – fast åt fel håll, ut i hallen så lossnade det plötsligt lite.
Han satt två–tre trappsteg upp och backade plötsligt upp till nästa, svängda trappsteg. Whooop! Belöning!
Vi körde det ett par gånger i rask följd och sen fick han kossan som belöning.

Skulle just skryta om detta, som sagt, när jag plötsligt hör världens oväsen i köket. Rusar dit och ser att Siri just har räddat sig upp på köksbänken medan Kasper hoppar som en besatt nedanför. Jag ryter Sitt åt Kasper, som lyder, men samtidigt hackar tänder så man förstår att han knappt har kontroll på sig själv.  Så tar jag Siri i famnen och pratar snällt med henne. Så fort jag pratar med ljus röst börjar Kasper hoppa igen, men lugnar sig när jag vrålar till. Så går vi i samlad tropp till tvättstugan där Siri har toalåda, mat och vatten och Kasper får sitta fint innan jag så småningom släpper ner Siri på golvet i tvättstugan. Puh!

Det man tjänar på gungorna får man igen i karusellen, eller hur var det nu igen…

Frisyrjämförelse och andra foton

Okej, här kommer då en frisyrjämförelse för den nyfikne.
Först den klippning i Frankrike som jag blev nöjd med (och som senare förstördes av frisör i Vallentuna):

Och så gårdagens klippning (fotoförhållandena var inte så bra igårkväll) där jag beställde ungefär samma saker som i Frankrike i somras. Intressant att se hur samma beställning kan tolkas så olika:
Så fortsätter bildskörden med en härlig utsiktsbild från oss:

Och de här bilderna borde man göra en rörlig gif av, eller så (öronen!):

Några rätt bra inkallningsbilder med tanke på att jag både höll i kameran och kopplet samtidigt:

Och avslutningsvis den vanligaste synen av Kasper nuförtiden – nosen djupt ner i snön för identifiering av spännande doft.

Siri Houdini

Siri Houdini är en katt som formligen rinner fram: uppför trappor, ner från ens famn, förbi nyfikna hundnosar – bara rinner fram som ett svart vatten. Hon öppnar inte bara innedörrar, utan kan även lyckas med ytterdörren.
Häromdagen upptäckte husse plötsligt att ytterdörren stod öppen. Efter viss uppståndelse och förvirring visade det sig vara katten som gått in. Häpp! Det ska tilläggas att ytterdörren, precis som de flesta, öppnas utåt.
Jag är utomordentligt glad att Kasper inte kan detta trix. Och hoppas att inte Siri lär honom…
Katträningen går inte direkt framåt. Om jag är superalert och klickar och belönar och husse har katten alternativt den är i sin bur kan det gå skapligt. Men inte på fri tass. Jag är rädd att Kasper har alltför mycket jaktinstinkt i sig för att det alls ska gå, om inte annat är det ett extremt långsiktigt projekt. Men vi kör väl på lite i taget så får vi se hur långt vi kommer.
Det går skapligt för det mesta att hålla dem åtskilda. På dagen ligger Siri mest uppe i ateljén och sover. Där är hon helt fredad för den värsta av Kasperattacker. På natten ligger Kasper inne hos oss och då har Siri hela resten av huset att husera i. Det är bara på kvällarna det kan vara lite känsligt, för då kommer Siri fram och vill bli gosad med. Få sitt människobehov tillfredsställt.
Det är också på kvällarna vi emellanåt tar tag i träningen, när vi båda känner för det. Är vädret skapligt skickar vi ut henne ett tag, och så meddelar hon via dörrhandtaget när hon vill in igen. Om man säger.

Äldre inlägg