Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Datum: 12 januari 2010

Långpromenad och bakdelsträning

Vi bekantar oss med den lede fi.

Äntligen var vädret sånt att vi kunde ta oss ut på heden igen. Den här gången skulle gps:en leda oss till spännande cacher, vilket dock inte ledde till någon loggning den här gången. De två första var för mekiga (klättra upp på en gammal rostig bro respektive krypa ner i en beckmörk underjordisk skyttegrav utan ficklampa) och vid den tredje hade militärerna kulspruteövning. Bäst att ligga lågt där.
Vi kunde dock konstatera att Kasper på långt avstånd helt ignorerade kulsprutesalvorna och på några hundra meters avstånd tittade intresserat ditåt och gärna hade sprungit närmare och kikat om han inte varit kopplad. Ingen skotträdsla ens vid hårdare skjutning.

Nu ikväll körde jag lite bakdelsmanövrar igen. Numera kör vi två böcker högt. Han fick upp farten fint och gjorde tio fina uppbackningar på raken. När jag så tog fram kameran för att föreviga detta satte han sig (!) för första gången däruppe. Ser ju lite fånigt ut. Sedan backade han antingen snett eller satte sig. Tji fick jag.

Kasper och Siri

Det här är det närmaste Kasper kommit Siri utan att få totalspel. Hans viftande svans syns tydligt på bilden. När jag inte fotade belönade jag med räkost. Båda kombattanterna gillade det. Fast när jag lät Siri slicka på tuben blev Kasper lite otålig: Min tub, ju!

Siri är däremot mycket snäll och tillmötesgående i detta sammanhang. Jag skulle haft full förståele om hon stuckit ut varenda klo och försökt fly vid första, bästa tillfälle från husses famn. Men icke. Hon är verkligen en foglig liten katt.

Vi får se om vi kan träna vidare med detta, vi har ju ett ypperligt tillfälle.