Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Uthållighet på Strawberry Fields

Åkte till Strawberry Fields för att kolla hur marken är där nu. Status:

  • lerig och slaskig första väg
  • snöig/isig andra väg
  • lucker snö på fälten
  • skare som asfalt i skogen

Tycker gott man kan vänta ett par veckor till innan man tar området i bruk för mer ordentlig träning.

Iallafall lade jag ut några smådummies och skickade på långa linjetag. Vid fält 2 skulle jag kasta upp två fickdummies på den stora stenen. Detta var synligt för Lakrits. Den första rullade åt vänster och hamnade mellan stenen och ett träd. Den andra rullade bakåt utom synhåll. Så gick vi över hela fältet i en rundböj och så skickade jag tillbaka ospårat. Den första tog han in helt galant och jag trodde då det var dummien som hamnat bakom (distansen var så stor att det var svårt att se exakt). Så skickade jag honom att plocka in nummer två. Han sökte och sökte. Några gånger tog han vidare lovar och jag kunde på ett fint sätt dirigera tillbaka honom till stenen. Några gånger var han bakom stenen jättelänge utan att jag kunde se honom. Eftersom jag inte heller såg nån rörelse i skogsbrynet tänkte jag att han nog faktiskt sökte och beslöt mig för att ha is i magen. Jag tog inte tiden, men jag tror bergis han sökte intensivt där en kvart. Till slut bestämde jag mig för att nu har han varit duktig nog, gjort ett jättebra försök och hållit sig väl i området, så jag kallade hem honom. Han fick klapp och godis när han kom tillbaka.

Jag satt en stund på en sten och solade mig medan hundarna fick skrota omkring. Kasper fick ett godissök. Sen lämnade jag en fickdummy i en enklyka innan vi vände åter över fältet. När vi var kanske 30 meter ifrån stenen skickade jag honom på nytt till det gamla sökstället. Han for dit i god fart och började söka. Men inget. Nu gick jag närmare utan att avbryta honom. När han tittade upp på mig sade jag bara Sök! Var är den? Och så letade vi tillsammans. Jag insåg nu att den i trädklykan mot stenen var den han hade plockat in, och den andra måste ha ramlat ner i ett djupt hål precis bakom stenen. Det var neryrt snö i det hålet och när jag gick närmare stack Lakrits ner huvudet så långt ner och in han bara kunde. Kanske för att visa att det var där den låg, men han kunde inte få fatt i den? Jag belönade honom igen och gav slaget tappt. Kanske går den att återfinna när snön smält lite mer, eller så får sorkarna eller ormarna nåt kul att leka med. 

Fickdummyn i enklykan då? Jo då, den var det ingen problem att få in bortifrån stenen.

2 kommentarer

  1. Ja, så kan det gå. Duktig Lakrits som var så uthållig. Jag var också där nere för någon vecka sedan. Väldigt tung-gått på fälten och verkligen lerigt den första biten på vägen. 🙁

    • hundadmin

      31 mars 2013 at 16:58

      Ja, han var verkligen hur duktig som helst. Jag trodde ju på det långa avståndet att det var den där inklämda dummyn mellan sten och träd som han inte fick vittring på (vinden låg på från andra hållet, så stenen gav lä). Men han hade nog verkligen idogt försökt vittja det där hålet bakom stenen, utan att lyckas nå ända in.
      Ja, det känns som om man kan vänta lite med att åka dit igen, finns trevligare marker i nuläget.

Kommentarsfunktionen är avstängd.