Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dsg (sida 1 av 66)

Kasper vill in

När det är kallt ute vill den lille gårdshunden inte vara ute längre än nödvändigt. Det berättar han då gärna för mig.

Snölek och premiär på korp

Annika och jag tog häromdagen en promenad på Strawberry Fields.

Först lite lek i snön.

20161112_120806 20161112_12071520161112_120732 20161112_120804 20161112_120817

Och sedan kom korpen fram för lite dirigering. Jag gick ut med den tillsammans med Sansa första omgången och lade ner den.

20161112_123354
20161112_123412

Hon ville inte riktigt släppa taget vid första avlämningen, den var allt lite spännande. Nästa omgång fick hon sitta kvar medan jag lade ut den. Först reste hon sig, men efter påminnelse gick det bra.

20161112_123700 20161112_123708

Och sen ett nytt skick. Nu blev avlämningen bättre.

20161112_123734 20161112_1237450 fb_img_1478962129797 20161112_123432 20161112_123749

Dagen därpå gick vi en ny promenad, men glömde ta fram kamerorna. Vi hittade iallafall en rolig trädstam som vi ställde oss på varsin sida om och provade att kasta markeringar. Vi ville se hur de löste svårigheterna. Kullsystern Chilla hoppade över den höga stammen, kom rakt på nedslagsplatsen och hoppade därefter tillbaka igen som om hon aldrig gjort annat. Ett skolexempel!

Sansa fick en annan nedslagsplats och valde att krypa under vid det hål som fanns där under stammen. Samma väg tillbaka.

Efter min resa till San Francisco har jag märkt lite problem med fotgåendet, stadgan och avlämningarna mot hur det var innan jag åkte. Jag har nu detaljtränat dessa bitar och känner att vi börjar komma i fas igen. Särskilt skickstadgan har till och med förbättrats och jag kan nu sticka ner armen som för att skicka och sedan ta upp den igen, byta riktning och sänka ner armen på nytt. Istället har vi fått lite nya bitar att nöta, som följsamhet vid min vänstra sida när jag vrider runt mig. 🙂 Alltid är det nåt …

Jag får höra att jag inte borde böja mig ner så långt som jag uppenbarligen gör (sista bilden). Det känns inte som jag böjer mig så långt ner, men hon är ju så himla liten … 🙂 Hittade en film från Lakrits när han var 7 månader och hur vi höll på där att traggla med avlämningarna. Lite kul att jämföra.

 

 

Utflykt till Oxnäset

Idag skulle jag äntligen hämta de temuggar jag beställde i våras. Krukmakerskan håller på att lägga ner sin verksamhet, men skulle köra en sista batch. Tur där. Jag hade berättat på telefon vilken modell jag ville ha (hade två muggar från henne sedan tidigare, men en hade oturligt gått i golvet) och trodde att vi var helt överens. Så kommer jag dit och det visar sig att hon glaserat med högglansig istället för matt glasyr. Suck. Det var ju det som var så skönt för fingrarna att hålla i. Det var det som var hela grejen. Förutom bra storlek (hon kallar dem soppmuggar, men det är rejäla tebaljor helt enkelt) och skönt välbalanserat öra. Det är mycket som ska stämma med muggar. Men just att hålla i det där matta, det är som en varm smekning. Dubbelsuck. Det var ju bara att bita i det sura äpplet och köpa dem, för det blir ingen mer batch gjord. Synd att du inte sade matt, sade hon. Jamen, hela den serien har ju varit matt. Hur ska jag som kund veta att man kan göra på annat sätt ens? Amatörmässigt. Men nu får jag gilla läget och använda dem. Tre högblanka och en matt. Trippelsuck.

Iallafall, i det fina höstvädret hade jag bestämt att jag skulle utforska en ny del av Norrtäljetrakten och valet föll på Oxnäsets naturreservat. Jag och hundarna hade picknick på en solig och fin klipphäll med utsikt över Norrtäljeviken. Vi mötte ett fåtal personer, bland andra några svampplockare med en utställningslabbe. Det var lite kämpigt att gå stigen utmed vattnet med tre kopplade hundar (så småningom bara en kopplad), stolsrygga och systemkamera om halsen för det var som klippstränder brukar vara, mycket upp och ned och stora stenar, rötter och håligheter om vartannat. Så till slut bestämde jag mig för att vika av inåt barrskogen, som var lite vänligare med mycket mossa. Svampplockarna menade att det gick stigar lite här och där och att jag säkert skulle råka på en. Nja. Några djurstigar kunde jag följa kortare bitar, men mest blev det off path. Som tur var var mossen vi traskade igenom torr. Och jag hittade tillbaka till bilen även utan stig. Mysiga mosshällar hittade vi här och där, en mysig skogsrunda, helt enkelt. Jag blundade mentalt för all svamp jag såg och koncentrerade mig på att ibland använda den kamera jag släpat med mig. Några av bilderna nedan.

img_2512 img_2497 img_2491 img_2483 img_2471 img_2469 img_2454 img_2451 img_2449

Upp i det blå på WT Lidingö 2016

Idag startade Lakrits och jag i elitklassen på WT i Lidingö. Det regnade när vi åkte dit, och det kan inte ha varit roligt för ökl som körde då. Karin Lind och Werner vann ökl trots detta med fina 94 p, grattis till er! Och det var hela 14 Thorsviekipage anmälda till provet. Kul!

När ekl hade samling var det uppehållsväder och sen tittade solen fram emellanåt. Nån värme hade vi dock inte. En stor eloge till alla funkisar som orkade hela dagen. Det var 25 ekl-ekipage men tror det kom 24 till start.

Ekl var lite annorlunda upplagt mot normalt. Vi delades in i fem grupper med fem i varje (i vår grupp, som startade sist, tillkom en funkishund för att fylla ut till fem platser).

Eftersom vi var i grupp fem, sista gruppen, blev det ett par timmars väntan. Jag och Lakrits satt ett tag i bilen och sen satt vi i en solig glänta en stund och försökte hitta vår bubbla. Mot slutet gick vi till hundstoppet och väntade där. Väntan ägnades åt en kombo av fotgående varvat med att sitta på stolsryggan. Jag hade godis att belöna fotgåendet med och nosande var strikt förbjudet. Några gånger fick han kisstillstånd, annars var det fokus på mig och vila som gällde.

20160417_145257_linje_med_drive-2

Position 4 och 5 med domare syns till höger. Framför dem 4 skyttar och längst fram slutet på driven som gått tvärs över fältet.

Alla fem fick gå ut och ställa sig på varsin position i bredd på linje, sedan körde det en drive åt det bortre hållet som alla fick titta på, okopplat såklart. Direkt efter driven sköts det ett tomskott och ett skott mot en dirigering som låg snett åt höger från linjen sett. Sedan sköts och kastades en dubbelmarkering på samma sida; den första i mitten och den andra till vänster.

20160417_140942_linje-2 20160417_140938_linje-2

Bilder på linjen. Här ser man hur det omväxlande skickas åt båda håll.
Rätt mycket att hålla reda på för funkisar, domare och deltagare.

Den sist kastade markeringen var en ”runner” som nummer 1 skickades direkt på. Jag och Lakrits hade den positionen, och han spikade den (20 p). När han var på väg in med den sköts det bakom oss och nummer 2 och 4 vände runt på linjen. Ett skott till ditåt varpå det kastades en markering åt höger (åt parkeringshållet). Nummer 2 fick ta den markeringen (när det blev Lakrits tur spikade han den och 20 p). Därefter var det nummer 3 som fick ta in minnesmarkeringen åt bortre hållet på mitten av fältet (Den blev knepig för Lakrits, som var på väg att vika av snett åt vänster när han kommit ut en bit. Jag fick bryta in och blåsa stopp, sedan ut och närsök. Han kom lite grunt, så stopp igen och Back. Då tog han den. 18 p.) Nummer 4, som redan stod vänd åt p-hållet sedan skotten gick, fick nu ta in dirigeringen snett åt vänster, lite uppför en backe och precis i lä av ett stup. (När vi kom till den skickade jag Lakrits rakt ut, stopp precis på rätt ställe, vänster. Sen fick jag en ingivelse när han sprang att inte chansa på att han verkligen skulle springa uppför backen och ta den, tänkte att han kanske skulle vika av utmed ängskanten. För att inte riskera detta ropade jag Upp i exakt rätt ögonblick och sen lade jag på en närsökssignal. Yes, där satt den! 18 p.)

20160417_143624_dirre4-2

Här syns dirigering 4 från åskådarplats; det var mycket snedare vinkel från deltagarens position. Till vänster om den röda fyrkanten finns ett mossbeklätt stup – nedanför stupet låg den. Här fanns noll vind till hundens hjälp; den var tvungen att helt lita på föraren.

Sista ”rutan” var den sneda dirigeringen för nummer 5 åt bortre hållet. Den var knepig, eftersom hundarna lockades att ta sig upp i skogen alldeles för tidigt. Alltför rakt kunde också leda till problem på grund av den gamla minnesmarkeringen som legat där; man ville ju inte att hunden skulle fastna där och leta efter den redan upptagna apporten. Min plan var därför att skicka Lakrits lite grann åt vänster, mot hörnet på fältet. (Trots min plan drog sig Lakrits in i skogen alltför tidigt. Jag blåste stopp och Back med vänsterhanden. Trots det försvann han in i skogen (hans Back säkert). Blåste tillbaka honom lite och nytt försök. Han drog sig in i skogen igen och då stoppade jag på nytt. Tänkte att det är ju kört att prova den grejen igen så jag bestämde mig för att istället dirigera vänster där inne i skogen. Det gick bra och jag stoppade sen ungefär i rätt höjd (svårbedömt från mitt långa avstånd med vegetation emellan oss). Utan att se honom ropade jag sedan vänster igen – och se på fan! Han dök upp bland buskarna i rätt härad och jag blåste närsök. Efter lite letande fick han fatt på den! 15 p.) När alla gjort de fem rutorna bytte vi plats så att alla fick göra samtliga rutor. Vi fick koppla en stund mellan omgångarna medan vi bytte position och då fick han en liten godis. Det skedde ingen bedömning mellan rutorna, utan fungerade som vanligt WT med skillnaden att rutorna låg extremt nära varann.

20160417_180835_domare-2

Våra fem domare samt Linnea och inskickaren på ruta 5.

Jag var nöjd med Lakrits prestation men trodde aldrig det skulle räcka så långt som det gjorde med alla duktiga ekipage som ställt upp på detta elitprov. Jag är så himla glad för vår andraplats det räckte till! Vann gjorde Sverker Olausson på 93 p medan jag och Jenny Långström båda fick 91 p. Enligt PM skilde man på lika poäng genom först de som hade flest poäng på ruta 3, därefter ruta 4, 5, 1 och sedan 2. Och jag hade 18 p på ruta 3 medan Jenny hade 16 på den.

IMG_07261_prisutdelning-2

Stolta och glada pristagare. Bara Lakrits som är lite avig.

Vi fick fina priser: en stor fodersäck från Royal Canin, ett gigantiskt lufttorkat älgben, en chuckit och ett vaccinationskort.

Behöver jag tillägga att jag vrålsjöng ”Upp i det blå” med Ted i hans Satellit i bilen på hemvägen? Jag känner mig helt uppe i det blå nu.

Väl hemma blev det fest:

förrätt-2 middag-2 aberfeldy-2
Självklart var det dags att korka upp en flaska Aberfeldy.
älgben-2 20160417_221736_kasper_benet-2

Så småningom fick Kasper smaka lite också, men det satt hårt inne.
Älgbenet är verkligen rejält. 

Thorsvi-WT på Lilla Träskaten

IMG_9776Nu finns bilder av varierande kvalitet att titta på. Jag försökte börja med en bild där föraren syns följt av ett antal bilder på hunden, detta för att göra det någorlunda möjligt att identifiera era adepter.

***

Idag var det Thorsvi-WT på Lilla Träskaten, premiär för oss i elitklass.

På förmiddagen fotade jag en del och hade mingelhunden Kasper med som allmän maskot. Lakrits startade på eftermiddagen.

Vår första ruta var nr 4: en markering i ruffen på andra sidan ett dike. Vi skulle stoppa hunden på väg ut mot markeringen och istället ta in en dummy som låg i vattnet i diket. Sen skulle markeringen in efteråt. Han tog stoppet jättebra, tvekade sen lite inför närsöket innan polletten ramlade ner. 17 poäng med lite avdrag för att Lacke var orolig vid sidan. Han var speedad vid första rutan och ville hoppavlämna.

Ruta 5: Kort fotgående först. Det kastades en markering snett åt höger som skulle ligga som störning. sen skulle en dirigering snett åt vänster in först. Vi stod till höger om en pinne, och när jag riktade om honom mot dirigeringen hoppade han till vänster om pinnen. Jag hade ställt upp oss för tajt mot pinnen. Med pinnen mellan oss skickade jag och det gick bra ändå. 16 poäng.

Ruta 1: Längre fotgående runt en kulle. Sen lång dirigering i en smal gata in i skogen. 17 poäng.

Ruta 2: Vi ställde upp i vänsterkant av en bredare startplats och såg en markering. Vi flyttade oss sedan lite åt sidan någon meter åt höger och tog en sned dirigering som han spikade. Inget blås alls. Tyvärr bar han den in som en cigarr. Ännu mer tyvärr så gjorde han en liten lov till en låg gran när vi skulle flytta oss tillbaka till plats 1 för att hämta in markeringen. Jag måste ha nageln i ögat mer på honom i såna lägen och ha honom ordentligt under Fot/Nära. Nu sade jag enligt åhörarna bara Kom här Lakrits (som på träning). Denna supermiss kostade oss många poäng! Markeringen spikades också, men vi slutade här på bara 5 poäng. Jag gissar att vi förlorade minst 10, kanske ännu mer, på pinkningen. 🙁

Ruta 3: Det kastades en trippelmarkering, varav vi skulle ta in två som fallit ganska nära varandra, men strunta i den tredje som fallit mer åt vänster. 17 poäng.

Totalt 72 poäng. Hade han inte pinkat är jag rätt säker på att vi haft minst 82 poäng, så det känns ju rätt surt och onödigt.

Lite mer ordning-och-reda-träning tills på söndag då det är dags för skarpt läge med WT Lidingö!

De bilder jag fotade kommer på en länk här så småningom.

Avslutningsvis var det väldigt kul med ett Thorsvi-WT och om det funkar att arra det igen vore det en rolig ny tradition!

Kul bild

_OGL3111-Edit-2

Träning inför WT och rally

Igår åkte jag till Unsta och hade förmånen att få träna med Katarina, Sara och Mia. Vi körde lite blandat, mest markeringar med olika knepigheter och därefter några dirigeringar. Den här gången kändes Lakrits mycket mer som vanligt, alert och villig att göra sitt bästa. Inte en massa oro, pinkningar osv.

2014-04-07 17.28.04Här gjorde vi en dubbelmarkering i linje.

Lakrits var duktig. Ena dirigeringen blev lite omständlig och Katarina tipsade om att jag kunnat skicka lite mer åt höger med tanke på vinden och att han springer så rakt och fint. Då hade han kunnat få vittring på den direkt. Jag tar till mig att inte glömma bort vinden framöver.

På hemvägen stannade jag förbi hos Elisabet och diskuterade rallytävlingen och sekretariatsuppgifterna som väntar om några veckor.

Idag tog jag så tag i vår rallyträning igen i trädgården. Har äntligen fått fram både Lakrits halsband och Kaspers valpkoppel, båda oundgängliga i rallysammanhang. Började med Kasper och tycker att han gick riktigt fint. Han har såklart svårt att ligga ända ner, men bortsett från det så kändes det bra.

Lakrits var härnäst och han är ju inte lika van vid alla vändningar hit och dit, framför osv. Men det gick skapligt ändå, inte för att han tränat så mycket rally, utan för att han är så följsam. Det han har svårt för är Stå. Det ska jag specialträna inne en del nu framöver så hoppas vi att det sitter till tävlingen.

Finbesök och första utefikat

Hundarna välkomnar alltid besökare.
2014-03-07 17.19.49I synnerhet om man har vomtugg med sig.
2014-03-07 17.19.50Kasper vill skaffa sig ett försprång framför de stora hundarna. Ge hit! Snabbt!

2014-03-08 11.09.12 Första utefikan i solen i början på mars. Stor mysfaktor.2014-03-08 11.09.03Kasper har skaffat sig en bra spaningsplats.

 

Liten utflykt

2014-03-03 13.19.29 2014-03-03 13.18.56Tja, en fin plats i en i övrigt ful skog.

 

Poserar

_OGS9094Kasper och jag poserar. Foto: Rolf Sävström.

 

Äldre inlägg