Det var varmt idag när Mona, Annika och jag samlades för att träna. Nu fick hundarna springa sig lite svala genom krondiket, men ack så svarta de var efteråt. Det syntes på gulingen Cheysie, så vattenslangen fick komma fram här hemma. Nu ligger Lakrits på tork inne på svala toagolvet.
Vi lade ut två dirigeringsområden med varsina apporter på väg ut till bortre fältet. Sedan sköt vi två markeringar åt de andra båda hundarna, en markering över en trädrad in på en annan äng och en dirigeringsmarkering åt andra hållet rakt över krondiket. Lakrits började med den långa dirigeringen och tog in den riktigt bra. Markeringen åt andra hållet sprang han för långt på, tror att han kanske inte såg nedslaget riktigt. Men in kom den efter lite spring.
När vi gått varvet runt där skickade Mona och jag våra hundar till det ena dirigeringsstället medan Annika valde att vänta med det. Lakrits höll där en spikrak linje, tog mitt stopp perfekt i skogsbrynet och sedan vänster till granen där apporterna låg. Kunde inte bli bättre!
Vi gick vidare bort till bergsslänten och sköt nu en dirigeringsmarkering åt höger till samma äng som tidigare, fast från andra hållet, och en direktmarkering uppför berget. Nu studsade dessa apporter lite som de ville, men en del hamnade riktigt högt upp. Lakrits första studsade dock ner och lade sig nedanför den svåra stupkanten, så den plockade han in rätt fort. Där fastnade de sen lätt och rotade omkring.
Dirigeringsmarkeringen tog han med två blås.
Jag sköt en bergsapport till Cheysie som studsade rakt på den enda stora tallen, sen hoppade ägget som en ekorre från tallegren till tallegren och lade sig nedanför bergskanten. Cheysie hade sett den höga fina bågen, men missade nog studsandet neråt, för hon var högt uppe och sökte. Jag sköt om lite senare och då tog apporten visserligen lite i en tallgren igen, men hamnade ändå ovanför kammen på ett rätt bra sätt.
Lakrits fick också en till bergsapport som hamnade ända uppe vid stubben högst upp. Han låg i och gnetade bra länge nedanför stupet och jag lät honom hållas ett tag. När han så för andra gången drog snett upp åt vänster åt det håll som ger lättast access till ovansidan av berget blåste jag och dirigerade honom så riktigt lätt till rätt plats. Vips var den inne. De andra skrattade åt mitt jubel. Men han var ju oväntat duktig där!
På tillbakavägen tog Cheysie först in sin grandirigering och sen tog vi den sista svåra dirigeringen på snedden över först krondiket, sen det lilla diket och ut i ängsgräset. Lakrits höll en sned och bra linje över krondiket, sen drog han sig lite till höger. Jag blåste vänster och så var han framme. Tillbakavägen blev riktigt bra på snedden över dikena, inget rundspring, som jag varit rädd för.
Jag inser nu i efterhand att min röda snitsel blev kvar på vasstrået där, får väl plocka in den nästa gång.
Tack för bra träning – nästa gång kanske Ulrika är med också!
12 juni 2013 at 17:55
Hur lyckades vi glömma snitseln när vi precis gick förbi där? :-/ Ja, Cheysie fick inte riktigt tillbaka sin gula färg trots dusch hemma. La på Exspot för 2 dagar sen så jag vill inte använda schampo. Tack för bra träning idag! Raka linjer över diken på skrädden får vi träna vid fler tillfällen.
13 juni 2013 at 19:16
Ja du, vi var väl lite trötta i mössan av all sol. 🙂
Skråddenträning var nyttigt.