Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: markering (sida 1 av 16)

WT för båda på Kulla-Brunna

Jag hade anmält både Sansa i NKL och Lakrits i EKL till Kulla-Brunna i lördags. Vi fick fint väder och det blev mindre jobbigt än väntat att gå två varv runt rutorna.

Jag började med NKL på ruta 5 och vi var först att starta på den. Det började i skogen med en kvackdrive till vänster följt av en markering åt höger. Hon släppte störningen direkt och jag trodde hon sett kastet. Det visade sig att det hade hon inte, och när jag märkte att hon missat det och sprang runt i ett sök vågade jag mig på att dirigera när hon kom någotsånär nära. Stopp. Back. Stopp. Höger. Då fick hon vind på den och den kom in. Det här är ju lite överkurs för Sansa ännu, så jag är väldigt nöjd med henne där.

Ruta 1 var en rätt lång markering på ett fält med väldigt hög vegetation. Här såg hon inte kastet men hon tog in den på hörselmarkering. Bra av henne. Själv såg jag bara hur hon försvann in, sen var det bara att stå och vänta, såg bara nån rörelse i växtligheten som antydde var hon befann sig.

Båda de första rutorna hade det bara varit att knalla rakt in på utan paus och nu blev det samma sak på vår tredje ruta. Det var nog till Sansas nackdel, för den blev en katastrof. Lätt att vara efterklok, men det hade nog varit bra att stanna till och sitta en stund med henne så hon fick varva ner sig lite.

Ruta 2 var ett klippt gräsfält med ett antal vita plastbalar på. Det kastades en markering bakom en vit bal, ett mycket snyggt kast med hög och fin båge. Jag trodde hon sett kastet tydligt och skickade med gott hopp om att få in den direkt. Men nu blev det som värsta kosläppet! Hon kutade och kutade och kutade utan någon som helst närhet till kastet. Jag blåste och fick henne att stanna. Men mitt Höger ledde bara till mer rusning bakåt, och nu räckte gräsfältet inte till utan över grusvägen och ut på nästa bruna fält. Det tog en liten stund innan min inkallning nådde fram till den överhettade lilla hjärnan. En solklar nolla, så klart.

Som tur var hade vi en lång kö innan det var dags för ruta 3 och hon fick varva ner en del. Detta var en rätt svår markering över ett grönt klippt gräsfält (!) och in i högt gräs på sluttningen av en kulle. Kastet gjordes snett framåt, så man såg inte mycket till båge. Sansa började kuta igen och jag tänkte åh nej! Hon rundade en lada som stod strax bakom kastaren men kom fram på andra sidan, in i det höga gräset och plockade upp dummyn. Inte jätteeffektivt, alltså. Puh.

Vi fick köa igen till ruta 4, som låg i skogen. Inte heller här spikade hon markeringen, men hon arbetade ändå rationellt i rimlig närhet till nedslagsplatsen och jag är nöjd med denna avslutning.

Sammanfattningsvis kan man med Sansa säga att det är bättre med terräng som bjuder lite motstånd än sådana som hon bara betraktar som en ren nöjespark att rusa runt på. Poängen blev ändå skapliga, bortsett från nollan: 17-0-12-16-16 och totalt 61 poäng, vilket räckte till 19:e-plats av 44 startande.

Det blev en lång lunchpaus och sedan gick jag ett varv till med Lakrits i EKL. Även här fick vi börja som första hund med ruta 5, som nu var en dirigering med samma störning som för NKL (kanske lite kraftigare, men fortfarande bara ljud). Han sprang rakt ut, men kom aningen för långt åt höger. Man såg bara en snitsel högt upp på en stam, själva stället var osynligt i en sluttning bakom. Jag stoppade honom utom synhåll, dirigerade vänster och hoppades. Såg ingenting, så det var ingen idé att blåsa närsök. Men strax kom han in med den.

Ruta 1 var en dirigering rakt igenom den höga vegetationen ut på ett bakomliggande brunt fält. Till vänster kastades det en störningsmarkering som inte skulle in. Troligen fanns det ett dike mellan de båda fälten, för många hundar vek av där från linjen. Jag märkte att Lakrits började vika vänster och blåste direkt stopp, sedan Back. Han lydde och fick in den via vinden. Peter som dömde var nöjd att se att rutan fungerade för elithund, vi var ju först som EKL-ekipage efter ett antal ÖKL-hundar.

Ruta 2 var ju det klippta fältet med balarna. Nu kastades det en störningsmarkering till vänster (inte 2 som det står i bilden ovan), men det var en dirigering snett bakom en av de bortre balarna som skulle in. Han tog den sneda linjen fint, men ville stanna vid den första balen där NKL fått sina markeringar. Jag fick blåsa stopp och sedan Back. Ingen reaktion, han stod still och tittade, såg nog inte mig riktigt från den vinkeln. Jag flyttade mig lite åt höger och gjorde Back igen och nu gick han rakt bak till nästa bal. Närsök, och han hittade den.

Ruta 3 var den svåraste för ÖKL och EKL på grund av den fålla man satt upp. Den var 2,5 × 2,5 m och cirka 75 cm hög. ÖKL fick en markering in här, plus en markering på samma sluttningsställe i höga gräset som NKL. De fick ta in sluttningsmarkeringen först och kunde därmed rädda upp till 10 p även om hunden inte klarade fållan. I EKL däremot var det en dirigering in i fållan efter att sluttningsmarkeringen kastats. Dirigeringen skulle in först. Lakrits sprang fint ut och jag körde kommandot Över redan från start och sedan när han närmade sig hindret. Men han svängde istället runt. Han cirkulerade (som de flesta hundar) ett antal varv och jag försökte efter att jag sett att han fått vittring på den köra med Över och Hopp, men inget hjälpte. Han försökte istället tränga sig igenom spjälorna där han hade vind på apporten, men var för bredaxlad för att ta sig igenom. Hörde senare att en liten tik hade lyckats med detta konststycke. Resultatet blev en nolla på denna ruta. Vi behöver alltså träna hopp in i fålla nu.

Ruta 4 i skogen var något så ovanligt som en dubbeldirigering. Det var en rakt fram och sedan en snett åt höger, och den rakt fram skulle in först. Det var inga problem med någon av dem, och därmed fick jag en fin avslutning för Lakrits.

Han hade en jämn och fin poängserie rakt igenom, förutom olycksaliga ruta 3: 17-18-0-19-19, totalt 73 poäng. Han slutade med dessa poäng trea av tolv startande.

Det var roligt att vid prisutdelningen kunna konstatera att vi var tre Thorsviekipage som gått till pris, en i varje klass: Claes Wille i NKL, med Annika med Abbie i ÖKL, jag med Lakrits i EKL.

Heldagsträning med Sansa

Unghundsträning med Fredrik

  • Kommendering:
    Vi var tre ekipage, där ett var aktivt (och skulle så småningom ta in störningsdummyn som kommenderaren kastade) medan övriga två gick runt som störningar växelvis med att vara passiva medan det aktiva ekipaget gick på kommendering. Fredrik agerade kommenderare, sköt och kastade dummy. Detta var en mycket nyttig, och ovanligt rolig, övning i stadga och fotgående.
  • Närsök med sidotecken
    Fredrik visade på ett alternativt sätt att lära ut närsök med sidotecken. Det går ut på att hunden sitter, man lägger ner en tennisboll synligt nära hunden och drar sedan bort den från hunden med foten, medan man skymmer lite med sin kropp. Se till att bollen inte syns där den blir liggande, Fredrik hackade ner den med klacken och trampade till på bollen.
    Sedan tar man undan och avleder hunden med t.ex. en störningsmarkering (så att hunden inte kastar sig framåt eller åt sidan innan den sätter ner nosen). Sätt tillbaka hunden på punkten. Visa med armen och blås närsök. Hunden kan då följa löpan fram till bollen.

    När Fredrik börjar träna närsök rakt bakom i grästuss: han går dit och gömmer boll/minidummy riktigt väl, skjuter ner i marken så det blir krutdoft. Skickar sedan på ett linjetag (5-10 m?) men blåser inte närsök förrän hunden gör rätt beteende: låg nos och sakta tempo. Berömmer växelvis med närsökssignalen. Beteende först, sedan signal!

  • Markering över dike och kulle
    Vi fick en markering över ett relativt stort dike följt av en liten kulle som apporten hamnade bakom. Sansa markerade bra, klarade att hålla riktningen även efter diket och hittade snabbt apporten. Sen skulle hon tillbaka över diket, men det blev lite knepigt med apport i munnen så hon velade lite fram och tillbaka längs kanten innan hon insåg att rätt väg var tillbaka igen. Jag ropade till henne och hon hittade rätt.
  • Markering över dike åt andra hållet till granarna
    Vi tog oss över och bytte håll. Nu var diket mindre men istället kastade Fredrik apporten in i en av två täta granar. Sansa klarade denna utmaning utmärkt.
  • Skråddskick över diket
    Eftersom föregående övning gick så bra fick Sansa en utmaning med ett kast diagonalt över diket in i en glänta. Vinden gjorde att hon behövde ta sig förbi apporten för att få vind på den. Hon kastade sig över diket i en spikrak linje! Mycket riktigt fick hon leta sig ut lite längre än apporten men fick in den effektivt. En guldstjärna för den apporten!
  • Markering i kluriga gläntan
    Vi avslutade med en markering där vi stod på fältet och hade en tät gran-/buskridå mellan oss och apportpunkten. Fredrik stod i en öppen glänta och kastade så den föll dolt bakom ridån. Det fanns en naturlig ingång till gläntan och efter att ha sprungit in den vägen är det vanligt att unghundar letar runt i gläntan och drar iväg bort på en stig därinne som leder bort i bakkant till skogen. Sansa letade sig snart in vänster och var relativt effektiv i apporteringen.

Sammantaget är jag extremt nöjd med hennes arbete denna förmiddag.

Sara Wickman har tagit denna och nästa bild. Sansa sitter som vanligt lite kul.

Dirigeringskurs med Anita

Lite oturligt hade vi dirigeringskurs samma dag. Det tog tjugo minuter att köra till Kromsta och vi var bara tio minuter sena vid ankomsten. Vi var fem ekipage och det första hade precis börjat. Vi startade sist i första momentet och hann därmed varva ner lite innan det var vår tur. Skönt.

  • Back med stående apporter
    Vi ställde ut en stående apport och gick en bit bort, satte hunden och fortsatte fram i samma linje, ställde ner ytterligare en apport precis framför oss och skickade sedan Back. Gick fram framför apporten och tog emot. Första gången hade jag inte fullt fokus på Sansa efter avlämningen utan pratade med Anita, så Sansa skuttade runt mig och plockade upp tvåan också. Vi ställde tillbaka den och fortsatte ut i en ny vinkel på fältet. Lite längre avstånd denna gång, satte hunden att vänta och fram till ny punkt där en apport ställdes framför fötterna. Denna gång gick allt helt bra och vi bytte vinkel igen och gjorde om en tredje gång. Allt gick bra igen. Något att tänka på här är att ju fler gånger man gör om, och kanske korsar sina egna linjer, desto svårare blir det för hunden i och med att det blir fler gamla punkter i huvudet som konkurrerar med de nya aktuella punkterna. En bra grej med övningen är att man automatiskt tränar i olika vindar beroende på hur man lägger linjen.
  • Vänster/höger
    Denna övning har vi gjort hemma, så den kunde hon. Man sätter hunden i mitten och ställer ut en apport på respektive sida om hunden. Nu försvårade vi lite genom att Anita satte ut Höger (som Sansa kan bäst) medan jag samtidigt ställde ut Vänster. Jag skickade Vänster, sprang in till startpunkten och tog emot, ställde ut Vänster igen och skickade Höger. Eftersom detta gick så bra tycker Anita att jag nästa gång kan utmana Sansa genom att lägga ut den ena (Höger, tänker jag då) i förväg, sedan hämta hunden och tydligt kasta Vänster. Därefter skicka på Höger. Låta detta bli en avstämning av hur väl hon förstått signalen. Det blir spännande, för jag är alls inte säker på att hon är där än.
    Några lite mer erfarna hundar fick 4 pinnar med en apport vid varje. Den ena fick sätta hunden rätt nära pinne 2 (i vindriktningen dessutom) och ställa sig en bit bort och skicka Höger till pinne 1. Det gick utmärkt trots den frestande vinden. Nästa steg var att sätta hunden där apport 1 hämtats. Sedan gick föraren åt andra hållet och ställde sig lite halvdold på andra sidan en stenmur och skickade Höger till pinne 2. Nu fick nästa ekipage fortsätta med pinnar 3 och 4 men egentligen kan man ju fortsätta att leka sig fram med olika vinklar och vindriktningar på detta sätt.
  • Pinnar med störningsmarkering, Stopp och Vänster
    Här hade Anita ställt ut tre pinnar: nr 1 kanske 30 m framför skickstället, nr 2 kanske ytterligare 30 m rakt fram, nr 3 kanske 30 m till vänster om nr 1.
    Den här övningen gjorde vi i par: den ena tog in en kastad störningsmarkering som kastades stående i höjd med pinne 2 och rakt fram. Den andra hunden tittade på. Sedan vände hund 2 bort medan en funkis ställde ut en apport vid pinne nr 3. Vände upp igen och skickade ut mot den intagna markeringen, men blåste Stopp vid pinne nr 1. Hit gjorde Sansa ett utmärkt jobb. Sedan skulle man skicka Vänster, och det är hon ännu inte jättesäker på, så hon sprang istället bakåt mot den gamla legan. Jag gick fram och hämtade tillbaka henne, satte henne vid pinnen igen. Jag gick bort och lyfte på apporten vid nr 3 och sedan tillbaka till utgångspunkten. Är inte helt säker, men tror det strulade en gång till innan den kom in. Jag bad i alla fall att få göra om min del av övningen. Även denna gång sprang hon bakåt efter stoppet, och jag fick sätta tillbaka henne. Nu ställde jag mig närmare och gav vänsterkommando igen. Nu fungerade det. Detta var helt klart lite överkurs ännu för henne.

Jag är med tanke på hennes ringa erfarenhet nöjd även med eftermiddagen, vi har en del att träna på här.

Harry kramar Birgitta Halin på ett oemotståndligt sätt. Det tar på krafterna att göra ett effektivt stopp i luften.

Över muren i flygande fläng

Idag hade vi en fotosession efter annan träning (som gick riktigt bra, sånär som på den avslutande malören med Sansa då hon på Fri inte kom på inkallning utan sprang AWOL flera hundra meter tillbaka för att hämta en dummy matte GLÖÖÖÖMT. Dvs. jag hade lagt den där i väntan på hundbyte till Lakrits.).
Annika och jag hade med varsitt vilt och Terese Brandwold fotade. Några jättefina smakprov kommer här.

Sansa flyger formligen över muren med and i högsta hugg.

Och här kommer hon med en duva. Riktigt fina takter i de små gullungarna.

Avslutar med en bild på rävungen … förlåt, kullsystern Chilla. Stort tack till Terese för de superfina bilderna!

 

Premiär på mur


Idag fick Sansa testa att hoppa över mur för  första gången. Vi började med markeringar från ena hållet. Första gången sprang hon runt på hemvägen men sedan gick det bra. Passade på att börja nöta in ordet Över. Sedan fick de ta varsin dirigering till samma ställe som markeringarna tidigare fallit. Jajamensan.

Därefter bytte vi sida och lade dirigeringar direkt. Det var lite svårare men efter att fått tjuvkika lite över muren på utläggaren så gick det prima. Här är Sansa på inväg efter att just ha hoppat över muren. (Fotografen hade svårt att hänga med i svängarna där med lilla Blixten … :))

Sansa lämnar av. Det var himla kul det här, matte, innebär det när hon hoppar upp på det viset.

Kullsystern Chilla hoppar över muren. Duktiga småtjejer!

Tack alla för idag. Bra träning med både stora och små.

Blick tillbaka på 2016 och in i 2017

img_2449Hundåret 2016

Jag hade som mål att klara elitettorna med Lakrits under 2016, men dit nådde vi inte. Vi avancerade iallafall från ett par treor 2015 till ett par tvåor. Där är jag gladast över den jättelånga och ursvåra dirigering på havet som han nästan lyckades med. Han blev också tvåa på elit-WT på Lidingö. Duktigt jobbat!

Jag skrev som mål för 2016 att göra fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga, att ha en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang, att bli bättre på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster. Jag  har periodvis tränat mycket sök och Vänster, och tror jag fått in en rätt bra rutin kring vår prov-/tävlingsbubbla. Däremot att få till en vettig vändsignal, två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning), har jag inte gett mig i kast med. Kanske orkar jag med det 2017?

fotgaende-2537

Sansa kom till oss efter midsommar så efter det har proven i det närmaste legat nere. Jag har lagt ner tid på miljöträning och grunder med henne, och även om vi självklart har mer att jobba på innan det är provdags där är hon en lovande liten tik som det är kul att jobba med. Mycket krut får läggas på lugn.

Jag grundade hennes vattenkontakt under den härliga semesterveckan i Forserum.  Hon har fått apportera and, kricka och korp. Hon gjorde FART-test med bravur i slutet av året.

Lakrits kastrerades i slutet på året.

Bokåret 2016

Vi lyckades sjösätta novellantologin, tillika presentboken, Från ljugarbänken i Täby. Det krävde en enorm mängd energi och stor arbetsinsats från min sida vad gäller framför allt layouten inne i boken och en massa bildbearbetning. Det känns otroligt skönt att lägga detta projekt bakom sig.

lf6a2031

Torsholma 2016

2016 var första året jag bott här utan att ha något stort projekt på gång. Jag nöjde mig med att plantera lite perenner vid den stenlagda uteplatsen och sydde lite nya gardiner. Skönt med paus från renoveringsarbete och bara kunna njuta av hus och trädgård.

20161030_125024

Övrigt 2016

Jag var en vecka på Cypern, där jag bland annat besökte Margareta. Trevligt!

På hösten åkte jag på konferensresa till San Francisco med vandring i Yosemite.

Träningsmål 2017

När jag läste tillbaka om 2016 insåg jag att jag inte egentligen tränat The Diamond så mycket efter Keith Matthews-kursen. Det ska jag försöka ta tag i under året. Det vore ju fortfarande kul att få till ettorna i b-prov elit, vi får väl se hur det går med det. Det är ju fortfarande söket som behöver stärkas. Under vintern har Sansa drabbats av kennelhosta (startade 2 december) och hundarna har varit i karantän och tappat en del kondition. Den måste byggas upp igen under tidig vår.

Kanske blir det någon start med Sansa i WT eller b-prov nkl. Först ska grunderna sitta mer ordentligt med fokus på lugn och stadga. Arbetslusten är det inget fel på. Hon har ännu bara hört skott i passivitet, och det finns fler viltslag att introducera. Det kommer under året.

0881_omslag_v1

Bokåret 2017

Jag ska försöka jobba vidare med uppföljaren till Den gula giraffen. Den nya boken utspelar sig i Bourgogne och Tyskland, där Hallberg och hans nya kvinna är på vinresa. En i sällskapet mördas i en crémantgrotta och Anders Hallberg bryter gärna semestern för att ta sig an fallet. Parallellt bokar en njursjuk kvinna från Täby in sig för transplantation hos MEHEC, en privat lösning då landstingsköerna är ohållbart långa. En liten teaser, fortsättning följer …

Torsholma 2017

Det kanske inte ens blir en tumme, men det finns en del som borde göras, och annat som vore roligt att göra:

  • byta fönster
  • tilläggsisolera vissa väggar med ny fasad
  • ny trappa till entrén
  • entrétak (knepigt på grund av låg takhöjd)
  • balkongdörr på baksidan (istället för ett vardagsrumsfönster som ändå ska bytas)
  • trädäck på baksidan (möjligen med tak på del av däcket, kan vara knepigt på grund av låg takhöjd)
  • jacuzzipool i anslutning till trädäcket

Dessa saker hänger åtminstone delvis ihop, så ett samlat grepp vore bäst. En kostnadsfråga, såklart. Vi får se.

Dessutom är det på gång att vi förhoppningsvis får fiber hit ut. Det handlar om att tillräckligt många ska ansluta sig till fibernätet. Det är en stor dröm – fiberanslutning till mitt torp från 1886! Snacka att dåtid och framtid möts. Till hösten hoppas jag att det finns på plats.

20160819_170334

Övrigt 2017

Jag ska åka på konferensresa till Los Angeles. Det innebär återseende av en del gamla kollegor, så det ser jag fram emot.

Stugan i Forserum har vi bokat i år igen. Då hoppas jag få till mycket vattenträning, framför allt med Sansa, när vi har nära tillgång till sjö och båt.

I övrigt hoppas jag på många andra trevliga händelser, och framför allt att nära och kära får ha hälsan.

Kurs för Keith Mathews 7–8 maj 2016

Vi höll till på Lilla Träskaten och varvade korta teoripass med en bunt övningar under två dagar. Hett var det på årets första sommardagar, och Kasper bodde i husvagnen medan Lakrits och jag kursade.

skuggovning-1

Keith står och tittar på första övningen.

Vi började på ett fält och längst bort i skuggan (ca 100 m) låg en dold dirigering. Det gick ett störningskast till vänster kl 10. En och en skickade vi ut till denna medan övriga stod dolda. Syftet var att Keith skulle se var i träningen vi stod med hunden. Det gick rätt bra för Lakrits, men sedan gick vi igenom hur Keith bygger upp detta successivt med ett tiominuterspass. Jag såg tydligt hur Lakrits sprang med bättre schvung och säkerhet mot slutet, även om vi lyckades även första gången. Så här var övningen uppbyggd:

  1. Gå en rak linje och lägg ut dirigeringen tillsammans med hunden. Gå rak linje tillbaka. Skicka.
  2. Ut igen. Låt denna gång hunden sitta kvar och titta. Skott och störningskast klockan 10. Skicka på dirigeringen.
  3. Ut igen. Låt hunden sitta och titta igen. Skicka. Skott och kast under skicket.
  4. Försvåring: samma som nr 3, men ytterligare ett skott och kast närmare målet. Detta kräver 2 funkisar.

skuggovning-2

Långt till vänster skymtar störningsfunkisen och snett framför hunden ser man spåret i gräset där alla gått. Föraren är på väg att lägga ut dirigeringen medan hunden sitter och väntar vid skickplatsen.

Nyhet: vid vidare sök/därsök använd det kommandot först, och blås sen närsök om du vet att hunden närmar sig målet. Detta var nyhet för mig. Jag har använt därsökssignal och närsökssignal, men aldrig i kombination.

walkup-1

På eftermiddagen blev det walkup.

På eftermiddagen gjorde vi en walkup två i taget. Det mesta gick bra för Lakrits och mig. Det Lakrits missade på var en eyewipe med en dummy som hamnat på grusvägen. Annas hund drog sig in till höger bland granarna. Lakrits fick en chans, och jag fick honom längre ut, på andra sidan grusvägen, men han missade dummyn trots mitt närsök och drog sig sedan, han också, in bland granarna.

Keith tyckte jag skulle ha dragit lärdom av Annas miss och skickat mer åt vänster. Den här typen av avgöranden saknar jag rutin för, och det är värdefullt att få sådana tips för framtiden.

walkup-2

Vi stod egentligen lite mer åt vänster och bakåt än vad bilden visar, men dummyn hamnade precis uppe i hörnet av fältet, uppe på grusvägen som går ovanför. Granarna lockade in båda hundarna.

 Walkupen gick vidare och vi nådde det trästaket som går tvärs över fältet. Lakrits hoppade superfint ut, men slog i tassarna på tillbakavägen. En stund senare nådde linjen fram och vi själva klättrade över. Jag bad Lakrits vänta medan jag klättrade, och när jag sedan kallade in dundrade han rakt in i överspjälan med hela kroppen. Jättekonstigt att han inte sett den när han satt bara ett par meter ifrån och jag med stor möda tagit mig över (inte lägsta stället), men det kanske var värmen som tog ut sin rätt och han var snurrig i bollen.

närsök-1

Föraren går runt hunden och kastar en tennisboll upprepade gånger inför närsöksövning.

Vi avslutade dag ett med en närsöksövning i cirkel som vittrades in med skott och boll medan hunden satt i mitten. Keith brukar göra cirkel cirka tio meter i radie. Hunden sitter sedan kvar i mitten medan föraren backar ut och sen blåser närsök. Först efter en stund droppade Keith omärkligt bollen. Det kändes lite som Paul Toals övning i sankmarken för ett par år sedan på Bispgården, där han trampade ner en tennisboll så bara en enkrona av den syntes i ett invittrat område.

tavlan-1

Det som jag upplever skiljer Keith från andra tränare är inte så mycket själva övningarna, utan att han har ett system för sina övningar. Han går tillbaka till sina grunder och repeterar en gång i veckan, testar av emellanåt och nöter sedan på det som brister.

Keith vill att man ska nöta områden och alltid köra samma övningar på samma mark tills det sitter. Sen ska man byta område för att generalisera. Man ska inte göra en massa olika saker på samma område, för det bara förvirrar hunden. Hans taktik går alltså mycket ut på att hjärntvätta hunden att göra rätt. Success training.

Angående stopp och avlämning tränar han in det olika beroende på individ. En snabb hunds hästskostopp skulle han acceptera, men försöka få halvcirkeln mindre och mindre. Likadant med avlämningar. Han kollar vad valpen bjuder och finslipar det, istället för att bråka om att hunden ska lämna av efter en viss metod.

stadga-1

Lakrits sitter längst till vänster.

Förmiddagen dag 2 inleddes med några stadgeövningar:

  • lämna hundarna på rad och gå därifrån i en stor cirkel runt hela fältet
  • kasta ut en dummy strax bortanför änden av linjen med hundar, ta sin hund och passera nära de övriga bort till andra änden, vända upp och skicka på linje utmed hundarna till dummien
  • vidareutveckling av närsökscirkeln, denna gång mitt i hundlinjen. Föraren fick gå i en cirkel runt sin hund och de båda närmaste hundarna, studsa bollen och sen be sin egen hund om ett närsök. Samma här, Keith droppade bollen efter en stund. Jag är inte helt hundra bekväm med denna övning; som tur var gjorde Lakrits föregående övning med bravur och drabbades inte av detta, men det syntes att de hundar som provade inte var helt bekväma med att söka jättenära de främmande hundar som låg där inuti cirkeln.

stadga-2

Tollaren genomför närsöksövningen mitt i hundlinjen.

Vi fick också testa att kalla in hunden medan vi gick med ryggen  mot den. Detta har jag gjort tidigare genom att ropa hundens namn, men nu var det pipa som gällde. Lakrits satt som en stenstod när jag gick framåt och upprepade gånger kallade in parallellt med hundlinjen. När jag vände mig om och kallade in kom han som ett skott. Hemma gör jag ju detta ofta medan jag går längs nån stig i skogen och har honom lullandes bakom mig, och det fungerar alltid, så jag anar att det var en kombination av kommandot Vänta och pressen med alla främmande hundar som orsakade detta.

Nästa övning handlade om vänster-/högerträning. Vi satte hunden på mitten utmed fältkanten, gick i en båge 50 meter bort åt vänster och kastade en dummy vid en stolpe, sedan samma sträcka åt höger till annan stolpe. Vi ställde oss en bit från hunden och skickade till den först utlagda. Tillbaka med hunden och samma åt andra hållet. Lakrits sprang dessa sträckor utan problem.

diamondEn vidareutveckling på detta är vad Keith kallar the Diamond. Jag försökte illustrera ungefär vad som skedde på plan med Benke som förare, men övningen är ju varierbar i det oändliga. Skissen är kanske inte solklar, men ungefär så här, om jag minns rätt:

  1. De fyra punkterna är käppar/snitslar. Man sätter hunden i mitten och därifrån är det cirka 50 m till käpp 3 och 4 medan det är cirka 100 m till käpp 2 och 5. Gå ut till käpparna 3 och 4 och 5 och kasta en dummy. Återgå till mitten.
  2. Gå mot käpp 2 och gör en inkallning vid 1 medan du går utan att använda händerna. Med hunden vid sidan kastar du en dummy vid käpp 2. Gå tillbaka med hunden till mitten.
  3. Skicka ut till käpp 2. Sätt hunden i mitten och gå till käpp 2, som nu är tom. Skicka vänster till käpp 3.
  4. Lägg en dummy vid käpp 2. Sätt tillbaka hunden i mitten och gå till den tomma käpp 3. Skicka Back till käpp 4.
  5. Lägg en dummy vid käpp 3 och gå till käpp 4. Skicka hunden därifrån diagonalt till käpp 5 (uppe i skogen på höjd). Utnyttja diagonalen till att träna ett högerut med höger hand.

Det hela kan fortsätta i det oändliga. Man lägger hela tiden en dummy vid den käpp där man står, och väljer om man vill skicka hunden från mitten eller från sidan vid en käpp. Man kan passa på att testa av om kommandon som inkallning, höger, vänster fungerar med enbart orden utan att man använder handtecken (detta för att man ska veta att man kan hantera hunden även när den står dold). Man placerar med fördel käpparna/snitslarna så att man får till något hinder på någon av dem, kanske ett dike, en terrängövergång osv.

Sådant som fungerar mindre bra bryter man ut till separata övningar kommande dagar. Keith använder diamanten som testverktyg en gång i veckan för att kolla av hur kommandona sitter.

dammlinjen-1

Lakrits vilar med sitt svalkande täcke och kikar på en annan hund som övar på dammlinjen.

På eftermiddagen var det dags att öva på en jättesvår linje vid en damm. Tydligen hade man haft ett mock trial här med Keith Matthews som domare för några år sedan. Alla 16 hundarna missade på denna och åkte ut. Ingen vinnare!

Alla hundar fick börja med att försöka klara det dolda linjetaget. Lakrits grejade det, men så där krokigt som det kan bli ibland. Det var en lång sträcka öppen mark följt av ett dike, sedan en snibb ut med högt gult gräs, därefter dammen. En bit ut fanns en ö med gult högt gräs och träd och buskage, och där låg dummien. Han sprang en rak linje ut över diket, men istället för att fortsätta rakt med ett plums ner i vattnet vek han vänster utmed dammkanten. Jag blåste stopp och höger, men han fortsatte utmed dammen. Kallade tillbaka en bit innan jag förlorade honom och skickade höger. Han sprang ett par meter höger, men vek sedan av utmed dammkanten igen. Ett nytt höger så hoppade han i och simmade till ön. Sök där.  Jodå, nu hittade han den. Sedan stod han med dummyn i munnen och tittade på mig vid ökanten så jag fick kalla in honom.

Det var bara en hund som klarade detta skapligt, dock inte felfritt, och de flesta fick inte in dummyn alls. Helt klart en svår miljö som behöver tränas.

Keiths upplägg var så här:

  1. Ställ föraren med hunden nära diket bredvid funkis som sköt ut en skottapport till ön. Skicka direkt.
  2. Gör samma igen, men efter skottet, vänd och gå längs den raka linjen tillbaka till startpunkten. Skicka på skottapporten därifrån. Medan hunden är på tillbakaväg kastar en funkis ut en dummy till ön.
  3. Skicka hunden igen från startpunkten på dold dirigering till ön.

När det blev Lakrits tur att göra detta mindes han sin ”smarta” väg, så han valde samma väg nu längs dammkanten istället för att hoppa rakt i längs den raka linjen. Apporten kom in, men fel väg. Keith bad oss att flytta oss mer till höger, för att undvika den ”smarta” vägen. Så gjorde vi om och fick en rak linje. Nästa steg backade vi, fast bara halvvägs för att inte riskera att han åter valde fel väg. Detta gick bra. Stod kvar på samma ställe och skickade på dold dirigering, och även denna gick nu rätt väg.

Det som däremot var problem var att jag 3 gånger av 4 behövde kalla tillbaka honom över dammen efter att han hittat apporten och stod och väntade med den i munnen. Det här är ju inte något problem normalt, så Keith tyckte inte jag skulle lägga någon vikt vid det. Att han valde den krokiga vägen anar jag är ett utslag av hans gamla igångsproblem. Han ville hitta närmaste vägen över till ön (att det inte var nån större skillnad på avstånd betyder nog inte något i Lackes värld; en väg som fungerar ska återanvändas…).

När alla nu var lagom möra på eftermiddagen i solgasset årets varmaste dag skulle vi avsluta med en walkup i porsen.  Dags att sätta på gummistövlar. Alla fick fem apporter var i turordning, och även om man åkte ut redan efter första apporten fick man vara kvar i tävlingen för tränings skull. Efter fyra apporter var vi tre kvar i tävlingen: Anna, Carina och jag.

På den sista fick vi en skottapport snett åt höger. Jag hann vända upp Lakrits, men apporten föll precis bakom ett större porsbuskage. Jag skickade honom och han gick en rak linje ut till högerkant buskaget och vände vänster. Där försvann han utom synhåll men jag hoppades att han skulle plocka den och avvaktade. Det gjorde han nu inte utan dök upp strax till vänster om buskaget. Jag blåste stopp, höger och närsök. Nu kom den in. Keith sade att jag borde blåst direkt, och att han ju höll sitt sökområde så fint när jag väl blåste närsök att hade jag blåst tidigare hade det blivit en A-apport. Nu blev det en A knock down. Det här är ytterligare ett exempel på sådana svåra avvägningar där man måste fatta beslut på bråkdelen av en sekund hur man ska göra, och jag saknar fortfarande mycket av den erfarenheten. Både Anna och Carina hade varsina A knock ups efter tekniska ”eyewipes” (fast man fick inte kalla dem eyewipes enligt Keith, eftersom första hunden inte varit ända framme i området), så de gick till final medan jag slutade trea. Efter två svåra finaldirigeringar var det Carina som drog det längsta strået och vann en av Keiths dvd-skivor. Grattis!

 

 

Upp i det blå på WT Lidingö 2016

Idag startade Lakrits och jag i elitklassen på WT i Lidingö. Det regnade när vi åkte dit, och det kan inte ha varit roligt för ökl som körde då. Karin Lind och Werner vann ökl trots detta med fina 94 p, grattis till er! Och det var hela 14 Thorsviekipage anmälda till provet. Kul!

När ekl hade samling var det uppehållsväder och sen tittade solen fram emellanåt. Nån värme hade vi dock inte. En stor eloge till alla funkisar som orkade hela dagen. Det var 25 ekl-ekipage men tror det kom 24 till start.

Ekl var lite annorlunda upplagt mot normalt. Vi delades in i fem grupper med fem i varje (i vår grupp, som startade sist, tillkom en funkishund för att fylla ut till fem platser).

Eftersom vi var i grupp fem, sista gruppen, blev det ett par timmars väntan. Jag och Lakrits satt ett tag i bilen och sen satt vi i en solig glänta en stund och försökte hitta vår bubbla. Mot slutet gick vi till hundstoppet och väntade där. Väntan ägnades åt en kombo av fotgående varvat med att sitta på stolsryggan. Jag hade godis att belöna fotgåendet med och nosande var strikt förbjudet. Några gånger fick han kisstillstånd, annars var det fokus på mig och vila som gällde.

20160417_145257_linje_med_drive-2

Position 4 och 5 med domare syns till höger. Framför dem 4 skyttar och längst fram slutet på driven som gått tvärs över fältet.

Alla fem fick gå ut och ställa sig på varsin position i bredd på linje, sedan körde det en drive åt det bortre hållet som alla fick titta på, okopplat såklart. Direkt efter driven sköts det ett tomskott och ett skott mot en dirigering som låg snett åt höger från linjen sett. Sedan sköts och kastades en dubbelmarkering på samma sida; den första i mitten och den andra till vänster.

20160417_140942_linje-2 20160417_140938_linje-2

Bilder på linjen. Här ser man hur det omväxlande skickas åt båda håll.
Rätt mycket att hålla reda på för funkisar, domare och deltagare.

Den sist kastade markeringen var en ”runner” som nummer 1 skickades direkt på. Jag och Lakrits hade den positionen, och han spikade den (20 p). När han var på väg in med den sköts det bakom oss och nummer 2 och 4 vände runt på linjen. Ett skott till ditåt varpå det kastades en markering åt höger (åt parkeringshållet). Nummer 2 fick ta den markeringen (när det blev Lakrits tur spikade han den och 20 p). Därefter var det nummer 3 som fick ta in minnesmarkeringen åt bortre hållet på mitten av fältet (Den blev knepig för Lakrits, som var på väg att vika av snett åt vänster när han kommit ut en bit. Jag fick bryta in och blåsa stopp, sedan ut och närsök. Han kom lite grunt, så stopp igen och Back. Då tog han den. 18 p.) Nummer 4, som redan stod vänd åt p-hållet sedan skotten gick, fick nu ta in dirigeringen snett åt vänster, lite uppför en backe och precis i lä av ett stup. (När vi kom till den skickade jag Lakrits rakt ut, stopp precis på rätt ställe, vänster. Sen fick jag en ingivelse när han sprang att inte chansa på att han verkligen skulle springa uppför backen och ta den, tänkte att han kanske skulle vika av utmed ängskanten. För att inte riskera detta ropade jag Upp i exakt rätt ögonblick och sen lade jag på en närsökssignal. Yes, där satt den! 18 p.)

20160417_143624_dirre4-2

Här syns dirigering 4 från åskådarplats; det var mycket snedare vinkel från deltagarens position. Till vänster om den röda fyrkanten finns ett mossbeklätt stup – nedanför stupet låg den. Här fanns noll vind till hundens hjälp; den var tvungen att helt lita på föraren.

Sista ”rutan” var den sneda dirigeringen för nummer 5 åt bortre hållet. Den var knepig, eftersom hundarna lockades att ta sig upp i skogen alldeles för tidigt. Alltför rakt kunde också leda till problem på grund av den gamla minnesmarkeringen som legat där; man ville ju inte att hunden skulle fastna där och leta efter den redan upptagna apporten. Min plan var därför att skicka Lakrits lite grann åt vänster, mot hörnet på fältet. (Trots min plan drog sig Lakrits in i skogen alltför tidigt. Jag blåste stopp och Back med vänsterhanden. Trots det försvann han in i skogen (hans Back säkert). Blåste tillbaka honom lite och nytt försök. Han drog sig in i skogen igen och då stoppade jag på nytt. Tänkte att det är ju kört att prova den grejen igen så jag bestämde mig för att istället dirigera vänster där inne i skogen. Det gick bra och jag stoppade sen ungefär i rätt höjd (svårbedömt från mitt långa avstånd med vegetation emellan oss). Utan att se honom ropade jag sedan vänster igen – och se på fan! Han dök upp bland buskarna i rätt härad och jag blåste närsök. Efter lite letande fick han fatt på den! 15 p.) När alla gjort de fem rutorna bytte vi plats så att alla fick göra samtliga rutor. Vi fick koppla en stund mellan omgångarna medan vi bytte position och då fick han en liten godis. Det skedde ingen bedömning mellan rutorna, utan fungerade som vanligt WT med skillnaden att rutorna låg extremt nära varann.

20160417_180835_domare-2

Våra fem domare samt Linnea och inskickaren på ruta 5.

Jag var nöjd med Lakrits prestation men trodde aldrig det skulle räcka så långt som det gjorde med alla duktiga ekipage som ställt upp på detta elitprov. Jag är så himla glad för vår andraplats det räckte till! Vann gjorde Sverker Olausson på 93 p medan jag och Jenny Långström båda fick 91 p. Enligt PM skilde man på lika poäng genom först de som hade flest poäng på ruta 3, därefter ruta 4, 5, 1 och sedan 2. Och jag hade 18 p på ruta 3 medan Jenny hade 16 på den.

IMG_07261_prisutdelning-2

Stolta och glada pristagare. Bara Lakrits som är lite avig.

Vi fick fina priser: en stor fodersäck från Royal Canin, ett gigantiskt lufttorkat älgben, en chuckit och ett vaccinationskort.

Behöver jag tillägga att jag vrålsjöng ”Upp i det blå” med Ted i hans Satellit i bilen på hemvägen? Jag känner mig helt uppe i det blå nu.

Väl hemma blev det fest:

förrätt-2 middag-2 aberfeldy-2
Självklart var det dags att korka upp en flaska Aberfeldy.
älgben-2 20160417_221736_kasper_benet-2

Så småningom fick Kasper smaka lite också, men det satt hårt inne.
Älgbenet är verkligen rejält. 

Tillbakablick på 2015 och framåtblick inför 2016

Träningsåret 2015

Vi grejade två ettor i B-prov ökl i Norge i höstas! Det känns fortfarande stort. Likaså att Lakrits fick ett andrapris på A-prov på gås uppe i Järvsö. Vi lyckades också väl på WT i Wenngarn.

Vi hann också med att starta i några B-prov ekl på senhösten, och fick 3:or. Lite att jobba med alltså, och det är nog främst söket som behöver jobbas mer med, men även mattes minnesförmåga när det gäller markeringsnedslagen. En del vattenjobb gjorde han lysande, minns särskilt en supersvår dold hörselmarkering bakom en hög vassudde på Lilla Träskaten, där han valde sin alldeles egen närmaste väg strax förbi skytten och grejade in apporten utan minsta hjälp. Enda hunden som inte behövde stöttas av föraren på den apporten.

dirigering vattendirigering

20150905_105237 Lakrits_rosett-1

Lakrits och jag fick den stora förmånen att vara med på mängder av andjakter på lite olika ställen under hösten. Det är verkligen kul att se hur han har utvecklats, och att ibland kunna hjälpa till om en mindre rutinerad hund fått problem att reda ut något skammat. Tänk att vi inte längre hör till den kategorin!

Mitt största minne från jakthösten är den gången jag stod på land med god utsikt över blankvatten (skytteflottar utanför) och Lakrits jagade en skammad and. Den lurade honom ideligen genom att dyka åt ett oväntat håll, men eftersom jag hade så god överblick där jag stod kunde jag varje gång dirigera om honom åt rätt håll. Efter kanske fem–sex dyk och omdirigeringar hade vi tröttat ut anden och Lakrits kunde simma ifatt och ta den. Känslan av det samarbetet, när han uppmärksamt lydde alla mina anvisningar och fick uppleva att det ledde honom till målet, är obeskrivlig!

Bokåret 2015

Jag gav ut Den gula giraffen i mjukbandsupplaga. Dessutom pågår arbetet med en novellantologi där jag bidrar med en novell och ett antal bilder. Jag arbetar dessutom med layouten av denna bok med Täby-tema. Lansering planeras till hösten 2016. Så stay tuned …

Torsholma 2015

Det stora som hänt med huset är takomläggningen och den nya stenlagda uteplatsen med berså.

20150422_095825_resizedslutresultat4

Och sedan har vi den nya hybridbilen, såklart. Den fick sina premiärturer till Mariestad tätt följt av Norge.

Laddning

Träningsmål 2016

Det jag vill helst är att klara ettorna i B-prov ekl. Jag vet att det är mycket att gapa över, men som bästa kennelmamman skrev i ett sms när jag grejat andrapriset i Järvsö: ”[Andrapriset i A-prov] räknas som godkänt praktiskt jaktprov under hela 2016 (regeländring 2017). Så nu behöver ni ‘bara’ tre elitettor i ekl för B-provschampionatet.” Så det blir målet. Om vi sedan har skuggan av en chans att nå dit, är en helt annan historia.

För att lyckas behöver vi träna fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga.

Något som jag blir alltmer medveten om är också vikten av en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang. Vi har fått våra rutiner och ju mer jag lyckas hålla dem och vara kvar i vår egen bubbla, oavsett om vi startar först, sist eller mittimellan på ett prov, desto bättre fungerar han. Så att jobba på den biten är också något vi behöver göra.

Han är inte superbra på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster, något jag givetvis får ta på mig. Jag jobbade ett intensivt pass med Sök vänster idag, och från att ha fått börja om på bäbisnivå (mer om det i separat blogginlägg) gick det till slut med riktig schvung att söka i rätt riktning. Ett par liknande pass till så ska det nog mogna i huvudet.

En annan sak jag skulle vilja få till är en vettig vändsignal: två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning) ska leda till vändning åt andra hållet. Både inåt mot mig om han sprungit för långt, men också vänster respektive höger om han tagit sig utanför målområdet, då tillsammans med visande arm. Jag har börjat lite smått med det, men behöver köra detta oftare och mer konsekvent.

Övriga planer 2016

I slutet av januari ska Lakrits ögonlysas, mest beroende på brorsans ögonproblem. Håll tummarna att allt är väl.

Jag hoppas få hem en valp under året, men ligger lågt med att berätta mer detaljer om dessa planer innan jag vet hur allt utvecklar sig.

Tja, sedan lär det väl i vanlig ordning hända en massa mer, väntat och oväntat. Hoppas det blir åt det roliga hållet.

Jaktprøve AK i Kongsvinger

Förra helgen var det dubbelprov i Kongsvinger i Norge. Det är kanske lite överkurs att fara till Norge när vi inte ens är klara med ÖKL i Sverige, men Annika Månsson hade chans på norskt championat med Cheysie, så jag bestämde mig för att hänga med. Alltid kul med nya erfarenheter.

Vi reste redan på fredagsmorgonen med stopp för lunch och kultur i Karlstad.

IMG_1885

Utanför Lars Lerin-museet bidrog vi med en futuristisk installation av hybridbil och Silver Shade.

Redan före avresan hade vi haft vissa bekymmer med vart vi egentligen skulle. När jag pratade om

sandgrund

pratade Annika om

sanngrund

Men det redde ut sig och vi kom till båda ställena!

Eva_morokulien gränsen

LaddningJag kunde ladda bilen genom ett fönster, så vi drog ner lite på bensinkostnaderna i Norge.

Lakrits_Cheysie_prommis Lakrits_prommisVi bodde på alltså campingen Sanngrund, där Annika bott ett tidigare år med Suzy. Ett litet hus hade vi, men helt okej. Ingen toa inne, men ett litet servicehus precis i anslutning till vår stuga, så det funkade fint.

stugan-1 stugan-2 stugan-3

Kongsvinger-prøvet var ett dubbelprov. De hade fått så många anmälningar att de bestämt sig för att köra även fredagen, för att sprida lite på deltagarna. Fint gjort!

På startplatsen visade det sig att Annikas ruta låg kanske 5–6 km bort, så eftersom hon skulle starta i andra gruppen åkte vi bort dit med detsamma. Vi hamnade dock efter övriga deltagare och när vi kom till parkeringen var där helt tomt, förutom en man som hette Peder med fru. Det fanns överhuvudtaget inga snitslar (eller sløjfer, som man visst säger på norsk). Vi fyra lullade runt i skogen ett bra tag och vi följde Peder som tyckte sig se en i princip omärkbar stig nedåt. När vi var beredda att ge upp satt där plötsligt en liten grupp människor på sina ryggsäckar. Ingen aktivitet alls. Annika bestämde sig ändå för att gå hela vägen upp till bilen och hämta Cheysie, med tanke på den långa vägen. Det visade sig så småningom att det var nån kommunikationsmiss bland arrangörerna så starten på EK-rutan blev cirka två timmar försenad.

Hygge_ek-rutan

hygge_EK_2Jag följde med den första gruppen på tre startande runt men sedan var jag tvungen att vända om för att inte komma för sent till min egen start. Jag hann aldrig varna Annika för det knepiga därsöket där man skickade hunden ut på en myr, stoppade på en liten grön fläck och skulle hålla hunden där. I det gröna fanns det 6 smådummies nergrävda. Som tur vad grejade Cheysie detta ändå. Provet började annars med trippelmarkering där man fick ta varsin apport, sen en dirigering till hund 1. Man gjorde två likadana omgångar till efter att ha bytt mark en bit framåt. Här hade många hundar problem med den tredje markeringen där två redan var inplockade.

vatten_EK

Vattendirigeringen vållade också en del problem för vissa med långt fram till ihoppskanten (30–40 meter), och många vek där åt sidan istället för att fortsätta rakt i. Själva vattnet rakt ut kanske 40 m följt av land kanske 10 m vållade inte lika mycket problem, utan det var att få i dem på den distansen. Cheysie lär ha gjort bomben i vanlig ordning och jag hörde många som talade lyriskt om denna vattendirigering efteråt.

Jag lämnade alltså Annika därhän i skogen och åkte tillbaka till stora parkeringen. Hon fick sedan gå hela den långa vägen tillbaka nån timme eller så! Tur att hon var så lycklig att de rosa molnen hjälpte henne att glida fram längs skogsvägen.

Jag kom rätt lagom till min ruta, som var lättare att hitta till, och fick vänta ett par innan det var min tur. Jag hann alltså inte se rutan, men fick höra lite om den. Istället koncentrerade jag mig på Lakrits, och vi satt i vår lilla bubbla på ryggsäcken varvat med att gå och kissa och gå lite fot med stopp och vändningar för att skärpa upp honom. Han fick också några kast och närsök med en snörboll.

Allt flöt på bra med Lakrits. I Norge är det bara matvilt, men eftersom det inte varit några problem med kråkor på sista provet eller träningarna tror jag inte det var avgörande. Lite ovanligt för oss var att man inte hade vatten, och det hade varit skönt eftersom det var bra varmt uppe på myren. Många hundar hade problem att ta viltet, särskilt de bautastora kaninerna, båda dagarna på grund av mängder av spyflugor. Men detta gick bra med Lakrits. Jag fick blåsa några gånger på dirigeringen, men det var inget som belastade, utan vi fick vår första etta i öppenklass. Så kul!

Kritiken på lördagens prov med domare Asbjørn Kristiansen:
Søk: søker effektivt och bruker nesen godt. Henter vilt både nært og langt ute.
Fart og utholdenhet: meget stor
Nese: brukes godt
Dirigerbarhet: hendles lett til henvist område. Holder omr. godt.
Markeringsevne: marker sikkert på både entle og doble. Tar førers tegn vid behov.
Skuddreaksjon: rolig og oppmerksom.
Almen oppførsel: føljer fører pent prøven igjenom
Apporteringslyst: meget stor
Apportgrep: spontan, meget godt grep og avleveringer.
Samarbetsvilje: god
Hundetoleranse : god
Sammenfattende kritikk: en hund som er sikker i alt arbeid. Fin balanse mellom selvstendighet og samarbeid med fører. Føres tyst og pent.

Här är hela resultatlistan i AK för lördagen. Tre ettor, alla svenskar:

resultat_lör

Cheysie

Annika och Cheysie grejade det norska championatet med ett fint förstapris (som sånär blev ett HP)! Stort grattis än en gång!

ringnes_öl

Vi hyggede oss på kvällen genom att först bada i Glomma – iskallt! – och sedan äta en god middag på campingrestaurangen, som höll rätt god klass.

Morgnarna var dimmiga men vackra.

gryning-1 gryning-2 gryning-3 gryning-4 gryning-5

Vi packade bilen full och åkte upp till provstarten för söndagens prov. Annika hade avmeldet sig eftersom hon inte behövde fler ettor, och kunde ta det lugnt från åskådarplats istället.

Dagens AK gick runt en sjö så publiken kunde sitta uppe på ena sidan och se hela provet gå längs med kanten på andra sidan. Som deltagare fick man gå runt sjön, in från höger och ut till vänster, detta för att man skulle kunna köra med två domare parallellt som tog varannat par, och därmed flöt det på bra trots många startande.

Vi började med söket, sedan en markering. Gick vidare till dirigeringen där många haft problem med en sned linje, men ett blås så var han där och plockade hem en fasan. Därefter en vattendirigering, och där hade jag sett tidigare en hund få vittring på vänster sida om apporten så när Lakrits också kom upp på andra sidan till vänster om fågeln bestämde jag mig för att ha lite is i magen. Vilken lycka när jag ser hur han får vittring och tar den direkt utan ett enda blås! Dubbelmarkeringen på vatten går också kanon och förstapriset är ett faktum.

vattendir_sön_1

Jag står högst upp i högerkanten i bild och Lakrits syns en bit fram vid igången. Rakt i utan minsta tvekan.vattendir_sön_2

Han är halvvägs över.
vattendir_sön_3

Och nu nästan framme – en spikrak linje. På land fick han vittring åt vänster i bild och plockade den direkt.

väntar_prisutdelning_sön

Men hur långt skulle det räcka? Det var inte förrän Annika nämnde möjligheten till ett HP och domare Magnus kom förbi vid något tillfälle och frågade lite retsamt om jag undrade vad jag skulle få för betyg som hoppet tändes lite. Och visst – ett HP blev det som dagens enda hund.

Lakrits_rosett-1

Kritiken från söndagens 1 med HP – domare Magnus Ånsløkken:
Søk: dekker feltet godt i bredde og dybde meget effektivt.
Fart og utholdenhet: meget god
Nese: anvendes meget godt
Dirigerbarhet: føres godt i hånd, tar retning særdeles bra.
Markeringsevne: meget god markør.
Skuddreaksjon: UA.
Almen oppførsel:OK
Apporteringslyst: OK
Apportgrep: spontane opptak, faste grep og fine avleveringer.
Svømmesett og arb.vilje i vann: effektiv svømmer som går meget villig i vann
Samarbetsvilje: meget god
Hundetoleranse : OK
Sammenfattende kritikk: meget god jakthund som udfører alle dagens oppgaver eksemplarisk.

Och här är hela resultatlistan för AK på söndagen. Totalt 4 ettor och hela 10 nollor av 18 startande.

resultat_sön

Tina E med sin Robin fick också två ettor i AK i helgen, så totalt sett var det en mycket lyckad helg för hitresta svenskar. Grattis till detta, vi syns i EKL!

 

Hunneberg

Gick ut i första par.
Vi började med landmarkeringar. De kastades väldigt flackt och han hade svårt få in dem men löste uppgiften till sist. Domaren insåg detta och det belastade inte.
Andra hunden fick gå utmed stigen och ta in fältsök till höger 2 st kråkor.
Sen vatten där jag fick dirigeringen. Det var öppet vatten följt sv ett band näckrosor, sen vass och fast mark. Han kom lite för långt åt vänster så jag stoppade och sade Höger innan han nådde fram till näckrosorna. Sen stopp Back. Han kom åter lite långt åt vänster, så höger och närsök. Då sade domaren nej inte där, nästa vassudde. Jaha sade jag. Back, Höger och nytt närsök.
Efteråt tyckte domaren detta varit lite omständligt med för korta sträckor i resp led. Jag hörde däremot flera åskådare som berömde mig och hade sånär tagit upp en spontan applåd. Smaken är som baken, men själv är jag nöjd där för han lyssnade på varenda signal.
Andra hunden tog in vattenmarkeringar och den fortsatte vi på stigen och andra hunden gjorde klart sitt sök.
Nu två dirigeringar som det sköts till samtidigt och jag fick ta den första snett åt vänster mot vattnet. Den var i en vassudde. Dessförinnan fanns en bergskant och där vek Lakrits av åt höger utmed kanten utom synhåll. Jag blåste stopp Vänster sen Back men då sprang han åter åt höger mellan sjökanten och bergkanten. Utom synhåll. Samma procedur igen och till sist fick jag ut honom rätt. Detta blev onekligen omständligt och här förstår jag att det belastar vårt pris.
Grannen fick dirigering snett åt höger där det luriga var att inte lockas följa stigen. Sedan fick de sina landmarkeringar och därefter vände vi och det blev Lakrits tur att göra söket. In kom fasan, duva och kanin. Sen tog det ett tag. Men kom med kråkan då stönade jag i mitt inre. Till sist gjorde han det och stora sökdelen var avklarad. Nu vattnet igen. Grannen tog dirigeringen väsentligt omständligare än jag och srn spikade Lakrits båda vattenmarkeringarna.
Ut på stigen igen för Lakrits avslutande två fältsök – kråka resp duva. De kom in snabbt. Skönt ändå att söket satt idag, även om domaren sade att hon tyckte han gick förbi kråkan en gång men vid nästa passering tog han den. Så det kan ha varit miss i vinden.
Vet inte om det blir 2 eller 3 men jag lämnar kuvert och åker. Det är ettor som gäller, övriga valörer har vi mer än nog av redan.

Edit: det blev en tvåa. Så här såg missen ut:

Hunneberg_2015-08-01-10-46-38

Äldre inlägg