Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: träning (sida 1 av 10)

Premiär på mur


Idag fick Sansa testa att hoppa över mur för  första gången. Vi började med markeringar från ena hållet. Första gången sprang hon runt på hemvägen men sedan gick det bra. Passade på att börja nöta in ordet Över. Sedan fick de ta varsin dirigering till samma ställe som markeringarna tidigare fallit. Jajamensan.

Därefter bytte vi sida och lade dirigeringar direkt. Det var lite svårare men efter att fått tjuvkika lite över muren på utläggaren så gick det prima. Här är Sansa på inväg efter att just ha hoppat över muren. (Fotografen hade svårt att hänga med i svängarna där med lilla Blixten … :))

Sansa lämnar av. Det var himla kul det här, matte, innebär det när hon hoppar upp på det viset.

Kullsystern Chilla hoppar över muren. Duktiga småtjejer!

Tack alla för idag. Bra träning med både stora och små.

Dirigering med Sansa

Jag börjar träna Sansa igen så smått utan att låta henne ta ut sig för mycket. Hon var riktigt duktig idag.

Jag började med Fyrkanten, kanske 30-40 meter. Det gick lysande.

Nästa moment som stod på dagordningen var Högerträning. Jag sätter henne på mitten om två apporter. Första gången var det kanske 20 meter emellan, på filmen förlängde jag lite och det var nog nu cirka 30 meter emellan de båda apporterna. Jag går in till mitten och tar emot henne, vänder runt och tar den kvarvarande apporten på Höger också. Jag vill inte blanda in Vänster ännu, men snart är det dags för det. Ibland lägger jag ut en ny på den intagna sidan, men det gjorde jag inte den här gången.

Sedan gjorde vi ytterligare en Fyrkant, denna gång gissar jag på 50 meter. Det sista benet (4) får hon springa över en liten bergknalle, så står den precis på andra sidan så hon får syn på den direkt när hon är över. Första benet spelade jag inte in, men 2-3-4 kommer här.

Jag avslutade med  dirigering till godisskål. Första gången gick hon med ut och såg att jag lade dit en köttbulle. Sedan backade vi kanske 50 meter och jag skickade. Det gick prima, så jag lät henne sitta kvar vid första skickplatsen, gick tillbaka och lade i flera bitar (som en jättebelöning). Jag gick tillbaka till henne och tog henne fot bakåt ytterligare 30 meter. Nu var vi totalt 80 meter bort (jag räknade 110 steg), vände om och skickade på nytt.

Den filmen kommer här:

Behöver jag säga att jag är helnöjd? Hon fyller 9 månader på onsdag och tar gärna emot många köttbullsgratulationer då.

I stilla mak

Tränar liggstadga med medicinköttbulle.

Sansa har ju haft hosta sedan 2 december. Efter en dryg månad stod det klart att det inte var någon vanlig virusburen kennelhosta, så jag gick till veterinären. Han lutade åt Bordetella, eftersom kullsystern också drabbats, och satte in antibiotika. Den kuren påbörjades i onsdags kväll, men även om hon emellanåt är besvärsfri – tillräckligt länge för att jag ska börja tro att nu har det vänt – så kommer hostan retfullt tillbaka varje gång. Igår lämnade jag därför in bajsprover för att kolla av om det möjligen kan vara lungmask. Svar kommer tidigast fredag, så vi fortsätter med antibiotikakuren under tiden. Ingen av de andra hundarna har uppvisat symtom.

Hon är ju inte det minsta allmänpåverkad så det är svårt att ta det lugnt med henne. Det blir kortare skogspromenader vissa dagar, andra dagar blir det bara trädgården. Idag hade vi båda tröttnat på det här trista livet, så jag satte upp en skål i trädgården för lite lugnare träning med externbelöning.

Sansa sitter lite snett framför godisskålen och väntar.

Jag började med att träna stadga. Sansa fick sitta och vänta medan jag gick en bit bort. Första gången fick hon Varsågod medan jag stod kanske fem meter bort, men kommande omgångar valde jag att vänta längre och längre och sedan gå tillbaka. Jag utökade också avståndet. Ibland belöningsordet Varsågod direkt när jag ställt mig i position, ibland cirklade jag först ett varv runt henne innan hon fick ta belöningen.

Detta gick så bra att jag övergick till att lägga godis i skålen (under noggrann övervakning) och sedan cirklade vi i fotgående runt i trädgården i lite olika krokar och svängar åt båda håll, ökade och minskade tempot eller stannade helt.  Ibland cirklade vi helt nära runt skålen. När jag tyckte hon skötte sig fint fick hon Varsågod.

Jag passade på att utöka denna övning till att efter godisätandet kalla tillbaka med inkallning till vänster sida (där börjar hon härma Lakrits snygga inhopp utan att vi tränat det), sitt och belöning. Två flugor i en smäll. Jag är väldigt nöjd med hur bra hon skötte sig trots minimalt med sådan träning tidigare.

Undrar om vi inte ska fortsätta vår konvalescentträning med lite bakdelskontroll inomhus nu framöver. Det har jag gjort med båda de andra hundarna och det är en riktigt bra övning. Brukar börja med tjock bok, för att sedan ta en tunnare och ännu tunnare. Till sist kliver jag ett steg från sidan det då lilla häftet och kör övningen fritt på golvet. (Där var ju Lakrits lite kul och apporterade häftet till mig: matte, du glömde visst den här, va?)

Om någon annan har bra tips på konvalescentövningar är de välkomna här i sjukstugan!

Blick tillbaka på 2016 och in i 2017

img_2449Hundåret 2016

Jag hade som mål att klara elitettorna med Lakrits under 2016, men dit nådde vi inte. Vi avancerade iallafall från ett par treor 2015 till ett par tvåor. Där är jag gladast över den jättelånga och ursvåra dirigering på havet som han nästan lyckades med. Han blev också tvåa på elit-WT på Lidingö. Duktigt jobbat!

Jag skrev som mål för 2016 att göra fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga, att ha en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang, att bli bättre på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster. Jag  har periodvis tränat mycket sök och Vänster, och tror jag fått in en rätt bra rutin kring vår prov-/tävlingsbubbla. Däremot att få till en vettig vändsignal, två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning), har jag inte gett mig i kast med. Kanske orkar jag med det 2017?

fotgaende-2537

Sansa kom till oss efter midsommar så efter det har proven i det närmaste legat nere. Jag har lagt ner tid på miljöträning och grunder med henne, och även om vi självklart har mer att jobba på innan det är provdags där är hon en lovande liten tik som det är kul att jobba med. Mycket krut får läggas på lugn.

Jag grundade hennes vattenkontakt under den härliga semesterveckan i Forserum.  Hon har fått apportera and, kricka och korp. Hon gjorde FART-test med bravur i slutet av året.

Lakrits kastrerades i slutet på året.

Bokåret 2016

Vi lyckades sjösätta novellantologin, tillika presentboken, Från ljugarbänken i Täby. Det krävde en enorm mängd energi och stor arbetsinsats från min sida vad gäller framför allt layouten inne i boken och en massa bildbearbetning. Det känns otroligt skönt att lägga detta projekt bakom sig.

lf6a2031

Torsholma 2016

2016 var första året jag bott här utan att ha något stort projekt på gång. Jag nöjde mig med att plantera lite perenner vid den stenlagda uteplatsen och sydde lite nya gardiner. Skönt med paus från renoveringsarbete och bara kunna njuta av hus och trädgård.

20161030_125024

Övrigt 2016

Jag var en vecka på Cypern, där jag bland annat besökte Margareta. Trevligt!

På hösten åkte jag på konferensresa till San Francisco med vandring i Yosemite.

Träningsmål 2017

När jag läste tillbaka om 2016 insåg jag att jag inte egentligen tränat The Diamond så mycket efter Keith Matthews-kursen. Det ska jag försöka ta tag i under året. Det vore ju fortfarande kul att få till ettorna i b-prov elit, vi får väl se hur det går med det. Det är ju fortfarande söket som behöver stärkas. Under vintern har Sansa drabbats av kennelhosta (startade 2 december) och hundarna har varit i karantän och tappat en del kondition. Den måste byggas upp igen under tidig vår.

Kanske blir det någon start med Sansa i WT eller b-prov nkl. Först ska grunderna sitta mer ordentligt med fokus på lugn och stadga. Arbetslusten är det inget fel på. Hon har ännu bara hört skott i passivitet, och det finns fler viltslag att introducera. Det kommer under året.

0881_omslag_v1

Bokåret 2017

Jag ska försöka jobba vidare med uppföljaren till Den gula giraffen. Den nya boken utspelar sig i Bourgogne och Tyskland, där Hallberg och hans nya kvinna är på vinresa. En i sällskapet mördas i en crémantgrotta och Anders Hallberg bryter gärna semestern för att ta sig an fallet. Parallellt bokar en njursjuk kvinna från Täby in sig för transplantation hos MEHEC, en privat lösning då landstingsköerna är ohållbart långa. En liten teaser, fortsättning följer …

Torsholma 2017

Det kanske inte ens blir en tumme, men det finns en del som borde göras, och annat som vore roligt att göra:

  • byta fönster
  • tilläggsisolera vissa väggar med ny fasad
  • ny trappa till entrén
  • entrétak (knepigt på grund av låg takhöjd)
  • balkongdörr på baksidan (istället för ett vardagsrumsfönster som ändå ska bytas)
  • trädäck på baksidan (möjligen med tak på del av däcket, kan vara knepigt på grund av låg takhöjd)
  • jacuzzipool i anslutning till trädäcket

Dessa saker hänger åtminstone delvis ihop, så ett samlat grepp vore bäst. En kostnadsfråga, såklart. Vi får se.

Dessutom är det på gång att vi förhoppningsvis får fiber hit ut. Det handlar om att tillräckligt många ska ansluta sig till fibernätet. Det är en stor dröm – fiberanslutning till mitt torp från 1886! Snacka att dåtid och framtid möts. Till hösten hoppas jag att det finns på plats.

20160819_170334

Övrigt 2017

Jag ska åka på konferensresa till Los Angeles. Det innebär återseende av en del gamla kollegor, så det ser jag fram emot.

Stugan i Forserum har vi bokat i år igen. Då hoppas jag få till mycket vattenträning, framför allt med Sansa, när vi har nära tillgång till sjö och båt.

I övrigt hoppas jag på många andra trevliga händelser, och framför allt att nära och kära får ha hälsan.

Svår dummy

På inrådan av Håkan har jag börjat träna hämtning av svår dummy (Sansa grejade ju samtliga öppningar i Hagen på FART, men det kom visst något litet frustrationspip innan hon hittade tredje ingången. Mer om FART i kommande inlägg. Jag hörde ett sånt frustrationspip själv igår när hon skulle ta sig upp på en höskrinda.

chilla_hovagnen

Foto taget och lånat av Annika Månsson. Här är det Chilla som bemästrar tekniken galant. Jag lyfter ju in Sansa i bilen fortfarande, eftersom den är så hög, och hon hade stora svårigheter att klara detta klättrande upp i vagnen.

Nu är det alltså dags att träna lite svårnådda apporter med stegrad svårighetsgrad.
20161205_135413

Den första hängde jag lätt nåbar ovanpå stenen. Hon satt en bit ifrån och kunde titta på vad jag gjorde.
20161205_135452
20161205_135454Den gick ganska lätt att hitta och få ner. Duktig tjej!

Jag behöll samma ställe men valde nu den tjockare grenen lite högre upp. Istället för att hänga dummyn lade jag den på en grenklyka så den inte skulle vara lika enkelt nåbar. Fortfarande satt hon i närheten och kunde se vad jag gjorde.

20161205_135530 20161205_135552

Nu blev det lite svårare. Hon var uppe på stenen flera gånger, kände vittringen, men hade inte koll på exakt var den fanns. Stilstudie. 20161205_135558 20161205_135611 20161205_135613 20161205_135616

Jamen… Jamen … Där är den ju!20161205_1356160 20161205_135617 20161205_135618

Duktig tjej som löste uppgiften helt utan pip. Detta ska jag fortsätta med på andra platser, i andra situationer. Lagom svårt.

Fotosession med Sansa

Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att själv fota sin egen hundträning. Jag tog därför hjälp av Rolf häromsistens och bad honom fota Sansa och mig i några olika träningsmoment.

Fotgående

Jag tycker det fungerar bäst att belöna bakifrån, där jag har godiset på höger sida och sedan byter hand bakom ryggen och ger belöningen i position vid vänster knä så att hon får vrida huvudet lite utåt för att få tag i biten.

fotgaende-2532 fotgaende-2534 fotgaende-2537 fotgaende-2539 fotgaende-2540 fotgaende-2542

Apportering

Det blev traktorstörning, men det gjorde visst ingenting.

apportering-2570
apportering-2579

Avlämning

Hon har lätt att bli lite tuggig i munnen och emellanåt springer hon ett litet lekvarv runt benen. Men med lite mer träning börjar det gå bättre.

avlamning-2589 avlamning-2590 avlamning-2591 avlamning-2593 avlamning-2598 avlamning-2600

avlamning-2608 avlamning-2609

Laddad inför skick

Hon är rätt laddad inför skicken (även utan kast) och stadgan sitter inte ännu.laddad-2604

Lite lattjolektajm med alla hundarna

Bra fotovinkel Rolf fick till där.

alla-0022 alla-0015 alla-0012

Några porträttbilder

Avslutningsvis några fina porträttbilder på Sansa.

portratt-2715 portratt-2712 portratt-2711 portratt-2699

Kurs för Keith Mathews 7–8 maj 2016

Vi höll till på Lilla Träskaten och varvade korta teoripass med en bunt övningar under två dagar. Hett var det på årets första sommardagar, och Kasper bodde i husvagnen medan Lakrits och jag kursade.

skuggovning-1

Keith står och tittar på första övningen.

Vi började på ett fält och längst bort i skuggan (ca 100 m) låg en dold dirigering. Det gick ett störningskast till vänster kl 10. En och en skickade vi ut till denna medan övriga stod dolda. Syftet var att Keith skulle se var i träningen vi stod med hunden. Det gick rätt bra för Lakrits, men sedan gick vi igenom hur Keith bygger upp detta successivt med ett tiominuterspass. Jag såg tydligt hur Lakrits sprang med bättre schvung och säkerhet mot slutet, även om vi lyckades även första gången. Så här var övningen uppbyggd:

  1. Gå en rak linje och lägg ut dirigeringen tillsammans med hunden. Gå rak linje tillbaka. Skicka.
  2. Ut igen. Låt denna gång hunden sitta kvar och titta. Skott och störningskast klockan 10. Skicka på dirigeringen.
  3. Ut igen. Låt hunden sitta och titta igen. Skicka. Skott och kast under skicket.
  4. Försvåring: samma som nr 3, men ytterligare ett skott och kast närmare målet. Detta kräver 2 funkisar.

skuggovning-2

Långt till vänster skymtar störningsfunkisen och snett framför hunden ser man spåret i gräset där alla gått. Föraren är på väg att lägga ut dirigeringen medan hunden sitter och väntar vid skickplatsen.

Nyhet: vid vidare sök/därsök använd det kommandot först, och blås sen närsök om du vet att hunden närmar sig målet. Detta var nyhet för mig. Jag har använt därsökssignal och närsökssignal, men aldrig i kombination.

walkup-1

På eftermiddagen blev det walkup.

På eftermiddagen gjorde vi en walkup två i taget. Det mesta gick bra för Lakrits och mig. Det Lakrits missade på var en eyewipe med en dummy som hamnat på grusvägen. Annas hund drog sig in till höger bland granarna. Lakrits fick en chans, och jag fick honom längre ut, på andra sidan grusvägen, men han missade dummyn trots mitt närsök och drog sig sedan, han också, in bland granarna.

Keith tyckte jag skulle ha dragit lärdom av Annas miss och skickat mer åt vänster. Den här typen av avgöranden saknar jag rutin för, och det är värdefullt att få sådana tips för framtiden.

walkup-2

Vi stod egentligen lite mer åt vänster och bakåt än vad bilden visar, men dummyn hamnade precis uppe i hörnet av fältet, uppe på grusvägen som går ovanför. Granarna lockade in båda hundarna.

 Walkupen gick vidare och vi nådde det trästaket som går tvärs över fältet. Lakrits hoppade superfint ut, men slog i tassarna på tillbakavägen. En stund senare nådde linjen fram och vi själva klättrade över. Jag bad Lakrits vänta medan jag klättrade, och när jag sedan kallade in dundrade han rakt in i överspjälan med hela kroppen. Jättekonstigt att han inte sett den när han satt bara ett par meter ifrån och jag med stor möda tagit mig över (inte lägsta stället), men det kanske var värmen som tog ut sin rätt och han var snurrig i bollen.

närsök-1

Föraren går runt hunden och kastar en tennisboll upprepade gånger inför närsöksövning.

Vi avslutade dag ett med en närsöksövning i cirkel som vittrades in med skott och boll medan hunden satt i mitten. Keith brukar göra cirkel cirka tio meter i radie. Hunden sitter sedan kvar i mitten medan föraren backar ut och sen blåser närsök. Först efter en stund droppade Keith omärkligt bollen. Det kändes lite som Paul Toals övning i sankmarken för ett par år sedan på Bispgården, där han trampade ner en tennisboll så bara en enkrona av den syntes i ett invittrat område.

tavlan-1

Det som jag upplever skiljer Keith från andra tränare är inte så mycket själva övningarna, utan att han har ett system för sina övningar. Han går tillbaka till sina grunder och repeterar en gång i veckan, testar av emellanåt och nöter sedan på det som brister.

Keith vill att man ska nöta områden och alltid köra samma övningar på samma mark tills det sitter. Sen ska man byta område för att generalisera. Man ska inte göra en massa olika saker på samma område, för det bara förvirrar hunden. Hans taktik går alltså mycket ut på att hjärntvätta hunden att göra rätt. Success training.

Angående stopp och avlämning tränar han in det olika beroende på individ. En snabb hunds hästskostopp skulle han acceptera, men försöka få halvcirkeln mindre och mindre. Likadant med avlämningar. Han kollar vad valpen bjuder och finslipar det, istället för att bråka om att hunden ska lämna av efter en viss metod.

stadga-1

Lakrits sitter längst till vänster.

Förmiddagen dag 2 inleddes med några stadgeövningar:

  • lämna hundarna på rad och gå därifrån i en stor cirkel runt hela fältet
  • kasta ut en dummy strax bortanför änden av linjen med hundar, ta sin hund och passera nära de övriga bort till andra änden, vända upp och skicka på linje utmed hundarna till dummien
  • vidareutveckling av närsökscirkeln, denna gång mitt i hundlinjen. Föraren fick gå i en cirkel runt sin hund och de båda närmaste hundarna, studsa bollen och sen be sin egen hund om ett närsök. Samma här, Keith droppade bollen efter en stund. Jag är inte helt hundra bekväm med denna övning; som tur var gjorde Lakrits föregående övning med bravur och drabbades inte av detta, men det syntes att de hundar som provade inte var helt bekväma med att söka jättenära de främmande hundar som låg där inuti cirkeln.

stadga-2

Tollaren genomför närsöksövningen mitt i hundlinjen.

Vi fick också testa att kalla in hunden medan vi gick med ryggen  mot den. Detta har jag gjort tidigare genom att ropa hundens namn, men nu var det pipa som gällde. Lakrits satt som en stenstod när jag gick framåt och upprepade gånger kallade in parallellt med hundlinjen. När jag vände mig om och kallade in kom han som ett skott. Hemma gör jag ju detta ofta medan jag går längs nån stig i skogen och har honom lullandes bakom mig, och det fungerar alltid, så jag anar att det var en kombination av kommandot Vänta och pressen med alla främmande hundar som orsakade detta.

Nästa övning handlade om vänster-/högerträning. Vi satte hunden på mitten utmed fältkanten, gick i en båge 50 meter bort åt vänster och kastade en dummy vid en stolpe, sedan samma sträcka åt höger till annan stolpe. Vi ställde oss en bit från hunden och skickade till den först utlagda. Tillbaka med hunden och samma åt andra hållet. Lakrits sprang dessa sträckor utan problem.

diamondEn vidareutveckling på detta är vad Keith kallar the Diamond. Jag försökte illustrera ungefär vad som skedde på plan med Benke som förare, men övningen är ju varierbar i det oändliga. Skissen är kanske inte solklar, men ungefär så här, om jag minns rätt:

  1. De fyra punkterna är käppar/snitslar. Man sätter hunden i mitten och därifrån är det cirka 50 m till käpp 3 och 4 medan det är cirka 100 m till käpp 2 och 5. Gå ut till käpparna 3 och 4 och 5 och kasta en dummy. Återgå till mitten.
  2. Gå mot käpp 2 och gör en inkallning vid 1 medan du går utan att använda händerna. Med hunden vid sidan kastar du en dummy vid käpp 2. Gå tillbaka med hunden till mitten.
  3. Skicka ut till käpp 2. Sätt hunden i mitten och gå till käpp 2, som nu är tom. Skicka vänster till käpp 3.
  4. Lägg en dummy vid käpp 2. Sätt tillbaka hunden i mitten och gå till den tomma käpp 3. Skicka Back till käpp 4.
  5. Lägg en dummy vid käpp 3 och gå till käpp 4. Skicka hunden därifrån diagonalt till käpp 5 (uppe i skogen på höjd). Utnyttja diagonalen till att träna ett högerut med höger hand.

Det hela kan fortsätta i det oändliga. Man lägger hela tiden en dummy vid den käpp där man står, och väljer om man vill skicka hunden från mitten eller från sidan vid en käpp. Man kan passa på att testa av om kommandon som inkallning, höger, vänster fungerar med enbart orden utan att man använder handtecken (detta för att man ska veta att man kan hantera hunden även när den står dold). Man placerar med fördel käpparna/snitslarna så att man får till något hinder på någon av dem, kanske ett dike, en terrängövergång osv.

Sådant som fungerar mindre bra bryter man ut till separata övningar kommande dagar. Keith använder diamanten som testverktyg en gång i veckan för att kolla av hur kommandona sitter.

dammlinjen-1

Lakrits vilar med sitt svalkande täcke och kikar på en annan hund som övar på dammlinjen.

På eftermiddagen var det dags att öva på en jättesvår linje vid en damm. Tydligen hade man haft ett mock trial här med Keith Matthews som domare för några år sedan. Alla 16 hundarna missade på denna och åkte ut. Ingen vinnare!

Alla hundar fick börja med att försöka klara det dolda linjetaget. Lakrits grejade det, men så där krokigt som det kan bli ibland. Det var en lång sträcka öppen mark följt av ett dike, sedan en snibb ut med högt gult gräs, därefter dammen. En bit ut fanns en ö med gult högt gräs och träd och buskage, och där låg dummien. Han sprang en rak linje ut över diket, men istället för att fortsätta rakt med ett plums ner i vattnet vek han vänster utmed dammkanten. Jag blåste stopp och höger, men han fortsatte utmed dammen. Kallade tillbaka en bit innan jag förlorade honom och skickade höger. Han sprang ett par meter höger, men vek sedan av utmed dammkanten igen. Ett nytt höger så hoppade han i och simmade till ön. Sök där.  Jodå, nu hittade han den. Sedan stod han med dummyn i munnen och tittade på mig vid ökanten så jag fick kalla in honom.

Det var bara en hund som klarade detta skapligt, dock inte felfritt, och de flesta fick inte in dummyn alls. Helt klart en svår miljö som behöver tränas.

Keiths upplägg var så här:

  1. Ställ föraren med hunden nära diket bredvid funkis som sköt ut en skottapport till ön. Skicka direkt.
  2. Gör samma igen, men efter skottet, vänd och gå längs den raka linjen tillbaka till startpunkten. Skicka på skottapporten därifrån. Medan hunden är på tillbakaväg kastar en funkis ut en dummy till ön.
  3. Skicka hunden igen från startpunkten på dold dirigering till ön.

När det blev Lakrits tur att göra detta mindes han sin ”smarta” väg, så han valde samma väg nu längs dammkanten istället för att hoppa rakt i längs den raka linjen. Apporten kom in, men fel väg. Keith bad oss att flytta oss mer till höger, för att undvika den ”smarta” vägen. Så gjorde vi om och fick en rak linje. Nästa steg backade vi, fast bara halvvägs för att inte riskera att han åter valde fel väg. Detta gick bra. Stod kvar på samma ställe och skickade på dold dirigering, och även denna gick nu rätt väg.

Det som däremot var problem var att jag 3 gånger av 4 behövde kalla tillbaka honom över dammen efter att han hittat apporten och stod och väntade med den i munnen. Det här är ju inte något problem normalt, så Keith tyckte inte jag skulle lägga någon vikt vid det. Att han valde den krokiga vägen anar jag är ett utslag av hans gamla igångsproblem. Han ville hitta närmaste vägen över till ön (att det inte var nån större skillnad på avstånd betyder nog inte något i Lackes värld; en väg som fungerar ska återanvändas…).

När alla nu var lagom möra på eftermiddagen i solgasset årets varmaste dag skulle vi avsluta med en walkup i porsen.  Dags att sätta på gummistövlar. Alla fick fem apporter var i turordning, och även om man åkte ut redan efter första apporten fick man vara kvar i tävlingen för tränings skull. Efter fyra apporter var vi tre kvar i tävlingen: Anna, Carina och jag.

På den sista fick vi en skottapport snett åt höger. Jag hann vända upp Lakrits, men apporten föll precis bakom ett större porsbuskage. Jag skickade honom och han gick en rak linje ut till högerkant buskaget och vände vänster. Där försvann han utom synhåll men jag hoppades att han skulle plocka den och avvaktade. Det gjorde han nu inte utan dök upp strax till vänster om buskaget. Jag blåste stopp, höger och närsök. Nu kom den in. Keith sade att jag borde blåst direkt, och att han ju höll sitt sökområde så fint när jag väl blåste närsök att hade jag blåst tidigare hade det blivit en A-apport. Nu blev det en A knock down. Det här är ytterligare ett exempel på sådana svåra avvägningar där man måste fatta beslut på bråkdelen av en sekund hur man ska göra, och jag saknar fortfarande mycket av den erfarenheten. Både Anna och Carina hade varsina A knock ups efter tekniska ”eyewipes” (fast man fick inte kalla dem eyewipes enligt Keith, eftersom första hunden inte varit ända framme i området), så de gick till final medan jag slutade trea. Efter två svåra finaldirigeringar var det Carina som drog det längsta strået och vann en av Keiths dvd-skivor. Grattis!

 

 

Två dagar med Guy Bennett

Till Åsas olycka, men min smala lycka, blev det en plats ledig på en tvådagarskurs med Guy Bennett här i Vallentuna! Vad är oddsen för detta? Jag, som inte tänkt kursa i vår, fick plötsligt tänka om och ta chansen.

Vädret var rätt kylslaget: första dagen ändå kanske +7 och lite sol korta stunder emellanåt som höll uppe hoppet hos oss mitt i blåsten, andra dagen mer regn och blåst och +4. Isande nordanvindar som gjorde vinterutstyrsel helt nödvändig.

Ångrar jag det då? Inte det minsta. Att betala dyrt för att försöka ta sig fram i krokig walkuplinje på en sankmark i rena rama tundraklimatet var ett sant nöje.

Allt var mycket intensivt och lärorikt och jag kommer inte att kunna återberätta alla detaljer här. På torsdagen gick mycket tid åt till att från olika håll och vinklar forcera lömska trådstaket. Vi befann oss på en f.d. hästgård, så det fanns många hagar med sådana staket (avstängd el såklart). Vi introducerade staketen för hundarna så att de på någon meters håll fick ta sig igenom och få en kunskap om att de fanns där. Faktum är att om man böjer sig ner i hundnivå och kikar på att sådant staket så syns det mycket tydligare än från människohöjd i och med att hundar har horisonten mycket lägre och stakettrådarna ofta avtecknar sig mot himlen. Med den kunskapen i bakhuvudet kändes det lite bättre.

Båda dagarna ägnades åt walkups med kastade dummies, skjutna ägg och utslevade tennisbollar varvat med minnesmarkeringar och helt dolda dirigeringar.

 10404424_10153229475022390_2642564926169865308_nGuy klättrade i björk rätt som det var. Bild lånad av Anne Nerell.

Det kom ett par små pip i början av dag 1, och 1 pip dag två. I övrigt var Lakrits tyst. Skönt. Det känns som att det kommer allt mer sällan.

Lakrits klarade många minst 100 m långa dirigeringar väldigt rakt och bra. Han klarade Över (förbi dike och staket) och Ut (fram till diket). Han tog mina signaler och han var bra på att hålla minnesmarkeringar i huvudet (bättre än matte). Det vi fick jobba med var egentligen två saker: att ta staket på diagonalen och att inte glida för långt fram vid markeringarna.

Vad gäller staket på diagonalen borde han gått igenom där jag pekade, men han sprang istället utmed staketet. Jag blåste stopp och dirigerade till vänster. Då gick han igenom. Sedan blev det några blås till för att få honom i rätt position för att hitta dummyn. Här tyckte Guy jag borde tagit tillbaka honom istället så snart han gick ur den tänkta dirigeringslinjen och börja om, kanske lite närmare, ända fram till stängslet om det behövdes. Viktigt: tänk på vad du tränar på, inte att hitta dummyn i första hand! Detta vet jag ju, men det är så lätt att i stundens hetta ändå jobba vidare.

På fredagen var det en lång dirigering bort till ett staket. Innanför vid ett jakttorn låg ett dirigeringsområde. Där började han också vela framför staketet. Jag tog tillbaka och gick framåt kanske tjugo meter innan jag skickade om. Nu gick han rakt igenom och fyndade en boll. Jag lade tillbaka bollen och gick tillbaka till linjen. Nån annan hund gjorde något emellan och sedan skickade jag på nytt. Nu hade han en klockren linje rakt igenom staketet. Av gammal vana blåste jag stopp, ångrade mig genast (för han visste ju att det fanns en boll där) och blåste istället närsök. Här fick jag bannor för att jag inte istället för att blåsa alls bara berömde hans fina linje och genomgång. Självklart när man tänker på det så här i efterhand.

Men många andra staketgenomgångar gick finfint och han verkar nu ha lagt sig till med ålningstekniken: åla sig under den lägsta tråden. Andra hundar hoppade i mitten eller över staketet, men överlag blev alla säkrare och säkrare på att ta sig förbi dessa hinder.

Vad gäller hans position vid mina fötter så rekommenderade Guy att jag skulle ta tag i sidskinnet och dra tillbaka honom. Det har jag nu gjort några gånger, och kanske fått en marginellt tätare position vi kasten. Han hamnar lätt lite för långt bort när vi svänger runt snabbt för att se en markering som hamnar bakåt och jag kommer att testa framöver att svänga åt andra hållet för att se om det ger en bättre effekt.

Han är långt fram även vid dirigeringar, ser i princip bara min hand, inte armen. Men samtidigt springer han så rakt och fint att jag inte är ritkigt säker på att jag vill börja bråka om det. Guys åsikt var att det kanske blir svårt att förklara för hunden att det är okej att vara lite framme vid dirigeringar, men det är inte okej vid markeringar. Detta får jag fundera lite på. Möjligen kan han ju hamna lite tätare även på dirigeringar om jag enbart korrigerar vid markeringar. Något Guy också sade, och som jag däremot definitivt kommer att ta fasta på, är att jag ska vara noggrannare med detta vid en eventuell ny valp. Det är ju långt ifrån säkert att jag kan lyckas lika bra med skicken vid ett framåtposition med en annan, kanske hetare, hund. Sant.

20150417_163826

På fredagen jobbade vi först på de övre ängarna men sökte oss på eftermiddagen ner till denna sankmark. Inte lätt att hålla en rak walkuplinje här, kan jag tala om. Bland tuvorna gömde det sig rötter och slystubbar och vattnet var väldigt olika djupt. Stark vingelvarning, särskilt som jag verkar ha fått lite problem med balanssinnet. Det gick iallafall bra och jag lyckades rikta upp Lakrits i tid för hans markering och dirigering.

20150417_163835

En del av kurskamraterna uppställda på linjen. 

Angående om hunden springer för långt på markeringar sade Guy så här:

Om hunden springer förbi och inser sitt misstag och börjar arbeta sig konstruktivt tillbaka, så låt hunden hållas.  Om hunden däremot börjar springa yvigt och tror den ska kunna jaga in dummyn genom att förr eller senare råka på den under storspring, ta in hunden och låt någon annan ta dummyn.

Guys slutord till mig ska jag försöka minnas de gånger träningen går sämre:
If this is your first gun dog you’ve done an excellent job. He is really a great dog!

20150417_163845

Lakritsremmen är just nu en guldhund. Han gör mig så glad!

Träna bort oro i linjen

Jag har nu varit med på en a-provsträning hos Jenny och Helene där syftet var att få många skott i drive när vi stod på linjen, men hämta få (om ens några) apporter. Började hunden hoppa, bli orolig eller pipa skulle man korrigera, koppla upp och ta en promenad bort från aktiviteterna, sedan tillbaka igen.

Lakrits har ju dock ett annat problem än det vanliga i linjen: istället för att gå upp i varv som en varvande Maserati kan han bli låg. Ibland kommer det då små pip, dock milsvid skillnad mot hans ungdomsbröl. Jag tror att detta har grunden i att han blir osäker på främmande ekipage.

Frågan är då: blir det inte snarare en belöning för honom om jag går bort från linjen när han piper av osäkerhet? Då slipper han ju undan dem han är osäker på.

Jag har anmält mig till en gång till, men kommer nog då att korrigera honom vid minsta pip genom att konfrontera honom ansikte mot ansikte och säga ifrån ordentligt, men jag kommer att stanna kvar vid linjen. Ha med godis och belöna när han står tyst och lugn och fin som jag ofta gjorde när han var yngre.

Mitt mål med denna träning är ju att han ska uppleva vistelse i linjen som en lugn och trygg och trevlig plats där man emellanåt får lov att arbeta.

Hans tysta pip och allmänna oro kommer i början och han blir sen allt lugnare vartefter träningen går. Han hämtade flera apporter på ett bra sätt.

Tillbakablick på 2014

Träningsåret 2014

När jag ser tillbaka på 2014 hade jag hoppats att detta år skulle innebära en eller två ettor i B-prov ökl. Serierna 2-2-0-0-0 (2013) och 3-2-2-2-0 (2014) visar ju på en viss förbättring, men det är framför allt söket han faller på.

En höjdpunkt under året var lagtävlingen WT Tullgarn där Sara W, Ellis L och jag gick till final och hamnade på 8-plats. Likaså gick det jättebra på WT i Gagnef i ökl, där vi på något poäng när snuvades på finalomgången. Jag är även sjukt stolt över att Lakrits klarade sitt KKL.

 

Vi har fått delta i ett antal andjakter och en fasanjakt under hösten. Gärna fler sådana, det var jättekul.

Bokåret 2014

Jag lanserade e-deckaren Den gula giraffen i början av året och åkte till Bokmässan i Göteborg med den i slutet av september. Jättekul upplevelse!

Torsholma 2014

Jag blev förvånad när jag tittade tillbaka och insåg att carporten inte funnits längre än sedan januari. Det känns som jag haft den länge nu. Elen till carport och lykta i trädgården fixades också, liksom den fina gärdesgården. I mars tog jag ner ett antal aspar samt beskar äppelträden, och inte förrän nu i höst har jag kunnat ta hand om vedhögarna efter att vedboden äntligen kommit på plats. Fick också en ny luftvärmepump installerad till hösten – detta har lett till en mild inledning på vintern. Inget ont som inte har något gott med sig.

Inför 2015

Jag skrev i juli 2014: ”Måste nog jobba mer med de självständiga bitarna ett tag framöver.” Det gäller i högsta grad fortfarande. Vi behöver nöta svåra sök där han verkligen får ligga i och jobba. Inte stanna upp och fråga eller börja pinka när det blir för svårt.

Markeringarna går bättre, men där har jag på sistone noterat att han har svårt att avståndsbedöma de kortare markeringarna och ofta springer för långt. har tränat en del med kast av stora dummies och byte till små för bättre noggrannhet, och det är något vi ska fortsätta med.

På dirigeringssidan är det framför allt långa sidotecken som behöver nötas. Även långa raka linjer kan bli bättre.

Det vore roligt att göra ett nytt försök på A-prov, men då måste han tränas mer i att gå på linje, gärna med okända hundekipage, utan att påverkas mentalt. Likaså vill jag träna mer vatten, särskilt svåra igångar som är en liten akilleshäl för honom. Han behöver bli tryggare rent allmänt i olika delar innan vi testar igen, helt enkelt.

Äldre inlägg