Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Månad: januari 2010 (sida 3 av 4)

Kasper letar godis i trädet

Promenad på Revinge hed

Första utflykten gick till Revinge heds stridsvagnsövningsplats. Kasper var hur taggad som helst efter gårdagens stillaliggande i bil. Mot slutet släppte jag honom ett par gånger så han fick rusa av sig lite. Vi åkte sedan till Södra Sandby och handlade och på tillbakavägen såg vi en stor flock med vad som såg ut som rovfåglar. Brukar de finnas i flock? Såvitt vi kan lista ut verkar det vara lärkfalk, vi känner igen denna undersida som är ljusare än ovansidan samt den röda byxan.

Siri Houdini

Jag var rejält trött igår kväll och lade mig rätt tidigt. Hade nattat Kasper under sin fleecefilt i köket, där han verkade komma till ro direkt. Katten Siri var instängd i tvättstugan med mat, vatten och låda. Så kom husse upp och lade sig också och det skånska huset kom till ro.

Gissar att det var nån timme senare…

Något attackerar handtaget till vår stängda sovrumsdörr. Smäll! Paus. Smäll!
Det var Siri Houdini som brutit sig ut ur tvättstugan och ville in i sovrummet där hon brukar sova. Husse öppnade dörren och vips hade jag en svart katt promenerandes vid min huvudkudde. Jag höll kvar katten så husse kunde ta den för ny deportation.

Siri hade alltså smugit förbi Kasper i köket utan att han märkte nåt…

Nu har Siri gömt sig nånstans i tvättstugan, dörren står på glänt i mitt synfält. Tänkte att hon kanske vill ut en sväng trots snöandet. Kasper vill ideligen fram till dörren, men när jag nejar vänder han och får leka med kossan istället. Får se hur det här går…

Hus utan nyckel

Vi kom ner lyckligt och väl till vårt tillfälliga hem i Skåne. Nyckeln skulle ligga under den vita krukan. Hur känner man igen en vit kruka i mörkret? Det fanns många krukor och vi letade. Och letade. Till sist fick vi överge letandet efter vita krukor till förmån för letandet efter pannlampor i vår fullpackade bil. Men inte ens utrustade med varsin pannlampa hittade vi någon vit kruka med nyckel under. Vad göra? Någonstans i packningen hade vi ett telefonnummer till husets son.
Innan vi börjat vårt tredje letandeprojekt råkade husse ta i dörrhandtaget till ena terrassdörren. Olåst!

Vi kände oss nästan som inbrottstjuvar när vi gick in fel väg och öppnade upp ytterdörren för att släpa in allt pick och pack.
Nu är vi lite hemmastadda, har testat den fantastiska induktionshällen och försökt orientera oss i köket, installerat dator och medförd kaffemaskin.

Kasper har känt en svag kattdoft, men hittills har Siri inte dykt upp. Det blir ett äventyr att hantera dem båda i samma hus…

Lite senare: Siri fanns hela tiden på övervåningen. :O Kasper har varit uppe där flera gånger utan att upptäcka henne. Nu är hon infångad meddelst godis och förd till tvättstugan för natten.

Nyårsafton på skånska slätten

Stämmer ju inte riktigt, eftersom vi reser dit strax efter nyår, men det ska bli spännande att se om vi känner igen oss i resten av denna dikt vi fick tillsänd oss av ALj:

NYÅRSAFTON PÅ SKÅNSKA SLÄTTEN

Albert Ulrik Bååth (1853-1912)

Skymmande dimma våt öfver slätten hvilar,
röda grenar streta från kala pilar,
åkrarnes fåror ligga i disig väta,
gårdarne töcknigt skymta bak vallar räta.

Tystnad vida. Man hör, hur det sakta lackar
droppe på droppe från närmaste tak och stackar.
Klämtande borta i fjärran klockor ringa.
Ensamt och matt de hän öfver nejden klinga;

mötas af klocksång ny från en annan kyrka.
Nu helt nära det tonar med större styrka.
Ringer i alla byar. I dimman draga
ut öfver bygden tonerna, starka, svaga.

Malmhårdt de dallra, milda de samman smälta.
Nu från närmaste torn de dofva välta,
dyka tunga ned uti ljudfull dimma,
vagga sig klara och lent öfver slätten simma.

Klockorna stanna. Tumlande ljuden domna,
tonande sakta hän de sista somna.
Bräker ett får där ur stall, och säkra, raska,
hastande steg i vägens lera plaska.

Tystnad vida. Ett skott där vid gafeln brinner,
skenet längs med kalkade väggen rinner.
Skott på skott. Nu tändas högtidsljusen.
Helig afton. Det glimmar ur alla husen.
(1880)

Belöna bakåt vid fritt följ

Det blir visst många inlägg idag…
Råkade läsa på Morten Egtvedts blogg om ”ostrategisk” belöningsplacering och jag undrar om inte det han skriver stämmer precis med det jag sysslat med den senaste tiden. Fast i mitt fall har det inte handlat om kryp, utan om fritt följ.
Jag har funnit att Kasper, när jag kör en strikt klickersk träningsmetod att gå fint/nära med eller utan koppel, gärna kommer in till min sida när han blir sugen på en godisbit och sedan snoozar sig ut däremellan. Inom klickerträning hävdar man ofta vikten av en god belöningsplacering, och i fallet fritt följ blir den då naturligt vid ens vänstra knä. Om man sen ska vänta tills hunden spontant går vid ens vänstra knä innan man belönar kan det lätt bli den jojoeffekt jag pratar om. Kasper går längst ut i kopplet, stannar och nosar på en fläck, jag hinner ifatt, Kasper kommer in vid sidan för att få en godis, drar sig ut igen på ny nosning. Lite överdrivet, men ungefär så.
Därför har jag haft svårt i just detta moment att träna rent klickerskt och tar gärna till en harkling, en mörk röst eller tar tag i hans bakhas för att markera att nu är du på väg att dra iväg igen, stanna här! Även detta blir i längden lite jobbigt. Jag vill ju hellre få en hund som naturligt går vid min sida utan att jag behöver bevaka den varje sekund.
Därför bestämde jag mig för att testa att belöna bakåt när han går vid min sida. Nån gång ibland positionsbelönar jag fortfarande, men ofta klickar jag och kastar nån halvmeter–meter bakåt medan jag själv fortsätter att gå framåt. Och jag har funnit att han är i höjd med mig oftare nu än tidigare. Inte perfekt än, men en klar förbättring.
Min tanke har varit att han har känt att han måste hålla koll på mig så att han inte missar en massa bakåtslängda godbitar, men som Morten skriver kan det ju också ha att göra med att det blir jobbigare att hela tiden behöva backa bakåt och leta efter godisen jämfört med hur enkelt det tidigare var att få maten serverad ur handen vid knäet direkt in i munnen.

Shejpa bakbenskontroll

Fick för mig att jag skulle shejpa lite bakbenskontroll idag när lillen inte tyckte det var lika kul att vara ute som matte. Jag pälsade på oss och gick ut i det fina vädret, fann mig tvingandes lillgrabben runt närmsta skolan, tröttnade och gick hem för att skotta lite istället. Kasper fick vara lös på tomten, men utnyttjade detta bara till att ledset stå i sitt täcke och titta utanför ytterdörren medan matte skottade fina gångar.
Inne var det dock kul att träna. Mitt mål är att försöka få honom att backa upp med bakbenen uppför trappsteg, men tänkte börja med något lägre. En bok.
Precis som jag befarat tyckte Kasper att boken var tasstarget. Framtass, dårå. När inte det gav utdelning hämtade han boken och bar den till mig. Eller puttade, mera. Sötnos. Bestämde mig då för att ta en lite tjockare och tyngre bok, som inte var lika lättförflyttad.
Han backar normalt riktigt skapligt rakt, men nu var han mycket medveten om hindret bakom sig och började backa snett, runt i halvcirkel, nästan. Gav ju inget, förstås. Frustrerad lade han sig ner och gjorde den finaste hakan i backen man kan tänka sig – något vi aldrig ens tränat. Var frestad att belöna för det, men nu var det ju inte det vi skulle träna…
Jag försökte smalna av backutrymmet i sidled så mycket det gick och lade ut tre lika höga böcker i bredd för att ge en större träffyta. När han nån gång råkade snudda en bok med ena bakbenet klickade jag, men fick honom inte att fatta vad det gick ut på.
Vi pausade en stund och sen började vi om i köket istället. Där är han van att backa, så jag gjorde fem vanliga backningar med belöning. Raka och fina, minst fem steg. Duktig pojke.
Jag utnyttjade sedan dammsugaren som ändå stod framme, tog röret och lade som en spärr mellan frys och köksskåp. Försökte få honom att backa mot det. Genast kom de sneda backningarna tillbaka. Jag satte dit två stolar som avsmalning. Sen körde jag nån slags kombo där jag varierade kommandot Backa med fri shejping. Nån gång gick vi ut på vanliga golvet igen och körde vanligt, rakt fint backande, så han inte skulle få för sig att alltid börja backa snett och runt. Var noggrann med att inte belöna det sneda, men fick därmed lite dålig belöningsfrekvens. Tyckte ändå det var bättre att han fick bli frustrerad än att jag skulle belöna nåt jag absolut inte vill ha.
Rätt var det var lossnade det lite. Han stod på andra sidan dammsugarröret, jag lockade honom till mig så han klev över det, och sen ställde jag mig i position och han backade något steg. Så fort han nuddade eller backade över med ena tassen klickade jag. Fick till närmare tio sådana mot slutet.
Då bytte vi och gick tillbaka upp till böckerna. Nu fick jag någon enstaka nuddning av baktassen, belöning. Sen gjorde han ett spontant kryp. Jag blev så glad över detta oväntade spontanbeteende att jag belönade det och sen bröt vi, gick in i sovrummet och tränade fem fina kryp med låg hand framför. Det var riktigt längesen vi tränade kryp, så det var oerhört kul att se hur fint det satt kvar. Efter dessa fem kryp gick vi tillbaka till böckerna än en gång, och nu hade det lossnat helt för honom! Varje gång såg jag hur han medvetet satte upp åtminstone en baktass på böckerna. Efter tio sådana fullträffar på raken slutade vi. Nu ligger han och sover på saken.
Nu är ju frågan hur vi går vidare. Lite mer träning på den här nivån, sen borde jag höja lite. Två böcker på varandra riskerar att göra det instabilt, då kanske han blir rädd. Det vill jag undvika. Får se om jag hittar nån tjockare bok, eller så får vi gå på trappsteg direkt. Undrar om han tycker ett öppet, men lägre, trappsteg är bättre eller sämre än ett täckt, men högre, trappsteg? Får väl testa mig fram.

Träningsinriktning 2010

Mål för mig 2010:
Bli en duktigare klickertränare och en bättre systematik i lydnadsträningen. Hoppas mycket på Canis klickertränarkurs.
Lägga en god grund inför en ny valp, och att kunna hantera två hundar på ett bra sätt. Även där har jag stora förväntningar på klickertränarkursen.

Mål för Kasper 2010:
Få ordning på viltspårningen så han inte går på färskvilt. Därefter starta i fler tävlingar, öppen klass. Mål: champinat (krävs två ettor till).
Tävla i rallylydnad, nybörjarklass, minst en gång under året.
Bli bättre på momenten i vanlig lydnad (klickertränarkursen, träningslägret i Norberg).
Gärna nosa lite mer på sök (träningslägret i Norberg).
Mer burträning (burlekar)
Mer störningsträning – i alla sammanhang: allt från inkallning, att gå fint lös hos mig till liggande i grupp osv.

Hittade förra årets lista över mål. Dags att kommentera och uppdatera dem:

Mål för mig 2009:

Få till en mer disciplinerad träning med konkretare och tydligare delmål. Använda Hundtränaren till hjälp att logga status på olika träningsmoment. – Var duktig på det första tertialet, men det blev jobbigt att köra både bok och blogg. Har mest hållt mig till bloggen, men även det lite i vågor. Har köpt Hundtränaren 2010, kanske kan använda den på kursen.

Fokusera på färre saker i taget, och försöka få dem ”färdiga”. Ha Lydnadsträning i teori och praktik som bas. – Nja, har nog kört lite som jag känt för dagen. Det vi kört mest disciplinerat är nog viltspår och rallylydnad.

Försöka komma tillbaka till det klickerska träningssättet och alltmer sällan det dominanta (även om det är det enda som fungerat på koppelpromenader). En viss mix kan fortfarande behövas, men jag ska vara restriktiv med det dominanta, eftersom klickerträningen är så mycket roligare och positivare. God hjälp kan fås på Klickerforum. – Det har jag genomfört till mycket stor del, men kan definitivt bli bättre.

Försöka variera promenadlekarna mer (kom gärna med bra tips och idéer så lägger jag upp en lista senare!). – Det har jag nog fått till, mycket tack vare rallyn. Rallymomenten (och delar av dem) kan med fördel tränas under promenaderna, och med variation.

Mål för Kasper 2009:

Starta anlagsprov i viltspår – klart.

Om han blir godkänd i det, starta minst ett viltspårprov i öppen klass – har startat tre gånger i öppen klass: 1, 0, 3 som resultat.

Lära sig gå (lydnads-)fot – det kan han kortare bitar så långt jag kan bedöma, skulle behöva externa ögon på detta, för finslipning behövs säkert.

Kunna fokusera på mig även i hundsällskap – varierar oerhört. Ibland kan han det jättefint, ibland går det inte alls. Svårt att se ett mönster i detta, mer än att Enzo är ett tecken till busa och dra. 🙂

Komma vid inkallning även i hundsällskap – fungerar ofta, men inte alltid. Men oftare nu än tidigare tröttnar han på hundleken och kan då komma in spontant, men kan även dra iväg på egna snoozningar (beroende på plats).

Börja med agility – vi gick en grundkurs på senvåren, men på plan med mycket svåra störningar som han inte riktigt kunde hantera. Ligger lågt med agility ett tag, kanske tar upp det igen framöver. Vill isåfall lära mig mer torrhandling i första hand.

Kunna gå fint i koppel även i skog och i hundsällskap – betydligt bättre än tidigare, även om det givetvis är mycket svårare än att gå fint ensam på villagatorna. Beror lite på hundsällskapet också, men ser ändå att vi gör framsteg här. Det svåra är att ha full fokus på honom när man vill prata med sällskapet… 😉

Bli bättre på passivitet – kvantitativt mål: kunna sitta tyst uppbunden i skogen minst fem minuter utan att se föraren. – det har blivit mycket bättre. t.ex. på agilitykursen var han en av få hundar som inte lät, likaså på rallyn lät han ytterst sällan. Har inte testat av det kvantitativa målet, får göra det framöver när vi inte har så mycket snö och kyla som kan göra det för svårt för honom. Skriver in det i Hundtränaren som en påminnelse!

Kommandot Stanna ska sitta bättre. Här känns det som om vi måste backa många steg och kanske börja om från början igen. – tränar det ibland på promenader, funkar bra. Har dock sällan tränat det med störning.

Han är anmäld till MH 28 mars. Håll alla tassar och tummar att vi är friska då… – genomfört med mycket bra resultat. 😀

Några punkter från 2008, uppdatering inom parentes:

Grundfärdigheter (behövs kontinuerligt, ska få sig en rejäl dust i och med klickertränarkursen.)

Fritt följ i koppel (går klart bättre, behöver tränas kontinuerligt)

Skvallerträning (går ganska bra, dock inte i rikktigt alla lägen. Behöver tränas mer för att få in automatiken; jag som inte tränat det tillräckligt systematiskt och aktivt tagit mig till bra träningsplatser. här är det för få hundmöten för att det ska bli flyt i träningen.)

Gå och lägg dig – bädd och bur (fungerar bra med bädden när vi äter, och halvbra när det ringer på dörren. Har tränat lite bur i några perioder, han har fattat principen och tycker buren är rätt kul. den är dock lite otymplig att träna med kontinuerligt.)

Gnistrande vinterpromenad

Vi fick en hisnande vacker första dag på det nya året och tog en gnistrande vinterpromenad på golfbanan. Skaren varken bar eller brast, ens för en gårdshund, så vi höll oss till vägarna och promenerade bort till vackra Lindö gård.
Där fick vi sent omsider svaret på var den berner senner hör hemma som vi mötte mol allena på golfbanan förra vintern. Uppenbarligen bor den i någon av de gamla gula arbetarbostäder som ligger på Lindös marker.
Redan vid parkeringen träffade vi en gammal jack russelbekant från förra vinterns golfbaneturer och Kasper fick leka lite med honom. Sen kom en skidande husse med spaniel- eller möjligen kooikerhondjevalp, och medan jack russeln med tillhörande husse stannade för att leka med den fortsatte vi vår promenad med lös hund. Otroligt nog var det inga problem att få honom att hänga med oss istället för att leka med hundarna.
Runt Lindö kopplade jag honom, men han fick ändå nosa lite på den gamla berner sennerbekantingen. På tillbakavägen fick Kasper gå lös Nära, vilket fungerade riktigt bra. Tyvärr blev inga bilder på Kasper nåt att ha, men njut av de vackra vinterbilderna.
Äldre inlägg Nyare inlägg