Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Månad: februari 2009 (sida 1 av 3)

Rutan och lite Skånebilder

Vad kan man hitta på för träning med nyopererad hund i tratt? Jag kom på (tack vare Tina!) att nyintroducera Rutan i lilla hagen hemma vore en lagom krävande uppgift. Vi har bara tränat rutan ytterst lite, förra våren på kurs hos Cattlin. Då körde vi med targetplatta (musmatta) i bakkant av rutan. (Att placera targeten i bakre delen av rutan hade enligt Cattlin en poäng: ofta stannar hunden lite tidigare än man tänkt sig, och har man då tränat in bakre delen så hamnar hunden automatiskt i mitten.) Både targetplatta och ruta var då helt nytt för den lille halvåringen, så vi kom inte så långt. Sedan har andra saker tagit överhanden och jag har lite glömt bort detta moment. Ända tills jag då läste i Tinas blogg om Sabinas träning…

Jag satte upp konerna och började med att repetera targetplatta, för det var ett tag sen. Först trodde Kasper att vi skulle gå runt den, som på klossträningen. 😉 Efter en minut eller två hade han hajat, och vi körde bortåt tio repetitioner med bara tass på target.

Sedan lade jag en godis på targetplattan medan Kasper såg på, nejade och gick ett par meter utanför rutan. Han satt förväntansfullt och tittade på mig så jag tänkte att vi kör väl kommando direkt på detta: ”Rutan!” Vips var han inne och tog köttbullebiten. Jag klickade och han kutade tillbaka och fick en godis till.

Jag vill ju inte att han ska börja nosa efter godis på marken inne i rutan, så rätt snart körde jag med tom targetplatta och kastade en godis när han stannat vid targeten och tittade på mig. Emellanåt sprang jag istället in till honom och gav godiset eller startade en lek. Jag borde kanske testa att kasta en boll här eller kanske en externbelöning, så det blir snabbare belöning efter klicket.

Vi startar nu ett par meter ifrån rutan, mest för att hagen är så liten att det inte går att variera så mycket. Längre fram får vi byta plats och öka avståndet, men just nu känns det här som lagom nivå.

Han tyckte det var kul, men emellanåt avbröt han sig för att titta på omgivningen. Då kan det ta någon minut innan man får kontakt igen. Och när det kom ett par golden på andra sidan häcken skulle han ju fram till hagstaketet för att skälla. Fick passa på att försöka köra skvallerträning istället. Att i det läget fortsätta med det vi höll på att träna är helt dödsdömt.

Och så lite bilder från Skåneresan i början av veckan:

De öppna vidderna är härliga, så länge det inte blåser för mycket. Vi hade riktig tur med vädret.
Kasper kunde koppla av efter ett tag, och här ligger han i sin typiska grodbensställning.

Min bror är inte så hundvan, men han tyckte att Kasper blivit lugnare och trevligare sen sist.
På spaning i solskenet. Det var rejält gyttjigt på åkrarna när snön smälte.
Vi mötte brorsans sambo när hon skulle ta sig en tur på Samantha.
Stora kusin Linnea tyckte Kasper var kul, bara han inte ville slicka henne i ansiktet. Här är det snarast katterna utanför stallet som lockar Kasper.
Den smutsiga skånska leran tvättas av lite provisoriskt i handfatet, medan Linnea undrar vad hunden gör för något däruppe.

Lillkusin Markus, 1,5 månad, och Kasper fungerade förvånansvärt bra ihop.

Promenad

Idag var det så fint väder med sol och lätt snöfall, så Kasper och jag tog en promenad längs ett av elljusspåren. Jag tänkte att han skulle komma igång igen lite försiktigt efter operationen, så vi gick ca 3 km.
Inga problem, han skuttade lika glatt i slutet av promenaden som i början. Nu sover han dock. 😉

Dagen efter kastrering

Igår på eftermiddagen var Kasper verkligen låg. Har faktiskt aldrig sett honom sådan, utom möjligen några minuter när man just satt på honom sitt täcke. 😉
Men nu var det timvis av denna dystra lilla hund. Jag tog upp honom i famnen en stund (svårt att veta var man skulle greppa honom där bak utan att det skulle göra ont) och då slappnade han av lite efter en stunds smek på bröstkorgen.
Sen stod han igen som en sorglig staty och vinglade till aningen ett par gånger och gnällde lite ynkligt.
Jag bad lillmatte att hålla ett extra noga öga på honom och se att han åt och drack på kvällen.
Hon rapporterade senare att när de började laga middag och alla härliga dofter började sprida sig i köket så släppte Kaspers invalidbeteende. Hon hällde lite köttsaft över hans mat, och då kvicknade han till och började äta lite. De härliga dofterna gjorde nog att han glömde bort vad som bekymrade honom. 😉
Sen fortsatte han tydligen gnälla men ville ändå gå på en liten promenad senare på kvällen.
När vi kom hem framåt midnatt var han glad och hade slutat gnälla. På något mystiskt sätt hade bandet som håller fast tratten försvunnit (ner i hans mage?). Jag letade efter det överallt inne utan att hitta det, så det fick bli en bit gasbinda som nytt band.
Inatt har han sovit fint och nu har jag varit ute på promenad med en hund som beter sig ganska normalt, förutom att han skottar snö med tratten när han nosar och går framåt.

Kastrerad

Veterinären ringde just. Kaspers kastrering är klar och allt har gått bra. Skönt! Ska hämta honom i eftermiddag, lille plutten.

Lite senare:
Lillplutten är hemma igen. Han fick en smärtstillande spruta precis innan vi åkte. Då var han pigg, nosade runt på mottagningen och kissade i deras trädgård. Han hade varit ute i deras trädgårdshage mitt på dagen – ett mysigt veterinärställe med hemmakänsla.

I bilen hem gnällde han, och inte ville han gå nån promenad när vi kom hem. Nu gnäller han inne, och ute i hagen stod han bara stilla och luktade lite. Helt klart olikt honom!

Tror att det kan vara en kombo av operationen och den ovana kragen, han har ju aldrig haft en sådan tidigare. Tror han väntar på att vi ska ta av den precis som vi tog av selen. Vidare rapporter följer. Ikväll är lillmatte med boyfriend inbokade som hundvakter, då vi lite illa tajmat ska in till stan på restaurang tillsammans med ett gäng vänner. Så är det, ju fler personer, desto svårare att få till ett riktigt bra datum. Men jag tror nog att lillmatte fixar den kaspiska biffen.

Skåneresa

Nyss återkomna från ett par dagar i Skåne. Kasper har skött sig bra på det hela taget. kort sammanfattning:
Åka bilen – har sovit exemplariskt hela tiden medan vi kört.
Rastningstips 1 – Götaström, ett suveränt hundrastställe där man inte behöver åka av motorvägen särskilt långt och ändå få sjönära skogspromenad där Kasper kunde gå lös en stund och skutta i den decimeterdjupa snön, och man samtidigt har nära till kafé och toaletter, plus bensin om man behöver. På sommaren kan både människor och (tror jag) djur bada där, men jag upptäckte stället i höstas så det har vi inte testat i praktiken än.
Träffa småbarn – min bror har en treåring som inte är särskilt hundvan och en nyfödd parvel på 1,5 mån. Kasper skötte sig jättebra med dem med undantag för ett par slickförsök i ansiktet på den äldsta.
Träffa katter – han skällde på nån katt som hoppat upp på fönsterblecket, och när de råkade på varandra inne reste bägge parter ragg innan vi fick ut katten. Han är helt klart osäker på om de där konstiga djuren är vän eller fiende. Skvallertränade lite på katt genom fönsterruta, men där behövs mer.
Träffa hästar – han fick inte komma in i stallet, mest på grund av katterna. Men vi gick förbi hagen så båda parter fick kika intresserat på varandra. Sen träffade vi Samantha med Ingrid på ryggen, och det mötet förlöpte bra sen jag kört lite skvallerträning på det.
Plumpen – Den stora plumpen i protokollet skedde idag på hemvägen. Kasper fick gå lös de få metrarna mellan bilen och min mammas dörr när vi skulle hälsa på där idag. Det gick bra, och inne gick utmärkt sånär som att han var sugen på lite medikamenter som var lågt placerade. Men så skulle vi de få metrarna tillbaka till bilen. Kopplet låg kvar i bilen, så jag sade Vänta vid dörren, kollade ut på gångvägen som går förbi precis intill. Tomt. Varsågod! Så gick jag mot bilen medan Kasper vek av åt höger – rakt över en ganska trafikerad väg – och en liten bit in på gångvägen som fortsatte på andra sidan. Där fanns en matte med schipperke som jag inte sett på grund av en carport i vägen. Men Kasper hade givetvis känt doften. Vågade inte ens försöka ropa tillbaka honom (även om det är tveksamt om han hade lyssnat i det läget, utsvulten på hundlek som han givetvis var) på grund av trafikfaran. Den snälla matten väntade in mig så jag kunde ta hand om rymlingen. Det är precis sådana här farliga situationer jag befarar och vill undvika genom mer störningsträning, men det är helt uppenbart att vi har långt kvar.
Ringde Götängens för ett eventuellt spontanbesök, men Ninni satt mitt i en skönhetsbehandling, så det får bli en annan gång. Vi tog iallafall vägen över Vrigstad och köpte ostkaka och Norrbodakorv. Mums!
Rastningstips 2 – Stavsjö (nya) där man också kan gå på skogspromenad, eftersom Sörmlandsleden passerar precis bredvid.

Imorgon bitti ska vi iväg på kastrering – håll alla tummar och tassar för Kasper!

Föreläsning om amichien bonding

Så har jag och 150 andra varit på föreläsningen om Amichien bonding med Jan Fennell.
Hon pratade en utmärkt och lättfattlig engelska, men det var ändå kul att se att så många dök upp på ett engelskspråkigt föredrag. Det är ju trots allt inte alla som har samma förmån som jag att i princip ha engelska som arbetsspråk…

Efter dryga fyra timmars föreläsning, vad är då kontentan? Tja, hon hade lite för många utvikningar och pratade lite för allmänt för att jag ska vara riktigt nöjd. Lite många öppna dörrar som skulle slås in – hon menade att man kunde ha samma föredrag överallt för att alla var människor. Nja, men vi har trots allt lite olika syn på hundar och hundhållning, och det som funkar i USA eller England kan vara självklarheter i Sverige.
Sen var det lite skit bakom datorspakarna (svensk medhjälpare), vilket gjorde att iallafall jag tappade den röda tråden vid något tillfälle.
Den kontenta jag fick ihop:
* Man blir flockledare enbart på meriter.
* Nyckelbegrepp att ta hand om åt hunden (så hunden slipper ta ansvaret) med rätt signaler: mat, jakt, hot, separation
* Nyckeln till en lugn och socialt bra hund är att allting fungerar hemma. När familjemedlemmar, vänner eller andra besökare kommer hem ska alla ignorera. När hunden är lugn och har kopplat av kan man locka till sig den och hälsa. Detta gäller ALL separation, lång som kort, allt från toabesök till längre resor.
* Hon menade att hundar som följer efter en överallt gör det för att den känner att den måste ta ansvaret för personen.
* Syn på koppelpromenader: du går på promenad, hunden går på jakt. Ett lugnt och fint beteende hemma och en hund som inne fått lära sig den önskvärda positionen kan också gå fint i koppel ute. Hmmm. Där håller väl jag och Kasper inte riktigt med, men just där var datorstrulet som värst, så jag kan ha missat nån väsentlig komponent i att få till det hela. I vilket fall som helst gav hon en historisk tillbakablick på det här med koppelgående, och menade att det började i London under kriget. Tidigare hade man alltid hundarna lösa. Många nedsläppta bomber som inte detonerat sprangs på av hundarna, som då exploderade. För att undvika detta började man knyta rep om dem. Koppelgående är alltså ett mycket sent påfund.
* Hundar som skäller vid besök: Hunden skäller, du tackar den. Du öppnar dörren och ignorerar hunden. Besökaren måste också ignorera hunden. Om hunden hoppar sätter man på ett koppel innan man öppnar dörren, i övrigt som ovan. När hoppandet inte lönar sig kommer hunden till slut att överge beteendet till förmån för ett annat. Du ignorerar tills rätt beteende erhålls.
* Hundar som fortsätter att skälla:
1) Hunden skäller -> tacka den.
2) Hunden skäller -> ignorera den.
3) Hunden skäller -> isolera den, ge en timeout.
4) När den tystnat släpper du ut den OCH ignorerar den.
5) Börjar den skälla igen -> tillbaka till isoleringen.
* Hon pratade om skillnaden mellan lydnad och samarbete. Det är samarbete man ska sträva efter, att hunden VILL göra det vi ber den om för att den tjänar på det.
* Hon avslutade med att be oss ta med denna fråga när vi kom hem till våra hundar igen:
Hur avslappnad kan jag få dig utan att säga ett enda ord?
Vad tror jag om detta? Tja, en del stämmer med vad jag hört från annat håll, en del stämde inte alls. Får ta och utvärdera lite med Kasper och se vad jag tycker om ett tag. Svensk amichienlänk här.

Smart gårdshund

Igår var det meningen att vi skulle på kurstillfälle 2 av Bus och lek, men matte låg däckad i av dottern ärvd förkylning. Till min stora tacksamhet kom Kasper ut först på en långpromenad med husse och sen på en något kortare promenad med lillmatte med boyfriend.
Idag känns det mycket bättre, och jag planerar att gå på föreläsningen i eftermiddag om Amichien bonding. Återkommer med rapport.

De senaste dagarna har jag använt matskålen som externbelöning och gått fritt följ i köket med Ligg under gång. Han är ju inte snabb som en border collie på detta, direkt, utan segar sig ned lite tveksamt. Det var det jag tänkte försöka förbättra genom externbelöningen. Nåväl, har väl fått till ett par skapligt snabba Ligg på detta sätt, varpå jag klickat (ibland med tungan när jag inte fått klickern med mig, funkar också), klappat om där han ligger och sen gett varsågod. Det är nu gårdshundens smarthet kommer in i bilden… När han märker att detta är på gång (matskålen åker ned på golvet och jag säger till honom att följa med mig) så har han börjat spontanlägga sig efter ett par meter! Den gullungen! Nå, det vill jag ju inte, så då har han fått masa sig upp igen och följa med ett extra varv runt köket. Det här visar iallafall på vikten av att variera sig som tränare, för en gårdshund snappar bra fort vad man är ute efter.

Idag har vi tränat lite apportstadga där jag håller och han håller emot. Det går allt bättre. Några gånger lyckades jag klicka in att han satt med apporten i mun också, men han verkar inte riktigt ha fattat än varför jag klickade då, för efter det började han lägga sig framför mina fötter med apporten framför sig. Hur mycket jag än sade Sitt så lade han sig, så vi fick övergå till att grundträna lite Sitt igen. Men gick iallafall ett par små steg framåt, och jag tror nog vi kan få ihop en bra apportkedja så småningom.

Solig dag

Helgläsningstips: Nu har det kommit upp en artikel om den fotgående-clinic vi var på hos Eva Bodfäldt.

Idag var det en solig och vacker dag, så vi bestämde oss för att ta en långpromenad på golfbanan igen. Den här gången skulle husse få träna inkallning. Som det är nu vågar han aldrig släppa Kasper när han går ut ensam med honom, men det ska det alltså bli ändring på. Typiskt nog glömde vi allt godis hemma, så det blev en extra svårighet vi inte riktigt räknat med.

Tväääärnit! Husse ropar…
Va?! Bara en klapp?

Snörbollen fanns iallafall med, och den tillsammans med Fri-kommandot gjorde övningen genomförbar. I början kom Kasper till mig fast det var husse som kallade in, men jag vände ryggen till och dissade Kasper, och då fattade han vem han skulle gå till.

Jisses, vad högt man måste hoppa när husse är med! Märks att han är längre än matte.
Husse kastade bollen högt i skyn och Kasper skyndar sig att göra en helomvändning.

Nu har jag slutligen (med viss oro) fattat beslutet att trots allt kastrera Kasper, han är inbokad till torsdag nästa vecka. Bakgrunden är att jag iallafall inte kan ha med honom i avel, eftersom han har tandfel, och att han blir otroligt berörd av löptikarna i trakten. Både han och vi härhemma får lida de perioderna, och det jag hört från andra tyder på att han kommer att kunna koppla bort sånt mycket bättre efter kastreringen. Dessutom förebygger vi en del rätt vanliga sjukdomar, som testikeltumörer och prostataproblem, och vi kan träna även tillsammans med löptikar utan risk. Jag hoppas och tror att han kommer att vara samma glada, goa hund efteråt som han är nu.

Helgläsningstips: Nu har det kommit upp en artikel om den fotgående-clinic vi var på hos Eva Bodfäldt.

Lycka!

Husse har stått för dagens promenader, så jag kunde fokusera på lite inomhusträning. Jag gjorde fem perfekta apporteringar på raken inne i köket. Så härligt! Det var flera veckor sen sist, och det märks en tydlig förbättring. Det där med att sova på saken är inte alls dumt.
Ska se om någon vill filma oss också, så jag kan se vilka detaljer vi behöver slipa mer på. Återkommer…

Okej, här kommer den, inte med bästa kameran, men iallafall. Givetvis gick det inte riktigt lika bra nu som tidigare idag, men så är det ju alltid när man ska filma. Ser fram emot synpunkter. Måste han till exempel sitta vid avlämnandet, eller godkänns det om han står vid min vänstra sida? Alla förbättringsidéer mottages gärna…

Äldre inlägg