Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: dirigering (sida 6 av 15)

Markeringar och dirigeringar på Strawberry field

12 juni 2013 / / 2 kommentarer

Det var varmt idag när Mona, Annika och jag samlades för att träna. Nu fick hundarna springa sig lite svala genom krondiket, men ack så svarta de var efteråt. Det syntes på gulingen Cheysie, så vattenslangen fick komma fram här hemma. Nu ligger Lakrits på tork inne på svala toagolvet.

Vi lade ut två dirigeringsområden med varsina apporter på väg ut till bortre fältet. Sedan sköt vi två markeringar åt de andra båda hundarna, en markering över en trädrad in på en annan äng och en dirigeringsmarkering åt andra hållet rakt över krondiket. Lakrits började med den långa dirigeringen och tog in den riktigt bra. Markeringen åt andra hållet sprang han för långt på, tror att han kanske inte såg nedslaget riktigt. Men in kom den efter lite spring.

När vi gått varvet runt där skickade Mona och jag våra hundar till det ena dirigeringsstället medan Annika valde att vänta med det. Lakrits höll där en spikrak linje, tog mitt stopp perfekt i skogsbrynet och sedan vänster till granen där apporterna låg. Kunde inte bli bättre!

Vi gick vidare bort till bergsslänten och sköt nu en dirigeringsmarkering åt höger till samma äng som tidigare, fast från andra hållet, och en direktmarkering uppför berget. Nu studsade dessa apporter lite som de ville, men en del hamnade riktigt högt upp. Lakrits första studsade dock ner och lade sig nedanför den svåra stupkanten, så den plockade han in rätt fort. Där fastnade de sen lätt och rotade omkring.

Dirigeringsmarkeringen tog han med två blås.

Jag sköt en bergsapport till Cheysie som studsade rakt på den enda stora tallen, sen hoppade ägget som en ekorre från tallegren till tallegren och lade sig nedanför bergskanten. Cheysie hade sett den höga fina bågen, men missade nog studsandet neråt, för hon var högt uppe och sökte. Jag sköt om lite senare och då tog apporten visserligen lite i en tallgren igen, men hamnade ändå ovanför kammen på ett rätt bra sätt.

Lakrits fick också en till bergsapport som hamnade ända uppe vid stubben högst upp. Han låg i och gnetade bra länge nedanför stupet och jag lät honom hållas ett tag. När han så för andra gången drog snett upp åt vänster åt det håll som ger lättast access till ovansidan av berget blåste jag och dirigerade honom så riktigt lätt till rätt plats. Vips var den inne. De andra skrattade åt mitt jubel. Men han var ju oväntat duktig där!

På tillbakavägen tog Cheysie först in sin grandirigering och sen tog vi den sista svåra dirigeringen på snedden över först krondiket, sen det lilla diket och ut i ängsgräset. Lakrits höll en sned och bra linje över krondiket, sen drog han sig lite till höger. Jag blåste vänster och så var han framme. Tillbakavägen blev riktigt bra på snedden över dikena, inget rundspring, som jag varit rädd för.

Jag inser nu i efterhand att min röda snitsel blev kvar på vasstrået där, får väl plocka in den nästa gång.

Tack för bra träning – nästa gång kanske Ulrika är med också!

Utan träningsvärk i Verka

6 juni 2013 / / 2 kommentarer

Igår bjöds det finfin träning i Verka. Det var Ulrika och Carina som hade förberett, bara för Mona, Annika och mig att rulla in på gårdsplanen och njuta av det fina vädret och den goda planeringen av diverse utlagda dirigeringsställen.

Svårigheterna bestod i hög och snårig vegetation, störningsmarkeringar, smådammar och diken samt (tror jag) en kniphona med en räcka ungar.

Stulen från internet, men så här ungefär såg det ut.

Lakrits redde ut det mesta, inklusive störningarna, men var bra trött på slutet. Han letade mycket noggrant och länge på ett ställe, där det tog lång tid innan han fyndade. Sen kom nästa hund och fyndade nästan med det samma. Häpp?!

Den grunda dammen funkade bra att ta ett svalkande bad i, vilket nog räddade Lakrits dag.

Tack för bra träning än en gång!

 

Test av ny sjö

2 juni 2013 / / 1 kommentar

Var ute på liten rundtur i helgen och passade på att besöka en sjö jag fått tips om. Det var en bit att promenera till Hävsjön från enda vettiga p-platsen, men väl där var sjön folktom och fin. Nu duggade det ju, kanske bidrog till det klena besöksantalet.

2013-06-01 16.02.14

 

Jag kastade i två dummies från bryggan åt höger respektive vänster. Sedan kastade jag i en tennisboll med spagettisleven och så fick Lakrits ta in den först, därefter dummisarna. Funkade bra.2013-06-01 16.02.55Han fick kämpa lite för att komma upp på klippan vid sidan om bryggan.

(Foton tagna med mobilen.)

 

Sista kurstillfället på Storsten blev A-provsträning

30 maj 2013 / / 2 kommentarer

Idag hade vi några extra deltagare och var totalt sett 5 aktiva och 2 passiva ekipage. Anita hade klurat ut att A-provsträning skulle stå på dagens program.

Varmt var det i skogen, och myggigt, men enstaka brisar, vatten och myggmedel gjorde att vi ändå klarade av att knalla omkring bland ris, stubbar och stenar under tre timmar.

A-provsträningen var uppdelad i två delar: först gick vi parvis efter skytten (Anita) medan resten gick kopplade passiva bakom. Sen stannade hon och sköt och den med lägst nummer hämtade. Det ekipaget gick sen och ställde sig sist och ett nytt ekipage fick komma fram. De första var rätt enkla som lite uppvärmning, men sen försvårade hon allteftersom, sköt dolt, sköt utan att stanna medan vi gick osv. Lakrits klarade alla sin uppgifter galant, A-apporter rakt igenom, enligt domaren.

Del två var en driven såt. Anita gick ut och sköt i tre områden medan vi stod alla på linje okopplade och tittade på. Så avslutade hon med lite extra eldgivning med tomskott. Alla hundar var trötta och ingen hetsade upp sig över detta. Lakrits tog in en riktigt lång dirigering till det högra området. Jag blåste honom stopp en eller två gånger och sen hade han bärgat hem den. Det jobbet är jag mycket nöjd över.

Mot slutet låg det några apporter kvar ute och vi delades in i par som fick gå ut och göra eftersök i varsitt område. Ulrika och jag fick området rakt fram, längst bort. Vi gick fram en bra bit och sen började Ulrika med att skicka. Det skulle finnas en bollapport kvar här. Inget fynd och Lakrits fick chansen. Sen växlade vi nån gång till innan vi bestämde oss för att köra båda hundarna parallellt. Lakrits var framme en gång och nosade på Aya, men jag kallade direkt tillbaka honom och ut i söket mer åt vänster. Sen sökte de båda fint utan att direkt störa varann. Till sist hittade Aya bollen långt ut i ett ormbunksområde. Bra gjort, den var svår! Lakrits fick en godis för sitt tappra sökande.

Detta var sista tillfället och vi avslutade med lite fika hemma hos Anita. Lilla nytillskottet blev såklart gosat med och min ena stortå provsmakades av de små sylvassa tänderna.

Dammen och skrammelträning

25 maj 2013 / / 1 kommentar

Sara är här i helgen så vi åkte en sväng till dammen för att träna vatten.

sara_kasperMina fina medhjälpare.

Sara och Kasper gick bakom till andra sidan och kastade först ett par markeringar för att få upp Lakrits förståelse för stället.

grön_damm

På inväg med första markeringen. Idag såg hela dammen alldeles grön ut i ljuset.

lakrits_simmar

 

Det var synd att jag bara hade mobilen med, för ljuset och vattenspeglingarna var otroligt fint.

Sen försökte jag få ut Lakrits med en ren dirigering, men när det inte ville sig gjorde jag ett låtsaskast med bollkastaren, och då plumsade han i.

Nästa gång fick jag faktiskt i honom på en ren dold dirigering genom att gå lite närmare vattenkanten. Därmed lät vi oss nöja med dirigeringsträning.

Istället kom Sara och Kasper tillbaka och lattjade lite med bollkastaren som avslutning.

sara_bollkastare

 

Någon boll träffade björken och då ville Kasper ta in den! Men så tvekar han… liiiite djupt, kanske?

sara_kasper_vattenboll

 

Innan jag hann stoppa honom hoppade Lakrits i och tog in den framför nosen på storebror. Jag manade ju på Kasper men ideliga Ja! Ja! Ta den! Och det blev lite för mycket för Lakrits.

Men så skulle vi vaska av dummisarna innan vi åkte hem, och då fick Kasper en ny chans på en grund apport.

kasper_vattendummy

 

Väl hemma erbjöd sig husse att träna Kasper på att inte skälla på förbicyklandes och förbiskejtandes personer. Det är framför allt de åkdon som låter och rasslar som han ger sig på. Tysta cyklar klarar sig för det mesta från utskällning.

Jag satte mig med linkopplad Kasper i knäet och en tallrik köttbullsbitar i beredskap medan Rolf fäste skrammel på sin cykel och begav sig uppför Skolgatan. Första gången lät han för lite, så då satt Kasper lugnt kvar och fick en godis för det. Nästa varv var det svårare, då tog han en godis först, men kunde sen inte hålla sig utan hoppade ner från famnen och drog iväg på gräsmattan.

Nu bands det fast en hink bakom cykeln. Ja, den skramlade ännu mer och Kasper rusade efter istället för att stanna hos mig. Men så återvände han och trodde han skulle få köttbulle EFTER skällattacken. Jag höll fram den framför nosen men stoppade sedan mycket demonstrativt tillbaka den i skålen. Ett försök till. Det skramlade väldeliga och Kasper hoppade ner igen. Jag ropade Kasper med snäll röst och han vände tillbaka utan att skälla först, och NU fick han massor av köttbullsbitar. Därmed avslutade vi det träningspasset.

Träning vid Sandakärret

23 maj 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Träning vid Sandakärret

Igår träffades gänget vid Sandakärret. Vi har aldrig tränat där tillsammans förut och hade ingen aning om vad vi skulle kunna göra där. Det är ett rätt populärt ställe för både joggare och skolor, och mycket riktigt fanns det en typ lågstadieklass där när vi kom dit. Vi gick runt det lilla kärret till den lite oländigare baksidan och där kunde vi faktiskt jobba utan att störa någon.

Vi började med dirigeringar ut till en gräsliknande vass. Lakrits fick först ett bollkast följt av ett fejkat bollkast för att få dragning ditåt. Det fungerade bra, och dirigeringen kom in, om än med lite blåsningar.

När Ulrika kommit också var vi fyra som ställde upp oss runt den runt böjda viken för markeringar. Jag stod på det enda torra stället i ena kanten och balanserade invid en tall, vilket begränsade min kastförmåga ännu mer än vanligt. Den som skulle skicka sin hund sade vem hon ville skulle kasta och åt vilket håll. På det sätet kunde vi få variationer i skicken och köra både enkla och dubbla markeringar, ut på blankvatten, in i vassen eller bak i skogen. Det fungerade riktigt bra.

När skolklassen gett sig av från den steniga och fina hällsluttningen bestämde vi oss för att gå dit, men innan dess tog vi in de fyra dirigeringar jag lagt ut vid roten av en tjock fallen trädstam. De två på marken plockades in först, och de två jag lagt uppe på stammen blev lite för de sista hundarna att klura på.

På hällsidan bestämde vi oss för att slunga över bollar tvärs över en smal vik över till vass/land. Bollkastaren var inte riktigt på vår sida, men till slut låg åtta bollar något så när bra utplacerade. Hundarna fick titta på.

Vi gick vidare lite och kastade sen ut en markering åt vänster i förhållande till bollområdet. Hunden simmade mot den, vi blåste stopp och sen höger till bollarna. Detta blev lite för svårt för Lakrits. Första omgången grejade han med lite möda, och sen trodde jag att det skulle gå bättre om vi gjorde om samma sak en gång till. Repetition kan ju lösa upp vissa knutar. Men det blev tvärt om, ännu svårare, tyckte han. Så jag skickade honom istället rakt ut till bollarna (svårt där med skick mot dolt ställe) och sen ut till markeringen.

Framöver: Jag ska satsa mer på roliga markeringar ett tag till, och sen bygga ut dessa med markering följt av dold dirigering till ungefär samma ställe. Inte gå för fort fram här, vi har hela sommaren på oss …

Det var iallafall en bra plats med många möjligheter, bara det inte är för mycket folk i närheten. Vi kan en annan gång stå utställda på olika sidor om det lilla kärret. Vi kan ta hörlurar med oss för att kommunicera vem som ska göra vad.

Det var meningen att jag sen skulle hänga med Annika hem och greja med hennes kamera–dator, men kameran var försvunnen. Med tanke på hur blöt jag var om både fötter och byxben var det kanske lika bra att det fick anstå till en annan gång.

På kvällen var jag med på klubbens HUS-möte och berättade lite om hur kursanmälningarna kommer att bli på nya hemsidan. Kul och spännande att den snart ska lanseras!

Funkis på kursavslutning med WT på VaBK

22 maj 2013 / / 3 kommentarer

Det var roligt att se de deltagare som kunde komma. Det hela startade med en liten uppvärmning innan själva WT-delen drog igång. Jag hade ju klantat mig och lämnat stora kameran hemma på köksbänken, så mobilen fick duga, därav bildkvaliteten.

Annika hade hittat på en tävling där del 1 var kast med tennisboll i hink 3 meter bort. Alla missade bollar fick sedan hämtas av hunden och så fick man kasta om. Tre minuter hade man på sig och det blev ett spännande test på stadgan där.

Nästa del var en fyrkantsbana där man första sträckan med okopplad hund skulle gå slalom runt fat med frolicar.

20130518_103504

Oscar klarar nästan hela banan, men sen fick matte gå och fylla på.

20130518_103006Hedda grejar frestelserna. Här ser man på avstånd svårigheten på sträcka två: en fågelbur med Bamse i. Ingen av hundarna hade problem att springa förbi den på inkallning från hörn 1 till hörn 2.

20130518_103537Oscar grejar Bamseburen galant.

Sträcka tre var den svåraste och mest tidsödande – en apportbock i trä på tvären mellan benen. Hunden skulle gå lös fot vid sidan trots att matte uppförde sig så konstigt.

20130518_102510Gemma har full koll på att det är långsam fot man ska gå.

20130518_103210Hedda tycker att det vore ju ändå enklare om hon fått ta apportbocken – då hade det gått lite fortare!

Sista sträckan var den enklaste för deltagarna: att koppla hunden och bära en full kopp vatten i koppelhanden utan att spilla ut en massa.

20130518_102650Gemma är hur cool som helst vid mattes sida och det blir full pott på det momentet.

Sen var det då dags för ett litet WT med fem stationer.

20130518_105029Först var det närsök. Här kommer Gemma stolt tillbaka med fyndet.

20130518_112833Hedda levererar in (snyggt i hand, dessutom).

20130518_115454 Oscar hittade också sitt närsök.

20130518_105609Några stationer var markeringar. Här Gemma som just hittat fram.

20130518_113610 En snygg avlämning från Hedda efter en markering.

20130518_115920

 

Oscar kör sin egen variant på ingång med en markering och vi får därmed dagens nya ord: kissdiss! – han släpper apporten för att kissa och dissar den sen.

20130518_120213

Men Oscar tar revansch och lämnar av en annan markering så fint i hand.20130518_110854

 

På söket skulle fyra apporter av sex in, men Gemma har lite svårt att vilja lämna av här.

20130518_114301Här kommer Hedda in från söket.

20130518_120636

 

Oscar skickas ut på sista markeringsstället.

Tack för att jag fick vara med och fota era hundar! Lycka till med jaktträningen framöver.

 

 

 

 

 

 

Kurs på Storsten

16 maj 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Kurs på Storsten

lakrits_bagaget

Vilket utrymme! Det känns som om det gått in halvdussinet labbar här, om så vore.
Det taxichaufförsinspirerade plexiglaset var ingen höjdare att se bakåt genom, dock.
Och jag saknade farthållare och riktig ACC. Automatväxlad var den iallafall.

Vi var fyra hundar på kursen idag och Anita hade förberett tre snarlika områden: åt ena sidan sök för två ekipage, åt andra sidan dubbelmarkering respektive dirigering för två ekipage. Jag och Tina bildade hanhundsparet och började med sök.

Vi väntade tills Anita skjutit de båda markeringarna till tikparet och sen skickade jag in Lakrits i söket. Jösses! Han skrämde upp en stackars hare som satt där och tryckte i nåt snår. Haren kutade för livet och Lakrits efter. Jag visslade inkallning några gånger, men när det inte bet tog jag till rösten. Det tog ett par sekunder så avbröt han jakten. Vid det laget var båda inne på markeringsområdet där stackars Aya höll på att komma in med en markering. Hon höll dock huvudet kallt. Bra där!

Då ville jag vänta och coola av Lakrits, så Tina skickade sin flat istället. Flatten for ner till det ställe där haren tryckt och Lakrits satt så till att han inte såg honom ordentligt, men han kunde ana ytterligare en rörelse där nere i det område där den spännande haren suttit och tryckt. Vips drog han som en rem igen! Jag röt i, inte fullt lika tagen på sängen den här gången, och han återkom snopen över att han misstagit en stor svart flat för en liten brun hare.

Vilken start! Men sen gick det lite bättre. Tina fick in två apporter och vi en innan det var dags att rotera. Dagens alla markeringar tog han in bra idag, och dirigeringarna gick skapligt. Lite blåsande, men inte alltför illa. Vid ett tillfälle fick jag för mig att ropa Sök istället för att blåsa närsök, lite klantigt så här i efterhand, men å andra sidan fick jag se att han genast sökte större. Han ser alltså skillnad på närsöksignal och sökrop. Bra att veta.

En gång på ett senare ställe när Lakrits var ute och sökte var han precis i kanten av sökområdet. Just då sköt Anita en markering åt det hållet, tror det var åt Aya. Lakrits blev stående blickstilla bakom ett träd. Jag såg honom inte, men visste att han var bakom trädet, och bara väntade med pipan i mun på hur han skulle bete sig. Tina stod bättre till och såg honom och kunde berätta för mig: han stod helt stilla och bara tittade efter apporten, sen mot mig. När han inte fick nån info från mitt håll gick han mot mig tills vi hade ögonkontakt. Då skickade jag ut honom bort från markeringen ut på sök igen, och han lydde hur fint som helst. Puh där, det var bra gjort av honom!

tinas_flat_in

Tinas flat kommer in med en dirigeringsapport medan Lakrits tittar på.

Vi lyckades alltså med dagens värsta och bästa. Dessutom råkade jag på tredje stället få hjärnsläpp igen och skickade Lakrits på sök innan markeringsskotten var gjorda. Det gick iallafall bra att kalla hem.

Söken var det jobbiga idag – tre ställen där vi skulle ta in två var. Men det var utlagt för cirka fyra timmar sen och svårt att få vittring trots att det för det mesta blåste lite inne i skogen. Så ibland kallade vi in tomt och lät parkompisen försöka. Lakrits resultat blev 1–0–2 intagna apporter. Det här behöver vi träna mycket av. Inte så dumt att lägga ut i förväg och låta ligga till sig om man har chansen nån gång.

Tveksam vattenträning

16 maj 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Tveksam vattenträning

Igår träffades Jaktoptimisterna för att träna vatten vid dammen. För Lakrits del kan jag säga att det kändes som ett stort steg bakåt i hans utveckling. Han var ju förra året ibland tveksam att hoppa i när han inte visste vart han skulle. Där är vi tillbaka igen.

Nu var det dolda linjetag till bekant plats (han simmade över dit senast i fredags) då han stod som klistrad vid kanten. Eller, han ville gärna hoppa lite och fjäska, slicka mig i ansiktet och så, för att urskuldra sig. Han hade helt enkelt ingen aning, och då ville han inte hoppa i.

Jag gick runt dammen med honom (lite risky, har aldrig gjort det förut för att inte lära honom att man kan springa runt) och kastade ut ett par apporter till där, men det hjälpte bara marginellt.

Först när Mixa plumsat i och visat hur man gjorde följde han flattens exempel.

Efter ett antal trassliga apporter tänkte jag att vi ska iallafall avsluta med något lätt och kul. Vi ställde upp med en kastare, några dirigeringar kvar på bortre banken och körde hund 1 markering, hund 2 dirigering, hund 3 markering, hund 1 dirigering, hund 2 markering, hund 3 dirigering. Vi var hund 2 och skulle alltså avsluta med en markering. Det brukar han ju gilla!

Vi stod lite snett några meter bakom strandkanten. När kastet gått och jag skickade ville han så springa runt och komma närmare markeringen innan han slängde sig i. Det ville jag inte tillåta, utan felade honom direkt. Sen ville han inte ens gå i och ta markeringen. Häpp.

2013-05-15 14.33.52

Cheysie simmar klockrent förbi den kastade störningsmarkeringen.

2013-05-15 14.35.30 Och plockar in markeringen i steg 2.

Jag tror att nästa gång vi åker till dammen ska Lakrits bara få roliga saker där, markeringar och bollkast osv. Vi får backa ett antal steg, helt enkelt, och befästa bättre.

Annika hade varit hygglig att förbereda lite dolda landdirigeringar åt oss också, och de gick betydligt bättre för oss. Någon dirigering fick jag blåsa lite på, men inte farligt mycket. Där är han betydligt bättre.

Men, till hans fördel ska sägas att han lyssnade mycket bra till mina signaler. På land såklart, men även i vattnet, när han väl tagit sig i. Det är jag såklart jätteglad över.

Idag ska vi åka lånebil till Anitas kurs på Storsten för Avensisen är inlämnad för strålkastarbyte. Hoppas han tycker att det blir kul att få åka Toyota Verso City. Rejält med utrymme bak får han iallafall, bilen saknar i nuläget baksäte.

Ny tvåa i Forssjö

11 maj 2013 / / Kommentarer inaktiverade för Ny tvåa i Forssjö

Jag steg upp tjugo över fyra i morse. Är rätt mör nu, men en liten redogörelse medan jag har allt färskt i minnet. Först av allt en mycket fin rastplats, väl värd att lägga på minnet inför framtiden, återfinns på Bieåsen.

rastplats_bie

 

utedass_bie

 

Bieåsen.

trana

 

Hemmavid travade ett rådjur över Arningeleden och nästan framme vid provplatsen stod denna trana på grusvägen och flyttade sig i maklig takt när jag sakta rullade närmare. Jag såg senare under dagen flera tranor som flög över provområdet.

samlingsplatsenDen vackra samlingsplatsen med nära till bilarna – ingen skugga där, men det behövdes inte idag. Framkanten på vattnet användes till två dubbelmarkeringar, varav den andra skulle tas in av hund nr 2 som en dirigering.

vattenmarkeringar

 

De röda prickarna visar ungefär hur de första vattenmarkeringarna föll. Kastades alltså som en dubbel, men efter att den första tagits in av hund 1 (Lakrits) tog hund 2 (Shade med Anneli Jansson) in den andra som en dirigering. De blå prickarna visar samma procedur fast omvänd skickordning. Här stod man i lite snedare vinkel än vad som framgår av bilden.

Innan vattenjobbet startade dock det hela med två landmarkeringar.

landmarkering1

 

Detta är par 1. Första hunden lämnar just av en fågel som plockats upp strax till höger om bilden medan hund 2 är på väg ut för att ta in markering nr 2 som kastats åt vänster bortanför stora granen.

Sedan genomfördes vattenjobbet enligt bilderna ovan. Därefter var det dags för den andra parhundens sök. På väg dit sköts det två skott under gång.

sökområdetSökområdet var ungefär 50 meter brett och knappt hundra meter långt. De tre gröna prickarna är änder som kastats in i vassen, där det var lerigt och sankt, riktigt jobbigt att springa. De blå prickarna är kråkor som gömts under granar uppe på kullen. Längst bort en bit in i skogen är den gula pricken en hare. De båda rosa prickarna borde egentligen vara utom synhåll på andra sidan de utskjutande granarna. Detta var två trutar. Av de ekipage jag såg var det bara ett fåtal som fick in en av dessa och inget ekipage som fick in båda. Lakrits plockade in alla änder, en kråka och haren.

dirigering1_björkenNär hund 2 gjort söket gick man bort till det angränsande fältet. Hund 1 (Lakrits) skickades bort till björken. Jag fick blåsa lite, men han lyssnade väl.

dirigering2_vä_granSedan vände vi ett kvarts varv åt vänster och hund nr 2 fick ta in dirigeringen som låg bakom granen.

Vi promenerade vidare en kort bit över fältet till samma kulle som använts till de första markeringarna, men stod nu från ett annat håll. Samma procedur som vid de första landmarkeringarna, men denna gång var det jag som väntade till parkamratens hund var på ingång innan jag skickade Lakrits på den andra markeringen. Där ringade han lite och var borta en kort sväng till första nedslaget innan han kom fram till nedslag två och hittade fågeln.

vattendirigering_xHär står första paret vid första vattenarbetet. I några fall (bland annat den golden som syns på bilden) ville domaren kontrollera vattendirigeringen lite mer då han inte tyckte att detta första arbete var tillräckligt utslagsgivande, och då lade båten ut ytterligare en fågel i bortre vasskanten ungefär åt det håll denna svarta hund simmar och så togs denna extra dirigering allra sist. Då låg båten inne vid land i den glugg som döljs av den högra personen i bild. Det roliga var att denna golden på dirigeringen kände vittring av fågel i båten, hoppade upp och när föraren lade på ett extra Ut hoppade hunden sen ner i fören och lyckades på så sätt behålla sin raka linje. Detta roliga lyckades jag tyvärr inte fånga på bild, men det såg kul ut. Extra kul var att de efter denna dirigering fick ett förstapris.

viltbil

 

Ett innovativt sätt att förvara viltet i väntan på användning.

Lakrits fick alltså ett nytt andrapris. Denna gång var det söket som var avgörande för prissänkningen. I protokollet står det ”Önskas uppvisa en större intensitet och ett bättre sökmönster för att bli fullt effektiv i sitt arbete” och det blev två treor på detta moment. I övrigt femmor förutom en fyra på en ”något diffus minnesbild på landmarkering nummer två” (detta skulle enligt domarens muntliga besked i sig inte medfört prissäkning).

protokoll

 

Sammanfattande kritik: Gör ett bra markerings- och dirigeringsarbete. Brister idag i sitt sökarbete för att nå högsta pris.

Det är lite intressant om man jämför dagens protokoll med torsdagens på punkterna Fart och Uthållighet: i Herräng var farten ”God” och uthålligheten ”Räcker mycket väl till” medan dessa omdömen idag var ”Måttlig” respektive ”Mattas under sökarbetet”.

Det var den skillnaden som fällde oss idag. Två teorier som luftats på Facebook är att proven kom för tätt inpå varann (och vi tränade dessutom lite igår) alternativt att han ännu inte återfått sin fulla kondition efter kennelhostan som ju satt i länge. Kanske var det en kombination av dessa saker.

Nu stundar iallafall mer vattenträning med dirigeringar och störande markeringar samt jobbiga sök där han tvingas arbeta noga från närområdet och ut. Det gjorde han för övrigt skapligt idag, även om marktäckningen inte var helt idealisk. Det stundar ju också roliga WT och Labbecamp samt kennelträff framöver som ska ge ytterligare knuffar framåt.

Men först: en Aberfeldy!

 

 

 

 

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑