Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Vänster, höger och mittemellan

Dags för lite dirigeringsträning med Sansa. Jag hade tänkt att åka till en mark jag fick tips om, men på väg dit fick jag syn på ett närmare fält och svängde av på en ingivelse.


Jag har klippt ihop två foton på marken och försökt rita in stolpar etc. Egentligen hade jag bara 2 pinnar med mig (ställda vid 3 och 4 till att börja med), men har ritat in 4 för överskådlighetens skull.

Fyrkanten

Jag började med Fyrkanten. På bilden är den angiven som 1-2-3-4. Det går ett rätt djupt dike mitt på som jag använde som högerkant och till vänster är det buskarna vid fältkanten som utgör vänsterkant.

Jag gick runt med Kasper och Sansa medan Lacke satt i bilen. Tänkte att han skulle få dessa 4 som dolda efteråt, så jag satte ut tre synliga dirigeringsdummies till Sansa på 2-3-4 och smög ut tre fickdummies nån meter bortom till Lacke.

Efter att ha satt in Kasper i bilen ställde jag mig vid 1 och skickade först på 2 och sedan på 4. Inga som helst problem. Jag satte ut en dummy vid 1 (och smög ut en till) innan jag gick bort till 4. Nu skickade jag till 3 följt av 1. Lätt som en plätt, sade Sansa, och jag gick och bytte till Lakrits.

Precis intill (fast utom synhåll med buskage emellan) fanns ett hus där det visst bodde några stora hundar, kanske nån blandras. De skällde och Lakrits blev låg. Jag fick honom iallafall att från 1 springa ut och ta 2. Men när jag skulle skicka mot 4 tog det stopp.  Han ville alls inte lämna min sida. Jag kände att jag bara blev irriterad, för det var kanske 40 m  och borde vara en baggis för honom, så jag gick och bytte hund igen. Sansa blev bara glad att få ta in 4. Vi gick till 4 och tog in 3. Inga problem.

När Lakrits säger ”de är dumma, jag vill vara hos dej, matte” säger Sansa ”vad kul, ska vi jobba igen, vad ska vi göra, matte”. Otrolig skillnad på hundar i samma miljö.

Sansa väntar vid C inför dirigeringsskicken. H syns i högerkanten.

Dirigeringar
Nu flyttade jag pinne 4 och gick med Sansa fot ut på den andra delen av fältet och ställde den vid H på bilden (höger) och smög ut två extra fickdummies. Diket var för knepigt för mig att gå över, annars borde jag såklart ha gjort det. Istället gick vi tillbaka runt diket bort till pinne 3, som nu kom att utgöra C (centrum). Hon fick följa med bort till gamla 2, numera V (vänster). En stor synlig och två utsmugna fickdummies. Därefter tillbaka till C. Varje gång vi kom till C satte jag henne och pekade med dirigeringshand mot H, sedan mot V när den också var utlagd. Detta för att försöka kompensera för att jag inte gått en rak linje till H. Sedan gick vi bort till B (back) och där lade jag en synlig och tre osynliga lite bortom. Det var nu jag insåg att jag bara hade fem fickdummies och inte sex, som jag borde ha. (Den uppmärksamma läsaren vet såklart var nummer sex ligger.) Efter att ha blivit lite förbannad över min klantighet att ha tappat bort en dummy gick det plötsligt upp ett ljus. Nå, den fick tas in senare.

Åter till C och en ny pekningsrunda. Sedan lämnade jag henne där och gick och ställde mig vid SP (skickplatsen).

Jag bedömde att Höger skulle vara svårast i och med diket som vi aldrig gått över, så jag inledde med Höger. Det gick kanon! Jag gick och mötte henne och satte tillbaka henne på C. Här borde jag kanske gjort en Back, men det blev en Vänster istället. Det gick lika bra det. Tillbaka till C. Nästa skick blev Back och det gick lika klockrent.

Nu hade jag två kvar på H och V och tre kvar på B. Jag ville testa om hon kände sig säker på att skickas igen nu när ställena i hennes värld borde vara tomma, så jag skickade Höger, Back och Vänster. Alla gick utomordentligt bra.

Dags att försvåra lite. Jag skickade på en ny Höger, men blåste stopp vid pinnen. Hon stannade jättefint och fick ett Närsök. Kanonbra! Gjorde detsamma på Vänster, med samma resultat. Nu tog jag bort pinnen vid C och så ställde vi oss båda vid SP. Jag skickade på Ut, blåste stopp halvvägs. Precis när jag blåst insåg jag att hon börjat stanna redan av sig själv. Lite för sent att göra något åt saken, men något att tänka på till nästa skick. Jag skickade Back och fick in den väldigt bra.

Sista dummyn då på B. Jag skickade på Ut och bara avvaktade vad hon skulle göra. Jajamensan, precis som jag trodde. Hon stannade självmant vid C. Jag kallade tillbaka henne och gjorde om. Nu tryckte jag på med ett extra Ut vid C och hon tuffade på som tåget. Hon behöver verkligen varierad träning som hon har svårt att förutse.

Vi gick för att hämta in pinnen vid H och nu skulle jag testa om hon kunde klara en svår sned till den bortglömda fickdummies som såklart låg vid 1. (Visste ni det, läsare?) Men nej, det blev för svårt, så jag kallade tillbaka och vi gick till det ställe där diket slutade. Nu var linjen nästan rak mot 1. Jag pekade och kollade på hennes reaktion. Efter nån sekund kom det lilla rycket i kroppen som sade mig att hon kom ihåg. Ut! Hon hamnade nu lite för snett åt vänster och jag blåste stopp. Hon stannade jättefint och jag funderade lite. Hon var för långt bort för ett närsök. Skulle hon klara en högerdirigering? Jag testade. Höger! Hon sprang åt höger och jag blåste stopp igen på rätt ställe. Härliga lilla unge! Jag berömde mycket och väntade lite innan jag blåste Närsök. Hon stod nån sekund och funderade innan polletten ramlade ner och hon började söka. Jag berömde låg näsa och rätt var det var hittade hon den. Så duktigt! Det där var verkligen att tänja hennes gränser lite.

Närsök

Avslutningsvis fick jag för mig att träna lite mer renodlat närsök innan vi hoppade in i bilen och körde hem igen. Ganska nära bilen fanns kanske dm-högt gräs, lite frodigare än på andra delar av fältet. Jag utnyttjade mina två pinnar och satte ned den första med henne intill och smög ut en fickdummy bakom henne.

Sen ställde jag den andra pinnen kanske fem meter bort, kastade en fickdummy intill den och blåste närsök. Det gick jättebra. Jag satte henne vid pinne två, flyttade pinne 1 till ny plats, kastade dummy där och blåste närsök igen. Och så vidare. Efter nåt halvdussin gånger märkte jag på henne att hon började få nog så hon fick ta in de sista och fick ett avslutande buskast och lite godis. Det var hon väl värd.

1 kommentar

  1. Oj, vad duktigt av henne att du kunde kedja ihop så många moment!

Lämna ett svar till Annika Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*