Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: närsök (sida 1 av 5)

Vänster, höger och mittemellan

Dags för lite dirigeringsträning med Sansa. Jag hade tänkt att åka till en mark jag fick tips om, men på väg dit fick jag syn på ett närmare fält och svängde av på en ingivelse.


Jag har klippt ihop två foton på marken och försökt rita in stolpar etc. Egentligen hade jag bara 2 pinnar med mig (ställda vid 3 och 4 till att börja med), men har ritat in 4 för överskådlighetens skull.

Fyrkanten

Jag började med Fyrkanten. På bilden är den angiven som 1-2-3-4. Det går ett rätt djupt dike mitt på som jag använde som högerkant och till vänster är det buskarna vid fältkanten som utgör vänsterkant.

Jag gick runt med Kasper och Sansa medan Lacke satt i bilen. Tänkte att han skulle få dessa 4 som dolda efteråt, så jag satte ut tre synliga dirigeringsdummies till Sansa på 2-3-4 och smög ut tre fickdummies nån meter bortom till Lacke.

Efter att ha satt in Kasper i bilen ställde jag mig vid 1 och skickade först på 2 och sedan på 4. Inga som helst problem. Jag satte ut en dummy vid 1 (och smög ut en till) innan jag gick bort till 4. Nu skickade jag till 3 följt av 1. Lätt som en plätt, sade Sansa, och jag gick och bytte till Lakrits.

Precis intill (fast utom synhåll med buskage emellan) fanns ett hus där det visst bodde några stora hundar, kanske nån blandras. De skällde och Lakrits blev låg. Jag fick honom iallafall att från 1 springa ut och ta 2. Men när jag skulle skicka mot 4 tog det stopp.  Han ville alls inte lämna min sida. Jag kände att jag bara blev irriterad, för det var kanske 40 m  och borde vara en baggis för honom, så jag gick och bytte hund igen. Sansa blev bara glad att få ta in 4. Vi gick till 4 och tog in 3. Inga problem.

När Lakrits säger ”de är dumma, jag vill vara hos dej, matte” säger Sansa ”vad kul, ska vi jobba igen, vad ska vi göra, matte”. Otrolig skillnad på hundar i samma miljö.

Sansa väntar vid C inför dirigeringsskicken. H syns i högerkanten.

Dirigeringar
Nu flyttade jag pinne 4 och gick med Sansa fot ut på den andra delen av fältet och ställde den vid H på bilden (höger) och smög ut två extra fickdummies. Diket var för knepigt för mig att gå över, annars borde jag såklart ha gjort det. Istället gick vi tillbaka runt diket bort till pinne 3, som nu kom att utgöra C (centrum). Hon fick följa med bort till gamla 2, numera V (vänster). En stor synlig och två utsmugna fickdummies. Därefter tillbaka till C. Varje gång vi kom till C satte jag henne och pekade med dirigeringshand mot H, sedan mot V när den också var utlagd. Detta för att försöka kompensera för att jag inte gått en rak linje till H. Sedan gick vi bort till B (back) och där lade jag en synlig och tre osynliga lite bortom. Det var nu jag insåg att jag bara hade fem fickdummies och inte sex, som jag borde ha. (Den uppmärksamma läsaren vet såklart var nummer sex ligger.) Efter att ha blivit lite förbannad över min klantighet att ha tappat bort en dummy gick det plötsligt upp ett ljus. Nå, den fick tas in senare.

Åter till C och en ny pekningsrunda. Sedan lämnade jag henne där och gick och ställde mig vid SP (skickplatsen).

Jag bedömde att Höger skulle vara svårast i och med diket som vi aldrig gått över, så jag inledde med Höger. Det gick kanon! Jag gick och mötte henne och satte tillbaka henne på C. Här borde jag kanske gjort en Back, men det blev en Vänster istället. Det gick lika bra det. Tillbaka till C. Nästa skick blev Back och det gick lika klockrent.

Nu hade jag två kvar på H och V och tre kvar på B. Jag ville testa om hon kände sig säker på att skickas igen nu när ställena i hennes värld borde vara tomma, så jag skickade Höger, Back och Vänster. Alla gick utomordentligt bra.

Dags att försvåra lite. Jag skickade på en ny Höger, men blåste stopp vid pinnen. Hon stannade jättefint och fick ett Närsök. Kanonbra! Gjorde detsamma på Vänster, med samma resultat. Nu tog jag bort pinnen vid C och så ställde vi oss båda vid SP. Jag skickade på Ut, blåste stopp halvvägs. Precis när jag blåst insåg jag att hon börjat stanna redan av sig själv. Lite för sent att göra något åt saken, men något att tänka på till nästa skick. Jag skickade Back och fick in den väldigt bra.

Sista dummyn då på B. Jag skickade på Ut och bara avvaktade vad hon skulle göra. Jajamensan, precis som jag trodde. Hon stannade självmant vid C. Jag kallade tillbaka henne och gjorde om. Nu tryckte jag på med ett extra Ut vid C och hon tuffade på som tåget. Hon behöver verkligen varierad träning som hon har svårt att förutse.

Vi gick för att hämta in pinnen vid H och nu skulle jag testa om hon kunde klara en svår sned till den bortglömda fickdummies som såklart låg vid 1. (Visste ni det, läsare?) Men nej, det blev för svårt, så jag kallade tillbaka och vi gick till det ställe där diket slutade. Nu var linjen nästan rak mot 1. Jag pekade och kollade på hennes reaktion. Efter nån sekund kom det lilla rycket i kroppen som sade mig att hon kom ihåg. Ut! Hon hamnade nu lite för snett åt vänster och jag blåste stopp. Hon stannade jättefint och jag funderade lite. Hon var för långt bort för ett närsök. Skulle hon klara en högerdirigering? Jag testade. Höger! Hon sprang åt höger och jag blåste stopp igen på rätt ställe. Härliga lilla unge! Jag berömde mycket och väntade lite innan jag blåste Närsök. Hon stod nån sekund och funderade innan polletten ramlade ner och hon började söka. Jag berömde låg näsa och rätt var det var hittade hon den. Så duktigt! Det där var verkligen att tänja hennes gränser lite.

Närsök

Avslutningsvis fick jag för mig att träna lite mer renodlat närsök innan vi hoppade in i bilen och körde hem igen. Ganska nära bilen fanns kanske dm-högt gräs, lite frodigare än på andra delar av fältet. Jag utnyttjade mina två pinnar och satte ned den första med henne intill och smög ut en fickdummy bakom henne.

Sen ställde jag den andra pinnen kanske fem meter bort, kastade en fickdummy intill den och blåste närsök. Det gick jättebra. Jag satte henne vid pinne två, flyttade pinne 1 till ny plats, kastade dummy där och blåste närsök igen. Och så vidare. Efter nåt halvdussin gånger märkte jag på henne att hon började få nog så hon fick ta in de sista och fick ett avslutande buskast och lite godis. Det var hon väl värd.

Kurs för Keith Mathews 7–8 maj 2016

Vi höll till på Lilla Träskaten och varvade korta teoripass med en bunt övningar under två dagar. Hett var det på årets första sommardagar, och Kasper bodde i husvagnen medan Lakrits och jag kursade.

skuggovning-1

Keith står och tittar på första övningen.

Vi började på ett fält och längst bort i skuggan (ca 100 m) låg en dold dirigering. Det gick ett störningskast till vänster kl 10. En och en skickade vi ut till denna medan övriga stod dolda. Syftet var att Keith skulle se var i träningen vi stod med hunden. Det gick rätt bra för Lakrits, men sedan gick vi igenom hur Keith bygger upp detta successivt med ett tiominuterspass. Jag såg tydligt hur Lakrits sprang med bättre schvung och säkerhet mot slutet, även om vi lyckades även första gången. Så här var övningen uppbyggd:

  1. Gå en rak linje och lägg ut dirigeringen tillsammans med hunden. Gå rak linje tillbaka. Skicka.
  2. Ut igen. Låt denna gång hunden sitta kvar och titta. Skott och störningskast klockan 10. Skicka på dirigeringen.
  3. Ut igen. Låt hunden sitta och titta igen. Skicka. Skott och kast under skicket.
  4. Försvåring: samma som nr 3, men ytterligare ett skott och kast närmare målet. Detta kräver 2 funkisar.

skuggovning-2

Långt till vänster skymtar störningsfunkisen och snett framför hunden ser man spåret i gräset där alla gått. Föraren är på väg att lägga ut dirigeringen medan hunden sitter och väntar vid skickplatsen.

Nyhet: vid vidare sök/därsök använd det kommandot först, och blås sen närsök om du vet att hunden närmar sig målet. Detta var nyhet för mig. Jag har använt därsökssignal och närsökssignal, men aldrig i kombination.

walkup-1

På eftermiddagen blev det walkup.

På eftermiddagen gjorde vi en walkup två i taget. Det mesta gick bra för Lakrits och mig. Det Lakrits missade på var en eyewipe med en dummy som hamnat på grusvägen. Annas hund drog sig in till höger bland granarna. Lakrits fick en chans, och jag fick honom längre ut, på andra sidan grusvägen, men han missade dummyn trots mitt närsök och drog sig sedan, han också, in bland granarna.

Keith tyckte jag skulle ha dragit lärdom av Annas miss och skickat mer åt vänster. Den här typen av avgöranden saknar jag rutin för, och det är värdefullt att få sådana tips för framtiden.

walkup-2

Vi stod egentligen lite mer åt vänster och bakåt än vad bilden visar, men dummyn hamnade precis uppe i hörnet av fältet, uppe på grusvägen som går ovanför. Granarna lockade in båda hundarna.

 Walkupen gick vidare och vi nådde det trästaket som går tvärs över fältet. Lakrits hoppade superfint ut, men slog i tassarna på tillbakavägen. En stund senare nådde linjen fram och vi själva klättrade över. Jag bad Lakrits vänta medan jag klättrade, och när jag sedan kallade in dundrade han rakt in i överspjälan med hela kroppen. Jättekonstigt att han inte sett den när han satt bara ett par meter ifrån och jag med stor möda tagit mig över (inte lägsta stället), men det kanske var värmen som tog ut sin rätt och han var snurrig i bollen.

närsök-1

Föraren går runt hunden och kastar en tennisboll upprepade gånger inför närsöksövning.

Vi avslutade dag ett med en närsöksövning i cirkel som vittrades in med skott och boll medan hunden satt i mitten. Keith brukar göra cirkel cirka tio meter i radie. Hunden sitter sedan kvar i mitten medan föraren backar ut och sen blåser närsök. Först efter en stund droppade Keith omärkligt bollen. Det kändes lite som Paul Toals övning i sankmarken för ett par år sedan på Bispgården, där han trampade ner en tennisboll så bara en enkrona av den syntes i ett invittrat område.

tavlan-1

Det som jag upplever skiljer Keith från andra tränare är inte så mycket själva övningarna, utan att han har ett system för sina övningar. Han går tillbaka till sina grunder och repeterar en gång i veckan, testar av emellanåt och nöter sedan på det som brister.

Keith vill att man ska nöta områden och alltid köra samma övningar på samma mark tills det sitter. Sen ska man byta område för att generalisera. Man ska inte göra en massa olika saker på samma område, för det bara förvirrar hunden. Hans taktik går alltså mycket ut på att hjärntvätta hunden att göra rätt. Success training.

Angående stopp och avlämning tränar han in det olika beroende på individ. En snabb hunds hästskostopp skulle han acceptera, men försöka få halvcirkeln mindre och mindre. Likadant med avlämningar. Han kollar vad valpen bjuder och finslipar det, istället för att bråka om att hunden ska lämna av efter en viss metod.

stadga-1

Lakrits sitter längst till vänster.

Förmiddagen dag 2 inleddes med några stadgeövningar:

  • lämna hundarna på rad och gå därifrån i en stor cirkel runt hela fältet
  • kasta ut en dummy strax bortanför änden av linjen med hundar, ta sin hund och passera nära de övriga bort till andra änden, vända upp och skicka på linje utmed hundarna till dummien
  • vidareutveckling av närsökscirkeln, denna gång mitt i hundlinjen. Föraren fick gå i en cirkel runt sin hund och de båda närmaste hundarna, studsa bollen och sen be sin egen hund om ett närsök. Samma här, Keith droppade bollen efter en stund. Jag är inte helt hundra bekväm med denna övning; som tur var gjorde Lakrits föregående övning med bravur och drabbades inte av detta, men det syntes att de hundar som provade inte var helt bekväma med att söka jättenära de främmande hundar som låg där inuti cirkeln.

stadga-2

Tollaren genomför närsöksövningen mitt i hundlinjen.

Vi fick också testa att kalla in hunden medan vi gick med ryggen  mot den. Detta har jag gjort tidigare genom att ropa hundens namn, men nu var det pipa som gällde. Lakrits satt som en stenstod när jag gick framåt och upprepade gånger kallade in parallellt med hundlinjen. När jag vände mig om och kallade in kom han som ett skott. Hemma gör jag ju detta ofta medan jag går längs nån stig i skogen och har honom lullandes bakom mig, och det fungerar alltid, så jag anar att det var en kombination av kommandot Vänta och pressen med alla främmande hundar som orsakade detta.

Nästa övning handlade om vänster-/högerträning. Vi satte hunden på mitten utmed fältkanten, gick i en båge 50 meter bort åt vänster och kastade en dummy vid en stolpe, sedan samma sträcka åt höger till annan stolpe. Vi ställde oss en bit från hunden och skickade till den först utlagda. Tillbaka med hunden och samma åt andra hållet. Lakrits sprang dessa sträckor utan problem.

diamondEn vidareutveckling på detta är vad Keith kallar the Diamond. Jag försökte illustrera ungefär vad som skedde på plan med Benke som förare, men övningen är ju varierbar i det oändliga. Skissen är kanske inte solklar, men ungefär så här, om jag minns rätt:

  1. De fyra punkterna är käppar/snitslar. Man sätter hunden i mitten och därifrån är det cirka 50 m till käpp 3 och 4 medan det är cirka 100 m till käpp 2 och 5. Gå ut till käpparna 3 och 4 och 5 och kasta en dummy. Återgå till mitten.
  2. Gå mot käpp 2 och gör en inkallning vid 1 medan du går utan att använda händerna. Med hunden vid sidan kastar du en dummy vid käpp 2. Gå tillbaka med hunden till mitten.
  3. Skicka ut till käpp 2. Sätt hunden i mitten och gå till käpp 2, som nu är tom. Skicka vänster till käpp 3.
  4. Lägg en dummy vid käpp 2. Sätt tillbaka hunden i mitten och gå till den tomma käpp 3. Skicka Back till käpp 4.
  5. Lägg en dummy vid käpp 3 och gå till käpp 4. Skicka hunden därifrån diagonalt till käpp 5 (uppe i skogen på höjd). Utnyttja diagonalen till att träna ett högerut med höger hand.

Det hela kan fortsätta i det oändliga. Man lägger hela tiden en dummy vid den käpp där man står, och väljer om man vill skicka hunden från mitten eller från sidan vid en käpp. Man kan passa på att testa av om kommandon som inkallning, höger, vänster fungerar med enbart orden utan att man använder handtecken (detta för att man ska veta att man kan hantera hunden även när den står dold). Man placerar med fördel käpparna/snitslarna så att man får till något hinder på någon av dem, kanske ett dike, en terrängövergång osv.

Sådant som fungerar mindre bra bryter man ut till separata övningar kommande dagar. Keith använder diamanten som testverktyg en gång i veckan för att kolla av hur kommandona sitter.

dammlinjen-1

Lakrits vilar med sitt svalkande täcke och kikar på en annan hund som övar på dammlinjen.

På eftermiddagen var det dags att öva på en jättesvår linje vid en damm. Tydligen hade man haft ett mock trial här med Keith Matthews som domare för några år sedan. Alla 16 hundarna missade på denna och åkte ut. Ingen vinnare!

Alla hundar fick börja med att försöka klara det dolda linjetaget. Lakrits grejade det, men så där krokigt som det kan bli ibland. Det var en lång sträcka öppen mark följt av ett dike, sedan en snibb ut med högt gult gräs, därefter dammen. En bit ut fanns en ö med gult högt gräs och träd och buskage, och där låg dummien. Han sprang en rak linje ut över diket, men istället för att fortsätta rakt med ett plums ner i vattnet vek han vänster utmed dammkanten. Jag blåste stopp och höger, men han fortsatte utmed dammen. Kallade tillbaka en bit innan jag förlorade honom och skickade höger. Han sprang ett par meter höger, men vek sedan av utmed dammkanten igen. Ett nytt höger så hoppade han i och simmade till ön. Sök där.  Jodå, nu hittade han den. Sedan stod han med dummyn i munnen och tittade på mig vid ökanten så jag fick kalla in honom.

Det var bara en hund som klarade detta skapligt, dock inte felfritt, och de flesta fick inte in dummyn alls. Helt klart en svår miljö som behöver tränas.

Keiths upplägg var så här:

  1. Ställ föraren med hunden nära diket bredvid funkis som sköt ut en skottapport till ön. Skicka direkt.
  2. Gör samma igen, men efter skottet, vänd och gå längs den raka linjen tillbaka till startpunkten. Skicka på skottapporten därifrån. Medan hunden är på tillbakaväg kastar en funkis ut en dummy till ön.
  3. Skicka hunden igen från startpunkten på dold dirigering till ön.

När det blev Lakrits tur att göra detta mindes han sin ”smarta” väg, så han valde samma väg nu längs dammkanten istället för att hoppa rakt i längs den raka linjen. Apporten kom in, men fel väg. Keith bad oss att flytta oss mer till höger, för att undvika den ”smarta” vägen. Så gjorde vi om och fick en rak linje. Nästa steg backade vi, fast bara halvvägs för att inte riskera att han åter valde fel väg. Detta gick bra. Stod kvar på samma ställe och skickade på dold dirigering, och även denna gick nu rätt väg.

Det som däremot var problem var att jag 3 gånger av 4 behövde kalla tillbaka honom över dammen efter att han hittat apporten och stod och väntade med den i munnen. Det här är ju inte något problem normalt, så Keith tyckte inte jag skulle lägga någon vikt vid det. Att han valde den krokiga vägen anar jag är ett utslag av hans gamla igångsproblem. Han ville hitta närmaste vägen över till ön (att det inte var nån större skillnad på avstånd betyder nog inte något i Lackes värld; en väg som fungerar ska återanvändas…).

När alla nu var lagom möra på eftermiddagen i solgasset årets varmaste dag skulle vi avsluta med en walkup i porsen.  Dags att sätta på gummistövlar. Alla fick fem apporter var i turordning, och även om man åkte ut redan efter första apporten fick man vara kvar i tävlingen för tränings skull. Efter fyra apporter var vi tre kvar i tävlingen: Anna, Carina och jag.

På den sista fick vi en skottapport snett åt höger. Jag hann vända upp Lakrits, men apporten föll precis bakom ett större porsbuskage. Jag skickade honom och han gick en rak linje ut till högerkant buskaget och vände vänster. Där försvann han utom synhåll men jag hoppades att han skulle plocka den och avvaktade. Det gjorde han nu inte utan dök upp strax till vänster om buskaget. Jag blåste stopp, höger och närsök. Nu kom den in. Keith sade att jag borde blåst direkt, och att han ju höll sitt sökområde så fint när jag väl blåste närsök att hade jag blåst tidigare hade det blivit en A-apport. Nu blev det en A knock down. Det här är ytterligare ett exempel på sådana svåra avvägningar där man måste fatta beslut på bråkdelen av en sekund hur man ska göra, och jag saknar fortfarande mycket av den erfarenheten. Både Anna och Carina hade varsina A knock ups efter tekniska ”eyewipes” (fast man fick inte kalla dem eyewipes enligt Keith, eftersom första hunden inte varit ända framme i området), så de gick till final medan jag slutade trea. Efter två svåra finaldirigeringar var det Carina som drog det längsta strået och vann en av Keiths dvd-skivor. Grattis!

 

 

Lite närsök och ett långt linjetag

43-Distans_223-365Den här bilden togs en av de kalla morgnarna vi hade i början av veckan. Den får iallafall illustrera den stubbåker jag har nära mig med liten hage intill, den igenvuxna sjön och en skog bakom. Tyvärr åtskiljs all denna fina träningsmark av diverse taggtrådsstängsel, så man får reka lite innan man sätter igång större övningar.

Igår på lunchen fick jag äntligen med mig några dummies i fickan: två 250-grammare och en minidummy. Jag visade Lakrits när jag lade ut de båda större dummisarna på kanske 40 m mellan varandra utmed fältkanten. Jag satte honom i mitten med nosen mot fältet och smög sen ut minin i den djupare vegetationen bakom honom.

Först närsökssignal. Han vände bakåt och sökte jättefint precis där han befann sig. Kunde inte varit bättre.

Jag satte hela tiden tillbaka honom på samma ställe, och smög ut minin på nytt, denna gång lite längre bak.

Nu gav jag en Högersignal istället. Han satte full fräs ända ut. Klockrent. Att jag valde att visa dem för honom innan är att han på senare tid tagit mina sidtecken, sprungit fem–tio meter och sedan stannat eller sackat av. Jag vill få upp tempot och konfidensen.

Ny närsökssignal. När den nu inte fanns precis bakom honom drog han sig så småningom lite till vänster. Blåste stopp och sen Närsök höger. Sådärja.

Smög ut minin igen, denna gång framför honom.

Gav en Vänstersignal och fick på nytt ett bra tempo rakt ut till dummyn.

Sedan skulle då som avslutning den främre minin in. Jag testade om han skulle fatta en gradvist sänkt hand samtidigt som jag backade själv och blåste närsök. Men han gjorde helt rätt, precis som han lärt sig, började söka precis där han befann sig.

Jag testade då att blåsa inkallning omedelbart åtföljt av närsök. Denna metod fungerade, men som jag diskuterade med Annika senare på dagen, det kanske inte är optimalt att använda inkallningssignalen på detta sätt. Hon föreslog att jag istället skulle visa honom var jag droppar minin, stå ganska nära honom och antingen använda signalen med gradvist sänkt hand eller med utbredda handflator, så som man ofta gör vid inkallning. Jag tror det senare passar mig bättre, så det tillsammans med att jag backar lite och blåser närsök ska testas av framöver.

Framåt sen eftermiddag dök alltså Annika upp som en räddande ängel. Vi skulle gå en promenad, men jag hade dessutom klantat mig vid monteringen av en sittbänk till hallen, så hon hade med sig lite lim. Situationen räddad!

Jag visade henne den fina stubbåkern och vi fortsatte ner för att se om man kunde komma fram till sjön. Jo, på ett ställe är det endast en, ganska låg, tråd att klättra över, så det går att få till en rundpromenad. Iallafall så länge vattennivån inte är högre. Av växterna att döma brukar det nog vara betydligt sankare i det hörnet normalt, och då försvinner den möjligheten.

Sen sökte vi oss bort till fältets andra ände och in i skogen. Det finns en körväg in på ett ställe med öppning i taggtråden. Efter en kort promenad öppnades en riktigt fin sökskog i uppförsslänt. Man ska nog inte vända på steken och köra nedåt, för då riskerar man att hundarna kutar rakt in i stängslet. Nu började det skymma på, men jag tyckte terrängen verkade lovande för trattisar, så jag får väl ta med en svampkorg endera dagen och kolla läget.

Jag hade kastat ut de båda dummisarna som fortfarande låg kvar i fickan sedan tidigare på dagen och när vi kom ut på fältet igen skickade vi på ganska långa linjetag bort till dem. Cheysie vet vi hade sett minst ett av kasten, medan Lakrits varit utom synhåll då, så jag började med honom.

Han sprang fint och snabbt på mitt Ut, en svag böj åt höger men tillbaka igen. Jag var lite sen med att blåsa stopp så han hann precis till skogsbrynet. Dummyn låg kanske tio meter ut på fältet lite åt vänster.

Han sprang nu lite väl långt åt vänster, så jag stoppade och dirigerade höger. Där var den! Suveränt bra av honom!

Cheysie tyckte Lakrits spår var bra så hon följde samma linje. Sedan dirigerade Annika höger till den högre tistelvegetationen där dummy två låg strax innanför kanten. Hon blåste stopp och jag sade att hon är precis rätt. Nu hade dimman börjat rulla in så det var inte alldeles enkelt att veta när man inte själv kastat. Hon blåste närsök och lillgulingen plockade och kom in, jordig om nosen.

Vi får anordna en lite mer genomtänkt träning här ute vad det lider!

Kennelhelg i Herrfallet

Orkar inte skriva så mycket nu om det, kanske kommer.

Men två talande bilder:

2013-06-28 14.15.32Vår packning dit för bara en enkel helg. Yes, allt skulle med: hundar, gubbe, cykel. Och en bunt väskor.

20130630_120641

Och så här långt skulle vi skicka Dag 2: ett område vid det röda huset, ett annat längre åt vänster minst lika långt bort (man kan ana några vita pinnar). En förare har gått fram en bit för att hjälpa sin hund. Avståndet var enligt uppgift 180–200 meter.

Kan därtill lägga lite kryptiska anteckningar som jag får utveckla en annan gång:

Igångar: börja 25 m upp, 3 m ut i vatten ligger dummyn. Det gör att hunden ser dummyn vid strandkanten o går ut utan tövan.

Stå som diamant, skicka på lätt markering. Övriga hundar stadga.
Avlämningar: nej vid hopp upp. lugn avlämning. Lämna tillbaka ibland. Beröm lugnet.

Ja, det vi gjort med Bolly idag har varit rätt basic i teorin, men gett även elithundarna problem. Fotgående, stadga, pinnövningar med stopp, dirigering, närsök. Imorgon ska vi visst sy ihop det mera.
Har insett att jag inte har något dirigeringskommando efter närsök i kedjan, har alltid närsök sist. De måste jag träna in, inte alltid man avslutar med närsök även om det är vanligast. Byta frpn vittrat tömt område till nytt område tex.
Likaså ska vår grupp träna mer vittringar som störning, inte bara kastade markeringar.

Pinnbanor: lägg ut apporter bakifrån. Om hund tas med ut, sätt 10 m ifrån.
Försvåra genom 8+1 pinnar istället för 4+1. Ta bort någon pinne, tex skick 2. Lägg in överraskningar.
Avsluta med rakt linjetag till 4.

Tre missar på vänster. Strunta då i sista ut till 3. Istället avsluta med linjetag rakt ut till 4.

Funkis på kursavslutning med WT på VaBK

Det var roligt att se de deltagare som kunde komma. Det hela startade med en liten uppvärmning innan själva WT-delen drog igång. Jag hade ju klantat mig och lämnat stora kameran hemma på köksbänken, så mobilen fick duga, därav bildkvaliteten.

Annika hade hittat på en tävling där del 1 var kast med tennisboll i hink 3 meter bort. Alla missade bollar fick sedan hämtas av hunden och så fick man kasta om. Tre minuter hade man på sig och det blev ett spännande test på stadgan där.

Nästa del var en fyrkantsbana där man första sträckan med okopplad hund skulle gå slalom runt fat med frolicar.

20130518_103504

Oscar klarar nästan hela banan, men sen fick matte gå och fylla på.

20130518_103006Hedda grejar frestelserna. Här ser man på avstånd svårigheten på sträcka två: en fågelbur med Bamse i. Ingen av hundarna hade problem att springa förbi den på inkallning från hörn 1 till hörn 2.

20130518_103537Oscar grejar Bamseburen galant.

Sträcka tre var den svåraste och mest tidsödande – en apportbock i trä på tvären mellan benen. Hunden skulle gå lös fot vid sidan trots att matte uppförde sig så konstigt.

20130518_102510Gemma har full koll på att det är långsam fot man ska gå.

20130518_103210Hedda tycker att det vore ju ändå enklare om hon fått ta apportbocken – då hade det gått lite fortare!

Sista sträckan var den enklaste för deltagarna: att koppla hunden och bära en full kopp vatten i koppelhanden utan att spilla ut en massa.

20130518_102650Gemma är hur cool som helst vid mattes sida och det blir full pott på det momentet.

Sen var det då dags för ett litet WT med fem stationer.

20130518_105029Först var det närsök. Här kommer Gemma stolt tillbaka med fyndet.

20130518_112833Hedda levererar in (snyggt i hand, dessutom).

20130518_115454 Oscar hittade också sitt närsök.

20130518_105609Några stationer var markeringar. Här Gemma som just hittat fram.

20130518_113610 En snygg avlämning från Hedda efter en markering.

20130518_115920

 

Oscar kör sin egen variant på ingång med en markering och vi får därmed dagens nya ord: kissdiss! – han släpper apporten för att kissa och dissar den sen.

20130518_120213

Men Oscar tar revansch och lämnar av en annan markering så fint i hand.20130518_110854

 

På söket skulle fyra apporter av sex in, men Gemma har lite svårt att vilja lämna av här.

20130518_114301Här kommer Hedda in från söket.

20130518_120636

 

Oscar skickas ut på sista markeringsstället.

Tack för att jag fick vara med och fota era hundar! Lycka till med jaktträningen framöver.

 

 

 

 

 

 

Solskenspromenad och träning

Även om hundarna fortfarande är i kennelhostekarantän så har jag börjat träna Lakrits lite försiktigt igen. Han hostar inget alls när jag testar ett längre linjetag. Ja, de har inte låtit det minsta konstiga på nästan en vecka nu, men just vid hårdare ansträngning vet man ju aldrig. Men nej, ingenting.

Däremot märks det att orken har blivit sämre efter de senaste veckornas stillhet.

K_L_vallentunasjön

 

Både igår och idag blev det promenad utmed sjön. Bil en kort bit för att slippa byggeländet. Det finns ju en del snö och is kvar, men också lite barmarksfläckar här och där. Härligt.

L_vallentunasjön

 

Jag lät Lakrits få några dolda långa linjetag. Tre gick bra, men på fjärde tyckte han det blev jobbigt. Fick dirigera lite och vissa sträckor travade han. Lät honom vila och när vi vände borta vid badkaret som korna dricker ur på sommaren visade jag honom tydligt hur jag lade ut en liten fickdummy.

Sen gick vi långt tillbaka, en bra bit över hundra meter. Ville köra denna för att få till ett långt rakt linjetag med hög motivation, lite konditionsträning på samma gång. Och den kom in i flygande fläng. Nu fick det räcka med ansträngning.

Istället blev det på tillbakavägen några närsök och kortare dirigeringar: en gömd i vassrugge, en upphängd i buske, en i en ihålig trädstam (där han först fick hoppa över lilla bäcken på ditvägen; tillbaka valde han träbron) och en gömd i en trädklyka invid bäcken.

Allt gick utomordentligt och han verkar komma ihåg vänster, höger och även närsignal bakom sig. Så skönt.

Promenad i naturreservatet

Började på klubben, men det var så himla blåsigt att efter träff med några Welsh Corgi-valpar med tillhörande matte och husse och lite fotande så for vi vidare till Angarnreservatet för att få lite lä under promenaden.

Det blev mest eget spring, men några små övningar blev det också. Kameran var tyvärr lite felinställd (efter klubbens soliga läge), men några bilder blev iallafall halvskapliga.

Kasper_hoppar

Kasper hoppar över trädstam på godisjakt.

lakrits

Lakrits poserar väldigt fint här.

Lakrits_hoppar

Lakrits hoppar över trädstam (behövlig träning för denne yngling).

lakrits_kasper_sten

Båda poserar på en sten. En viss herre ville inte ligga.

lakrits_närsök

Lakrits i full färd med närsök.

Lakrits_stubbfynd

 

Jag lade två fickdummies på denna höga stubbe.
Mycket målmedvetet tog han dem, trots dold utläggning.

Mikrodummyn

På promenaden hade jag bara några mikrodummies i fickan. Tennisbollarna börjar ta slut, av någon anledning.

Jag kastade iallafall ut tre mikrodummies, en på varje sida av en buske, och den tredje i mitten. Men det slumpade sig så att nyckelringen fastnade i en gren så den tredje dummien blev hängande en bit upp. Nåväl, då får den väl hänga där, tyckte jag.

Jag skickade Lakrits på närsök och fick snabbt in de andra två. Jag skickade på den tredje, men kom på efter en kort stund att det vore ju kul att filma detta. Så snabbt upp med mobilen.

Så här blev det något oväntade resultatet:

film

Etta i b-prov nkl i Ystad!

Rejält dimmigt vid 8.30.

Sen lättar dimman alltmer…

… och till sist ser man över till andra sidan sjön.
Just vid båten är det en näckrosbälte där fåglarna kastades på ömse sidor om båten.

Jag hade gott om tid att titta på övriga deltagare och njuta av naturen eftersom vi inte starade förrän som ekipage nr 10, runt tvåtiden. Det var 16 startande ekipage totalt. Provet inleddes med två enkelmarkeringar på vatten i näckrosbältet som skymtar ovan. Därefter skulle man göra ett riktat närsök utmed strandkanten bort till vassruggen där det låg en liten tärna. Det var i princip vindstilla, så hundarna fick ingen hjälp av vinden.

I denna riktning gick det riktade närsöket.

I denna vackra bokskog hölls söket med sex vilt.

Sedan förflyttade vi oss en kort, men snårig, lerig sträcka som avslutades med en liten lerig brant, där någon ramlade på ända. Jag lyckades klara mig, kanske tack vare den käpp jag fick tag i. Här inne var söket förlagt, och sedan avslutades det med två enkelmarkeringar åt andra hållet. Passiviteten hälls sedan på stigen ovanför vattenmarkeringarna.

Ett vackert träd.

Kan inte låta bli att fånga denna bokskog …

… på några fler bilder.

Dagens strongaste ekipage körde tuff terrängrullstol.

Det gick vägen för oss, äntligen! Lakrits började i och för sig med att göra en konstig kroksväng ut till första fågeln på vattnet. Hans tänkta linje hindrades av ett fallet träd, så han gjorde som ett S snarare än en rak linje till fågeln. Han höll dock hela tiden koll på var den var, och var snart inne med den. Tror att denna habrovink var anledningen till protokollets enda 4, i övrigt enbart 5:or. Nästa vattenmarkering spikade han.
Närsöket skickade jag som ett linjetag och när han var i rätt höjd blåste jag närsök. Han hittade tärnan direkt.
Söket gick också mycket bra och han tog in alla sex vilten. Inga problem heller med de båda landmarkeringarna. 
Jag är så glad över denna framgång. Nu ska vi kasta oss över ökl-träningen ännu mer än tidigare med planen att vara klara till prov våren 2013.
I väntan på prisutdelning.
Sjön var lika vacker i alla sina skepnader.

Vi var två ekipage som fick ettor:
Jessica Petersson med Caper Cailie’s Hope ”Blossa
,
domare B-G Landin,
Eva Heljesten med Thorsvi Aberfeldy 
Lakrits
Foto: Hanna Svensson

Lakrits diplom.

Lakrits protokoll. Bäst ur protokollet:
en välbalanserad labradorhane som får allt att framstå som väldigt enkelt”.
Vi fick också, passande nog, ett litet glas som gjort för en Aberfeldy.
Mycket riktigt avnjöts denna whisky på kvällen i goda vänners lag.

Hotell Sekelgården i Ystad.

Lakrits tyckte han kunde inta soffan när jag intog frukost.

Sökträning vid Strawberry Fields

Åkte ensam till Strawberry Fields och band Lakrits i ett träd utom synhåll. Sen gick Kasper och jag och lade ut ett sök.
I bakkant gick det ett litet dike (fast ganska vattenfyllt just nu). Där kastade jag två apporter över på andra sidan. Dvs mina doftspår slutade före diket, apporterna låg bortom. Sen en apport mellan dessa fast hitom dikeskanten.
Sen gick jag ut i högerkanten en liten bit in i skogen och lade en apport under en låg grangren, en uppe på en hög avbruten stubbe invid ett stort risigt gammalt träd och en liten brun vid en stubbhåla. Lite närmare mitten lade jag en vid en stor sten, fast gömd i det halvliggande gräset.
jag fortsatte ut på ängen åt vänster och i höjd med den vänstra bortersta dummien lade jag en liten blå dummy gömd i ängsgräset. Tog noga ut markeringar var jag lade den för det fanns verkligen bara gräs där, inget annat att hänga upp minnet på. Det gav totalt åtta dummies.
Jag avslutade med att lägga ut tre bollar ganska nära skickplatsen, varav en i ängsgräset utan ordentlig markeringspunkt och två inne i ett annat slags grått gräs som aldrig slagits på hela sommaren. Där blev det ju en stark kontrastlinje som ett nytt terrängområde.

Sen band jag upp Kasper och plockade fram Lakrits.
Han började inte söka direkt från startplatsen, som jag är van vid, utan sprang långt ut mot bortre diket meddetsamma. Det var knappt nån vind alls, men i den mån det var nån kom den från det hållet. Dock var hans letande fruktlöst därborta, han var över diket nån gång, men bara precis på andra sidan kanten, och jag hade kastat dem mellan 3 och 5 meter in. Sen drog han sig till höger in i skogen och kom tillbaka med en av apporterna därifrån.
Sen fortsatte det i ungefär samma stil tills jag fått in bägge skogsapporterna och stenapporten. Stenen var han sen tillbaka till flera gånger som om det skulle växa fler apporter där.
Nu började han söka närmare och noggrannare, mindre spring i benen och mer koncentration, så där som jag vill att han ska vara. Dock gav det ingen särskild utdelning förrän han till sist snubblade över den lilla bruna.
Efter detta gick söket liksom i stå. Han jobbade mycket och länge, riktigt idogt. Tidigare hade han några gånger stannat upp och tittat på mig, men när jag nonchalerade honom fortsatte han jobba. Men nu kom han till slut in efter att ha jobbat länge. Han trodde nog det var tomt.
Det här vill jag gärna få tips om hur jag ska hantera. Nu blev jag lite arg på honom och skickade ut honom igen. Men jag vet inte om han förstod varför jag blev arg? När han varit ute ett tag till och inte hittat något blåste jag så in honom och berömde för det fina arbetet.
Vi gick längre åt vänster längs min tänkta skicklinje och så skickade jag honom igen. Nu lade han på näsan riktigt fint och plockade in en av bollarna i det grå höga gräset.
Sen lät jag Lakrits sitta och vila medan jag tog Kasper på ett litet eftersök. Nu är han ingen eftersökshund, så det gick ju inte så bra. Men han fick sig en promenad och jag lyckades på egen hand lokalisera den blå dummien ute i gräset. Duktig matte där! Detta ville jag visa Lakrits så jag kastade den upp i luften ett par gånger och kallade sen in honom. Han fick se den fina dummien som sen åkte bak i ryggfickan.
Nu tyckte jag att det gått tillräckligt lång tid sedan hans första sök. Därför gick vi bort till diket och så skickade jag utmed diket istället, dvs 90 grader mot gamla skickriktningen. Nu plockade han in den mittersta markeringen, men inte förrän jag gick över diket och skickade från utsidan hittade han dessa båda, först den bortre, sen den hitre.
Det där är jag inte nöjd med. Kanske var avståndet för långt, men han borde ändå ha sökt sig ut förbi diket, tycker jag. Och dessutom plockat den hitre före den bortre, gäller genomgående. Och nu på slutet var avståndet inte långt alls, men han var nog trött i mössan. Jag ville iallafall att han skulle få erfarenhet av att det kunde ligga något även på den sidan, därför ville jag att han skulle plocka upp dem snarare än att jag själv gjorde det.
Två tennisbollar kvar. Vi promenerade tillbaka till det ställe där jag visste att den ena låg och så blåste jag ett närsök. Det var en liten chansning, för jag visste ju inte exakt, men han hittade den faktiskt utan att ta sig alltför stort område. Bra där! Jag gillade hans närsöksbeteende, såg fint ut. Den andra bollen gick vi dock bet på, men när han sökte som ihärdigast smög jag ut en boll igen så han fick lyckas. Sen lämnade vi den sista till annan lycksökare.
Summa:
1) Han behöver drillas i att börja söka på närmare håll. Får göra ett långsmalt sökområde där alla apporter ligger bara från mitten och fram mot skicklinjen.
2) Sen behöver jag tips på vad jag ska göra om han kommer in tom till min sida (ser jag det i tid kan jag ju stoppa och skicka ut honom igen, men annars?) och om han blir en orörlig stenstod och inte går igång av egen vilja trots att jag nonchar honom. Det sista hade jag dock inget problem med idag, kanske tack vare att jag var helt tyst (var ju ensam och pratade inte högt för mig själv :)). Han stannade visserligen upp några gånger, men började jobba igen på egen hand.
3) Det sista är att få ut honom över den distinkta dikeslinjen. Något tips där? Kortare avstånd dit från skicklinjen, kanske?

Äldre inlägg