Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: Okategoriserade (sida 1 av 33)

Vänster, höger och mittemellan

Dags för lite dirigeringsträning med Sansa. Jag hade tänkt att åka till en mark jag fick tips om, men på väg dit fick jag syn på ett närmare fält och svängde av på en ingivelse.


Jag har klippt ihop två foton på marken och försökt rita in stolpar etc. Egentligen hade jag bara 2 pinnar med mig (ställda vid 3 och 4 till att börja med), men har ritat in 4 för överskådlighetens skull.

Fyrkanten

Jag började med Fyrkanten. På bilden är den angiven som 1-2-3-4. Det går ett rätt djupt dike mitt på som jag använde som högerkant och till vänster är det buskarna vid fältkanten som utgör vänsterkant.

Jag gick runt med Kasper och Sansa medan Lacke satt i bilen. Tänkte att han skulle få dessa 4 som dolda efteråt, så jag satte ut tre synliga dirigeringsdummies till Sansa på 2-3-4 och smög ut tre fickdummies nån meter bortom till Lacke.

Efter att ha satt in Kasper i bilen ställde jag mig vid 1 och skickade först på 2 och sedan på 4. Inga som helst problem. Jag satte ut en dummy vid 1 (och smög ut en till) innan jag gick bort till 4. Nu skickade jag till 3 följt av 1. Lätt som en plätt, sade Sansa, och jag gick och bytte till Lakrits.

Precis intill (fast utom synhåll med buskage emellan) fanns ett hus där det visst bodde några stora hundar, kanske nån blandras. De skällde och Lakrits blev låg. Jag fick honom iallafall att från 1 springa ut och ta 2. Men när jag skulle skicka mot 4 tog det stopp.  Han ville alls inte lämna min sida. Jag kände att jag bara blev irriterad, för det var kanske 40 m  och borde vara en baggis för honom, så jag gick och bytte hund igen. Sansa blev bara glad att få ta in 4. Vi gick till 4 och tog in 3. Inga problem.

När Lakrits säger ”de är dumma, jag vill vara hos dej, matte” säger Sansa ”vad kul, ska vi jobba igen, vad ska vi göra, matte”. Otrolig skillnad på hundar i samma miljö.

Sansa väntar vid C inför dirigeringsskicken. H syns i högerkanten.

Dirigeringar
Nu flyttade jag pinne 4 och gick med Sansa fot ut på den andra delen av fältet och ställde den vid H på bilden (höger) och smög ut två extra fickdummies. Diket var för knepigt för mig att gå över, annars borde jag såklart ha gjort det. Istället gick vi tillbaka runt diket bort till pinne 3, som nu kom att utgöra C (centrum). Hon fick följa med bort till gamla 2, numera V (vänster). En stor synlig och två utsmugna fickdummies. Därefter tillbaka till C. Varje gång vi kom till C satte jag henne och pekade med dirigeringshand mot H, sedan mot V när den också var utlagd. Detta för att försöka kompensera för att jag inte gått en rak linje till H. Sedan gick vi bort till B (back) och där lade jag en synlig och tre osynliga lite bortom. Det var nu jag insåg att jag bara hade fem fickdummies och inte sex, som jag borde ha. (Den uppmärksamma läsaren vet såklart var nummer sex ligger.) Efter att ha blivit lite förbannad över min klantighet att ha tappat bort en dummy gick det plötsligt upp ett ljus. Nå, den fick tas in senare.

Åter till C och en ny pekningsrunda. Sedan lämnade jag henne där och gick och ställde mig vid SP (skickplatsen).

Jag bedömde att Höger skulle vara svårast i och med diket som vi aldrig gått över, så jag inledde med Höger. Det gick kanon! Jag gick och mötte henne och satte tillbaka henne på C. Här borde jag kanske gjort en Back, men det blev en Vänster istället. Det gick lika bra det. Tillbaka till C. Nästa skick blev Back och det gick lika klockrent.

Nu hade jag två kvar på H och V och tre kvar på B. Jag ville testa om hon kände sig säker på att skickas igen nu när ställena i hennes värld borde vara tomma, så jag skickade Höger, Back och Vänster. Alla gick utomordentligt bra.

Dags att försvåra lite. Jag skickade på en ny Höger, men blåste stopp vid pinnen. Hon stannade jättefint och fick ett Närsök. Kanonbra! Gjorde detsamma på Vänster, med samma resultat. Nu tog jag bort pinnen vid C och så ställde vi oss båda vid SP. Jag skickade på Ut, blåste stopp halvvägs. Precis när jag blåst insåg jag att hon börjat stanna redan av sig själv. Lite för sent att göra något åt saken, men något att tänka på till nästa skick. Jag skickade Back och fick in den väldigt bra.

Sista dummyn då på B. Jag skickade på Ut och bara avvaktade vad hon skulle göra. Jajamensan, precis som jag trodde. Hon stannade självmant vid C. Jag kallade tillbaka henne och gjorde om. Nu tryckte jag på med ett extra Ut vid C och hon tuffade på som tåget. Hon behöver verkligen varierad träning som hon har svårt att förutse.

Vi gick för att hämta in pinnen vid H och nu skulle jag testa om hon kunde klara en svår sned till den bortglömda fickdummies som såklart låg vid 1. (Visste ni det, läsare?) Men nej, det blev för svårt, så jag kallade tillbaka och vi gick till det ställe där diket slutade. Nu var linjen nästan rak mot 1. Jag pekade och kollade på hennes reaktion. Efter nån sekund kom det lilla rycket i kroppen som sade mig att hon kom ihåg. Ut! Hon hamnade nu lite för snett åt vänster och jag blåste stopp. Hon stannade jättefint och jag funderade lite. Hon var för långt bort för ett närsök. Skulle hon klara en högerdirigering? Jag testade. Höger! Hon sprang åt höger och jag blåste stopp igen på rätt ställe. Härliga lilla unge! Jag berömde mycket och väntade lite innan jag blåste Närsök. Hon stod nån sekund och funderade innan polletten ramlade ner och hon började söka. Jag berömde låg näsa och rätt var det var hittade hon den. Så duktigt! Det där var verkligen att tänja hennes gränser lite.

Närsök

Avslutningsvis fick jag för mig att träna lite mer renodlat närsök innan vi hoppade in i bilen och körde hem igen. Ganska nära bilen fanns kanske dm-högt gräs, lite frodigare än på andra delar av fältet. Jag utnyttjade mina två pinnar och satte ned den första med henne intill och smög ut en fickdummy bakom henne.

Sen ställde jag den andra pinnen kanske fem meter bort, kastade en fickdummy intill den och blåste närsök. Det gick jättebra. Jag satte henne vid pinne två, flyttade pinne 1 till ny plats, kastade dummy där och blåste närsök igen. Och så vidare. Efter nåt halvdussin gånger märkte jag på henne att hon började få nog så hon fick ta in de sista och fick ett avslutande buskast och lite godis. Det var hon väl värd.

Glasblåsning

Igår var Sara, Daniel och jag på glasblåsning norr om Uppsala. En jättekul upplevelse jag kan rekommendera!

Vår instruktör var pedagogisk och assisterade med de svåraste bitarna, som att hämta upp het glasmassa. Vi skulle göra varsin skål och ungdomarna överlät till mig att börja.

Glasmassan färgas med kobolt. Övriga färger var järn, svavel och guld. Förr hade man bly i glasmassan för att få de egenskaper man vill ha. Idag är blyet utbytt mot barium.

Läckra glaskorn av kobolt.


När massan var påsatt på stången och infärgad var det dags att börja forma till en rundel. Det gjordes med en blöt skål med yta av korksmulor. Man rullar hela tiden röret så att massan hålls centrerad.

Nästa steg var att smalna av formen med hjälp av blött tidningspapper.

 

Olika glasblåsningsformar.

Instruktören värmde på glaset mellan de olika momenten. Här har vi stoppat ner glaspusten i en form och jag blåser i röret för att vidga glaset inifrån. Här formas den lite veckiga bottnen på skålen.

Jag blåser in mer luft för att man ska kunna börja vidga formen på skålen. Ännu är röret monterat i ovankant av den tänkta skålen. Sedan bytte instruktören plats på röret och monterade det undertill på skålen.

Här har jag börjat vidga skålen med en stor pincett.

Först vidgar jag rakt upp, och efter mellanvärmning börjar jag vidga snett utåt.

 

Skålen får en allt bättre form.

Här ser man att massan börjat svalna. Dags att värma på igen.

Det sista steget var att ta en platt bräda och jämna till ovankanten på skålen.

Sedan var det Saras tur. Hon valde kobolt och rött (guld) som färger.

Daniel valde Djurgårdsfärgerna rött (guld), gult (svavel) och blått (kobolt) men tyvärr blev det lite för lite av färgpigmenten. Man anar bara de gula och röda färgerna. Men en vacker skål blev det iallafall.

Skålarna fick stå i en avsvalningsugn på bara 500 grader över natten för att inte glaset skulle spricka sönder.

Jag hämtade skålarna idag, dagen efter, när de svalnat klart. Jag tycker vi kan vara stolta alla tre!

Saras skål.

Daniels skål.

Min skål.

Vedstapel och stoppsignal

Idag var det två saker som stod på menyn:

  • träna att bara ta en apport åt gången
  • träna stoppsignal

Jag började i trädgården med ”ta endast en apport i taget” och byggde upp en vedstapel med 500-gramsdummisar som inte gärna lockar till att ta flera i munnen samtidigt. Bakom oss ställde jag en skål med externbelöning. Belöningen i skålen varvades sedan med godis vid sidan, allt för att inte bygga upp en massa springförväntan.

Sansa var med och kollade så att vedstapeln byggdes upp efter konstens alla regler.

Bortsett från att hon omedelbart rev hela vedstapeln vid första apporten gick det riktigt bra. Någon gång sneglade hon åt någon dummy med intressantare färg eller doft, så jag måste vara noga med inkallningssignal nästan innan hon hunnit greppa den första.

Nästa steg blir mindre dummisar och längre fram att lägga ut en rad dummisar bakom oss före skick och sedan att jag backar till bakom dummylinjen medan hon är ute och hämtar, så att hon får springa över linjen på tillbakavägen. Det blir en avstämning av om hon lärt sig att ta bara en eller om vi behöver träna mera.

Stoppsignalen tränade vi under skogspromenaden. Jag körde enligt Annikas utmärkta metod där jag började med Stopp under frispring. Någon gång fick hon kast med hård gummiboll, någon gång gick jag fram och belönade. Återigen det här med inga förutfattade meningar om vad som ska ske härnäst.

Jag fortsatte med att sätta henne en bit bort och titta medan jag (och Kasper) gick varvet runt en låg, yvig enbuske. Jag gick tillbaka och skickade henne Ut. Stopp! Hon stannade jättefint. Bollkast.

Vi gjorde om samma sak, men nu gömde jag en boll i enbusken. Jag skickade Ut. Stopp! Närsök. Jajamensan.

Vi gick vidare och gjorde om detta ett par gånger, men nu dolt. Jag kom på att jag skulle filma sista gången. Råkade ha mobilen på höjden (suck) men kanske syns det lite av hennes arbete. Bollen ligger invid det fallna trädet. I och med att det är en hård gummiboll lämnar den inte mycket doft, utan hon får jobba lite för det.

Duktig tjej!

Valpgos

Var på valpgos igår hemma hos Ulrika. Nädå, man blir ju inte sugen alls… 🙂

20160218_121727 20160218_121731 20160218_121757

Tack för bilderna, Annika!

Och efter en stund med fyra valpgosare, tog det plötsligt bara slut med orken…

slocknat

Så är det när man bara är drygt sex veckor gammal.

En bra bildsymbol

vilja

Denna fina bildsymbol kan nog gälla för det mesta i livet.

Den får avsluta året och ge en god skjuts in i nästa år.

God jul och gott nytt år!

Fantastisk viltmiddag

I lördags var alla på eftersökskursen bjudna till Åsa för en avslutande viltmiddag. Den avhölls i god stil med mängder av formliga gourmeträtter. Alla bidrog med olika rätter. Det var allt från rökta andbröst till stekta fasanbröst, tjälknöl på älg, goda röror, potatis- och rättiksgratänger, citronpaj och så min chokladmousse med chokladand på. Därtill en mängd goda drycker.

chokladand chokladmousse citronpaj vårdkase sloegin huvudrättdessertdags

Beskärningen klar

prydliga_asphögarDe lämnade prydliga asphögar efter sig. Så här gillar jag aspar.

risbilEn gammal lastbil rakt utanför hallfönstret fylldes med ris. Kasper bevakade den så idogt att han förpassades till badrummet.

olyckshaeggenDen olycksaliga häggen är äntligen itusågad.

haeggen_klarKasper undersöker vad som egentligen blev kvar av den.

apel_i_hagenÄppelträdet i hagen på väg att beskäras.
uppe_i_apel Det äppelträd som var i bäst skick gick visst till och med att klättra upp i.

apel_hage_klar apel_gamla_klar apel_klarFärdiga äppelträd.

2013 i sammandrag

Jösses! Hur ska man kunna sammanfatta detta år i ett enda pyttelitet inlägg? Det får mest bli en punktlista med ett par djupdykningar, tror jag.

  • 365 foton – har kämpat hela året med att ta dessa bilder; har stundom halkat efter, men är nu strax i mål. Kanske gör om det något år, men inte 2014.
  • snörik vår – gjorde att flera WT och b-prov fick ställas in på grund av snö-och isläget.
  • jaktoptimisterna – en trevlig träningsgrupp som kämpat i vått och torrt hela året.
  • Puerto de Mogan – en veckas solsemester på Kanarieöarna.
  • kennelhosta och hundkurser – kennelhosta efter hundpensionatet satte lite käppar i hjulet för hundträningen, men jag gick en kurs på Storsten och tränade även några gånger för Jens.
  • 2 översättarkonferenser – en med SFÖ i Göteborg och en med ATA i San Antonio.
  • kennelträff i Herrfallet – har blivit en trevlig tradition.
  • 5 b-prov i ökl – 2 starka tvåor på våren i Herräng och Forssjö, tre nollor på sensommaren/hösten bl.a. i Nässjö.
  • Labbecampen i Bispgården – en fantastisk vecka med massor av labbar, engelska tränare och trevliga bekantskaper.
  • Köp av torpet med totalrenovering, tillfälligt boende på Erken och inflytt
  • PAW of Sweden Cup i Gagnef – tvådagars WT, också med trevliga bekantskaper.
  • 2 jakter – rapphöns och and.

Det jag ska fundera närmast över är b-provsresultaten och hur jag ska jobba 2014 med dem:

Den sammanfattande kritiken från Herräng:

En trevlig hund att se i arbete. Bra dirigering på land, bra markeringar och ett hyfsat sök, men täcker inte av delar av marken. Något omständlig vattendirigering, därav priset.

Sammanfattning från Forssjö:

Ett nytt andrapris. Denna gång var det söket som var avgörande för prissänkningen. I protokollet står det ”Önskas uppvisa en större intensitet och ett bättre sökmönster för att bli fullt effektiv i sitt arbete” och det blev två treor på detta moment. I övrigt femmor förutom en fyra på en ”något diffus minnesbild på landmarkering nummer två” (detta skulle enligt domarens muntliga besked i sig inte medfört prissänkning).

Sammanfattning från Nässjö:

Samarbetsvilja: Bra i närområdet. Kunde vara mer distinkt på avstånd. 4

Sökarbete: Söker inledningsvis med tillräcklig motivation. Täcker den största delen av marken. Bedöms vägra apportera kråka. Domaren bryter. 4-4

Dirigerbarhet: Kunde vara mer distinkt och följa upp förarens signaler på ett bättre sätt. 4

Markeringsförmåga: Koncentrerad med något yvig uppföljning på land. Mycket yvig och förarstödd på vatten. 3

Gott nytt år alla bloggläsare!

2014 års ord: Harmoni

Teori med Bolly

Igångar: börja 25 m upp, 3 m ut i vatten ligger dummyn. Det gör att hunden ser dummyn vid strandkanten o går ut utan tövan.

 

Så ser min anteckning ut efter en presentationsstund med Bolly. Jag har alltså kanske  en lösning på vattendirigeringarna. Måste testas. Återkommer!

Fällt var det här!

Idag var det äntligen dags. Redan med förra grannarna diskuterade vi nedtagning av de enorma tujor som stod mellan våra ytterst närliggande hus. Det blev aldrig av och nya grannar flyttade in. Även de började prata om tujorna.

Och dessa tujor störde oss mer än grannarna, tror jag – tog bort ljus från det redan mörka nordosthållet och när det blåste skrapade grenarna otrevligt på vår fasad och hustak.

Idag kom de så äntligen, de inhyrda arboristerna. De avkvistade snabbt de högsta träden och sågade sedan ned stammarna bit för bit. Imponerande skickligt. Och båda husen klarade sig oskadda.

Vårt kök och matplats har aldrig varit så ljust tidigare. Nu är nästa fråga vad som ska planteras vid tomtgränsen istället. Avenbok, någon?

Äldre inlägg