Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Vedstapel och stoppsignal

Idag var det två saker som stod på menyn:

  • träna att bara ta en apport åt gången
  • träna stoppsignal

Jag började i trädgården med ”ta endast en apport i taget” och byggde upp en vedstapel med 500-gramsdummisar som inte gärna lockar till att ta flera i munnen samtidigt. Bakom oss ställde jag en skål med externbelöning. Belöningen i skålen varvades sedan med godis vid sidan, allt för att inte bygga upp en massa springförväntan.

Sansa var med och kollade så att vedstapeln byggdes upp efter konstens alla regler.

Bortsett från att hon omedelbart rev hela vedstapeln vid första apporten gick det riktigt bra. Någon gång sneglade hon åt någon dummy med intressantare färg eller doft, så jag måste vara noga med inkallningssignal nästan innan hon hunnit greppa den första.

Nästa steg blir mindre dummisar och längre fram att lägga ut en rad dummisar bakom oss före skick och sedan att jag backar till bakom dummylinjen medan hon är ute och hämtar, så att hon får springa över linjen på tillbakavägen. Det blir en avstämning av om hon lärt sig att ta bara en eller om vi behöver träna mera.

Stoppsignalen tränade vi under skogspromenaden. Jag körde enligt Annikas utmärkta metod där jag började med Stopp under frispring. Någon gång fick hon kast med hård gummiboll, någon gång gick jag fram och belönade. Återigen det här med inga förutfattade meningar om vad som ska ske härnäst.

Jag fortsatte med att sätta henne en bit bort och titta medan jag (och Kasper) gick varvet runt en låg, yvig enbuske. Jag gick tillbaka och skickade henne Ut. Stopp! Hon stannade jättefint. Bollkast.

Vi gjorde om samma sak, men nu gömde jag en boll i enbusken. Jag skickade Ut. Stopp! Närsök. Jajamensan.

Vi gick vidare och gjorde om detta ett par gånger, men nu dolt. Jag kom på att jag skulle filma sista gången. Råkade ha mobilen på höjden (suck) men kanske syns det lite av hennes arbete. Bollen ligger invid det fallna trädet. I och med att det är en hård gummiboll lämnar den inte mycket doft, utan hon får jobba lite för det.

Duktig tjej!

1 kommentar

  1. Annika Månsson

    13 februari 2017 at 16:41

    Hehe, här fick man ta fram förstoringsglaset minsann… 😀
    Men jätteduktig liten gullig guling! ♡

Kommentarsfunktionen är avstängd.