Nu har jag uppdaterat Lakrits egna sida med våra kurser och resultat hittills i år.

En liten efteranalys: Jag märkte att Lakrits var mycket mer på tårna vid fotgåendet denna gång jämfört med i torsdags. Dels kan det ju bero på att förväntningarna ökat, han kände igen situationen sedan sist. Men jag tror också att det kan bero på just närheten till provplatsen – i och med att bakluckan stod öppen hade han ju full koll på allt som hände med människor, hundar och skott hela tiden de fyra timmar eller så han låg där tills det var vår tur.

Jag tänkte då att det var bra för honom att få ligga och känna in allt, särskilt med tanke på att han kan vara lite osäker inför nya hundar. Och det tror jag fortfarande, han kändes inte direkt stressad när han kom ut och vi gick en liten rastningspromenad. Men lite på tårna när vi kom in på banan. Det kanske var tröttande för lillen, och allt detta atmosfärinsupande kanske bidrog till att trötta ut honom. Men jag ångrar ändå inte att han låg så, tycker fördelarna övervägde. Jag kunde titta till honom titt som tätt och se att han hade det bra. Vi får se det som en del i miljöträningen, helt enkelt.

Nu på morgonen råkade vi på några barn som spelade fotboll på ängen. Hundarna var kopplade med tanke på roliga bollar och eventuell  hundrädsla. Den äldsta pojken träffade vi häromdagen och han mindes vad hundarna hette. Jag erbjöd honom att ge Kasper en godis. Då vågade de andra pojkarna det också. Den minsta pojken var ändå lite rädd och ville kasta sin godis till den lilla hunden. Jag sade att ropa på Kasper då så han vet att du har något. Det gjorde han och Kasper lyckades (för första gången i sitt liv?) fånga den i munnen hoppandes, så det blev utomordentligt lyckat. Det där är Lakrits trick annars, Kasper har aldrig varit särskilt bra på det. Så efter att ha hundtränat barnen lite gick vi vidare hem igen.

Idag står jobbande, lite trädgårdsarbete och slappande i solen på dagordningen.