Det började med att Kasper rusade på tunneln så fort jag släppte honom, därefter på kompisen Enzo, vars matte motade bort honom. De hade egentligen redan lekt färdigt på en inledande promenad, så Enzo borde inte vara så intressant.
När jag så lockat tillbaka honom till slalomhindret som jag bestämt att vi skulle börja med tjurrusade han igen. Först tredje gången fick jag så mycket fokus på honom att vi kunde köra slalom plus släptunnel.
När vi så gjort det några gånger och vilat lite medan Enzo kört banan skulle jag försöka börja ett steg tidigare, med hopphinder före slalomet. Tjurrusning från hopphindret till tunneln. Efter två såna provade jag att säga Vänta när han precis hoppat hindret, fick på så sätt ned farten och kunde locka in honom till slalomstarten. Vänta är väl inte det vanligaste kommandot på en agilitybana, men vad gör man …
Efter denna lyckade omgång vilade vi lite och när vi så körde igen hade han faktiskt fokus och kom till mig och körde sitt slalom direkt efter hoppet, utan att jag behövde sakta ned honom! Då fick han kanonbelöning med både repleksak och köttbulle och så slutade vi.
Kan jag bara lära mig att tygla hans vilda entusiasm så kommer han att bli kanonbra …
Enzo gjorde framsteg på slalomet, men en köttbulle krävs allra minst för att motivera honom att slingra sig mellan stolparna. Vi hejar på och tror det lossnar snart.
Nu får vi vila några timmar innan vi ska vara på SoSuBK:s öppna agilityträning.