Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: tunnel

Kul på hemmaplan

Förutom diverse apporteringsträningar och skogspromenader blir det lite ditten och datten hemmavid. Jag tog till exempel fram den gamla agilitytunneln som Kasper är så förtjust i.

Tjoho!
Vad kul, matte!
Men… den här verkar vara gjord för dvärghundar!

De nyinflyttade grannpojkarna kom och lekte med Lakrits. Det gäller att hitta en balans där, så det inte blir alltför mycket bollkastande, men man får ju förstå att de tycker det är kul att leka med Lakritspojken.

På filmen syns bara den ena pojken William, men ett tag var de två som turades om. Tror den andra hette Robin.

Agilitydags igen

Ikväll hade vi nästan inga andra störningshundar i närheten, bara tre lydnadshundar, och så några taxar som dök upp på slutet och satte sig på en bänk för att bara titta.
Och det innebar stor skillnad för Kasper: han hade mycket lättare att fokusera på mig, och vi hade kul tillsammans!

Min strategi på förhand var att bara träna enskilda hinder och inte köra utan koppel. Jag ville inte ge honom chansen till självbelöning igen på den här planen.

Jag körde alltså med koppel medan vi tränade lite enskilda hinder. Nya hindret för kvällen var balansbommen, men den har Kasper inga problem med. Förutom då möjligen att springa hela vägen ned utan att hoppa i förtid och missa kontaktfältet. Jag hade ju glömt musmattan igen, men vi tog en belöningsskål och lade en köttbullsbit i, visade och gickbort till starten av balanshindret. Swosh, vilken fart! Tyvärr hoppade han ner från bomnedfarten första gången och hann norpa godiset innan instruktören fick undan skålen. Men när vi sedan gjorde om det några gånger till fick han in stilen bra – han stannade till ordentligt på kontaktfältet och tog godisbiten innan han hoppade ner på marken. Nästa gång måste jag komma ihåg musmattan.

Sedan byggde vi en bana. Instruktören hade tänkt ut något riktigt knepigt på tolv hinder. Det började med fyra hopphinder som stod i ett kors, och tanken var att man skulle köra handlingen inifrån mitten av dessa hinder och bara visa med handen runt.
Bilden är inte kanon, men man skulle köra metallhinder, gult hinder, metallhinder och så det sista gula med nr 4 på, som en cirkel. Det var svårare än det ser ut, för som förare kommer jag minst en halvmeter ifrån Kasper och han springer då bakom mina ben hellre än att hoppa. Jag behövde visa hindret framifrån för att han skulle ta det, och då blev det knepigt med nästa hinder.

Efter fyrhindret kom en röd tunnel följt av en släptunnel. De klarade Kasper galant. Därefter skulle man lite snett till vänster och ta ett hopphinder, följt av den röda u-tunneln som skymtar längst bort i bild. Därefter tillbaka på föregående hopphinder, följt av det hopphinder som står parallelt med släptunneln, sen röda tunneln igen, och som avslutning det gula hindret närmast i bild. Sen skulle det kutas ett par meter till i mål.

Borta vid hopphindren längst bort var Kasper så upphetsad att han började hoppa och skutta mot mina ben på valpvis. Jag hade nästan glömt bort hur han höll på som liten valp, men det var var en direkt déja vu-känsla.

Att iallafall hjälpligt kunna köra den här banan tre gånger överträffade iallafall mina förväntningar på kvällen med råge. Första omgången körde jag med koppel i början, som jag släppte sedan när det blev dags för tunnlar, och tog tag i igen vid hopphindren. Andra och tredje omgångarna körde vi utan koppel.

Vi tränade slalom separat en del på slutet, och fick lite tips om hur jag successivt kan ta bort hjälperna och försvåra hindret för Kasper så han på sikt kan ta det självständigt. När han klarar hindret bra med mig på höger sida ska vi också lära in att ta hindret med mig på vänster sida (han ska fortfarande göra ingång från höger). Vi repeterade också gungan ett par gånger, och han mindes från i torsdags att han ska ta det lugnt och sakta ned på slutet.

Jag är så nöjd med honom ikväll, och allt känns mycket roligare än förra veckan.

Kasper fick också prova instruktörens bostonterriers back on track-täcke, och det passade perfekt. Storlek 36 ska vi alltså köpa. Att back on track-täcket numera är klassat som doping och inte får användas på en vecka före tävling är ju ett dåligt skämt. Desto större anledning att köpa ett …

Extra agilityträning på SoSu BK

Åkte till SoSu BK i spänd förväntan på om dagens alla tidigare aktiviteter skulle ha en dämpande inverkan på busungen. Mnja.
Vi kom dit tidigt och det var inte mer än nåt halvdussin ekipage på plats, så läget var rätt okej. Kasper och jag tränade på gungan, handling över ett hopphinder samt ett par tunnlar som var böjda i spännande former: en var vinklad 90 grader, en var böjd som ett U. Ingendera tunneln erbjöd några som helst problem.


Nu kör han inte lika snabbt längre, utan har lärt sig dämpa farten en del.


Kasper lärde sig under kvällen att hantera gungan riktigt bra. Jag sade Sakta till honom när han kom över mitten och sen fick han knuten godishand framför nosen de första gångerna. Till slut klarade han nästan ett fulldunk med fint hukad kropp som inte sliter så på lederna.

Under tiden byggde folk upp en 14-hinders bana, och min instruktör undrade om inte vi skulle vara med. Jag gick och kikade på banan och bestämde att vi nog kunde göra ett försök på de sex första hindren iallafall. Hopp, balansbom, hopp, vinkel till hopp, 90-graderstunneln, U-tunneln. Där skulle vi kunna bryta.
Vi ställde upp som tredje ekipage. Men, svosh … Så snart jag kopplade loss såg Kasper nåt som inte jag sett. Det kom ett stort gäng promenerandes på väg till lydnadsplanen. Han kutade runt bland gruppen och kom sen tillbaka. Då kände jag att det fick vara nog. Han är inte mogen för en sådan utmaning, även om jag är helt övertygad om att han skulle ha klarat hindren galant. Det är miljön han inte klarar.

Jag har inte ens hunnit resa mig från losskopplingen förrän han drar iväg över hindret…


… och sätter av i full karriär mot den lockande hundgruppen.

Så istället för att göra ett nytt försök satte jag mig med honom och tittade på övriga deltagare.


Det fanns fyra bostonterrier på plan, varav två var ena instruktörens.


Full fart ut ur 90-graderstunneln.


Den andra instruktören hade en duktig wheaten.


Så fanns det två border collies på plan, och attans vad det gick undan för dem. Särskilt slalomet var imponerande.

Rätt var det var dök en tjej från viltspårkursen upp. Hon visade sig gå fortsättningskurs i agility på SoSu BK med sin andra hund, en flat vid namn Bentley. Hon berättade att hennes viltspårhund, en springer spaniel, tyvärr kanske är sjuk i en obotlig sjukdom i binjuren och skulle in på provtagning imorgon. Isåfall är det livslång medicinering som gäller, dopingklassad sådan, så tävlandet är då över för denna fyraåriga hund. Trist! De ska vara med på anlagsprovet på lördag iallafall.

Agility på hemmaplan med Enzo

Det började med att Kasper rusade på tunneln så fort jag släppte honom, därefter på kompisen Enzo, vars matte motade bort honom. De hade egentligen redan lekt färdigt på en inledande promenad, så Enzo borde inte vara så intressant.
När jag så lockat tillbaka honom till slalomhindret som jag bestämt att vi skulle börja med tjurrusade han igen. Först tredje gången fick jag så mycket fokus på honom att vi kunde köra slalom plus släptunnel.
När vi så gjort det några gånger och vilat lite medan Enzo kört banan skulle jag försöka börja ett steg tidigare, med hopphinder före slalomet. Tjurrusning från hopphindret till tunneln. Efter två såna provade jag att säga Vänta när han precis hoppat hindret, fick på så sätt ned farten och kunde locka in honom till slalomstarten. Vänta är väl inte det vanligaste kommandot på en agilitybana, men vad gör man …
Efter denna lyckade omgång vilade vi lite och när vi så körde igen hade han faktiskt fokus och kom till mig och körde sitt slalom direkt efter hoppet, utan att jag behövde sakta ned honom! Då fick han kanonbelöning med både repleksak och köttbulle och så slutade vi.
Kan jag bara lära mig att tygla hans vilda entusiasm så kommer han att bli kanonbra …
Enzo gjorde framsteg på slalomet, men en köttbulle krävs allra minst för att motivera honom att slingra sig mellan stolparna. Vi hejar på och tror det lossnar snart.
Nu får vi vila några timmar innan vi ska vara på SoSuBK:s öppna agilityträning.

Agilitykurs

Ikväll var det agilitykurs igen. Vi provade två nya hindertyper: släptunnel och gunga.
Släptunneln var inga problem, tyget var av lätt tältdukstyp. Värre med den tunga pressenningvarianten, men nån sån såg vi inte till idag. Gungan är knepigare. Svårigheten är att få Kasper att förstå att han inte ska rusa på, utan gå lite lugnt och ordnat fram på den medan den sakta tippas ned under kontroll av en instruktör. Efter några varv hade farten minskats mikroskopiskt, men det gick fortfarande på tok för fort. Sista varvet kom jag på att hålla en knuten godishand framför nosen och då tog han det lite lugnare. Imorgon ska vi dit igen på extraträning, så då ska jag testa det konceptet ytterligare och se om det kan ge en bra fartminskning. Instruktören tipsade också om att lägga musmatta som tasstarget på kontaktfälten för att hunden verkligen ska stanna till där. Verkar smart, kanske kan funka på Kasper som är targettillvänjd redan.

Utöver de två nya hindertyperna byggde vi två olika banor. Den vi körde mest bestod av hopphinder, fyra-pinnars slalom, hopphinder, u-sväng med hopphinder mitt på, tunnel, längdhinder och hopphinder.
Jag satte Kasper framför första hopphindret och tänkte gå bort till slalomstarten. Innan jag hunnit säga flasklock stack han åt sidan och rejsade iväg till några hundar. Visselpipsinkallningen fungerade. Jag provade en gång till med samma resultat. Han var så otroligt uppspelt av att vara på denna roliga plan att han inte klarade att koncentrera sig på det vi skulle göra. Koppel på, och sen försökte vi köra hindren med koppel. Slalomet blev en kaotiskt insnurrning pga. kopplet, inte så konstigt, men övriga hinder gick bra. Bortåt u-svängen kände jag att han var fokuserad, så jag släppte kopplet och lät det släpa och resten av hindren gick som en dans. Lite hoppig upp mot mig blev han mellan hindren, så där som han var som liten valp. Han ville nog ha belöning innan banan var slut…
Den andra banan körde vi bara en gång. Den bestod av hopphinder, ringhopp, hopphinder, böjd tunnel, hopphinder och sen ytterligare ett hopphinder som var placerat klockan tre när man kommit över hindret innan. När man tagit klockan tre-hindret skulle man så få hunden att springa snett tillbaka till näst sista hindret och ta det åt andra hållet.
Kasper tog första hindret bra, men ville sen springa vid sidan av ringhindret. Instruktören fick hålla honom medan jag stod på andra sidan, och då gick det bra. Nästa hopphinder och tunnel var inga problem, men sen sprang han åter vid sidan om nästa hinder. Instruktören höll igen och då klarade jag den sista tre-hinderskombinationen riktigt bra, tack vare min handlingträning på hemmaplan. Det kändes som en skön avslutning!
Vi avslutade kursen med att träna just sån enhindershandling och jag märkte att det var lite svårare här pga. de breda avsluten på båda sidor om hindren, som inte jag har hemma. Jag måste nog sätta dit ett par hinkar eller nåt för att få till den rätta bredden, både för Kaspers och min egen skull.
Bortsett från hans två rejs är jag ganska nöjd med kvällen. Helt klart är ju att han behöver träna massor av att vistas på så här svåra planer, men det var ju ingen nyhet. Instruktören tyckte jag skulle försöka hojta, stampa, klappa osv. när jag märker att han är på väg att sticka. Helt enkelt vara rolig. Låter ju lätt i teorin, men jag misstänker att det inte är så alldeles lätt i praktiken. När han ser nåt långt bort har han stenfokus på det och även om jag hinner se han reaktion och börja tjoa och ha mig så anar jag att det blir svårt att bryta det fokuset. Men försöka kan man ju alltid så klart …
Imorgon har jag alltså erbjudits extraträning på SoSuBK:s öppna agilityträningskväll eftersom jag missar så många kurstillfällen. Ska verkligen dra nytta av detta fina erbjudande och träna vippgunga och handling i första hand, tror jag. Dessutom vore det rätt bra att träna slalom med ett inledande hopphinder – att dämpa ner sig och kunna koncentrera sig ordentligt på slalomen efter ett hopp var riktigt svårt. Dessutom kommer vi nog att ta chansen att sitta vid sidan om och bara titta på de mer erfarna ekipagen som tränar. Kasper behöver den passivitetsträningen och jag vill gärna se lite hur elitekipagen gör. Kanske nån liten peng ramlar ner …
Får se också om Enzo kommer över på eftermiddagen för lite agilityträning på hemmaplan först.

Agilitykurs

Enzos matte och jag har ju länge haft ambitioner och vilja att gå en nybörjarkurs i agility tillsammans i vår. Vi utsåg en kurs i god tid, redan i vintras, och kontaktade instruktören. Allt väl, trodde vi. Sen har det varit tyst. Jag blev orolig och kollade upp att kursen verkligen skulle bli av. Jo då, det skulle den. Eftersom vi långdrar till Frankrike i slutet av maj ville jag verkligen att kursen skulle starta i bra tid på våren. Eftersom denna kurs var bestämd sen länge valde jag därför bort dels en agilitykurs speciellt för dsg, dels en agilitykurs hos lokala brukshundsklubben.
Nu, sent omsider, visar det sig att kursen inte drar igång förrän tidigast om någon vecka, vilket innebär att jag bara skulle kunna vara med de första tre gångerna eller så. Rätt bortkastat, särskilt som vi nosat lite på enklare agilityhinder redan tidigare.
Desperat jagade jag idag fatt i en kurs på Solna-Sundbyberg brukshundsklubb. De hade redan kört två tillfällen, men hade platser lediga. Jag kunde hoppa med på tillfälle tre redan ikväll!
Enzos matte grejade inte den tajta planeringen, så tyvärr blir det trots allt ingen gemensam kurs i vår. Om de kör den planerade kursen kanske vi kan gå en gemensam fortsättningskurs någonstans i höst istället.

Hur var då kursen ikväll?
Tja, sammanfattningsvis väldigt blandat: svårt, lätt, nyttigt och lärorikt.
Det svåraste av allt var planen. SoSuBK håller till på Stockholmsregionens största anläggning, vilket innebar att det är ett stort område som ligger rätt avsides och fritt från andra än hundfolk. Men desto fler hundar och människor. Där finns flera planer, minst tre, kanske fler än så, för olika typer av aktiviteter. Och Kasper blev superintresserad så snart det gick förbi ett nytt hundgäng, vilket skedde kontinuerligt. Vi har nog aldrig befunnit oss på en så svår plan, utan staket. Och han var ju lös stora delar av tiden, dessutom. Resultatet blev att han stack iväg till andra hundar kanske ett halvdussin gånger. Han kom tillbaka på vissling, men inte direkt, utan först skulle det nosas lite. En liten tröst är att han inte var ensam i gruppen om sju hundar om att sticka. En jack russell-hane i vår grupp var otroligt intresserad av en höglöpande tik modell stor, som uppehöll sig i närheten av vår plan. Det gjorde att första halvan av lektionen var han totalt okontaktbar, tog inte ens den godaste godisbit. Ytterligare en hund, en cavalier, stack några gånger också. De otillåtna utflykterna var det jobbigaste ikväll för vår del.
Sedan fanns där lite svårigheter för mig: vi skulle lära oss slalom, och det tog ett tag innan jag började få in tekniken att visa med kroppen när han skulle springa ut från mig respektive när han skulle springa in mot mig. Det gick klart bäst när jag ”höfttacklade” den pinne där han skulle ut på vänstersidan, sen vek undan på den pinne där han skulle in mot mig på högersidan. När jag väl började få till det fattade Kasper jättesnabbt.
En lite oväntad svårighet för mig var hopphindren. Vi har ju hoppat rätt mycket förut, både hemma, på kurser och på VaBK. Men de här hindren hade sidoflanker som gjorde att föraren kom längre ut åt sidan i förhållande till hoppribban. Mitt kroppsspråk var uppenbarligen otydligt, för ibland följde Kasper mig istället för att ta hindret. Men efter att ha pratat igenom problemet med instruktören sprang jag rakt fram utan att kika bakåt så mycket och visade bara med handen. Och då fick vi en fyrkombination med tre vanliga hinder och en bilring att flyta helt felfritt. Med detta resultat avslutade vi den övningen, kändes som ett mycket bra avslut.
Efter fikat testade vi tunnlar. Det var lättast idag, Kasper älskar ju tunnlar, och även med hinder framför och bakom var det inga problem. En sak vi dock behöver träna hemma är att han verkligen ska sitta kvar tills han får startsignal, inga tjuvstarter. Nu har han en tendens att smyga sig krypande fram lite mot hindret medan jag går bort till min egen startposition. Tipset här är att träna med ett hinder hemma, sätta, gå på andra sidan, vänta, gå tillbaka och belöna om han sitter kvar. Sen som slutbelöning låta honom få hoppa kanske var tredje gång, tills tjuvandet är borta.
Vi avslutade med att kika på hur man kan träna med bara ett hinder, en handlingövning där hunden hoppar i en åtta och man själv byter hand beroende på hundens position. Det såg jättelätt ut i teorin, men var ursvårt i praktiken. Det här behöver vi träna hemma! Man börjar med hunden vid vänster sida och visar på Hopp med den hand som är närmast hunden, dvs. vänster hand. När hunden hoppat över visar man åt höger runt hinderstaget så hunden springer utanför och runt till ens högra sida. Medan hunden rundar staget tar man till högerhanden, och använder ett kort tag båda händerna parallellt, för att sedan bara gå över till högerhanden, som i det läget är närmast hunden. Man visar på Hopp med högerhanden och för sedan handen runt hindrets vänsterstag, möter upp med vänsterhanden, så att hunden rundar vänsterstaget och är tillbaka vid förarens vänstra sida. Krångligt att förklara och krångligt att få till innan jag fick något mer flyt på motoriken. Yngsta deltagaren med pudel var en natural på detta (eller så hade hon tränat detta tidigare), det såg urenkelt ut när hon gjorde det.
Typiskt nog med tanke på min tidspress så är det inget kurstillfälle nästa onsdag, för instruktören är bortrest. Däremot kan vi åka dit och träna själva, vilket kanske vore bra för Kasper och mig. Hindren står uppe jämt, så vi skulle kunna ta oss förbi när som helst egentligen, kanske nån gång då det inte är fullt lika mycket aktivitet där och det blir lite enklare med koncentrationen hos busen.
Nästa tillfälle ska vi köra släptunnel och vippbräda. Det blir spännande, för Kasper har bara provat släptunnel med upplyft tyg och försiktig promenad med en person på varje sida om vippbrädan. Summa summarum kommer vi bara att kunna vara med max fyra gånger på den här kursen, beroende lite på när vi reser, men det blir iallafall tillfällen som inte börjar riktigt på scratch, utan där vi kan lära oss nya saker hela tiden.