Tränar liggstadga med medicinköttbulle.
Sansa har ju haft hosta sedan 2 december. Efter en dryg månad stod det klart att det inte var någon vanlig virusburen kennelhosta, så jag gick till veterinären. Han lutade åt Bordetella, eftersom kullsystern också drabbats, och satte in antibiotika. Den kuren påbörjades i onsdags kväll, men även om hon emellanåt är besvärsfri – tillräckligt länge för att jag ska börja tro att nu har det vänt – så kommer hostan retfullt tillbaka varje gång. Igår lämnade jag därför in bajsprover för att kolla av om det möjligen kan vara lungmask. Svar kommer tidigast fredag, så vi fortsätter med antibiotikakuren under tiden. Ingen av de andra hundarna har uppvisat symtom.
Hon är ju inte det minsta allmänpåverkad så det är svårt att ta det lugnt med henne. Det blir kortare skogspromenader vissa dagar, andra dagar blir det bara trädgården. Idag hade vi båda tröttnat på det här trista livet, så jag satte upp en skål i trädgården för lite lugnare träning med externbelöning.
Sansa sitter lite snett framför godisskålen och väntar.
Jag började med att träna stadga. Sansa fick sitta och vänta medan jag gick en bit bort. Första gången fick hon Varsågod medan jag stod kanske fem meter bort, men kommande omgångar valde jag att vänta längre och längre och sedan gå tillbaka. Jag utökade också avståndet. Ibland belöningsordet Varsågod direkt när jag ställt mig i position, ibland cirklade jag först ett varv runt henne innan hon fick ta belöningen.
Detta gick så bra att jag övergick till att lägga godis i skålen (under noggrann övervakning) och sedan cirklade vi i fotgående runt i trädgården i lite olika krokar och svängar åt båda håll, ökade och minskade tempot eller stannade helt. Ibland cirklade vi helt nära runt skålen. När jag tyckte hon skötte sig fint fick hon Varsågod.
Jag passade på att utöka denna övning till att efter godisätandet kalla tillbaka med inkallning till vänster sida (där börjar hon härma Lakrits snygga inhopp utan att vi tränat det), sitt och belöning. Två flugor i en smäll. Jag är väldigt nöjd med hur bra hon skötte sig trots minimalt med sådan träning tidigare.
Undrar om vi inte ska fortsätta vår konvalescentträning med lite bakdelskontroll inomhus nu framöver. Det har jag gjort med båda de andra hundarna och det är en riktigt bra övning. Brukar börja med tjock bok, för att sedan ta en tunnare och ännu tunnare. Till sist kliver jag ett steg från sidan det då lilla häftet och kör övningen fritt på golvet. (Där var ju Lakrits lite kul och apporterade häftet till mig: matte, du glömde visst den här, va?)
Om någon annan har bra tips på konvalescentövningar är de välkomna här i sjukstugan!
Här ser man tydligt att han kompenserar med mer vikt på höger bak än på vänster bak. Fram är han välbalanserad. Egentligen ska hunden ha ca 65 % av vikten på frambenen, här har han 62 % men det tyckte hon mycket väl kunde bero på att vi haft sånt schå med att få honom att stå rätt. Teorin är att han överkompenserat sedan han fick en pinne genom ena låret. Jag har försökt leta efter vilket lår det var, men kan inte hitta något varken i bloggen eller bland veterinärpapperen. Jag har papper med skada från november 2014, vilket kan stämma i tiden, men tyvärr står det inte var på kroppen skadan satt.
Senaste kommentarer