Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: inkallning (sida 3 av 5)

Träningspromenad i solen

24 april 2009 / / 5 kommentarer

Idag hämtade jag Kasper på hundhotellet och for direkt till träningspromenaden i Frösunda. Oj, vilken studsboll det var som mötte mig! Det var suveränt att börja träna direkt efter hämtandet, för efter tre intensiva timmar i Frösunda hade vi kanonfin kontakt, Kasper och jag. Och vilken underbar dag att ta lite extra ledighet och bara vara ute och njuta av solen!

Koppelgåendet var som vanligt jobbigt och jag måste ligga i som en rem hela tiden för att han inte ska hamna några steg framför mig. Nåja, det nöter vi sakta men säkert på.

Ganska tidigt på promenaden lade vi alla hundarna i en ring: förutom Kasper var det jack russeln Palle, airedaleterriern Tosca, amstaffen Bella, border collien (glömt namnet) och elva månaders papillonen Zipp. Tur det var soligt och torrt, annars hade övningen inte gått så bra för Kasper… Nu gick vi först en ring runt hunden, sedan in i mitten och stod där en stund. Därefter blandade vi mattar oss och försökte gömma oss för vår egen hund. I det läget såg jag att Kasper reste på sig, men så fort jag sade till på avstånd lade han sig igen. Därefter gick vi snett bakom hundarna, sedan upp på deras sida. Först därefter var övningen slut. Hela liggövningen måste ha tagit åtskilliga minuter, aldrig att Kasper fått ligga så koncentrerad så länge. Och han klarade det riktigt bra, bara en liten lapsus som jag inte tar så allvarligt på med tanke på att vi inte börjat träna ligg utomhus ännu den här säsongen.

Sen hade vi lite fri lek. Kasper kom spontant till min sida många gånger och alla inkallningar gick kanon. En gång drog han lite väl långt bort, men kom på visselpipsinkallningen. Fika med välbehövlig passivitet satt sen som en smäck i solskenet.

På tillbakavägen satt Kasper lös vid min sida när andra hundar lekte en i taget med sin matte. Övriga hade sina hundar kopplade, men jag utmanade ödet och höll koll på honom. Tanken med leken var att först få upp ett intresse för leksaken, sen kasta iväg den varpå man skulle neja hunden att dra iväg till den. När hunden lydde fick den lov att springa till leksaken som belöning. När första matten kastade iväg en leksak till amstaffen lättade Kasper (typisk jaktsynretning) men mitt morrande fick honom att stanna efter en meter och komma tillbaka och sätta sig igen. Jag är sååå stolt över honom! Resten av lekstunden gick kanon, vi lekte sist.

Nejövningarna med korvbitar i skål respektive retsamt jonglerandes i händerna (med förbud för hunden att ta trots att godiset sedan räcktes fram; först vid ögonkontakt fick hunden belöningen) gick kanonbra. Där hade andra hundar det lite besvärligare.

På tillbakavägen promenerade vi med lösa hundar hela vägen tillbaka längs grusvägen ända till stora vägen. Kasper gick kanonfint vid min sida med bra kontakt och endast någon enstaka gång ville han gå fram lite, framför allt till den lille lekfulle papillonen. Så fort jag sade till honom kom han tillbaka. Är supernöjd med dagen!

Promenad till stenskogen

14 april 2009 / / 1 kommentar

Efter en lång skön och solig påskhelg är det lite mer normala vårtemperaturer idag. Före lunch tog Kasper och jag en promenad upp till stenskogen och han skötte sig jättebra. Idel lovord:

  • Plockade bajs efter Kasper och fick beröm + slänggodkännande i villaägares soptunna. Ovanligt, men trevligt.

  • Passerade två schäfrar. Körde distraheringsmetod med kastat godis, vilket fungerade så bra att Kasper bara kastade några intresserade blickar som hastigast på det förbipasserande hundekipaget.

  • Innan jag lät Kasper springa fri i skogen körde vi lite apportering av mjuknalle och repboll. Nu är det jättekul att kampa i skogen!

  • Gjorde ett godisträd. Kasper kom frivilligt och satte sig i väntan på att få ge sig på det, hellre än att springa runt i skogen!

  • Gjorde ett par inkallningar från Sitt, varav en där jag var dold av en sten och ett träd. Funkade klockrent. Dessutom lite spontana inkallningar från fri lek, satt också som de skulle.

  • Fick lite frivilligt fotgående på hemvägen. Över huvud taget fungerar Nära-kommandot bättre nu.

Ska jag vara lite negativ så är det att hans koppelgående ännu inte är perfekt, ofta går han fram för långt. Sakta men säkert blir det dock bättre. Så snart jag stannar kommer han tillbaka vid min sida. Att han sen har minne som en guldfisk och snart är där framme igen är en annan femma… Tror det ger sig på sikt.

Träning i stenskogen

8 april 2009 / / 2 kommentarer

Vid lunchtid tittade solen fram, värmen steg till 8,5 grad i skuggan, och inspirerade mig att promenera upp till stenskogen. Förra gången vi var där var det isbana på stigarna och jag vågade knappt ha Kasper lös av rädsla att han skulle halka på alla stenar.
Idag var det torrt och fint och jag passade på att träna lite. Han blir allt bättre på att inte stressa upp sig när vi kommer till skogen. Tidigare drog han som en idiot i kopplet när han fattade vart vi var på väg, oavsett korrigeringsmetod. Nu var han glad, men så pass lugn att jag vågade släppa. När han fått springa av sig några minuter satte jag honom. Inspirerad av Tina och andra labbebloggar (tack!) gjorde jag en lite svårare apportövning än vanligt (urlätt ur labbeögon sett, förstås). Kastade först en mjuknalle åt höger medan Kasper såg på, sen en repboll till vänster. Sen pekade jag mot nallen och lät honom springa ut och hämta den. När han kom tillbaka med den fick han istället springa ut och ta repbollen, som vi sen kampade med som belöning. Därefter fick han Fri igen i syfte att stärka lek som belöningsmetod i skogen. Det kändes verkligen jättebra!
Därutöver blev det några godisträd, lite godis- och leksakssök på stora stenar och lite Stanna och inkallningar.
Nu hoppas jag bara att agilitykursen drar igång snart, vi väntar på torr plan. Men det ser ju lovande ut!

Intensiv hundträning i blåsten

27 mars 2009 / / 5 kommentarer

Idag blåser det rejält, och jag hörde just att det börjat snöa söder om stan. Kasper och jag infann oss i förmiddags i Frösunda för träningspromenad med fem andra hundar. Vi hade fyra timmars intensiv och högkvalitativ träning. Kasper ligger nu helt däckad nånstans.
Alla ekipage hade hundar med någon form av utmaning/problem, alltså inga lätta hundar. Efter fyra timmar tillsammans känns det som om vi på något sätt befinner oss på samma våglängd och kan utvecklas tillsammans. Där fanns en airedaleterrier (kände igen dem, och det visade sig att de bor alldeles nära oss), en jack russell (visade sig att de bor bredvid vårt närmsta Ica, skojigt), en border collie och en amstaff. Sen var det Kasper och instruktörens papillon, så vi var en salig samling jyckar.
Vi började med att träna koppelgående, sen fick vi byta hund och jag hade papillonen (urenkel, kändes inte att man hade nåt i snöret), jack russelln (var ungefär som Kasper, man var tvungen att vara aktiv och observant hela tiden) och border collien (urmysig, hur följsam och lätt som helst). Hoppas få prova de andra hundarna nästa gång.
Sen gick vi in i skogen och körde inkallningsövning, varpå vi gick stigen fram och en hund i taget fick vara lös och agera störning åt de andra hundarna. Kasper hittade ett intresantare spår, så jag fickvisselpipsinkalla honom. Gick bra.
Så småningom fikade vi i en läglänta, riktigt mysigt. Kasper hade svårt att varva ner, gnällde en del och stressbet på pinnar. Efter ett tag fick han komma upp i famnen och värma sig, hade missat att ta med täcket.
På hemvägen släppte vi hundarna på en äng. Airedalterriern trackade border collien, och fick en ordentlig tillsägelse. Senare stack airedaleterriern utan att lyssna på inkallning. Så skönt att det inte var vi… 🙂 Vid ett tillfälle kom amstaffen och Kasper i rejält gruff. Amstaffen hade munkorg för att ägaren inte var säker på henne vid lek med andra hundar, så inget hände. Bägge fick rejäla tillsägelser och alla släpptes sen igen utan problem. Kasper fick ytterligare en gång för sig att det vore kul att sticka bortåt skogen, men även denna gång fungerade visselpipsinkallningen perfekt. Så skönt!
På grusvägen avslutade vi sedan med att sitta på lång rad och köra inkallning alldeles nära, först med sittande hundar i löst koppel, sen helt lösa. Gick suveränt, inte en gång försökte Kasper dra efter de förbipasserande hundarna. Alla jobbade hårt hela tiden och det kändes som om alla vuxit ett snäpp när vi skildes åt. Vår läxa nu är att träna på backande med godishand, ömsom med ljus lockande röst och ömsom med mörk förbjudande röst. Den övningen hade jag totalt glömt av och därför inte tränat med Kasper på ett år. Det märktes… 😉
Håll nu tummarna för att det inte ska falla alltför mycket snö, och att vi får ett bra MH imorgon bitti!

Härlig dag i solen

25 mars 2009 / / 4 kommentarer

Solen lyser så härligt att jag får lite Åre-känsla, typ skidbacken om våren. Vi tog en promenad på golfbanan, snart är det nog slut på dem. Kasper lyder för det mesta rätt bra, men idag rusade han aplångt mot bilar som rörde sig. Rörliga synintryck betyder oerhört mycket för honom, sen vad som rör sig kvittar i förstone. När han stannade upp och såg att det bara var bilar, vände han tillbaka på min visselpipa. Men den där första jaktinstinkten verkar oerhört svår (omöjlig?) att få bort.
Samma sak här hemma nu på eftermiddagen: husse gick ut med en kopp kaffe och lämnade dörren mot trädgården öppen. I samma ögonblick kom en tjej med barnvagn gåendes förbi och vips rusade Kasper ut dit trots våra rop. När han sen konstaterat att det bara var en människa kom han in igen. Nu är han dissad…

Idag har vi beställt nya köksluckor och lådor, ska bli härligt med ett uppfräschat kök. Allt är så mycket naturfuru hos oss, så nu ska bokluckorna i nästan samma rödgula ton à la IKEA 1981 bytas mot luckor i lätt brutet vitt och överskåp med vintrinluckor i frostat glas. Tror det kommer att ge ett ljusare och fräschare intryck.
Här kan man se luckan Onyx i färgen S0502Y. Och så blir det nya lådor – lättrullade. Det blir ett lyft.

Bus & lek 3(4)

14 mars 2009 / / 2 kommentarer

Idag var det Bus & lek-kurs igen. En kort stund fick vi snöblandat regn över oss, men i princip var vädret okej. Snöslask på marken, det tar nog ett tag till innan det smält bort.

Idag var vi 7 hundar: två keeshonds, en golden, en schäfer, en basenji, en labbe och så Kasper.

Vi promenerade bort till samma ställe som sist, en äng där man kan släppa hundarna. Kasper var ivrig och lätt dragig. Alla lekte jättebra ihop, det är så kul att se dem. Jag gjorde många inkallningar och de fungerade perfekt. Härligt!

Så promenerade vi bort till skogsdungskullen. Där visade några vad de gjorde förra gången (köttbullsträd, söka reda på vittringspinne samt lägga ut lock med godis). Det sista innebär att man sätter hunden mellan benen i startposition, håller i den och säger Klara, färdiga, gå! varpå hunden får springa fram till godislocket. Detta använder Anette i startträningen till agility, så det ska vi allt ta och börja med här hemma. Tanken är sen att man ska kunna flytta sig bort och ge startkommandot nån annanstans ifrån, så man står väl positionerad inför första hindren.

Sen visade Anette några nya övningar, dels lite trix, dels stenövningar och dels klättring på det sneda trädet för att nå godis högt upp på stammen. Här skulle hunden få klura ut själv hur den skulle använda sig av trädet för att nå godiset. Kasper började med att hoppa på vanligt gårdshundmaner, men när inte det funkade valde han så småningom att gå trädstamsvägen som det var tänkt. Sen hoppade han lite igen. Det var inte självklart efter bara en gång att trädstamsvägen var den effektivaste metoden. Vi får allt besöka det där trädet fler gånger för att befästa övningen. Mycket bra hjärnträning!

Kasper sökte rätt på vittringspinnen på ett par meters avstånd. Sen gjorde han som med apportbocken i början: tog den i munnen och spottade ut den efter nån halvmeter. Men det var ju inte apportering som skulle tränas, så Anette sade att det var helt ok.
Jag fick också en påminnelse om en annan övning som hon pratat om vid första tillfället och som jag helt glömt bort: lägga en godis i en liten plastburk med lock, låta hunden få hämta den, och sedan hjälpa hunden att öppna burken för att få godiset – en stärka relationen-övning, helt enkelt, där samarbetet gör att hunden blir mer intresserad av föraren.

Efter lite fika och snack (mycket bra passivitetsträning för Kasper, han var tyst hela tiden utom precis på slutet då jag tror han frös; han fick komma upp i famnen en stund och få sina tassar värmda) gick vi tillbaka över ängen med lösa hundar. Jag passade på att prova en gång med startträningen, och det gick bra. På grund av de andra lösa hundarna vågade jag inte lägga locket för långt bort, eftersom jag var rädd att nån annan skulle hinna fram och norpa godiset. Men det kändes bra, och den övningen tror jag inte vi kommer att få några som helst problem med.

Sen gick han mesta delen av tiden bredvid mig! Trots att han fått Fri, trots alla lösa roliga hundar! Han valde mig! Snacka matte i himmelriket! Jag passade på att lattja lite med ulltussen i snöret, lite sitt och vänta, lite fritt följ. Kanon!

Jag är ju lite orolig att agilitykursen hos Cattlin inte ska bli av (hon har fortfarande inte hört av sig med datum), så jag frågade om agilitykursen på VaBK var fullbokad än. Anette trodde det, men sade att de skulle träffa alla anmälda den 22 mars och bedöma ekipagen då. Av säkerhetsskäl vill de bara ha hundar som kan uppföra sig skapligt, så ingen råkar ut för nån olycka vid balanshindren eller så. Låter mycket sunt. Jag sade att jag anmält mig till Cattlin, dels för att vi gått klickerkurs hos henne, men också mycket för att hon har staket runt tomten – ifall Kasper får ett tokryck, vilket han kan få när han går upp i varv och tycker att allt är dödskul. Anette sade att det inte var något problem med en hund som stack någon enstaka gång, men att de ville undvika hundar som folk har noll pli på. ”Men du har ju bra koll på honom.” Snacka dubbellycka att få höra detta beröm!

Nästa gång ska vi åka tåget in till stan, promenera längs Valhallavägen och fika tillsammans alla hundar och mattar (hussar), leka lite i en park och åka hem igen. Snacka mental träning för hundarna!

Nu på eftermiddagen hade vi födelsedagsfrämmande och Ksper uppförde sig (efter lite inledande hoppande som jag inte riktigt lyckats få bort) riktigt bra. Han låg lugnt och stilla när vi satt i vardagsrummet, lekte fint med tre-och-ett-halvt-åringen, ville nosa lite försiktigt på fyramånaders flickan. Till och med den uttalade hundogillaren i sällskapet lekte lite kamplek med Kasper. Det kanske går att få pli på denna människa också!

Fotosession och mer snö

11 mars 2009 / / 4 kommentarer

Inne roar sig husse med att fotografera. Mest stilleben, som blomvaser och så, och ett och annat porträtt på sig själv eller mig. Men så kommer Kasper dit friviligt och lägger sig. Han vet att då kan det vankas köttbulle.

Smart liten hund som utnyttjar tillfället att få husses uppskattning.

Alla tre tog vi en golfbanepromenad idag. Pulsade eller plöjde är väl rättare beteckning. Och Kasper hoppade. Och hoppade. Med fart. Han fick vara lös ända tills han totaldissade min inkallning och rusade alldeles för toklångt, över is, dessutom. Och isen på de där små vattendragen verkar rätt svag nu, så jag blev riktigt rädd. Väl tillbaka blev det långlina för hela slanten.

Solig dag

20 februari 2009 / / 2 kommentarer
Helgläsningstips: Nu har det kommit upp en artikel om den fotgående-clinic vi var på hos Eva Bodfäldt.

Idag var det en solig och vacker dag, så vi bestämde oss för att ta en långpromenad på golfbanan igen. Den här gången skulle husse få träna inkallning. Som det är nu vågar han aldrig släppa Kasper när han går ut ensam med honom, men det ska det alltså bli ändring på. Typiskt nog glömde vi allt godis hemma, så det blev en extra svårighet vi inte riktigt räknat med.

Tväääärnit! Husse ropar…
Va?! Bara en klapp?

Snörbollen fanns iallafall med, och den tillsammans med Fri-kommandot gjorde övningen genomförbar. I början kom Kasper till mig fast det var husse som kallade in, men jag vände ryggen till och dissade Kasper, och då fattade han vem han skulle gå till.

Jisses, vad högt man måste hoppa när husse är med! Märks att han är längre än matte.
Husse kastade bollen högt i skyn och Kasper skyndar sig att göra en helomvändning.

Nu har jag slutligen (med viss oro) fattat beslutet att trots allt kastrera Kasper, han är inbokad till torsdag nästa vecka. Bakgrunden är att jag iallafall inte kan ha med honom i avel, eftersom han har tandfel, och att han blir otroligt berörd av löptikarna i trakten. Både han och vi härhemma får lida de perioderna, och det jag hört från andra tyder på att han kommer att kunna koppla bort sånt mycket bättre efter kastreringen. Dessutom förebygger vi en del rätt vanliga sjukdomar, som testikeltumörer och prostataproblem, och vi kan träna även tillsammans med löptikar utan risk. Jag hoppas och tror att han kommer att vara samma glada, goa hund efteråt som han är nu.

Mer om inkallning

17 februari 2009 / / 3 kommentarer

Idag på golfbanan dök det plötsligt upp ett par stavgångare kanske 300 m bort. Kasper satte av i full karriär och mitt rop efter honom gav inget resultat. Sen stannade han till halvvägs för att kolla upp närmare vad det där var för några, och då hade jag hunnit få upp visselpipan. Han tvärvände och kom in kanonfint! Belöning och lina på ett tag tills vi hunnit förbi stavgångarna.

Tack alla som skrivit en massa bra och intressanta kommentarer till förra inlägget!
Fick ihop det till 2 som skrivit att de själva eller andra kört med negativt förhållningssätt, 3 med neutralt och 3 med någon grad av positivt. Kändes som åt det neutrala hållet övervägde, om jag tolkade alla svaren rätt.
Givetvis ska man undvika att hamna i sådana situationer, men har man en hund som har en så stor radie som Kasper så är det nästan oundvikligt emellanåt. Tror jag, kan ju ha fel. Om han är helfokuserad på något och dessutom långt borta är det ursvårt. Visselpipan som i situationen ovan är helt klart till hjälp, men i några fall har inte heller den fungerat. Om han då inte hört, eller bara dissat vet jag ju inte. Men vi tränar givetvis massor av lättare och mer styrbara inkallningar också, de blir ju många fler till antalet än de svåra. Det blir många inkallningar varje dag på promenaderna, av olika karaktär och svårighetsgrad. och jo, belöning blir det varje gång han gör rätt, för är det något jag verkligen vill nöta in så är det det här.

Angående olika typer av belöningar så måste det givetvis inte vara godis alltid. Det händer att jag går ut utan godis i fickan. Jag håller på och värdeladdar klappar genom att klappa först och sen ge godis, eller klappa först och sen låta nosa. Att låta Kasper nosa är den bästa belöningen han kan få, eller leka med kompisen. Att lattja med repboll eller liknande är också himla kul.
Om man däremot klickertränar är godis nästan ett måste eftersom man belönar så ofta. Att kampa vid varje belöning skulle ge en så uppstressad Kasper att vi fick lägga av efter kanske fem upprepningar. Dessutom skulle det ta väldigt lång tid mellan varje upprepning. Men jag brukar försöka variera så att det blir kanske nio godis och en leksak, fyra klappar och en nosa fritt. Osv.

Vad fick jag då för svar på kursen? Fick faktiskt inget svar av kursledaren, utan hon bollade frågan vidare till en kursdeltagare som har erfarenhet av ett antal hundar. Kursdeltagaren menade att hon varierade sitt beteende i sådana lägen, att hunden inte skulle ta för givet vad som skedde när den kom tillbaka. Jag kände inte riktigt att jag höll med där, för inte vill jag att Kasper ska vara osäker när han kommer tillbaka. Samtidigt har jag ju ibland svårt att vara sprudlande glad om han sprungit runt flera minuter utan att komma in (händer sällan…). Neutral är nog det bästa.

Fråga om inkallningsbelöning

15 februari 2009 / / 11 kommentarer

Idag har vi rejsat runt på golfbanan igen, den här gången med Enzo och matte som trevligt sällskap. Än en gång står det klart att Kasper har en långt större radie än en sheltie. När Enzo sprungit så långt från sin matte han tycker att man anständigtvis kan göra kutar Kasper glatt vidare fler hundra meter och gör en vid lov innan han kommer tillbaka och återupptar leken med kompisen.
Jag passade på att träna inkallning en masse. Ofta fick jag ropa ett par gånger innan han ville höra, men kom gjorde han faktiskt. En gång lyckades jag bryta hans närgångna undersökning av uppenbart skadad kråka, det var dagens mest lyckade inkallning. Yezz!
Sen gjorde vi lite störningsträning, lockade varandras hundar med godis medan matte försökte locka på hunden. Mycket nyttigt! Vi bytte också lös hund en stund (lite förvirrat blev det först, för trots att jag kallade på Enzo och Anna på Kasper gick hundarna av gammal vana till den rättmätiga matten) och körde lite kontakt och lättare inkallning. Jag blev snopen när Enzo satte sig rakt framför mig fast jag väntade mig honom vid min vänstra sida. Försökte locka honom åt vänstersidan med godisbit i handen, men han satt bergfast rakt mitt emot. Det visade sig så klart att det var så han var tränad, så han gjorde ju helt rätt. Kul och nyttigt att byta hund en stund.
Igår på kursen ställde jag en fråga om inkallningsbelöning, som jag skulle vilja kolla med alla er som råkar läsa denna blogg. Om hunden far iväg på egna upptåg och inte kommer när man ropar in den, hur ska man då reagera när hunden väl kommer tillbaka? Arg, neutral eller glad? Det kan ju skilja på om hunden hade tillåtelse att vara ute och roa sig eller om den stack olovandes, förstås. Argumentera gärna lite för och emot de olika förhållningssätten, för jag behöver lite mer kött på benen än det svar jag fick igår. (Svaret håller jag inne med ett tag…)

Äldre inlägg Nyare inlägg

© 2024 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑