jaktlabrador | Skogsstjärnas hundblogg

Kategori: jaktlabrador (sida 4 av 58)

Sök Vänster!

3 januari 2016 / hundadmin / 1 kommentar

Idag hade jag, efter efterlängtad jobbleverans, äntligen förtjänat lite bra hundträning. Det som stod på schemat var något jag klurat på ett tag: att söka längre och längre bort åt ettdera hållet med hjälp av ett dike eller annat hjälpmedel i terrängen som skulle ge ett naturligt riktsnöre. Träningskompisens mark lämpade sig ytterst väl för detta, men då hon befann sig på elektronikshopping fick jag ta itu med det på egen hand.

Bonden har snaggskördat en bit av marken men lämnat andra delar orörda med långt gammalt gräs, så där fanns en naturlig rak linje som var rätt lång. Utmärkt.

20150821_174045

Smyger in en sommarbild på Lakritspuddingen.

Vi gick tillsammans längs kanten från vänster, och jag kastade precis till vänster om oss ut ett antal dummies: 4 orange med cirka 15 steg mellan varje (upp till 25 vid något tillfälle), sedan vid en tänkt hundpunkt ställde jag ner ryggsäcken som minnesmärke och kastade två tvåfärgade bakom hundpunkten, därefter gick vi vidare och jag fortsatte med 4 gula på samma sätt som de orange dummisarna. Detta innebar att Lakrits såg vartenda utlägg och borde ha lite koll på läget.

Vi gick tillbaka till hundpunkten och jag ställde upp honom, och backade sedan med ryggsäcken kanske 20 m. Inte någon jättesvår utgångspunkt. Trodde jag.

Sök Vänster! Vänsterarmen rakt ut. Han började söka lite förvirrat i närområdet och verkade sen rikta in sig på de två jag kastat bakom honom. Jag tog tillbaka och försökte igen, denna gång på kanske 10 m avstånd. Stor förvirring fortfarande. Åter till utgångspunkten. Nu gick jag nästan ända fram till den första orange dummien och petade lite i snön med handsken. Rena bäbisfasonerna. Nu gick det bättre!

När jag ställde tillbaka honom kastade jag synligt ut den igen åt samma håll som tidigare. Denna gång skickade jag på Sök Höger. Det funkade.

Sedan höll vi på och nötte, mest vänster, men någon gång höger. Ibland smög jag ut en redan intagen dummy åt orange respektive gult håll, så han aldrig skulle veta exakt på vilket avstånd de skulle finnas längs dummylinjen. Han sprang med allt större självförtroende och när vi till sist kom till den yttersta gula var det med schwung! Det kändes jättebra. Vi hade på ett träningspass harklat upp oss från bäbisstadiet till ökl-nivå iallafall.

Nu fick han ta in de två bakom sig med Sök Bakåt! Efter nån sekunds förvirring gick detta utomordentligt, och medan tvåan hämtades in hann jag få ut en bakom mig. Vi vände om och sedan fick han en tredje Sök Bakåt som var helt osynlig. Den blev svårfunnen på grund av snön, men han letade väl och följde mina anvisningar om han kom för långt utanför målområdet. Jag känner mig mycket nöjd med detta och ska få till ett par liknande träningar till på annan mark för att befästa detta.

Vi avslutade med ett motivationssök med fem halvkilosdummies som han såg när jag kastade ut i högt gräs. Tur jag tog de stora, för den sista blev bra knepig i diket under snön.

En bra inledning på nya träningsåret.

Tillbakablick på 2015 och framåtblick inför 2016

3 januari 2016 / hundadmin / 2 kommentarer

Träningsåret 2015

Vi grejade två ettor i B-prov ökl i Norge i höstas! Det känns fortfarande stort. Likaså att Lakrits fick ett andrapris på A-prov på gås uppe i Järvsö. Vi lyckades också väl på WT i Wenngarn.

Vi hann också med att starta i några B-prov ekl på senhösten, och fick 3:or. Lite att jobba med alltså, och det är nog främst söket som behöver jobbas mer med, men även mattes minnesförmåga när det gäller markeringsnedslagen. En del vattenjobb gjorde han lysande, minns särskilt en supersvår dold hörselmarkering bakom en hög vassudde på Lilla Träskaten, där han valde sin alldeles egen närmaste väg strax förbi skytten och grejade in apporten utan minsta hjälp. Enda hunden som inte behövde stöttas av föraren på den apporten.

dirigering vattendirigering

20150905_105237 Lakrits_rosett-1

Lakrits och jag fick den stora förmånen att vara med på mängder av andjakter på lite olika ställen under hösten. Det är verkligen kul att se hur han har utvecklats, och att ibland kunna hjälpa till om en mindre rutinerad hund fått problem att reda ut något skammat. Tänk att vi inte längre hör till den kategorin!

Mitt största minne från jakthösten är den gången jag stod på land med god utsikt över blankvatten (skytteflottar utanför) och Lakrits jagade en skammad and. Den lurade honom ideligen genom att dyka åt ett oväntat håll, men eftersom jag hade så god överblick där jag stod kunde jag varje gång dirigera om honom åt rätt håll. Efter kanske fem–sex dyk och omdirigeringar hade vi tröttat ut anden och Lakrits kunde simma ifatt och ta den. Känslan av det samarbetet, när han uppmärksamt lydde alla mina anvisningar och fick uppleva att det ledde honom till målet, är obeskrivlig!

Bokåret 2015

Jag gav ut Den gula giraffen i mjukbandsupplaga. Dessutom pågår arbetet med en novellantologi där jag bidrar med en novell och ett antal bilder. Jag arbetar dessutom med layouten av denna bok med Täby-tema. Lansering planeras till hösten 2016. Så stay tuned …

Torsholma 2015

Det stora som hänt med huset är takomläggningen och den nya stenlagda uteplatsen med berså.

20150422_095825_resized slutresultat4

Och sedan har vi den nya hybridbilen, såklart. Den fick sina premiärturer till Mariestad tätt följt av Norge.

Laddning

Träningsmål 2016

Det jag vill helst är att klara ettorna i B-prov ekl. Jag vet att det är mycket att gapa över, men som bästa kennelmamman skrev i ett sms när jag grejat andrapriset i Järvsö: ”[Andrapriset i A-prov] räknas som godkänt praktiskt jaktprov under hela 2016 (regeländring 2017). Så nu behöver ni ’bara’ tre elitettor i ekl för B-provschampionatet.” Så det blir målet. Om vi sedan har skuggan av en chans att nå dit, är en helt annan historia.

För att lyckas behöver vi träna fler och svårare sök, där uthållighet och arbetsglädje ska vara det viktiga.

Något som jag blir alltmer medveten om är också vikten av en trygg och lugn miljö runt Lakrits i tävlings-/provsammanhang. Vi har fått våra rutiner och ju mer jag lyckas hålla dem och vara kvar i vår egen bubbla, oavsett om vi startar först, sist eller mittimellan på ett prov, desto bättre fungerar han. Så att jobba på den biten är också något vi behöver göra.

Han är inte superbra på att skilja på Vänster (spring långt) och Sök vänster, något jag givetvis får ta på mig. Jag jobbade ett intensivt pass med Sök vänster idag, och från att ha fått börja om på bäbisnivå (mer om det i separat blogginlägg) gick det till slut med riktig schvung att söka i rätt riktning. Ett par liknande pass till så ska det nog mogna i huvudet.

En annan sak jag skulle vilja få till är en vettig vändsignal: två pip (till skillnad från fyra, som är inkallning) ska leda till vändning åt andra hållet. Både inåt mot mig om han sprungit för långt, men också vänster respektive höger om han tagit sig utanför målområdet, då tillsammans med visande arm. Jag har börjat lite smått med det, men behöver köra detta oftare och mer konsekvent.

Övriga planer 2016

I slutet av januari ska Lakrits ögonlysas, mest beroende på brorsans ögonproblem. Håll tummarna att allt är väl.

Jag hoppas få hem en valp under året, men ligger lågt med att berätta mer detaljer om dessa planer innan jag vet hur allt utvecklar sig.

Tja, sedan lär det väl i vanlig ordning hända en massa mer, väntat och oväntat. Hoppas det blir åt det roliga hållet.

B-prov ekl på Lilla Träskaten

21 september 2015 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Igår 20 sep åkte Mona och jag till B-provet i Ärla (Lilla Träskaten) för att starta i elitklass i B-prov. Min första start i ekl. Flertalet foton är tagna av Mona Kronqvist, tack för dem!

Mona startade i första par, så vi var på plats i god tid för att rasta och förbereda oss. Tyvärr gick det inte så bra för Mixa denna gång, bättre lycka nästa gång!

Lakrits startade i fjärde par direkt efter lunch. Nu var den låga solen Mona brottats med borta, men det var fortfarande i princip vindstilla, och säkert minst 20 grader varmt. Ja, mer i solen ute på söket. Det var som en het sommardag i denna gryta, och alla hundar flämtade snart rätt rejält. Underbart med tanke på att vi är i slutet av september!

Vi fick inleda med en dubbelmarkering på linje i tovig skvattrammark. Lakrits tog in den yttersta först, vilket försvårade för oss, i synnerhet som jag felbedömt djupet på båda två. Jag visste att han tagit in den yttre men skickade honom ändå för djupt i tron att båda låg längre ut än de gjorde. Detta ledde till att vi fick kalla in utan den andra apporten. Snöpligt! Jag måste skärpa mig på att hålla koll på var markeringarna hamnar, även om terrängen är så här knepig.

När parkamraten också gjort sin dubbelmarkering gick vi ut till stigen för att påbörja söket på andra sidan. Jag började med att ta in en snabb och sedan sökte han länge runt, runt i ungefär samma område utan att hitta någon mer. Domaren bad oss vila och skicka nästa. Därefter blev det vår tur igen och nu sökte han bättre och fick in två till. Parkamratens tur att söka vidare och vi bytte stigsida igen för att ta in en dirigering snett till vänster om hur våra markeringar gått.

Jag fick blåsa ett par gånger då han inte höll en rak linje, men han hittade apporten relativt fort.

Tillbaka till söket. Nu fick båda ekipagen gå ut kanske 20 m i skvattramen som verkligen var hög och svårforcerad. Förstår att hundarna hade det jobbigt, i synnerhet som skvattram doftar en del och det knappt fanns någon vind. Vi skickade på nytt och Lakrits tog in en till. Med det nöjde sig domaren och vi fick gå ner till vattnet.

Framför båten hamnade markering 1 bland näckrosorna medan markering 2
hamnade bakom vassruggen som sticker ut.
Ekipaget i högerkant gick i par 2 tidigare på morgonen.

Vi fick börja och det inleddes med en dubbelmarkering på vattnet, där den första kastades synligt mitt bland näckrosor och den andra gick mer åt höger, på andra sidan hög vass, helt osynligt för oss. Det blev en ren hörselmarkering. Jag var noga med att positionera om mellan de två så han skulle gå på nummer två först, och han rusade med emfas förbi skytten en helt egen väg till markeringen och spikade därmed båda. Domaren sade efteråt att han var den enda hunden som verkligen tagit in båda markeringarna som markeringar, utan förarhjälp, och det känns verkligen bra. Något mycket positivt att ta med oss för framtiden, och en liten revansch på de första strulmarkeringarna.

Här syns linjen för dirigeringen. Inka i par 2 gjorde en fin vattendirigering.

Lakrits kommer in med sin vattendirigering.

Sedan fick vi direkt ta in en vattendirigering innan vi bytte plats med parkamraten. Antagligen gjorde man så på grund av att det är så ont om plats här och man ville slippa strul och spara tid med ideliga platsbyten. Gissar jag. Dirigeringen låg ganska parallellt med vasslinjen åt vänster 60 meter ut på baksidan av en större grön vassrugge. På vägen dit fanns det ett antal mindre vassruggar att passera samt ett band näckrosor lite mer utåt höger. De flesta provhundarna drog sig lite utåt näckrosbandet, likaså Lakrits, och jag fick blåsa ett par gånger Vänster, Vänster innan han var på plats och hittade den. Ändå rätt okej.

Sedan fick vi bara vänta på att den andra hunden gjorde sina vattenuppgifter innan vi fick koppla och var klara.

Vi slutade på ett tredjepris med den sammanfattande kritiken:

Hund som idag genomför provet med vissa problem i sök och landmarkering. Gör ett utmärkt vattenmarkeringsarbete.

WT och KM på Wenngarns slott

21 september 2015 / hundadmin / 2 kommentarer

I lördags 19 sep var det både KM och WT på Wenngarns slott. Att jag deltog i bägge innebar två varv på WT-banan.

Jag började med utställningsdelen, där tio hundar deltog i vår klass. Inte så förvånande hamnade vi sist av dessa och fick därmed 10 poäng med oss i KM:et, där målet är att få så få poäng som möjligt. Jag tycker ändå att själva visningen gick oväntat bra. Att Lakrits sedan inte har de fysiska företräden som premieras här är snarast en fördel om man betänker att det är fysiskt hårda jakter och prov han ska klara, inte att se tjusig ut i någon vänstervarvsring.

Vi gick vidare till WT-delen av KM:et och fick till min förvåning göra ökl-upplägget på vår första ruta, ruta 5. Jag tänkte bara att det var väl för att det skulle bli lite annorlunda mot den rena WT-tävlingen, så vi utförde uppgiften och gick vidare. Han bajsade (andra för dagen) i rutan, så vi kom väl inte helt till vår rätt här… Vid nästa ruta kom Cattis och Lena ifatt oss och berättade att man gjort fel, och att de fått göra om och istället fått utföra ekl-uppgiften.

Jag fortsatte längs banan (ruta 1, som var en dubbelmarkering där den först kastade skulle tas in först, fick jag blåsa litegrann på; ruta 2, som var en kastad trippel höger-vänster-mitten med promenad mellan varje skott och kast så man inte stod vid utgångsplatsen för kast 1 när man sedan skulle skicka på den, och där den i mitten inte skulle tas in alls och den först kastade till höger skulle in först. Jag fick blåsa lite på den första eftersom vi efter promenaden hamnat rakt framför ett äppelträd och jag därför inte såg nedslagsplatsen alls, den andra spikade han) men när det blev lunchavblåst då jag lagt min boll vid ruta 3 så gick jag och rastade Kasper och gick på toa med mera. Sedan gick jag och snackade med dem vid ruta 5 och fick börja direkt efter deras lunch med att göra om den rutan enligt ekl-upplägget, en minnesmarkering åt höger med en dirigering som skulle in först och som låg lite mer åt vänster på en platå ovanför en liten murkant. Det gick kanonbra med dirigeringen som han spikade efter att jag tryckt på med ett Upp vid kanten, och det var lite synd att jag blåste närsök på den högra minnesmarkeringen sen istället för att ha is i magen där. Detta genererade iallafall en spontan applåd från publiken. Bara att tacka och buga, inte så vanligt med applåder i sådana sammanhang.

Dirigeringen ligger på platån mellan de båda murkanterna, markeringen till höger om kastaren.
Foton: Kristina Svensson

Jag gick tillbaka till ruta 3 och skulle ta en diagonal dirigering som blev lite zikzakig.

Knepigt att skicka diagonalt med en rätt krafitg vind från höger som gjorde att
hunden lätt drogs ut i vänstra kanten med högre gräs.
Foton: Kristina Svensson

Ruta 4 var ett land med buskar (vinbär?) som växte i rad, lite snett från utgångsplatsen. Det kastades en minnesmarkering längst bort åt vänster, och sedan skulle jag skicka på en dirigering snett in genom buskarna till en snitsel vid rad 3. Där vek han vänster och jag fick blåsa två gånger innan han hamnade rätt. Där hittade min kompis Kristina med medföljande kompis Karin mig och de hängde sedan med en bit runt nästa varv. Tack Kristina för bilderna!

Jag var nu klar med KM-delen och körde ett varv till i ekl för WT-delen. Det blev samma upplägg, trots att de innan sagt att det skulle skilja lite, och nu skrapade jag ihop 80 poäng. Det är nog något mer än varv ett, men där har jag ingen poängsumma, vet bara att min placering blev en tredjeplats på WT, dvs totalt 13 poäng i KM:et.

Detta gav en tredjeplats på KM totalt och Lena med Pirat vann KM. Grattis!

Jag vann däremot WT:s elitklass och bärgade hem en hel hoper priser. Jättekul!

Andjakter

21 september 2015 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Det händer mycket så här på hösten. Det är roligt att få vara med på andjakter och apportera, i synnerhet när det är kanonväder, vilket det var den 10 september.

Dalarö skans.

Havet ligger spegelblankt.

Den 17 september började annorlunda med lite regn och hård vind. Jag lånar en bild från Kristina R för att illustrera hur dagen inleddes, lite beroende på vilken båt man satt i:

Jörgen njuter av båtfärden?

Men vartefter dagen led så stillnade det och solen bröt fram. Vi fick en härlig avslutning på jaktdagen i skärgården.

A-prov i Järvsö

15 september 2015 / hundadmin / 2 kommentarer

Lakrits väntar. (Tack till Annika för flertalet foton.)

Jag kan inte vara riktigt klok som anmält till A-prov igen, efter fadäsen förra hösten när vi snöpligt åkte ut utan att ha plockat in en enda fågel. Och nu på gås, dessutom, en fågel vi aldrig tagit i skarpt läge. De enda gäss Lakrits apporterat var några kalla, halvfrusna fåglar.

Men jag hade ju trevligt sällskap i alla fall med Annika och goda förhopningar att det skulle gå bra för Cheysie. Och även om det var ett galet beslut fanns det väl alltid något att lära på ett sånt a-prov, tänkte jag.

Vi åkte upp till Ljusdal dagen innan, och hade en kvarts resa till Järvsö där vi samlades klockan fem på morgonen. Alla elva deltagare plus domare Reine Hansson och Lasse Hedman samt funktionärer åkte i samlad tropp till ett fält där det riggats gåsbulvaner. Dimman låg tät, vilket var bra när vi så tyst vi kunde gick ut för att ta plats i gömslet, ett buskageklätt dike med branta kanter. Det var knappt så alla fick rum, men jag klämde ner stolsryggan i sluttningen och balanserade där sedan när det inte var min tur att stå framme på linjen.

På Lakrits första framträdande drog han sig lite höger ut, in i den högre vegetationen, och jag fick dirigera lite för att få honom mer åt vänster. Apport två sprang han direkt på en död kanadagås.

Gässen var bra stora.

På den tredje fick vi besked bortifrån dimman att vi skulle ta in en skammad som befann sig till vänster om bulvangruppen.

Rakt ut i dimman.

Bulvanerna skymtades nätt och jämnt, och eftersom vinden låg på från vänster skickade jag honom rakt in mot bulvanerna. Han försvann in i dimman. Då kom den skadade gåsen uthoppandes ur dimman mot vänster. Ut ur dimman kom också Lakrits farandes som en kanonkula och med tre gigantsprång var han ifatt gåsen och högg fast den. Det var så jäkla snyggt. Ingen regissör kunde anordnat den scenen bättre. Jag är så stolt över honom för den där apporten. Dådkraft är normalt inte ett ord jag direkt förknippar med Lakrits, men i det här läget passar det utmärkt. ”Såna apporter är bra”, sade Reine vid min sida.

Lite senare gick vi som var kvar bort till ett annat fält och vi var tre som skulle ta in två fåglar en bit bort. Bosse plockade in en åt höger och sen skulle Lakrits ta nästa. Han sökte länge i mitten och jag dirigerade om till lite olika delar av fältet, men vi kammade noll. Han ville gärna dra sig åt höger, och jag hade en del problem att få honom mer åt vänster. Nästa ekipage fick samma uppgift men sökte lite mer åt vänster, men även de gick bet. Domarna gick ut och kikade men då de heller inte hittade fågeln skyttarna pratat om kunde de inte döma bort oss, utan vi var kvar i leken.

Tillbaka på första fältet fick Lakrits ytterligare en fågel utan problem.

Efter domarkonferens sade de sedan att de sett nog av Lakrits, att vi skulle få pris, men ville inte säga vilket. Kvar var fyra ekipage som kämpade vidare om de finaste priserna. Det var svårigheterna att dirigera honom vänster som avgjorde för vår del.

Glad över besked om att vi gått till pris.

Man bröt för att gå över till duvjakt, men de höll till på ett annat fält, och provet gick efter lång väntan vidare på några ytterligare gäss som skjutits på ett fält längre bort.

Sedan åkte vi bil bort till ett andvatten och där hölls finalen med de tre som var kvar. Tre änder togs in, resten var krickor och knipor. Nästan bara vildfågel på detta prov, alltså. Rätt häftigt att kunna anordna ett a-prov på nästan enbart vildfågel.

Vid genomgången efteråt visade det sig att jag fått ett andrapris. Är helt säker på att det var den snygga infångningen av den skammade gåsen som avgjorde till vår fördel. Utan den hade vi fått ett tredjepris. Är så himla glad att vi åkte upp och vågade testa detta trevliga och avslappnade a-prov.

Vårt ressällskap hade sämre tur denna gång. Cheysie tyckte inte de stora fåglarna var apporteringsbara. Där ser man. På förhand kunde jag svurit på att om någon av dem skulle få problem att apportera kanadagäss vore det Lakrits. Men Cheysie kommer bergsäkert igen på nästa a-prov.

Ingela och Eva tar emot applåder av oss andra.

Grattis till vinnarna:

1:a-pris med CERT Ingela Andersson med Seareeds Diavlo (debut på a-prov!)
1:a-pris med CK Eva Thorén-Söderström med Moorman’s Tweed Glentress

Avslutningsvis: grattis till Märta och Bosse för väl genomfört prov. Märta har skrivit om provet här.

Vi firade med besök på Ljusdals koolaste saloon Kick Saloon.

Och vi bodde bra på vandrarhemmet i Ljusdal.

Jaktprøve AK i Kongsvinger

30 augusti 2015 / hundadmin / 2 kommentarer

Förra helgen var det dubbelprov i Kongsvinger i Norge. Det är kanske lite överkurs att fara till Norge när vi inte ens är klara med ÖKL i Sverige, men Annika Månsson hade chans på norskt championat med Cheysie, så jag bestämde mig för att hänga med. Alltid kul med nya erfarenheter.

Vi reste redan på fredagsmorgonen med stopp för lunch och kultur i Karlstad.

Utanför Lars Lerin-museet bidrog vi med en futuristisk installation av hybridbil och Silver Shade.

Redan före avresan hade vi haft vissa bekymmer med vart vi egentligen skulle. När jag pratade om

pratade Annika om

Men det redde ut sig och vi kom till båda ställena!

Jag kunde ladda bilen genom ett fönster, så vi drog ner lite på bensinkostnaderna i Norge.

Vi bodde på alltså campingen Sanngrund, där Annika bott ett tidigare år med Suzy. Ett litet hus hade vi, men helt okej. Ingen toa inne, men ett litet servicehus precis i anslutning till vår stuga, så det funkade fint.

Kongsvinger-prøvet var ett dubbelprov. De hade fått så många anmälningar att de bestämt sig för att köra även fredagen, för att sprida lite på deltagarna. Fint gjort!

På startplatsen visade det sig att Annikas ruta låg kanske 5–6 km bort, så eftersom hon skulle starta i andra gruppen åkte vi bort dit med detsamma. Vi hamnade dock efter övriga deltagare och när vi kom till parkeringen var där helt tomt, förutom en man som hette Peder med fru. Det fanns överhuvudtaget inga snitslar (eller sløjfer, som man visst säger på norsk). Vi fyra lullade runt i skogen ett bra tag och vi följde Peder som tyckte sig se en i princip omärkbar stig nedåt. När vi var beredda att ge upp satt där plötsligt en liten grupp människor på sina ryggsäckar. Ingen aktivitet alls. Annika bestämde sig ändå för att gå hela vägen upp till bilen och hämta Cheysie, med tanke på den långa vägen. Det visade sig så småningom att det var nån kommunikationsmiss bland arrangörerna så starten på EK-rutan blev cirka två timmar försenad.

Jag följde med den första gruppen på tre startande runt men sedan var jag tvungen att vända om för att inte komma för sent till min egen start. Jag hann aldrig varna Annika för det knepiga därsöket där man skickade hunden ut på en myr, stoppade på en liten grön fläck och skulle hålla hunden där. I det gröna fanns det 6 smådummies nergrävda. Som tur vad grejade Cheysie detta ändå. Provet började annars med trippelmarkering där man fick ta varsin apport, sen en dirigering till hund 1. Man gjorde två likadana omgångar till efter att ha bytt mark en bit framåt. Här hade många hundar problem med den tredje markeringen där två redan var inplockade.

Vattendirigeringen vållade också en del problem för vissa med långt fram till ihoppskanten (30–40 meter), och många vek där åt sidan istället för att fortsätta rakt i. Själva vattnet rakt ut kanske 40 m följt av land kanske 10 m vållade inte lika mycket problem, utan det var att få i dem på den distansen. Cheysie lär ha gjort bomben i vanlig ordning och jag hörde många som talade lyriskt om denna vattendirigering efteråt.

Jag lämnade alltså Annika därhän i skogen och åkte tillbaka till stora parkeringen. Hon fick sedan gå hela den långa vägen tillbaka nån timme eller så! Tur att hon var så lycklig att de rosa molnen hjälpte henne att glida fram längs skogsvägen.

Jag kom rätt lagom till min ruta, som var lättare att hitta till, och fick vänta ett par innan det var min tur. Jag hann alltså inte se rutan, men fick höra lite om den. Istället koncentrerade jag mig på Lakrits, och vi satt i vår lilla bubbla på ryggsäcken varvat med att gå och kissa och gå lite fot med stopp och vändningar för att skärpa upp honom. Han fick också några kast och närsök med en snörboll.

Allt flöt på bra med Lakrits. I Norge är det bara matvilt, men eftersom det inte varit några problem med kråkor på sista provet eller träningarna tror jag inte det var avgörande. Lite ovanligt för oss var att man inte hade vatten, och det hade varit skönt eftersom det var bra varmt uppe på myren. Många hundar hade problem att ta viltet, särskilt de bautastora kaninerna, båda dagarna på grund av mängder av spyflugor. Men detta gick bra med Lakrits. Jag fick blåsa några gånger på dirigeringen, men det var inget som belastade, utan vi fick vår första etta i öppenklass. Så kul!

Kritiken på lördagens prov med domare Asbjørn Kristiansen:
Søk: søker effektivt och bruker nesen godt. Henter vilt både nært og langt ute.
Fart og utholdenhet: meget stor
Nese: brukes godt
Dirigerbarhet: hendles lett til henvist område. Holder omr. godt.
Markeringsevne: marker sikkert på både entle og doble. Tar førers tegn vid behov.
Skuddreaksjon: rolig og oppmerksom.
Almen oppførsel: føljer fører pent prøven igjenom
Apporteringslyst: meget stor
Apportgrep: spontan, meget godt grep og avleveringer.
Samarbetsvilje: god
Hundetoleranse : god
Sammenfattende kritikk: en hund som er sikker i alt arbeid. Fin balanse mellom selvstendighet og samarbeid med fører. Føres tyst og pent.

Här är hela resultatlistan i AK för lördagen. Tre ettor, alla svenskar:

Annika och Cheysie grejade det norska championatet med ett fint förstapris (som sånär blev ett HP)! Stort grattis än en gång!

Vi hyggede oss på kvällen genom att först bada i Glomma – iskallt! – och sedan äta en god middag på campingrestaurangen, som höll rätt god klass.

Morgnarna var dimmiga men vackra.

Vi packade bilen full och åkte upp till provstarten för söndagens prov. Annika hade avmeldet sig eftersom hon inte behövde fler ettor, och kunde ta det lugnt från åskådarplats istället.

Dagens AK gick runt en sjö så publiken kunde sitta uppe på ena sidan och se hela provet gå längs med kanten på andra sidan. Som deltagare fick man gå runt sjön, in från höger och ut till vänster, detta för att man skulle kunna köra med två domare parallellt som tog varannat par, och därmed flöt det på bra trots många startande.

Vi började med söket, sedan en markering. Gick vidare till dirigeringen där många haft problem med en sned linje, men ett blås så var han där och plockade hem en fasan. Därefter en vattendirigering, och där hade jag sett tidigare en hund få vittring på vänster sida om apporten så när Lakrits också kom upp på andra sidan till vänster om fågeln bestämde jag mig för att ha lite is i magen. Vilken lycka när jag ser hur han får vittring och tar den direkt utan ett enda blås! Dubbelmarkeringen på vatten går också kanon och förstapriset är ett faktum.

Jag står högst upp i högerkanten i bild och Lakrits syns en bit fram vid igången. Rakt i utan minsta tvekan.

Han är halvvägs över.

Och nu nästan framme – en spikrak linje. På land fick han vittring åt vänster i bild och plockade den direkt.

Men hur långt skulle det räcka? Det var inte förrän Annika nämnde möjligheten till ett HP och domare Magnus kom förbi vid något tillfälle och frågade lite retsamt om jag undrade vad jag skulle få för betyg som hoppet tändes lite. Och visst – ett HP blev det som dagens enda hund.

Kritiken från söndagens 1 med HP – domare Magnus Ånsløkken:
Søk: dekker feltet godt i bredde og dybde meget effektivt.
Fart og utholdenhet: meget god
Nese: anvendes meget godt
Dirigerbarhet: føres godt i hånd, tar retning særdeles bra.
Markeringsevne: meget god markør.
Skuddreaksjon: UA.
Almen oppførsel:OK
Apporteringslyst: OK
Apportgrep: spontane opptak, faste grep og fine avleveringer.
Svømmesett og arb.vilje i vann: effektiv svømmer som går meget villig i vann
Samarbetsvilje: meget god
Hundetoleranse : OK
Sammenfattende kritikk: meget god jakthund som udfører alle dagens oppgaver eksemplarisk.

Och här är hela resultatlistan för AK på söndagen. Totalt 4 ettor och hela 10 nollor av 18 startande.

Tina E med sin Robin fick också två ettor i AK i helgen, så totalt sett var det en mycket lyckad helg för hitresta svenskar. Grattis till detta, vi syns i EKL!

Hunneberg

1 augusti 2015 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Gick ut i första par.
Vi började med landmarkeringar. De kastades väldigt flackt och han hade svårt få in dem men löste uppgiften till sist. Domaren insåg detta och det belastade inte.
Andra hunden fick gå utmed stigen och ta in fältsök till höger 2 st kråkor.
Sen vatten där jag fick dirigeringen. Det var öppet vatten följt sv ett band näckrosor, sen vass och fast mark. Han kom lite för långt åt vänster så jag stoppade och sade Höger innan han nådde fram till näckrosorna. Sen stopp Back. Han kom åter lite långt åt vänster, så höger och närsök. Då sade domaren nej inte där, nästa vassudde. Jaha sade jag. Back, Höger och nytt närsök.
Efteråt tyckte domaren detta varit lite omständligt med för korta sträckor i resp led. Jag hörde däremot flera åskådare som berömde mig och hade sånär tagit upp en spontan applåd. Smaken är som baken, men själv är jag nöjd där för han lyssnade på varenda signal.
Andra hunden tog in vattenmarkeringar och den fortsatte vi på stigen och andra hunden gjorde klart sitt sök.
Nu två dirigeringar som det sköts till samtidigt och jag fick ta den första snett åt vänster mot vattnet. Den var i en vassudde. Dessförinnan fanns en bergskant och där vek Lakrits av åt höger utmed kanten utom synhåll. Jag blåste stopp Vänster sen Back men då sprang han åter åt höger mellan sjökanten och bergkanten. Utom synhåll. Samma procedur igen och till sist fick jag ut honom rätt. Detta blev onekligen omständligt och här förstår jag att det belastar vårt pris.
Grannen fick dirigering snett åt höger där det luriga var att inte lockas följa stigen. Sedan fick de sina landmarkeringar och därefter vände vi och det blev Lakrits tur att göra söket. In kom fasan, duva och kanin. Sen tog det ett tag. Men kom med kråkan då stönade jag i mitt inre. Till sist gjorde han det och stora sökdelen var avklarad. Nu vattnet igen. Grannen tog dirigeringen väsentligt omständligare än jag och srn spikade Lakrits båda vattenmarkeringarna.
Ut på stigen igen för Lakrits avslutande två fältsök – kråka resp duva. De kom in snabbt. Skönt ändå att söket satt idag, även om domaren sade att hon tyckte han gick förbi kråkan en gång men vid nästa passering tog han den. Så det kan ha varit miss i vinden.
Vet inte om det blir 2 eller 3 men jag lämnar kuvert och åker. Det är ettor som gäller, övriga valörer har vi mer än nog av redan.

Edit: det blev en tvåa. Så här såg missen ut:

Kråkträning

19 juli 2015 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Idag åkte jag och tittade på Wiggo och Carina som gjorde BPH i Märsta. Det var första gången jag såg den banan, och det var intressant. Man kan se likheter med MH men också olikheter. En skrämmande uppoppande trägubbe liknade FART-släden lite. Att Wiggo är en balanserad golden visste vi ju sen tidigare, men kul att se honom.

Jag hade med mig fem upptinade kråkor och Annika hjälpte mig att få till lite bra kråkträning i den intilliggande skogen. Vi hittade en gles sluttning perfekt för att se vad hunden hade för sig. Jag lade ut de fem med snitslar där det behövdes för att ha full koll på var de låg.

Precis framme vid första kråkan (1) satte han sig och bajsade. Sen var det svårt att veta om han dissade fågeln som låg precis bredvid eller om han faktiskt glömde bort det hela. Jag tog med honom ut dit och skickade honom på ett närsök att plocka upp den. Han tog den utan nån som helst tveksamhet. Jag kastade tillbaka den, och på tillbakapromenaden nopterade jag i ögonvrån att han identifierade ytterligare en fågel vid en sten (2). Nu visste han alltså om två fåglar. Jag skickade på nytt och det utslängda kom in direkt. Jag hann inte mer än lägga ifrån mig den förrän fågeln vid stenen också var inne.

Nu fanns det tre kvar. Även dessa plockades in efter visst sökande. Trean i mitten kom in rätt snabbt (3), fyran (4) sprang han rätt långt bort på utom synhåll men plockade den på tillbakavägen, och femman (5) ovanpå en sten kom också in efter en stunds sökande.

Jag diskuterade med Annika vad som egentligen brister med hans sök. Kråkor tar han, med ett visst frågetecken på nummer 1. Han höll ett jämnt tempo. Vi kom fram till att det nog mer är en fråga om sinnesstämning snarare än viltvägran eller bristande ork. Hon tipsade om några sätt att på ett lugnt sätt peppa honom mellan skicken. Jag har ju alltid fått sträva efter att ta ner honom i intensitet, eftersom om jag peppar för glatt blir han hoppig. Kanske har jag tagit ner honom för mycket, helt enkelt. Han har ju vid vissa tillfällen, som på några prov och på sökkursen för Johan häromsistens, hållit ett väldigt segt tempo. Det gäller att peppa honom så han håller bra fart, men ändå inte peppa så han blir alldeles lycksalig och börjar hoppa på mig. En lite knepig balansgång.

Annika lade ut tre kråkor på nytt medan vi gick ur vägen, men tyckte när jag skickade honom på dem att jag pekade för mycket. De tre kom iallafall in snabbt och jag ville gärna testa att skicka på lite nytt sätt medan vi ännu höll på. Vi diskuterade hur jag kan ge en sökgest vid första skicket, sedan lugnt peppa utan att hetsa upp honom alltför mycket. Låta honom varva ner mellan skicken genom att jag går undan med viltet först innan jag skickar på nytt, istället för att bara hålla det bakom ryggen och lägga undan när han är på utväg.

Så Annika lade ut alla fem igen på ny mark och nu försökte jag tänka på att presentera sökmarken en gång, sedan skicka utan hand. När han lämnat av fick han mycket beröm och jag klappade om viltet som min bästa vän, sade till honom att sitta och gick sedan och lade ner viltet i hinken. Gick tillbaka och ställde upp mot området: Det finns fler därute! Skick utan att vifta med handen.

Fyra kom in snabbt och effektivt, medan den sista tog en stund. Där var han utom synhåll så jag vet inget om hur tempot var, men när han väl hittat den kom han som skjuten ur en kanon, jätteglad. Fick mycket beröm.

Så möjligen att han mattades lite på den sista, men han kom ändå glatt in med 13 kråkor. Vi avslutade med några kråkmarkeringar.

Nästa gång ska jag tina någon and också och blanda in i kråkleken. Verkligen försöka tänka på vår sinnesstämning mer än något annat, och på så sätt försöka förbereda oss inför nästa provstart.

Tack för hjälpen med att tänka till på det här!

Four Friends WT

14 juni 2015 / hundadmin / Kommentarer inaktiverade

Idag, bara några dagar efter hemkomsten från en månadslång resa i Europa, startade vi på working test utanför Sala. Lakrits och jag har hunnit träna en gång sedan hemkomsten, så hur skulle han vara idag på provet?

Jag gick i par med Annika och Cheysie. Hon hade nr 14 och började på ruta 1. Det kastades två markeringar där Cheysie skulle ta in den först kastade och Lakrits den andra. Detta blev vår sämsta ruta, för den första markeringen såg han inte. Han försvann in i vegetationen och det blev rätt mycket tillbakakallning och skick ut igen innan han var rätt. Då avslutade han med att tappa apporten på marken framför mig – han som aldrig gör sånt! Ekipagen skulle sedan byta plats och sen gjordes det om samma kast, men vi skulle ta den apport vi tidigare inte tagit. Nu gick det bättre och han spikade i princip den. 11 poäng.

Ruta 2 var en markering uppför en tallplanteslänt för den ena hunden och gång fram till en ny plats varifrån man skulle skicka på dirigering snett uppför en sandtagsslänt upp till en björk. Vi började med dirigeringen, han kom lite till höger, tog stoppet jättebra och sedan vänster trakt på utan mer blås. Fotgående tillbaka där vi bytte plats och Lakrits skulle ta markeringen som kom rätt kort bland tallarna. Inga problem. 19 poäng.

Den tredje rutan inleddes med fotgående varpå vi fick ställa oss bakom en gul grej medan Cheysie inledde. Det var ett störningskast åt vänster bakom en sandhög, skick i gattet mellan denna och en annan sandhög. Lakrits gick ut men vek av vid en mindre tredje sandhög varpå jag blåste stopp. Utom synhåll skickade jag honom Back varpå han gick rakt på apporten. 20 poäng.

På fjärde rutan fick Cheysie stanna tidigt i rutan medan vi gick fram efter skytten med domaren i hälarna. En snabb vändning till vänster för att se först ett kast åt vänster som hamnade bakom en liten kulle. Nästa kast kom inte som väntat åt höger, utan rakt ut ifrån vårt håll, men jag hann uppfatta det och riktade dit Lakrits som hann se lite av bågen. Därute var det mycket låg vegetation och hann försvann. Det tog en liten stund men sen kom han in med den. Jag riktade om och här hade han full koll och sprang precis i högerkant på kullen och plockade den direkt. 19 poäng.

Till sist var det vattenrutan. De kastade en dubbelmarkering på linje, en framför lilla ön och en bakom. Här var tempot och rakheten inte den bästa för Lakrits del, plus att jag fick blåsa en gång på den bakre apporten då han fastnade lite på ön. 16 poäng.

Jag fick totalt 85 poäng och är på det hela taget nöjd med honom med tanke på att vi just varit på en 750-milaresa och har en ganska ringa erfarenhet i elitklass.

Annika och Cheysie startnr 14 fick 91 p och en tredjeplats. Grattis!

Åsa och Mocca startnr 16 fick 90 p och precis utanför pallplats. Grattis!

Resultat (från höger):
1:a med 95 p Ilona Hobaer-Falkeland med Moorman’s Point Penlee
2:a med 92 p Ulrica Brorén med High Dream’s Anacostia
3:a med 91 p Annika Månsson med SE J(j)CH Zetastar Mighty Cheyenne

Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: jaktlabrador (sida 4 av 58)

Sök Vänster!

Tillbakablick på 2015 och framåtblick inför 2016

B-prov ekl på Lilla Träskaten

WT och KM på Wenngarns slott

Andjakter

A-prov i Järvsö

Jaktprøve AK i Kongsvinger

Hunneberg

Kråkträning

Four Friends WT

OM SKOGSSTJÄRNA

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Kategorier

Kennlar

Länklista

Arkiv