Måste sticka emellan med några rader om dagens jaktträning, även om jobbet egentligen har prio 1.
Dagen började förresten med att Kasper inte ville äta sin frukost. Först när jag skulle kolla om han alls ville äta något och lade en ostbit uppe på maten, tog han först osten, tvekade lite, började slurpa vattnet jag hällt över torrfodret och övergick sen till att äta det andra med. Husse har haft koll på honom och han verkar ändå pigg, så det är nog inget större fel på honom. Han får ta det lite lugnt idag, så får vi se.
Det var iallafall dags för Lakrits och mig att ta oss till Wij för jaktträning. Acke och Lakrits blev de enda hundarna idag.
Vi började med att Anita lade ut två ganska långa linjetag klockan 12 och 6 och sedan kastade markeringar klockan 9 och 3, medan vi stod i mitten och bara tittade på. Sen fick Lakrits ta sista markeringen, sen ett linjetag. Jag blåste stopp strax före apporten och han stannade hur fint som helst. Sedan närsök, och apporten kom strax in.
Han var otroligt taggad att träna idag, vilket märktes vid avlämningarna. Han tramsade och ville att vi skulle leka med apporterna, hoppade och skuttade, ville kampa med apporterna osv. Detta blev vår största läxa till nästa gång: få till lugnare avslut, en hund som bara sitter still efteråt och inte tramsar runt. Jag undrar om det inte berodde på dels att vi inte tränat så mycket strukturerat på sistone tillsammans med andra, och dels på att jag lekt rätt mycket med honom med bollar den senaste tiden. Han har hämtat in en boll och så har jag kastat den som belöning. I vilket fall blev det tydligt nu när vi var tillsammans med andra att han blir alldeles för uppspelt och behöver lugnas ner. Vi får ta tag i den biten, som inte syns alls så tydligt när vi är på tu man hand.
Nästa linjetag gjorde vi så här: jag tog med Lakrits kanske två tredjedelar av vägen, satte honom, vände tillbaka själv, kallade in, blåste stopp när han var halvvägs. Han stannade jättefint. Sen gjorde jag Back och han fick springa och ta apporten.
Här menade Anita att min Back-hand (från uppsträckt hand till kast framåt med tänkt boll) kan bli väldigt otydlig för hunden när den är på långt avstånd. Hon menar att jag istället borde försöka kasta den där låtsas-bollen bakom mig. Alltså: från uppsträckt hand till kast bakåt/uppåt med tänkt boll, som om jag skulle kasta bollen bakom ryggen på mig själv. Jag förstår vad hon menar i teorin, men inser att där krävs en hel del ominlärning för egen del för att få detta att fungera bra.
Sedan skulle vi se om Lakrits mindes den andra markeringen. Var jag osäker skulle jag skicka på linjetag istället. Han tittade till snabbt framåt när vi ställde upp, men sen tittade han hela tiden på mig, så jag tog det säkra före det osäkra och skickade på linjetag. Senare sade Anita att hon tydligt sett på honom att han visste, och det tror jag också, för han är en rackarns bra markör. Jag borde ha kikat mer ut och bara skelat litegrann ner på honom om han verkade ha läget klart för sig för att slippa ögonlåsningen. Jag blåste iallafall stopp strax före apporten, sedan närsök. Jag är mäkta stolt över att han stannade så fint på stoppet fast apporten låg där synlig bara några meter bort. Här menade Anita att jag inte borde använda närsökssignalen eftersom apporten låg så öppet och synligt för honom. Jag har aldrig tänkt på att det skulle vara en skillnad på om apporten ligger öppen eller undangömd vilken signal man skulle välja. Det vore bättre att i detta läge ge ett Ut eller Back, menar Anita, eftersom närsök enbart ska användas då hunden ska slå på nosen. Annars kan man göra så att hunden börjar leta med synen istället för med nosen när man blåser närsökssignal. Har aldrig tänkt så, men det ligger det kanske något i.
Sen dök Acke upp och vi gjorde om övningen ungefär på samma sätt fast på ett nytt ställe. Denna gång jobbade vi varannan gång. Slutligen gick vi till ett tredje ställe och jobbade åter på liknande sätt. Skillnaden här var att ena linjetaget gick rakt genom täta gransnår där grejen var att hunden inte skulle väja och söka annan väg (Lakrits hoppade och Acke sprang rakt igenom). Det andra linjetaget var på längre distans, och här gjorde Lakrits helt rätt när jag satt honom halvvägs, kallat in, stoppat och sedan skickat Back. Dock provade jag här min nya Back-hand, vilket han inte fattade alls. Den får vi träna separat på mycket korta avstånd. Jag använde sedan den gamla vanliga Back-handen och då fattade han, men det hade hänt så mycket och gått så lång tid sedan han såg att denna apport lades ut att han inte sprang tillräckligt långt ut bakåt. Vi löste upp situationen genom att jag stoppade honom och Anita sedan kastade en markering när jag på nytt skickade honom Back. Då fick han ju sin apportbelöning för att han fattade kommandot rätt. Detta blir alltså tredje läxan: träna på Back på längre avstånd. Slutligen var det en hämtning av den sista markeringen, som gick rakt förbi en gammal markeringsplats, men detta vållade inga som helst problem. Lakrits mindes var nedslagsplatsen var och plockade in den utan dröjsmål.
Jaha, då vet vi vad vi ska göra den närmaste tiden, då.
Senaste kommentarer