Igår tog husse ut Lakrits på första cykelturen för säsongen. Ingen lång sträcka, i princip bara runt Lidl. Det gick väl så där, enligt rapporten – lugnt och fint vid hans sida, och sen tvärbroms. Satte sig att skita mitt på gångvägen.
Häpp. Det där är knepigt att hantera. Jag skulle lätt kunnat fallit som en fura vid sen sån tvärbromsning om jag inte var beredd. Tur att det var husse som satt vid styret. På Kasper märker man när det är rastningsdags, så man kan stanna till vid lämplig buske eller tuva. Men Lakrits är mycket mer plötslig i sådana lägen. Han kanske lär sig med tiden.

Jag har också börjat repetera lite grundmoment i lydnadsklass 1 med honom. Det visade sig behövas: Vadå sätta sig när matte stannar, jag står ju så fint bredvid? Va, måste jag svänga precis samtidigt som dig, matte? Ligga medan du går vidare, du skämtar, va?

Men så sakteliga kommer det tillbaka med klickerns hjälp. Den är verkligen bra i såna här lägen.