Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Kategori: jaktlabrador (sida 18 av 58)

Vet inte hur jag ska tolka

Imorse hade Lakrits spytt på golvet igen efter ett helt dygn utan sånt (bara diarréer). Det fanns en hel del röda strimmor i som jag tolkar som blod.

Jag ringde Arninge, som ändå tyckte att eftersom han är pigg så kan vi bara fortsätta som förut, så länge han inte fortsätter att spy så. Hon menade att det kan vara matstrupen som blivit irriterad av all galla.

Nu var jag ute på en promenad med båda och Lakrits satte sig och sket en gång. Inte sprutigt, men ändock diarré, och jag tycker färgen ser ut som blod. Det har jag lite tyckt tidigare också, men eftersom vi bytt foder till i/d på burk vars innehåll är lite rödbrunt har jag tänkt att det kanske är foderfärgen bara. Men nu var det lite mörkare rött än tidigare.

Han är dock fortsatt pigg och äter glatt när han får småportioner mat utblandat med mycket vatten.

Det är svårt att veta hur jag ska tolka detta. Om det bara är allmän irritation i tarmkanalerna eller om det faktiskt är något annat som besvärar hans mage. Typiskt nu när det nalkas nyår …

Lite bättre idag

Detta dygn har Lakrits iallafall fått behålla maten så det gått ut andra vägen. I och för sig mycket löst, men ändå.

Diarrétabletterna tuggar han i sig som gott godis, som tur är.

Kasper är mycket avundsjuk på den goda sjuklingsmaten som han inte får ta del av.

Åkte till Arninge

Igår kväll var Lakrits riktigt hängig, kunde i och för sig gå ut och pinka i hagen, men han låg kvar i bädden när man kom ner. Normalt kommer han en till mötes, men nu var det bara svansen som tillkännagav att han välkomnade en.

Lite tidigare på eftermiddagen gick han, Jungman och Kasper (förd av 7-årige Axel) på en kortare promenad. Då klättrade han upp på en snödriva och ut exploderade en rejäl diarréskvätt, enbart vätska. I övrigt har allt kommit upp munvägen.

Jag var uppe ett par gånger i natt och försökte klämma i honom lite vätskeersättning. Svårt, för han vill ju inte öppna munnen och när han väl gör det tenderar merparten ändå att hamna vid sidan. Lite har jag ändå fått i honom. Så nån gång på morgontimmarna hörde jag hur han drack. När jag kom ner ett par timmar senare var vattenskålen tom och det låg stora pölar på golvet och i hans bädd. Han hade fått upp mesta vattnet igen. Men lite måste kroppen ändå ha tillgodogjort sig, för han var lite piggare än igår kväll.

Jag bestämde mig ändå för att ringa veterinären, och de tyckte jag skulle komma in med honom. Vallentuna var inte öppet, så det fick bli Arninge. Vi fick gå in en sidoingång för den händelse det var nåt smittsamt. Nu var jag ju ganska säker på att det inte var det eftersom Kasper är hur pigg som helst, och tempen visade sig vara normal på 38,2. Veterinären kom och kände igenom honom och tyckte att magen verkade normal. Han reagerade inte särskilt på att hon klämde, mer än att han ideligen ville lägga sig ner igen på bordet.

Hon tyckte inte att hon i dagsläget behövde behålla honom utan att jag kan fortsätta ge vatten och några skedar mat varannan timme och dessutom ge uppstoppande Canikur. Han skulle gå på samma foder som Kasper redan har, så jag köpte bara några konservburkar att börja med plus ett par förpackningar Canikur. Märker jag att han fortsätter spy och inte får behålla nåt av vad jag stoppar i honom ska jag ringa ikväll så får han komma in på ickeakut tid imorgon.

Normalt sett är han måttligt förtjust i Canikurtabletterna, men nu var han så hungrig att han tog dem direkt när jag kastade dem till honom som belöning. Så varvade jag med en liten sked I/D-foder, en Canikur till osv tills alla fyra tabletterna var svalda. En sista liten sked I/D blandade jag med lite vätskeersättning och då slurpade han i sig det.

Hoppas nu att han får behålla detta och piggar på sig så vi slipper återvända till Arninge Djurklinik.

Lakrits dålig i magen

Igårkväll fick Lakrits upp hela kvällsmåltiden. Givetvis på den rätt nyinköpta mattan nere i teverummet. Lite senare kom det upp galla på vardagsrumsgolvet. I natt spydde han galla ett par gånger till.

Det blev alltså bara en liten frukost med ris, en matsked rysk yoghurt och en massa vatten.

På morgonpromenaden bajsade han normalt, så jag hoppas att det bara är nåt tillfälligt och inget som sitter och spärrar i tarmen.

Lite otajmat, eftersom Jungman med flera ska komma hit på lunch idag. Avvaktar lite för att se hur han mår om en stund. Kasper är pigg, så det är iallafall knappast något smittsamt.

Edit:

Hann inte mer än posta detta förrän jag hörde ett nytt ulkande i köket. Det var riset som kom upp igen. Nu har han fått lite mer vatten med en sked yoghurt i för att iallafall hålla sig vätskad. Typiskt nog har jag inga diarrétabletter hemma, de gick åt i Frankrike.

Jungman kommer hit, men inte i förtid för att leka. Och Lakrits får väl bo i badrummet om så behövs för att han ska få ro. Hetsa upp sig med valp är inte lämpligt just nu. Han ter sig för övrigt lite dämpad, faktiskt.

Mer frisbee på golfbanan

2012-12-23 13.23.06
Det är så enkelt att ha med frisbeen, så det blir mycket sånt nu. Ibland motioneras även mina vinterdummies, har nu fyra stycken, men ska man promenera lite längre känns de onödigt tunga att släpa på. Frisbeen är väl så kul:

film

Snöigt Strawberry fields

Puh!
Det vart till att pulsa en del på Strawberry fields. J Första vägen hade körts åtminstone för ett dygn sen, där gick bra att gå. Nästa väg hade promenerats av en eller två, lite jobbigare, men gick rätt bra. Sen ut på fältet var det ju helt orört, snön gick ibland över stövelskaften upp till knäna. Tanken var nu, förutom lite träning, att röja runt lite på fältet för att platta till snön aningen, så man förhoppningsvis kan komma dit fler gånger i vinter och träna.
Jag lade en apport uppe på den första stenen (synligt) och sen gick jag fyrkanten 3,5 sidor. I varje hörn snurrade jag runt lite för att platta till, och lade en boll/apport synligt. Efter 3,5 sida gick vi så rakt in till mitten och så skickade jag ospårat men synligt till de fyra hörnen. Fick dirigera lite till ett par av dem då han gick snett. Borde väl ha tagit tillbaka, men så långt tänkte jag inte där ute. Å andra sidan följde han dirigeringarna rätt fint.
Rak hämtning av boll.
Sen hade jag med en frisbee som han fick kuta runt efter, plus en bollkastare. Där tänkte jag att risken är ju att han aldrig hittar bollen, men det visade sig gå riktigt bra. När jag konstaterat att bollarna var möjliga att återfinna kastade jag en vinterapport som störning åt ena hållet och sen boll med apportkastaren åt andra hållet. Han fick ta bollen först, för annars skulle vi nog aldrig få in den igen. Nu fick han titta ordentligt några sekunder på islagplatsen innan han fick ta den som markering, och när det var klart fick han ta apporten som dirigering.
Till stenen blev det också en rak dirigering.
Rätt var det var kom en man på skidor med två hundar. Han stannade och tittade lite och frågade sedan om han kunde skida förbi (en bit bort). Lakrits, som just var ute för att leta efter en boll, fick därför stå still och vänta medan de åkte förbi. Sen var det svårt att hitta bollen, koncentrationen var borta. Jag fick stoppa, gå fram och belöna stoppet, sen sparka lite snö tills vi hittade den.
Nu hade vi båda tappat bort var apporten låg, så jag skickade honom på ett större sök och gick själv ut och letade. Hade tur och fick plötsligt syn på den svarta remmen som anades i snön. Riktade Lakrits dit och fick in den också. Tur där, för jag har bara två såna och de är ju inte så billiga.
Min lilla snögubbe.

Och så lite Lakrits

På den första bilden ser Lakrits närmast rädd ut, han vill visst inte se ut som en tysk terrier. 😉

Å andra sidan gillar jag färgsättningen på den.
På nästa bild har han ju sin allra finaste blick, och ser inte lika terrieraktig ut.

Här har han sparat ut ögonen från filtret. Fint!

Barnkalas

Idag var det barnkalas och vi skulle träffa Jungman igen. Om det inte var för att jag så kapitalt missbedömde tiden så att vi inte alls kom till överenskommen äng en halvtimme före kalaset. Tanken var lite hundröj före, men så blev alltså inte fallet.
Vi visste ju att Jungman redan var på plats, så båda hundarna fick tills vidare stanna i bilen.
Snart skulle Jungman ut på pinkning och då tog jag ut Kasper också. Jungman ville gärna leka med sin nya hundkompis på gräsmattan, men det var inte besvarat. Kasper visste nämligen var han hade hamnat: utanför det hus där det alltid serveras goda kaksmulor på golvet!
Han ville alltså med bestämdhet in så fort det bara gick. Nu uppskattade inte matte dessa idoga koppelryck, så det tog sin rundliga tid att komma in i huset. Men sen … dammsugarnosen gick för högtryck och ingen smula lämnades oäten. Födelsedagsbarnet tappade dessutom en hel kaka… vem var omedelbart på plats, beredd att träda i städtjänst?

Ytterligare en stund senare fick Jungman ett grisöra. Så länge han höll i det och tuggade på det fick han behålla det. Men så var han ju lite valpigt oförsiktig och lämnade det en decimeter bort. Vips var Kasper där och norpade det. När så Jungman närmade sig Kasper på nån meters avstånd fick han rejält morr till svar. Lille Jungman fick sig en hård lektion i den tuffa hundskolan.
Jungman verkade inte ta åt sig så särskilt. Låtsades som att han ju ändå hade tuggat klart och visst kunde låna ut örat ett tag, bara han fick tillbaka det sen. Och det fick han ju. Jungman är en cooling, tog det väldigt lugnt bland barn och vuxna. Enda gången han skällde lite var när han fick ett ryck och ville leka lite med Kasper inne.

Lakrits, då? Det blev aldrig läge att plocka in honom, så han fick en alldeles egen promenad när vi kom hem igen. Nästa gång, Lakrits, ska du få första tjing på att leka med Jungman!

Jungman på besök

Storpudeln Jungman, 10 veckor, kom på finbesök. Vi började med att gå till gröna ängen där han fick lära känna Kasper till att börja med. Det funkade bra och Kasper var mer intresserad av människorna än valpen, så jag plockade fram Lakrits istället.
Han tyckte det var buskul med valpen. Han fick ha koppel på först medan vi kollade av hur Jungman reagerade på den stora buffliga svarta hunden, men snart åkte kopplet av och de busade runt. När det blev lite läskigt sprang Jungman in mellan benen på någon lämplig människa, men snart var han ute igen och lekte.
Väl inne somnade Jungman som en stock på golvet. Det var jobbigt att leka så intensivt med de stora hundarna.
Sen blev det lite lek- och träningstips, middag till människor och hundar samt en klicker och bilsele med hem.
Jungman känns väldigt cool, har lätt att koppla av. Nu ska vi träffas igen på lördag på barnkalas. Det går säkert lika bra då.

Tufft med träddummies

Igår satte jag upp plastband i dagisskogen. De syns inte superbra på avstånd, vilket kan vara bra om de ska få sitta kvar. Jag själv vet ju å andra sidan ungefär hur de är placerade. Ungefär hälften röda, hälften gula.
Lakrits var duktig idag, sprang med konfidens.
En liten incident, dock: Jag hade hängt en dummy en bit upp på en liten kvistnabb. Den lokaliserade han och försökte få ner den. Den satt tydligen så bra fast att när han drog rakt ner så satt den kvar. Istället för att ligga i och jobba på saken, attackera den från annat håll eller så, så bara dissade han den när han inte
fick ner den meddetsamma. Istället började han ett litet eget privat sök därute runt det lilla trädet, hoppades väl på ytterligare någon dummy i trakten. Jag såg vad han gjorde och skällde ut honom efter noter. När jag så gick fram till honom låg stackaren ner för att blidka mig. Det blev kanske en lite väl tuff utskällning för liten labbe. Å andra sidan är det en dödssynd att dissa en funnen apport!
Jag klappade om honom och när han gaskat upp sig skickade jag från typ två meters håll och gav mig
inte förrän han fått ner den. SÅ hårt satt den ju inte. Han lyckades och det blev jubelbelöning. Sedan gick vi tillbaka och gjorde om övningen. Nu kunde han bra! Ny jubelbelöning.

Idag gick vi i en annan skog och jag hade bara en fickdummy med mig.
Det var iallafall läge att testa av hur gårdagens övning fungerade idag. Jag hängde dummyn på en liten kvistnabb precis som igår, och skickade dolt. Han hittade dit, fick inte heller nu ner den meddetsamma. Jag hejade på från avstånd med uppmuntrande hejarop, och vips var den nere. Jättebelöning igen.
Lite senare gjorde jag om igen (lite andra övningar däremellan) och denna gång satt dummien lite mer lättillgängligt, så han fick ner den på en gång. Bra där!

Det jag också kan konstatera är att han springer med allt bättre konfidens utåt även när jag har gömt dolt, utan att han sett vad jag har för mig. Det är mycket roliga framsteg!

Äldre inlägg Nyare inlägg