Skogsstjärnas hundblogg

Följ min blogg med Bloglovin

Igår cyklade Lakrits och jag Molnbyrundan för första gången. Kasper kör ju den ibland, men jag har hittills inte vågat den med Lakrits, dels på grund av distansen (9-10 km, beroende på hur man kör) och dels på grund av att han varit så impulsiv. Vissa sträckor går på cykelväg där man får räkna med att möta andra hundar, andra sträckor på grusväg där det framför allt är hästar man möter, men också en och annan hund.
Det gick iallafall riktigt bra, med ett antal små kisspauser, två vattenpauser och en gräsätarpaus när jag packade undan den för varma jackan. Mot slutet var han trött, så de sista km tog vi i ett långsammare tempo mer värdigt en gårdshund. Det tar ett tag innan man lärt sig hushålla med energin som cykelhund.

Fick höra av Sara att Kasper igår hoppat upp på en bänk på altanen i sommarstugan och därifrån hoppat över altanräcket ner till marken (närmare 2 m) för att rusa ut på vägen och börja bråka med en förbipromenerande tik. Tydligen kan man inte flytta på den där bänken, så nu får han ännu mer inskränkt frihet med lina större delen av tiden. Lite tråkigt, men hoppas han har roligt på sin semester ändå. Han har dessutom råkat på katter, en galopperande grävling, en fågelunge och en papegoja.

Ska förresten passa på att tacka Åsa A för tipset om Leukoplast (blåvit förpackning). Visserligen satt den bara på max en dag i stöten (och mot slutet inte ens det när han fått kläm på den), men den skyddade nog en  hel del mot gruskorn och annat när vi var ute och gick. Som ni förstår av alla aktiviteter på sistone har tassen läkt bra inifrån och man ser knappt alls nu att det varit ett sår där.

Eftersom jag vill ta det lugnt med Lakrits omplåstrade tass tog jag hundarna till VaBK tillsammans med en påse nytinade köttbullar.

Vinden växlade inte mindre än tre gånger, men jag fick iallafall till skapliga spår. Kasper fick börja med ett ganska långt, köttbullar på mitten med en ganska snäll vinkel. Sen ville han gena, för han kände var slutgodiset fanns. Är inte van att söka spårkärnan.

Lakrits fick tre spår, två raka och ett med köttbullar på mitten med en lätt vinkel åt höger. Han gick allt bättre, men ville gå i ett rasande tempo. Saktade jag ner honom stannade han upp och kom in till min sida, lät jag honom hållas spårade han fint men jag fick småspringa.

Vi mötte ett par med en kopplad ettårig labbe. Den är olydig, sade de. Hur gör man? Bäst är väl att gå en kurs, sade jag. Det finns nog nån unghundskurs här till hösten. Lite mer snack och sen tror jag att jag värvat en kursdeltagare.

Skickat från min iPhone

• morkullor
• rapphöns
• fasanhanar
• fasanhonor
• änder