Skogsstjärnas hundblogg

Imorse hade Lakrits spytt på golvet igen efter ett helt dygn utan sånt (bara diarréer). Det fanns en hel del röda strimmor i som jag tolkar som blod.

Jag ringde Arninge, som ändå tyckte att eftersom han är pigg så kan vi bara fortsätta som förut, så länge han inte fortsätter att spy så. Hon menade att det kan vara matstrupen som blivit irriterad av all galla.

Nu var jag ute på en promenad med båda och Lakrits satte sig och sket en gång. Inte sprutigt, men ändock diarré, och jag tycker färgen ser ut som blod. Det har jag lite tyckt tidigare också, men eftersom vi bytt foder till i/d på burk vars innehåll är lite rödbrunt har jag tänkt att det kanske är foderfärgen bara. Men nu var det lite mörkare rött än tidigare.

Han är dock fortsatt pigg och äter glatt när han får småportioner mat utblandat med mycket vatten.

Det är svårt att veta hur jag ska tolka detta. Om det bara är allmän irritation i tarmkanalerna eller om det faktiskt är något annat som besvärar hans mage. Typiskt nu när det nalkas nyår …

Igår kväll var Lakrits riktigt hängig, kunde i och för sig gå ut och pinka i hagen, men han låg kvar i bädden när man kom ner. Normalt kommer han en till mötes, men nu var det bara svansen som tillkännagav att han välkomnade en.

Lite tidigare på eftermiddagen gick han, Jungman och Kasper (förd av 7-årige Axel) på en kortare promenad. Då klättrade han upp på en snödriva och ut exploderade en rejäl diarréskvätt, enbart vätska. I övrigt har allt kommit upp munvägen.

Jag var uppe ett par gånger i natt och försökte klämma i honom lite vätskeersättning. Svårt, för han vill ju inte öppna munnen och när han väl gör det tenderar merparten ändå att hamna vid sidan. Lite har jag ändå fått i honom. Så nån gång på morgontimmarna hörde jag hur han drack. När jag kom ner ett par timmar senare var vattenskålen tom och det låg stora pölar på golvet och i hans bädd. Han hade fått upp mesta vattnet igen. Men lite måste kroppen ändå ha tillgodogjort sig, för han var lite piggare än igår kväll.

Jag bestämde mig ändå för att ringa veterinären, och de tyckte jag skulle komma in med honom. Vallentuna var inte öppet, så det fick bli Arninge. Vi fick gå in en sidoingång för den händelse det var nåt smittsamt. Nu var jag ju ganska säker på att det inte var det eftersom Kasper är hur pigg som helst, och tempen visade sig vara normal på 38,2. Veterinären kom och kände igenom honom och tyckte att magen verkade normal. Han reagerade inte särskilt på att hon klämde, mer än att han ideligen ville lägga sig ner igen på bordet.

Hon tyckte inte att hon i dagsläget behövde behålla honom utan att jag kan fortsätta ge vatten och några skedar mat varannan timme och dessutom ge uppstoppande Canikur. Han skulle gå på samma foder som Kasper redan har, så jag köpte bara några konservburkar att börja med plus ett par förpackningar Canikur. Märker jag att han fortsätter spy och inte får behålla nåt av vad jag stoppar i honom ska jag ringa ikväll så får han komma in på ickeakut tid imorgon.

Normalt sett är han måttligt förtjust i Canikurtabletterna, men nu var han så hungrig att han tog dem direkt när jag kastade dem till honom som belöning. Så varvade jag med en liten sked I/D-foder, en Canikur till osv tills alla fyra tabletterna var svalda. En sista liten sked I/D blandade jag med lite vätskeersättning och då slurpade han i sig det.

Hoppas nu att han får behålla detta och piggar på sig så vi slipper återvända till Arninge Djurklinik.