Skogsstjärnas hundblogg

Jag steg upp tjugo över fyra i morse. Är rätt mör nu, men en liten redogörelse medan jag har allt färskt i minnet. Först av allt en mycket fin rastplats, väl värd att lägga på minnet inför framtiden, återfinns på Bieåsen.

Bieåsen.

Hemmavid travade ett rådjur över Arningeleden och nästan framme vid provplatsen stod denna trana på grusvägen och flyttade sig i maklig takt när jag sakta rullade närmare. Jag såg senare under dagen flera tranor som flög över provområdet.

Den vackra samlingsplatsen med nära till bilarna – ingen skugga där, men det behövdes inte idag. Framkanten på vattnet användes till två dubbelmarkeringar, varav den andra skulle tas in av hund nr 2 som en dirigering.

De röda prickarna visar ungefär hur de första vattenmarkeringarna föll. Kastades alltså som en dubbel, men efter att den första tagits in av hund 1 (Lakrits) tog hund 2 (Shade med Anneli Jansson) in den andra som en dirigering. De blå prickarna visar samma procedur fast omvänd skickordning. Här stod man i lite snedare vinkel än vad som framgår av bilden.

Innan vattenjobbet startade dock det hela med två landmarkeringar.

Detta är par 1. Första hunden lämnar just av en fågel som plockats upp strax till höger om bilden medan hund 2 är på väg ut för att ta in markering nr 2 som kastats åt vänster bortanför stora granen.

Sedan genomfördes vattenjobbet enligt bilderna ovan. Därefter var det dags för den andra parhundens sök. På väg dit sköts det två skott under gång.

Sökområdet var ungefär 50 meter brett och knappt hundra meter långt. De tre gröna prickarna är änder som kastats in i vassen, där det var lerigt och sankt, riktigt jobbigt att springa. De blå prickarna är kråkor som gömts under granar uppe på kullen. Längst bort en bit in i skogen är den gula pricken en hare. De båda rosa prickarna borde egentligen vara utom synhåll på andra sidan de utskjutande granarna. Detta var två trutar. Av de ekipage jag såg var det bara ett fåtal som fick in en av dessa och inget ekipage som fick in båda. Lakrits plockade in alla änder, en kråka och haren.

När hund 2 gjort söket gick man bort till det angränsande fältet. Hund 1 (Lakrits) skickades bort till björken. Jag fick blåsa lite, men han lyssnade väl.

Sedan vände vi ett kvarts varv åt vänster och hund nr 2 fick ta in dirigeringen som låg bakom granen.

Vi promenerade vidare en kort bit över fältet till samma kulle som använts till de första markeringarna, men stod nu från ett annat håll. Samma procedur som vid de första landmarkeringarna, men denna gång var det jag som väntade till parkamratens hund var på ingång innan jag skickade Lakrits på den andra markeringen. Där ringade han lite och var borta en kort sväng till första nedslaget innan han kom fram till nedslag två och hittade fågeln.

Här står första paret vid första vattenarbetet. I några fall (bland annat den golden som syns på bilden) ville domaren kontrollera vattendirigeringen lite mer då han inte tyckte att detta första arbete var tillräckligt utslagsgivande, och då lade båten ut ytterligare en fågel i bortre vasskanten ungefär åt det håll denna svarta hund simmar och så togs denna extra dirigering allra sist. Då låg båten inne vid land i den glugg som döljs av den högra personen i bild. Det roliga var att denna golden på dirigeringen kände vittring av fågel i båten, hoppade upp och när föraren lade på ett extra Ut hoppade hunden sen ner i fören och lyckades på så sätt behålla sin raka linje. Detta roliga lyckades jag tyvärr inte fånga på bild, men det såg kul ut. Extra kul var att de efter denna dirigering fick ett förstapris.

Ett innovativt sätt att förvara viltet i väntan på användning.

Lakrits fick alltså ett nytt andrapris. Denna gång var det söket som var avgörande för prissänkningen. I protokollet står det ”Önskas uppvisa en större intensitet och ett bättre sökmönster för att bli fullt effektiv i sitt arbete” och det blev två treor på detta moment. I övrigt femmor förutom en fyra på en ”något diffus minnesbild på landmarkering nummer två” (detta skulle enligt domarens muntliga besked i sig inte medfört prissäkning).

Sammanfattande kritik: Gör ett bra markerings- och dirigeringsarbete. Brister idag i sitt sökarbete för att nå högsta pris.

Det är lite intressant om man jämför dagens protokoll med torsdagens på punkterna Fart och Uthållighet: i Herräng var farten ”God” och uthålligheten ”Räcker mycket väl till” medan dessa omdömen idag var ”Måttlig” respektive ”Mattas under sökarbetet”.

Det var den skillnaden som fällde oss idag. Två teorier som luftats på Facebook är att proven kom för tätt inpå varann (och vi tränade dessutom lite igår) alternativt att han ännu inte återfått sin fulla kondition efter kennelhostan som ju satt i länge. Kanske var det en kombination av dessa saker.

Nu stundar iallafall mer vattenträning med dirigeringar och störande markeringar samt jobbiga sök där han tvingas arbeta noga från närområdet och ut. Det gjorde han för övrigt skapligt idag, även om marktäckningen inte var helt idealisk. Det stundar ju också roliga WT och Labbecamp samt kennelträff framöver som ska ge ytterligare knuffar framåt.

Men först: en Aberfeldy!

Upp kvart i sex, ankom till Herräng i lagom tid för att promenera med Mona ner till provsamlingen och anmäla mig. Sen gick jag tillbaka med Lakrits så han fick vänta i bilen. Det var en kvarts promenad i vardera riktningen, så det gällde att planera noga när man skulle ta ut hunden. Tittade på flertalet ekipage på förmiddagen, inklusive Mona med Mixa och Annika med Mackan, och kunde konstatera att bl.a. landdirigeringen såg mycket knepig ut.

Samling där domaren går igenom provupplägget.

Mona och Annika går ut till startplatsen. Ingen publik släpptes över spången.

Mona och Annika går på linje och stannar två gånger för varsin landmarkering.

Mona och Annika får veta hur domaren Lars Johnsson dömt deras prestationer.

Sista ekipaget hoppade jag över och gick istället tillbaka till bilen, som nu var varm och solig (hade öppen baklucka och öppna fönster, så ingen fara). Jag svalkade av Lakrits med lite vatten både utanpå och inuti. Han vill ofta inte dricka på dagen, så jag fick lura honom genom att lägga godis i vattnet. Sen åt jag en snabb lunch och fick sällskap tillbaka till hundstoppet med Annika och Cheysie. Lika bra att de fick promenera tillsammans så inte Lakrits skulle reagera på att hundkompisen fanns i publiken när han skulle ta näraliggande apporter. Det visade sig att sista ekipaget och funktionärslunchen drog ut på tiden, så Lakrits och jag satt kanske fyrtio minuter i skuggan och vilade. Eller tränade passivitet, hur man nu vill se på det. Vår parkamrat Pernilla Berggren med Viltvårdarens Ricoschett (Rico) hade vi träffat på ett par tidigare prov (Hassla och Weckholm), så det kändes lite bekant och bra. Hundarna fick ju också god tid att på lite avstånd nosa in varandra före start, så att arbeta ihop vållade senare inga som helst problem.

Provet var upplagt så att udda nummer (jag och Lakrits) fick börja med att ta den första markeringen medan jämnt nummer (Pernilla och Rico) fick ta den andra. Vid vår markering var Lakrits helt skymd av skytten, så den markeringen kastades om, och då hade han inga som helst problem att se den och ta in den snabbt och fint.

Lakrits tar in markeringen. Foto: Märta Segerström.

Sedan gick vi runt kullen på baksidan, där publiken inte kunde se något. Jag fick ställa upp för två vattenmarkeringar medan parkompisen fick ta in den första vattendirigeringen. Det sköts tre skott och kastades på de båda första. Det tredje skottet var tomt och gällde alltså dirigeringen. Jag började med att ta in den sist kastade, som låg på blankvatten ganska nära den dirigeringsö av vass som låg lite längre åt vänster. Han spikade den och tog även in den andra markeringen, som hamnat i en vassrugge längre åt höger. Sedan såg jag på parkompisens hund vilken dragning den närmaste markeringen hade när hon skulle försöka dirigera sin hund rätt ut till vassön.

Nästa moment var sök för Rico. När han kom in med sin fjärde fågel av sex (kråka, duva, and) sköt skytten ett skott åt motsatt håll och jag skulle dirigera Lakrits ut till ungefär de vita björkar som syns i vänster på bilden nedan. Lite bortom de tidigare intagna landmarkeringarna, alltså. Rico skulle fortsätta att jobba med söket medan Lakrits jobbade åt sitt håll. Jag hade ju sett vilka knepigheter en del tidigare ekipage haft när de skickat på snedden och hunden då fastnat i ett högt vassområde som är precis utanför bilden till höger så jag bestämde mig för att skicka lite mer till vänster. Jag blåste stopp innan han hann dra sig åt höger och fick ut honom över det dike och den gångväg/gräsvall som skulle korsas innan han var framme vid målet. Vinden var gynnsam och ungefär mitt på det kortklippta gräset fick han vittring. Jag blåste för säkerhets skull närsök, men han hade nog tagit den ändå. Domaren klassade detta som en av dagens bästa landdirigeringar och berättade efteråt att de haft engelsmän där som tyckt att detta område var svårdirigerat. Stolt blev jag då!

Här är det Mackan som tar sin markering tidigare på dagen.

Nästa etapp var att gå tillbaka bakom kullen till vattnet. Denna gång var det ombytta platser och jag skulle ta in dirigeringen efter att Rico tagit in sina markeringar. Pernilla gjorde tvärtom och tog in den högra markeringen först. Jag tror nu inte att det egentligen påverkade, dragningen till markeringsområdet hade nog varit lika stor om hon tagit in den först. Lakrits började iallafall med att simma ut rakt, men så vek han av åt höger. Jag var snabb med att bryta, dirigerade vänster. Han lydde, men snart vek han av åt höger igen. Matte måste ha missat nåt … Jag bröt och dirigerade vänster och till slut fattade han. Aha, vänster! Nu sam han rakt på vassön, fick vittring och plockade hem fågeln.

Till höger om ekipagen bredde sökområdet ut sig ända fram till diket i framkant i bild och upp på kullen samt längre ut i nästa vassområde till höger utanför bild. Bakåt åt vänster i bild gick landdirigeringen.

Så hade vi bara söket kvar. Han sökte bra i början och då fjärde fågeln (kråka) var på ingång  sköt skytten dirigeringsskottet åt Rico. Lakrits tittade till men fortsatte sedan som om inget hänt. Bra där! Jag fick in den femte också, och skickade sedan ut honom en sista gång rakt förbi den gran där jag trodde att den sista duvan låg. Tyvärr fick han inte vittring av den, tror den var väl undanstoppad i den yviga granen och antagligen kom det ingen vindpust just när han passerade. Sen började han söka sig allt längre bort och till slut sade domaren att nu är han på andra sidan sjön. Det räcker, jag har sett nog.

Jag fick ägna en del tid att blåsa in honom därbortifrån, fick gå tillbaka bakom kullen för att han skulle höra mig. Till slut kom han tillbaka, lite motvilligt. Jag belönade hans sökförsök med en godis och kopplade upp.

Resultatet då?

Jo, jag är jättenöjd med vår första start i öppen klass. Vi fick femmor på allt utom Sökarbetet B2 och Dirigerbarhet Vatten där vi fick fyror.
Den sammanfattande kritiken:

En trevlig hund att se i arbete. Bra dirigering på land, bra markeringar och ett hyfsat sök, men täcker inte av delar av marken. Något omständlig vattendirigering, därav priset.

Lakrits protokoll. Se särskilt Dirigerbarhet Land: Mkt bra genomförd dir.

Nu återstår det att se om lördagens prov får ett lika svårt upplägg och om vi kan ladda om.

Hemma stod en mycket god tallrik räksoppa färdig och väntade. Det tackar jag för!