Skogsstjärnas hundblogg

Bilden är från senaste Drottningholmsbesöket.
Vi hade ett par mycket intensiva timmar igår. Det var ganska länge sen första kurstillfället och med allt annat hade det hunnit sjunka rätt långt bak. Nu ska man givetvis träna mellan gångerna, och det har vi gjort till viss del, men på de andra kurserna fungerar det inte alltid att låta jättearg. På allmänlydnaden får man till exempel inte prata med hunden för att korrigera den att gå fint, vilket gör att jag där har noll nytta av denna kurs. Men, men…
Iallafall började vi just med hårdkörning av koppelgående. Eva sade att enmetersradien (som vi är rätt stolta över att ha uppnått, Kasper och jag) inte duger längre, utan nu ska kraven skärpas och det är intill benet som gäller. Det blev rätt tufft för Kasper en stund med många korrigeringar. Särskilt nyttigt var det när Eva gick bakom med långlina och jag med rösten hela tidien korrigerade Kasper så snart han gjorde minsta lilla felsteg. Att byta från mörk till ljus röst blir rätt påfrestande på stämbanden (särskilt det mörka har jag svårt för) så jag känner mig lätt hes idag. Kasper fick inte nosa på gräset utan bara gå vid mig, stanna när jag stannade osv. Gick faktiskt allt bättre, även om det inte var helt perfekt.

Sen körde vi agility i en timme. Vi fick testa att låta hundarna gå över en smal spång som gick snett upp, planade ut, sen snett ned. På platån var hundarna ungefär i midje-/brösthöjd på förarna. Det gick bra. Kasper ville gå lite fort först, men när jag sade Vänta lydde han, gick sakta och tittade på mig. Okej, kanske lite fel kommandoval, men det fick avsedd verkan.

I övrigt var det lite låga hinder (inga problem) och tunnlar av olika slag. Kasper gillar verkligen tunnlar nu. Vi fick prova en kort släptunnel igen och nu tar han den till och med med släpet nedfällt. Den är dock hemgjord med kortare längd och lättare material, inte nån tävlingsmodell, så lite enklare att passera. Enzo testade ett par gånger att hoppa upp på den runda tunneln, såg kul ut.

Vi fick en serie på tre hinder, en tunnel, ett hinder och godisskål. Jag kopplade loss Kasper för att kopplet inte skulle vara i vägen, och de första hindren gick bra. När han kom ut ur tunneln fick han spel, drog iväg åt sidan och kutade runt som en galen rodeohingst – över hinder, genom tunnlar, runt, runt. Vid ett tillfälle stannade han för att kissa, och då passade Eva på att kasta en skrammelburk på honom. Han ruskade av sig och fortsatte. Någon varv senare drog han ner på farten, jag kallade in och han kom. Det var svårt att vara arg på honom för han såg så lycklig ut, hade jättekul. Provade samma sak en gång till, men då drog han igen, fast en kortare runda denna gång. Sen fick det bli med koppel på, vilket inte alls blir samma fart och stuns i banan. Min och hans fart är inte riktigt densamma, om man säger så.

Vid fikat hade vi turen att få se Evas man ha visseldemonstration med sin border collie, en fårtacka och ett par smålamm. Kul!

Sen var det dags för svåra nej-övningar. Vi fick gummibandskoppel till hundarna och då inser man snabbt hur mycket man normalt styr hunden med kopplet. Gula godisskålar betydde varsågod, röda godisskålar betydde förbud. Efter nån misslyckad runda gick det bättre och vi klarade oss runt. Sen försvårades momentet med människor som röda skålar. Eva och husse Lasse satt på huk med godis i handen och talade med ljus, vänlig röst till hundarna. Jag slet som ett djur för att med rösten och kroppen hindra Kasper från att gå fram, lyckades med nån cm till godo. Det svåraste var inte att stoppa hunden, utan att sedan locka den med snäll röst att följa med förbi människan utan att den då plockade åt sig godisbiten på vägen. Man fick växla mellan mörk och ljus oavbrutet och verkligen jobba sig förbi, men det gick! Så glad att vi klarade denna svåra bana.
Vi avslutade med inkallning, och samma personer satt då likadant och pratade med godis och ljus röst. Denna gång sade jag varsågod, men Kasper var vid det här laget så rädd för Eva att vi gick vidare till Lasse. Jag lämnade honom mumsandes där, backade kanske fem meter och kallade in med ljus, glad röst. Han kom på direkten! Tror han var glad att slippa de där elaka människorna.