Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Datum: 28 maj 2012

Koka kaffe

28 maj 2012 / / 2 kommentarer

Det är intressant med hundar.
Lakrits är så klart den stora vattenälskaren här i huset, medan Kasper milt sagt är måttligt förtjust och går i spat på sommaren högst till knäna. Hans knän, dårå.
Ibland, särskilt om sommaren, när jag velat få Kasper att dricka vatten, har jag lagt en godis i vattnet och så får han fiska upp den. För att fiska upp den måste en bra bit av nosen ner i vattnet, och då blåser han ut luft genom  näsborrarna à la leken Koka kaffe. Han grejar alltid biffen och verkar tycka att det är rätt kul.
När jag så försöker göra samma grej med Lakrits kan man tycka att det borde vara en baggis. Näppeligen.

Jag lade i en riktigt god ostbit i vattenskålen här hemma:
Han stirrar ner på godisen i tron att han ska få upp den med hypnos. När det inte fungerar börjar han dricka vatten. Okej, det fungerar ju på sikt, och det är såklart bra om mitt syfte var att få honom just att dricka vatten. 🙂 Men om målet är att äta ostbiten så är det ett ganska opraktiskt sätt att först pimpla i sig närmare litern vatten innan man får tag i den rackarns ostbiten.

Och han ska vara en vattenälskande retriever? Hur tänker hundar egentligen? Blir norpad på konfekten av en rackarns liten gårdshund.

Viltsök och vattenmarkeringar

28 maj 2012 / / Kommentarer inaktiverade för Viltsök och vattenmarkeringar

Igår åkte Annika och jag till ett nytt ställe med ganska öppen slymark och tränade viltsök. Vi stod uppe på en platå och skickade med utsikt över slyområdet som sedan övergick i skog. Alla tre hundarna jobbade väldigt bra trots värmen. Biltermometern uppmätte 24 grader, rena sommaren, och ingen skugga.
Det var många viltslag: trutar, and, kråkor, korp, kanin och duva. Allt apporterades in med fina grepp.
Annika skriver så här om finurligaste viltstället: ”Jag hade lagt en kråka uppe på en lutande tall med rotvälta som syntes bra bakom slyområdet eftersom det var uppe på en bergsknalle. Cheysie sprang förbi den ett par gånger. Man såg hur hon sniffade till i luften, men när hon inte hittade något så lämnade hon området. Bråttom, bråttom… Lakrits och Tindra löste det på helt annat sätt. När de fick en liten sniff så saktade de ner tempot, stannade upp och pejlade in vart kråkan eller duvan låg och hittade den snart. När jag gick och la ut Tindras sök så fick Cheysie följa med fot. Satte henne en liten bit ifrån och smög upp en duva på trädstammen. Skickade henne att söka reda på den och nu hittade hon den förstås eftersom hon ganska säkert sett vart jag la den. Men jag tänkte att hon skulle få erfarenheten av att söka även upp på träd. Tänker leta efter sådana tillfällen längre fram.”
Nästa övning var markeringar som snabbt doldes av slybuskagen. Vi ställde oss som dolda kastare i det ca 2–3 meter höga slyområdet utan att hundarna såg det. När kastaren hörde att föraren sa ”Duktig hund” var det dags att kasta, för då satt hunden beredd uppe på platån och tittade ut över området. Under tiden som hunden kom in med första fågeln flyttade sig kastaren en bit så att nästa kast hamnade åt ett annat håll. Lakrits letade runt lite på första truten, men spikade korpen bra. Cheysie var superduktig på andra pippin korpen, som blev en fullpottare: ur rakt på, tvärnit, snabbt upplock och rejs tillbaka. Det var en fröjd att se!
Vi avslutade med att åka till vatten i närheten där hundarna fick lite markeringar i vass och bredvid flytpontonbrygga. Det blev enkel- och dubbelmarkeringar. Skönt för dem att få svalka sig, och till och med Kasper gick i till knäna.

© 2026 Skogsstjärnas hundblogg

Tema av Anders Noren — Upp ↑