Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Månad: juni 2012 (sida 1 av 2)

Ny cykling vid Freden – med MTB

Uj, uj, idag körde vi uppe vid Freden igen, lite längre denna gång, kanske 8 km totalt. Fast med stumpjumprarna. Oj, oj, roligare att kunna köra över stock och sten och ner i lerpölar på ett annat sätt, men samtidigt bra mycket jobbigare. Jag har ju en dubbeldämpad hoj som är mjuk att trampa, så man får slita två eller tre gånger om mot en standardhoj utan dämpning. Men kul är det som sagt.
Båda dogsen lika trötta som jag. Bara husse håller ställningarna väl.

Väl hemma tog vi oss lite fika med varsin bit jordgubbscheesecake. Hundarna fick stanna inne och vila medan vi fikade utanför köket. Husse gick in och hörde ett regelbundet dunsande. Det var Kasper … Hopp, slick, duns, hopp, slick, duns … Cheesecaken, som uppenbarligen stått lite för nära bänkkanten, hade blivit skapligt naggad i kanten. Jamen, vadå, sade Kasper, var det inte min födelsedagstårta? Jag fyllde ju fem i fredags!

Boquerones en vinagre med strömming

Jodå, mina inlagda strömmingar smakade precis som de boquerones husse hade med hem från Barcelona nyligen. Fast med vitlök, som det ska vara. En klar keeper.

Nytt försök med boquerones en vinagre

Den minnesgode läsaren vet ju att jag har gjort ett tidigare experiment med den spanska tapasrätten boquerones en vinagre, fast med strömming. Nu hittade jag ett annat recept i DN 9 juni 2012 som hade samma tanke, så nu till midsommar gör jag experiment nummer 2.

Experiment nummer 1 kan man läsa om här:
http://skogsstjrna.blogspot.se/2010/03/boquerones-en-vinagre-experiment-del-1.html
http://skogsstjrna.blogspot.se/2010/03/boquerones-en-vinagre-experiment-del-2.html
http://skogsstjrna.blogspot.se/2010/03/boquerones-en-vinagre-experiment-del-3.html
http://skogsstjrna.blogspot.se/2010/03/boquerones-en-vinagre-experiment-del-4.html
http://skogsstjrna.blogspot.se/2010/03/boquerones-en-vinagre-experiment-bild.html

I det här receptet skulle man först lägga filéerna i saltvatten en halvtimme, därefter i citronsaft tills filéerna vitnat. Detta skulle ta 30–60 minuter, men efter en och en halv timme är jag fortfarande inte nöjd med vitheten, utan rörde om och så får de ligga lite till. Efter 120 minuter såg de vita ut, så nu fick de åka över, halverade, i en bytta med olivolja, persilja och hackad vitlök över. Vitlöken finns inte i receptet, men är ett måste. Sherryvinägern ska visst inte på förrän vid serveringen. I och med att fisken låg i citron, och inte i whiskyfärgad sherryvinäger, ser den lika ljus ut som den som serveras på tapaskrogarna i Barcelona. Klart lovande! Får återkomma med smakomdöme.

Vatten och vilt vid Nygård

Vi träffades redan vid 9.30 vid Nygård. Då hade jag iallafall hunnit jobba en timme innan tack vare strong moral. Tur var det med så tidig träff, för då sken solen, medan det senare mulnade på alltmer. Regnet hängde till sist i luften, men vi slapp undan med ett fåtal droppar.

Annika gick upp på berget medan Mona och jag gick ner till skickplatsen. Hon kastade en dummy ner i vassen som Mixa fick hämta, och sen fick Lakrits en likadan (som han tog med simning i en liten båge in mot land). Därefter kastade hon ner fyra fåglar i vassen för senare hämtning medan våra hundar tittade på. Meningen var att dessa manövrer skulle göra att platsen fanns färskt i minnet på hundarna för de dirigeringar vi tänkte oss lite senare. Utmärkt var att vi hade med hörlurar för att höra vad den andra sade trots det långa avståndet.

Sedan kom Annika bort till oss och vi körde en markeringsövning à la Bolly där det kastades två markeringar. Två hundar stod passiva medan Annika skickade på den senast kastade markeringen. Sen var det dags att ta en dirigering innan nästa markering hämtades in. Det blev då Lakrits och jag som skulle ta vattendirigeringen. Men se… nu hade han glömt vad han skulle göra… dit ut, varför ska jag dit, matte? Vi har ju kastat markeringar här inne på land!
Mona fick knata över till berget och kasta i en sten som plumsade rejält. Nu fattade han och satte full fart ut. När han var framme blåste jag stopp och för säkerhets skull gav jag med detsamma ett Sök. Det var nog tur, för han var visst precis framme vid en fågel, visade det sig. Väl tillbaka skakade han sig först, men släppte inte fågeln iallafall. Bra där.
Därefter fick Mixa ta in markering nummer två som en dirigering.

Sen körde vi detta två varv till. I omgång två var det vi som tog markering nummer två som en dirigering. Den blev ett skolexempel på hur en sådan uppgift ska lösas: rakt ut i rejäl fart aningen åt vänster på grund av vinden, stannade direkt på min stoppsignal, och tog in truten direkt på min Närsök höger-signal. Tjugo poäng, hade det varit prov!


I sista varvet tog vi då den första markeringen. Här sprang han ut ungefär rätt, men satte sen av i en onödig sväng åt vänster för att vända upp och komma tillbaka och hämta in duvan. Jag var inte nöjd med hans avlämning, tyckte han höll i fågeln lite väl mycket när jag skulle ta den, så jag gav honom en reprimand och kastade ut fågeln på nytt varpå jag lät honom hämta in den igen. Nu satt avlämningen riktigt fint. 


Det passerade ideligen folk. Var det inte skolklasser eller promenörer så var det folk med hundar. Därför begav vi oss uppåt i sluttningen med tanken att vi kanske kunde ta oss ut på fältet. Men tyvärr växte det sån gröda där som inte var färdig att skörda än. Istället utnyttjade vi åkerkanten till ett smalt sök. Lite som det dikessök som en del gjorde som första övning på kursen för Jens och Sofia, men som jag inte var med om då eftersom vi sökte av andra delar av det stora området.


Mona lade ut sju fåglar och sen gick Mona och Annika passiva med sina hundar medan jag lät Lakrits söka medan jag långsamt gick framåt allt eftersom vi sökte av terrängen åt vänster. De hade då motvind, så det var lätt för dem att identifiera det utkastade viltet. Det var inga problem att plocka in dem, möjligen sprang han lite stort vid något skick, men på det hela taget bra jobbat. Han var ute och sökte medan vi räknade ut att vi redan fått in sju vilt, så jag blåste in honom tom och berömde för ett bra arbete. 


En duva kasserades sen, då den översållats av myror, och jag lade ut sex vilt till Cheysie. Den skållade råttan sprang runt omkring och överallt, men plockade in sina, hon med. Även Mixa sprang lite stort. Det här är en nyttig övning när man vill få ner tempot lite och få dem att söka av all mark noggrannare. 

Tack för en bra träning!

Cykling norr om Freden

Idag bytte vi grusväg mot en mycket bättre. I och för sig också lerig och vattenpölig bitvis, men roligare. Stenig här och där, så man fick hålla tungan rätt i mun var man skulle sätta hjulen i förhållande till stenar och pölar – och inte minst hundens tassar. Lite mer kuperad var den också, så matten fick jobba upp en bra svett.

Vi parkerade vid korsningen vid Freden och sen körde jag Lakrits kopplad första biten. Då drog han farligt mycket i kombination med en skapligt brant nerförsbacke, så efter en stund kopplade jag loss och så fick han springa Nära vid sidan istället. Han var lite sprallig i början, mindes antagligen hur roligt det hade varit igår, och någon gång fick jag skrika Akta åt honom för att inte köra rakt in i honom. Tvärnit. För att blidka mig ville han då ställa sig på vänster sida istället vid uppstarten. Hmm, nej, så skulle vi ju inte ha det. Till slut var han tillbaka på höger sida och vi kunde fortsätta. Vi körde tre km innan vi vände (då har man kanske 1 km kvar till Husby) och då hade han lugnat ner sig och travade jättefint vid min sida. En och annan Rrrr-korrigering när han ökade fram mot framhjulet och sen ett Duktig när han låg rätt i höjd.

Jag frågade husse om inte han ville byta hund och testa med Lakrits. Så jag tog Kasper (idag iförd den förhatliga selen) och husse började med kopplad hund, så att Lakrits skulle fatta att det var bredvid honom han skulle springa nu. Det gick bra och efter en stund kopplade han loss. Det gick bra det med, förutom att han gärna sprang lite längre fram än vad jag tillåter. En vanesak. Han sprang iallafall inte till mig när han skulle vara hos husse, och det var ju huvudsaken.

En härligt bilfri cykeltur på sex km blev det alltså. På slutet var Lakrits riktigt trött (då hade vi bytt tillbaka hundarna) så jag körde lite långsammare sista biten med honom.

Imorgon blir det istället viltträning med vatten med Annika och Mona. Ska bli kul!

Cykling vid Issjön

Idag gjorde husse och jag något jag längtat efter länge, men som inte blivit av på grund av vädret: vi cyklade tillsammans alla fyra. 3,6 km blev det, inte jättelångt alltså, men längsta nånsin för Lakrits och mig ihop.
Vi tog alltså cyklarna på taket och for bort till Issjönsparkeringen. Där mötte oss en oväntad syn: skogen man brukar traska igenom när man ska till Issjön var borta. Kalhygge!
Och grusvägen som vi tänkte ta, på andra sidan bommen, den där lastbilarna kör till och från grusgropen, var borta. Asfalterad!
Nåja, vi måste i vilket fall ta den vägen en bit, för att sedan vika vänster. Jag hade Lakrits kopplad med sele i WalkyDogen, just det som jag varit lite skraj för. Skulle han dra omkull mig när han plötsligt fick för sig att nosa/kissa/bajsa nere i vägrenen? Men på grund av lastbilstrafiken de där två hundra meterna vågade jag ännu mindre ha honom lös. Rolf körde med Kasper i koppel som han brukar.

Positiva erfarenheter:

  • Det gick utmärkt att ha Lakrits kopplad med sele i WalkyDogen. Han drog ibland aningen åt höger, men det gick lätt att parera med cykeln åt vänster.
  • Väl inne på grusvägen åt vänster släppte jag honom lös efter en stund och körde med kommandot Nära. Då sprang han jättefint bredvid mig, nästan som om han vore kopplad. Någon gång stannade han och kissade, men sprang sen ifatt mig igen. 
  • På tillbakavägen testade jag att köra med kommandot Fri. Då hoppade och skuttade han leklystet en stund, lite framför cykeln ibland, så man fick vara beredd, men mest svängar fram till husse och Kasper eller in en runda i skogen och tillbaka ut till grusvägen igen. Efter en liten stund tröttnade han på det, för det var nog lite jobbigt att hålla takten med oss ändå, så då sprang han mestadels mellan husse (framför) och mig (bakom). 

Negativa erfarenheter:

  • Kasper blev som tokig i den här intressanta, väldoftande skogsmiljön och husse ångrade att vi inte tagit med hans sele och Springern. Det får bli nästa gång.
  • Grusvägen var alldeles mjuk. Det kanske de flesta grusvägar är efter allt regnande, men här hade det också gått hästar, så det blev lite extra jobbigt när man dessutom var osäker på hur hunden skulle bete sig. Dessutom blev det en del kryssande mellan vattenpölar så det blev ju ett bra test på hundens lyhördhet. Den var det inget fel på, iallafall från Lakrits håll.

Hitta en ny väg till nästa gång, alltså. Vi har ett par stycken i tankarna som ska provas. Det var i vilket fall en bra väg om man ville vara ganska säker på att det inte skulle komma några bilar. Förutom den där asfalterade sträckan, då. En nyttig genomkörare för matte blev det iallafall, för den mjuka marken gjorde att det kändes bra mycket längre än vad vi faktiskt cyklade.

Håll till Höger, Lakrits!

Just inkommen från dirigeringsträning, med betoning på Höger, som visade sig behöva en extra duvning.
Vi gick en runda på flygfältet och så lade jag ut fyra mindre dummisar i högt gräs i skogskanten. Jag började med att skicka dit från lite olika håll, raka dirigeringar långt utifrån och så. Men så behövdes det en korrigering av riktningen åt höger vid ett tillfälle, och då fungerade det inte alls.
Så jag fick tänka om och inrikta mig enbart på ren högerträning.
Jag upptäckte också att fyra dummisar ju bara inte KAN finnas på samma ställe. I Lakrits värld, alltså. Att springa ut en gång går bra, två gånger också. Tre gånger är tveksamt och fyra gånger tänker man då rakt inte springa till samma ställe. Nähä.
Fick gå ut och motivera upp flera gånger. 
Men så varvade jag med några spagettislevade bollar in där (som i och för sig gömmer sig svårare), och då höjdes motivationen. Avslutade sen med att lägga dit ett par igen bara för att kolla om ordet satt utan en ivägsvischad markering först. Jodå, på slutet gick det väldigt mycket bättre. Rakt och målmedvetet. Avslutade med en vanlig rak dirigering utan några stoppkrusiduller.
Kasper fick ett litet godissök.

Sök med utmaning

Jag var med hundarna idag där vid samma ställe som Annika och jag lade ett viltsök häromsistens. Först lade jag ett sök till Lakrits på samma ställe som sist, fast smalare och jag slutade i samma sneda tall. Lite nyfiken på om han skulle minnas den direkt. Jag lade smådummisar enbart, för att få upp hans noggrannhet och få honom att inte springa fullt så brett och stort, allt enligt Jens tips förra helgen. Jag lade ut dem så här ungefär:

De kom in i denna ordning: nr 6, 3, 5, 2, 4, 1, 7. Lite långt ut från start, alltså. Ingen nämnvärd vind, men när Kasper och jag lagt ut detta kom ett rejält regn. I övrigt gick söket jättebra, mycket effektivt och inte en massa extraspring. Tallen tog han alltså in sist – med riktat därsök! Häpp! Ingen spikrak linje, utan ett mellanstopp då han var lite osäker och då jag förstärkte med Back. Men ändå.

Innan Lakrits fick gå ovan nämnda sök plockade jag in Kasper i bilen, för han ville inte vara med mer när det regnade. Ensam gick jag och lade ut på andra sidan vägen där vi tidigare bara rekat lite. Jag tog sikte på en ganska smal vitstammad björk som stod ensam en bit bort från (egentligen närmast) en bra skickhöjd till höger. Jag kastade ut 4 tennisbollar runt om denna björk och gick sen och hämtade Lakrits plus ytterligare en boll och spagettisleven. Det var MYCKET tätare och slyigare mellan höjden och björken än jag förväntat mig, och dessutom blött och sankt.

I alla fall, jag kastade ut en boll med sleven som bara kom halvlångt. Tanken var att börja med en markering och sedan använda den som minnesbild och ta de utlagda bollarna som dirigeringar. Lakrits tog in den korta markeringen och jag kastade om. Han tog efter viss möda och lite dirigering in två bollar, först den där markeringen som fick bli dirigering på slutet, sen var tanken en dirigering till samma ställe följt av sök (ett därsök, alltså). Den var jättesvår, så när han hittat en av de kvarvarande bollarna avslutade jag. Han hade lyckats jättebra och anade ju inte att det fanns med att hämta därute … Det är nu jag är lite osäker på om jag hade ytterligare en reservboll i jackan eller inte… Antingen ligger det två eller tre bollar kvar där ute vid trädet: en gul lite trasig, en röd-lila och kanske en hel gul.

Jag har alltså en utmaning till Annika, som känner till platsen: se om du kan plocka in dem med denna beskrivning. Finder’s keeper. 🙂

Avslutningsvis: jag har just bakat det fröbröd (LCHF) som jag nu serverats på Lilla Träskaten vid två tillfällen (ett recept som de i sin tur fått av Tina C, tack Tina!). Jättegott! Vilken annan kursarrangör ståtar med servering av LCHF-kost?! STOOOR eloge till Peter och Jill!

Fler bilder från helgen

Här kommer fler bilder från sök- och vattenkursen för Jens och Sofia på Lilla Träskaten i helgen:
Rolfs bilder

Sök- och vattenkurs

Förra bilden på dummyparaden var förstås tagen vid helgens sök- och vattenkurs med Jens Palmqvist och Sofia Larsson. Kursen var på öppen klass-nivå, så det kändes ju som en utmaning när vi åkte dit. Kan bara säga att Lakrits verkligen tänjt på sina gränser och varit hur duktig som helst! Jag är otroligt nöjd med honom i denna actionfyllda miljö, jag har lärt mig mängder och vi vet vad vi ska träna på framöver. Utöver listan vi redan hade, alltså.
Rolf och Kasper följde också med och vi övernattade i härbret. Rolf hade med sin cykel och storkameran, så det kommer fler fina bilder med tiden.
Det var totalt nio hundar, blandat labbar och flattar, bl.a. var Linnea Meiton där med Scott.
Mina anteckningar från helgen:
Vi började med ett teoripass.
4 olika söktyper:
Storsök
Närsök
Därsök
Härsök

Hunden ska kunna ordet Sök oavsett miljö – säger man Sök ska hunden börja söka oavsett om man är i köket eller på en p-plats.

Vi vänder upp för att se markeringar.

Grundträning av Sök:
Gå utmed väg i motvind.
Kasta markering åt vänster.
Sök
Kasta markering åt höger.
Sök
Försvåra:
Kasta markering åt vänster, dolt kort
Sök
Kasta markering åt höger, dolt längre
Osv
Samma med heldolt sen, t ex med apportkastare.

Jens brukar avsluta söket med att kalla in själv. Han tycker det blir mer som en riktig jaktsituation, då hunden gåt tom på slutet när alla fåglar är hittade.

Lakrits kollar av om han varit duktig när grannhunden kommit in med en dummy.

Träning med tre områden:
2-3 dummies i svårt område terräng, medvind
2-3 dummies i medelsvårt område
7-8 dummies i toklätt område med motvind.

Varierar ställe beroende på hundens arbete, för att få upp motivationen igen.
Kalla in vid för svårt, byt t lättare område.

Backupdummy: 1-2 första kastas bakåt, inte in i söket.

Härsök
Går med hunden och söker åt sidorna 5-10 m åt sidorna, lite lättare i motvind.

Därsök
Börjar m dirigering
Mellan närsök o sök i storlek
Blås stopp
Sök
Muntligt sökkommando

Närsök
Visselpipa
Sök precis där du är

Vatten
Befäst på land
Var beredd att gå i

Övning lördag förmiddag:
En stor sökövning där alla jobbade samtidigt och hjälpte varandra.
Övningen bestod av 3 sökområden, varav ett storsök, ett som var rätt smalt med djupt. och ett var ett därsök med dirigering ut över fältet till en kulle.
Sen fanns det småapporter vid några utställda pinnar samt ett dikesområde som skulle härsökas. Emellanåt kom det också skottmarkeringar som omdelbart skulle tas in av någon som markerat dummyn.

Backen med storsöket.

Lakrits och jag tog oss an storsöket tillsammans med två andra och tog in 3 dummies. Här var det lite intressant: vid två tillfällen var det någon annan som blåste stopp åt sin hund med precis samma signal (och antagligen samma frekvens) som jag har till Lakrits. Han stannade bägge gångerna och tittade på mig. Jag låtsades som ingenting och tittade bara ut i sökskogen, och han kom loss och började söka igen. Mycket bra där!
Sen lyckades vi markera en skottmarkering långt bort från oss i en hästhage separerad från vårt fält med stängsel. Jag såg på att Lakrits att han var spiksäker så jag skickade. Sekunden efter insåg jag att jag borde ha meddelat övriga, men Linnea, som stod närmast, hade sett på mig att jag var skickberedd. Tur där mitt i all min orutin på såna händelser. Iallafall tog Lakrits in den med den äran, riktigt stolt över lillpojken där.

Lakrits kommer in med skottmarkeringen.

Efter en stund samlades vi och tyckte att alla ställen genomsökts ordentligt av flera hundar. Det visade sig ligga 5 kvar ute, dock inga vid vår sökbacke. Några tog sig an pinnar och dike medan Lakrits och jag och någon mer hund tog den smala sökbacken. Lakrits tog in 1 där som låg långt ut.

Lördag eftermiddag – 3 övningar

För Jens gjorde vi en närsöksövning i form av en Blomma.
Vi började med en boll 1 m synligt åt höger.
Störningsmarkering kastades rakt fram.
Ställ dig framför hunden (störningsapporten i ryggen, på så sätt blir man ett naturligt stopp mot att springa dit och ta den)
Lägg på Närsöksignal.
När hunden hittat bollen, låt den ta in dummyn som belöning.

Nästa steg: lägg bollen åt vänster 1 m
Störningsmarkering rakt fram
Ställ dig bakom hunden (hunden tittar fram mot störningen)
Lägg på Närsöksignal.
När hunden hittat bollen, låt den ta in dummyn som belöning.

Försvåra till 10 m åt varje håll och gå från synlig till dold. Man kan lägga ut bollen medan hunden hämtar in störningsmarkeringen.

Lakrits kommer in med en störningsmarkering.

För Sofia gjorde vi en annan närsöksövning:
Boll bakom rumpan
Först synlig, sen dold
Lägg på störningsmarkering
Öka avståndet t hunden
Försvåra: Gräv ner svårare snarare än att lägga bollen längre bort.

Tredje övningen gjorde vi på egen hand förutom att Jens hjälpte till med ett skott från en utplacerad dumper:
Därsök med skott
Dirigering ut
Stoppsignal
Sökkommando med röst för att hitta utlagda dummies i en sluttning.

Lakrits plockar in en dummy.

Söndag förmiddag
Vi var 3 grupper: först stod alla på linje medan det sköts och kastades mängder ut i ett sök på ena sidan stigen i medvind medan sedan grupp 1 fick ta markeringar från linjen ut till bumperapporter långt ut åt andra hållet i motvind.

 Vi tittar uppmärksamt på medan ett ekipage arbetar från linjen.

Grupp 2 gjorde sök på våtmarken till vänster medan grupp 3 gick bort och gjorde ett sök på vatten.
Vi började med sök på våtmark och Lakrits tog in de första fint. Det fanns ett dike närmast stigen som han hoppade fint över. Den sista gången sökte han lite väl stort och djupt, mycket längs kanterna och in i skogen.
Sökträning framöver för oss: smala, inte så stora sök med små svåra apporter, tennisbollar.

Full koll utåt. Min tur snart? undrar Lakrits. Tyst var han.

Nästa moment för oss var vattensök. Det har vi aldrig nånsin provat tidigare. Vi stod i gles vass medan Sofia kastade i sex apporter plus tre i djupvass.
Lakrits tog in den första ganska fort på blankvatten med näckrosor, vid den andra sökte han sig tillbaka ut till första området innan han insåg att det blivit tömt av de andra hundarna, och sen sökte han sig tillbaka in bakom några vassruggar och hittade en.
Sen var det dags att skicka in i djupvassen som hade en hög kant. Jag stöttade honom där med ett Upp-kommando. Det gick fint. Han sökte mycket och intensivt efter den sista apporten (vi var sist av de tre hundarna där), men tog in den till sist. Bra jobbat!

Första sökapporten från blankvatten.

 Nästa var gömd bakom vassruggar och lite knepigare att hitta.
Men in kom den, luriga näckrosblad till trots.

Tredje momentet (efter lunch) var markeringar från linjen. Just när det var vår tur kom värsta störtskuren. Lakrits markerade fint och hämtade in som tredje hund sin första långt bort på snedden. Han sprang fint genom skvattrambuskagen och rakt ut utan att jag behövde ingripa. Sen hann jag inte ens lämna ifrån mig apporten innan det kvackades igen. Sofia undrade om Lakrits sett den. Jag var osäker, men vi testade. Jodå, han sprang ut i rätt område, men lite kort. Sofia tyckte jag skulle stoppa och skicka längre ut. Han tog båda kommandona jättebra och hittade den direkt. Jag är annars lite tveksam till att ingripa och dirigera på en markering, men Jens och Sofia tränar så ibland för att det lämpar sig på A-prov och riktig jakt där apporten ska in snabbt. På B-prov får man däremot inte ägna sig åt sånt.
Sen kom solen fram igen lagom tills vi var klara och vi tittade istället på sökgruppen som jobbade klart medan vi torkade upp.

På väg in för lite fika.

Vi avslutade med en tre-gruppsövning. Vi började med Jens vid vattnet och stod på de utlagda pallarna utmed vattenkanten. Först en enkel markering som ju inte var några problem. Sen en ny likadan markering, men där vi efter att ha sett den backade in i vassområdet på gungflymarken cirka femton meter, vände om och skickade som en dirigering. Sen stod vi kvar där medan Jens sköt ett startpistolskott ut åt samma håll som de tidigare apporterna gått. Nu skulle hunden ut på dirigering trots att det inte låg någon dummy där ute. Lakrits sprang fram genom vassen på mitt Ut men tvekade vid kanten, och jag klämde i med ett extra Ut. Då började han ta ett par steg åt vänster. Jag Rrrr-ade honom och när han stannade upp gav jag ett Back som fick honom att hoppa i purret och börja simma. Visserligen inte rakt ut mot förra området, utan lite åt höger, mot den markering som grannhunden fått tidigare. Men ut simmade han iallafall och när han var på god väg hivade Jens ut en lång markering över huvudet på Lakrits så han fick en belöning att hämta in. Jag är, trots tvekan vid strandkanten, mycket nöjd och stolt över att han sprang ut så villigt första biten på något som inte ens fanns, som bara triggats av skottet och att han sen simmade ut. Ett stort steg framåt för oss!

Fullt av ekipage på den smala våtmarksstigen.

Sedan fick vi bli väntgruppen medan den andra gruppen gjorde klart sitt hos Sofia. Den övningen gick ut på att vi tre stod i bredd. Nr 1 fick hämta in en lång markering skjuten av en bumperapparat, nr 2 stod passiv och nummer 3 skulle därefter skickas ut mot samma markeringsställe, men stoppas halvvägs för att istället göra ett närsök i det höga gräset efter nergrävda tennisbollar. Vi började som tvåa och Lakrits stod helt stadig och tyst hela tiden. Sen blev vi trea och skulle ta in en boll. Han sprang ut med fart, stannade fint på stoppsignalen och sökte bra. någon gång sprang han utanför rimligt sökområde, så då stannade jag honom och riktade tillbaka honom in i området igen och blåste närsök på nytt. In kom bollen. Sen var vi etta och han sprang rakt genom skvattramsnåren och plockade rätt enkelt in markeringen. Det var just poängen med den delen av övningen: se till att ingen försökte ta stigen vid sidan av skvattrambuskarna utan att de verkligen plöjde på en rak linje ut mot markeringen. Det gjorde han med den äran.

När alla gjort alla moment återstod en markering där ute och två bollar. En grannhund tog markeringen så fick Lakrits plocka in en boll till. Fick blåsa stopp ett par gånger för att hålla honom i området, men han sökte noggrant och plockade hem den lagom som sista gänget dök upp från vattenområdet.

Man kan inte vara nöjdare och stoltare över sin tvååring än vad jag var i helgen!

Äldre inlägg