Skogsstjärnas hundblogg

Idag var det dags för B-prov i Veckholm. Vi startade som sjunde ekipage, men skulle vara där till samlingen kl 07.45. Domare Åke Liedgren visade runt på de olika stationerna tillsammans med domareleven Bitte Sjöblom. Extra kul var att det visade sig att Bitte Wallin var skytt, det var längesen vi sågs och hon kunde berätta om nyanlända valpar.
Jag hade svårt att bedöma när jag skulle plocka ut Lakrits ur bilen. Så här i efterhand kan man väl anta att jag plockade ut honom för tidigt, efter tredje ekipaget. I Bro för en dryg vecka sen tog varje ekipage ungefär 20 minuter och man körde 9 hundar före lunch. Det var den statistiken jag gick på nu. Men jag tog inte med i beräkningen att domareleven gjorde att varje ekipage tog 30 minuter på grund av långt eftersnack, och dessutom bröt man plötsligt för lunch efter hund 6. Detta gjorde att vi startade drygt två timmar efter bilutplock.
Under dessa timmar började vi med lite rastning såklart, sen lade jag ett kort godisspår nere på en gräsäng. Det gjorde jag mest för att få bort lite av hans energi eftersom jag ville ha en lugn och fin hund med tanke på passiviteten. Spåret gick riktigt bra, lite väl fort, men jag ville inte hindra honom när han nu fått korn på spåret. Stor skillnad mot igår. Sen fick han känna lite på vattnet, plaskade i till magen. Passivitet var annars ledordet för denna väntetid. Mest satt jag på stolsryggan i solen och njöt. Det blåste ganska mycket uppe på den kulle där vi fick vänta med hundarna (till skillnad från nere i provområdet, som låg i en svacka där det var mycket mer lä). Jag krävde tysthet och lugn av Lakrits och i utbyte ramlade det ner en och annan godis. Emellanåt stod jag upp med honom sittandes vid sidan, i samma position som vi senare skulle utföra passivitetsmomentet. Även här belönades lugn och tystnad med godis i oregelbundna intervaller. Några gånger bröt vi denna träning och lufsade runt och pinkade och nosade lite. Ett stort tack till matten till ekipage 4, Ulrika Järdin Aronsson, som bjöd mig på en tunnbrödsmacka. Jag hade nämligen tänkt handla lunch vid Ekolssund, men bara för att det var 1 maj öppnade de 8 istället för normala 7, och jag hade bara kaffe, vatten och lite jordnötter med mig.
Efter lunch var det så dags för vår start. Det hela inleddes med två enkelmarkeringar upp i en backe med lite sten och lite nedfallna trädgrenar. De båda kråkorna hamnade alltså lite lätt dolt. Redan när Lakrits sprang iväg på första märkte jag att han var slö och loj, inte alls sitt vanliga raska jag. Och kråkan ställde han sig och nosade på i flera sekunder, så jag blåste inkallningssignal för att han skulle plocka upp den och ta med in. Och då tog han den. Även nästa var lite samma sak, men där nöjde jag mig med nåt uppmuntrande rop att han var duktig. Shit, tänkte jag här, han har suttit ute i solen i flera timmar och inte fått dricka nåt vatten. Det kunde mycket väl vara orsaken till denna lojhet. Nu efteråt har jag funderat lite mer och tänker att även den två timmar långa passivitetsträningen kan ha tröttat ut lite väl mycket.
Sedan var det dags för söket. Första viltet, en duva, var inne väldigt raskt. Sen kom tre vilt till i skaplig takt: en and, en kanin och en trut. På truten sade domaren efteråt att Lakrits stått och nosat även på den lite (jag såg inte på grund av granar) så han gick fram några steg mot Lakrits varpå fågeln plockades upp och bärgades hem. Enligt Jörgens tidtagning var det dock inte förrän på femte viltet, en kråka, som inhämtningsfarten gick ner ordentligt. Han kom tillbaka tom någon gång och var sen nere vid stranden och letade. Domaren bad mig skicka om honom uppåt sluttningen och då kom kråkan in. Sen fanns det ett till vilt ute, men domaren tyckte det räckte för honom.
Avslutningsvis var det två enkelmarkeringar på vatten, och det var visst skönt för det gick med bra fart och fina avlämningar. Avlämningarna var för övrigt fina hela tiden, men det kan ju vara lite knepigare med vatten. Den första vattenapporten gick ut i sjön mellan båten och en vassrugge, medan den andra kastades närmare land så att vissa hundar sprang tillbaka landvägen med fågeln. Lakrits simmade dock in även med denna.
Domaren sammanfattade vårt arbete ungefär som jag tänkt, att tempot var lite lojt och sökarbetet inte riktigt effektivt, så därmed åkte vi ner till andrapris. Dock kvarstod passiviteten.
Man skulle stå passiva under nästa ekipages båda enkelmarkeringar. På den första stod han absolut knäpptyst. Jag hann tänka att det här går nog vägen. Till den andra markeringen kom domaren så och ställde sig precis bredvid Lakrits, varpå han klart blev störd, gjorde en ansats att hoppa upp på honom och pep till när jag beordrade honom att sitta igen. Vips var vi nere i en trea.
Det här är jag rätt sur över. Det är väl en sak om domaren bestämmer sig för att testa hundens stadga genom att ställa sig provocerande precis invid hunden, MEN då ska man göra det för alla ekipage, inte bara ett fåtal. Jag hörde att han gjort samma för några andra (som då också pipit), men han gjorde det inte för alla. Detta till trots är jag mycket nöjd med Lakrits fina passivitet idag, provokationen till trots.
Så här står det i protokollet:

Hur ska då detta arbetas med till nästa gång i Råby 11 maj? Jag är som sagt mycket nöjd med hans passivitet totalt sett och ser att vi fick en 3:a här medan vi i Bro fick en 4:a på detta. Det känns lite orättvist, han var tystare idag, och den vissheten får jag bära med mig. Tror att vi är på rätt spår i detta.
Dock: att ta ut hunden så tidigt var dumt, och helt felkalkylerat av mig. Jag trodde att vi därmed skulle få vänta kanske en dryg timme, inte två. Nästa gång startar vi dock tvåa, så denna problematik blir inte aktuell. Istället får jag köra ett kortare passivitetspass och hinner såklart inte se något ekipage innan det är vår tur. Jag vet ju att det jag såg arbetsmässigt idag inte alls motsvarar hans vanliga kapacitet, så den biten är jag inte orolig för. Hinner jag så ska jag träna på nån kråka innan nästa prov, men egentligen vet jag att han kan detta. Det blev bara lite för mycket av passivitet, värme och kanske vattenbrist före start. Men vi kommer igen.
Till sist en liten vädjan till de domare som möjligen läser det här:

• Gör lika för alla hundar (så gott ni kan). Hårt men rättvist är min melodi.
• Säg inte inför passiviteten att  ”ni får ett X-pris bara hunden håller helt knäpptyst nu”. Att påminnas om detta, att ha ett i princip utlovat pris (oavsett valör), gör bara föraren extra nervös. Nervositeten påverkar såklart hunden, som kanske då piper just för att denna fras uttalats. Det är bättre att bara neutralt säga att nu är det dags för passiviteten. 

I övrigt var detta ett mycket trevligt arrangerat prov, jättefina marker och utsiktsplatser som fungerade väl även för åskådarna. Hit kommer vi gärna tillbaka.