Måste avsluta denna frenetiska bloggséjour med lite underbara bilder som husse lyckades fånga därute i skogen.
Vi tog en tur i skogen idag och jag fick för mig att testa lite på ”längre ut”, för det har jag saknat ibland. Jag hade med en skål som jag lade godis i, visade honom detta, och sedan satte jag Lakrits några meter bort, gick ytterligare lika långt själv. Provade att göra låtsastjejkast med vänster hand samtidigt som jag sade Ut. Precis som Anita förvarnat kom Lakrits in till mig istället för att springa ut till skålen – men inte alls till nån ingångsposition utan kastade sig upp i famnen på mig. Husse lyckades fånga detta på bild.
Jag gjorde om igen med samma resultat. Då sade husse något klokt: ”Jag tror att han tror du säger Bus och inte Ut.” Jepp. Så var det nog. Bättre än väntat att Bus fungerar så bra på distans. 🙂 Men det var ju inte det vi skulle träna nu. Jag bytte alltså raskt ord. Jag förstår ju egentligen inte varför man ska snobba med engelska ord när vi har svenska, så jag gjorde en kompromiss: valde Back, fast med svenskt uttal. Tänk drickaback.
Och nu gick det snart bättre. Av någon anledning verkade han tycka högerhanden var tydligare än vänsterhanden, och det var enklare när han satt lite på tvären än rakt mittemot mig. Det tycker jag är helt okej så här i första skälvande inledningsträningen.
Här kommer en radda bilder där man ser hur han sitter mellan skål och mig och hur han springer åt rätt håll när jag ger kommando, jag ropar bra när han är nästan framme, han äter godiset och glatt kutar tillbaka till mig.
Sedan lämnade vi detta moment, promenerade närmare en och en halv timme, och när vi var tillbaka vid bilen fick jag för mig att prova igen. Nu klarade han Back-övningen på andra försöket. Riktigt duktigt av lillen, det nya hade fått ligga och mogna en stund.
I fredags när jag och Lakrits var på Bodfäldt-kurs fick Kasper besöka barnen. Lilla M, 2 år, har alltid haft stor respekt för hundarna, och blivit rädd om de kommit för nära. Det är därför jättekul att kunna visa dessa fina bilder som husse tagit på lilla M och Kasper.
Gissa om det var okul att vakna till -22 och inse att man ska vara i ett ridhus idag… I och för sig bara en timme, men jag har redan släppt tanken på att ta med Kasper. Hade egentligen tänkt ta med båda och varva. Tog istället Lakrits, betalade mina 40 kr och gick in och körde först och främst lite allmän miljöträning tillsammans med fyra andra hundar från VaBK. Som tur var hade temperaturen framåt lunchtid stigit till -11, och vi hade kanske -5 – -7 därinne. Inte alls så farligt.
Vi tränade lite klicker: kontakt, musmatta, handtarget. Sen provade jag att ta fram träapporten, men lade jag den på sanden ville han bara krafsa. Det hade boxern också problem med. Annorlunda miljö. Så vi körde lite apportgrunder: ta apporten från min hand, lämna vid tack/klick, backande med samma tagande från hand. Så sänkte jag successivt handen, men så snart vi var ända nere på marken var det som förgjort. Där tröttnade han på det momentet, så jag bara avslutade med en enkel ta från handen i luften.
Detta varvade vi med att sitta ryggsäck mellan mina ben vid stolsryggan. När han kopplade av fick han godis från handen, i en skål eller Bus med mig. Har egentligen ingen bra kamptrasa till honom nu, har såna som Kasper haft och som funkade på Lacke som liten. Men han börjar bli lite för stor för dem nu. Men att leka med kroppen funkar ju jättebra.
Tyvärr fick han chansen ett par gånger att sticka till nån annan hund. Det var alldeles för intressant med de andra hundarna och vad de gjorde: sprang ut till rutan, t.ex. Första gången var jag inte alls beredd utan hade (dumt nog) honom lös medan jag skulle rota fram något i ryggsäcken. Då stack han bakom ryggen på mig bort till en hund som stod staty så fint ute i rutan. En gång fick han kommandot Bus, men efter att ha lekt och hoppat på mig lite tyckte han det var okej att dra vidare till nästa lekkompis. Det var det INTE! ? Och ytterligare en gång höll jag för löst i kopplet, och tappade taget när han fick för sig att springa ut. Det här gillar jag inte alls!
Vi var med vid platsliggningen också, där jag stod kvar med honom kopplad och matade med godis. Han gick upp två gånger: ena gången när Monika kom in i ridhuset med sin hund och andra gången när de andra kom tillbaka för att ställa sig på plats igen. I övrigt låg han tyst och fin, så det är jag rätt nöjd med.
Det fanns en spegel i ridhuset där man kunde se sig själv och hunden, så där tränade vi lite ingångar och vändningar. Jag försökte mig på Eva Bodfäldts klappande och högerhandsmatande medan vi vred oss runt, men jag tycker det är svårt. Borde nog prova det med osttub, faktiskt. Blir nog lättare om man har något i princip oändligt i högerhanden, än en köttbullsbit som fort tar slut.
I fredags var det dags för andra kurstillfället av Sikta mot stjärnorna hos Eva Bodfäldt. Lakrits var mycket lugnare den här gången, och låg tyst långa stunder på sin svarta filt. Emellanåt mot slutet pep han lite, men det har klart minskat.
Ryggsäcken fungerar bra och det blir allt lättare att få in honom mellan benen när jag sitter på stolsryggan. Hade med den nu istället för vanlig stol. Det blir bättre, eftersom man sitter längre ned, närmare hunden, och kan klappa eller hålla en hand på honom. Svårare blev det när Carina Persson kom förbi och störde med lock och pock, tappad toffla och godis. 🙂 Det är en läxa till nästa gång: plocka in en person som är glad, och som försöker plocka av en hunden. I förlängningen: tävlingsledare, skytt, sökperson.
Jag fick ett extratips för Lakrits: Tippa. Sitt på golvet, och få genom smekning hunden att lägga sig på sidan med huvudet på golvet. Nu ligger han, oftast tyst, men är ofta inte helt avkopplad.
Vi körde en geniövning (samma som för Carina i somras). Det är på nåt sätt en motsats till shejping, där man istället för att plocka den rörelse man vill ha och bygga vidare på den, klickar för helt olika rörelser för att locka fram initiaivförmåga hos hunden. Lakrits bjöd många små fina rörelser och tyckte det var kul. Här ska vi tänka på och belöna framför allt rörelser bakåt. Att premiera hundens tänk bakåt och kasta belöning bakåt gör det sedan lättare att få till ett snyggt Stå och ett snyggt Sitt, till exempel. Jag fick tipset att variera min belöning mer, inte bara mata med godis, utan varva med beröm, Bus och externbelöning. Det är lätt hänt att man blir en godismaskin.
Jag hade glömt leksakerna hemma, men det gjorde inte så mycket, eftersom Lakrits på Bus hemskt gärna hoppar upp på mig och knuffas och har sig. Det är ju suveränt eftersom glömska jag lätt kan komma att glömma leksaker även i framtiden. 🙂
Ingångsposition och följsamhet
Några olika övningar:
Belöningsplacering är mycket viktigt!
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer