Tränade ungefär likadant idag på morgonen med Lakrits, minus Titta (husse saknades). Det gick inte lika bra som igår, men så är det ju när man skriver något. Helt okej var det iallafall. Sedan lade jag ut en godis på trädäcket och skickade honom på sök från tre meter (han såg var jag lade den) och ser man på – lille herrn har nog börjat slå på nosen, för det var inga problem idag.
När jag skulle byta hund gick han och lade sig vid sitt nya favoritställe, äppelträdet. Ju brunare frukt, desto godare, tycker Lakrits. Okej, tänkte jag, där kan han vara en stund medan jag kopplar och gör mig i ordning för Kaspers promenad. När jag var klar visslade jag inkallningssignalen med targethänder framför mig. Och swosh, vilken hund! Han kom som ett spjut och blev rikligt belönad med en ostkant. Trots de goda, jästa frukterna.