Igår var jag städslad som funktionär vid ett dummyprov i trakten av Rö. Redan på morgonen insåg man att det skulle bli en varm dag. Jag funderade kring klädval men tänkte av mygg- och fästingskäl att långbyxor nog är bra ändå.
Jag utsågs till markeringskastare vid en av de fyra stationerna. Det innebar att stå mitt på ett solgassigt fält med högt gräs och vassa tistlar, så jag var rätt nöjd med mitt klädval. En stor flaska vatten (som jag även kunde skvätta över huvudet) och ryggsäckspallen där jag kunde slå mig ner i pauserna gjorde livet uthärdligt.
Göran Lindell med Littlemill.
Det var riktigt kul att se hur olika hundar och förare betedde sig. Beroende på hur ny eller erfaren man var kunde man välja mellan att få en, två eller tre markeringar kastade åt sig. Det var bara ett fåtal som valde en, flertalet valde två och en bunt valde tre. Tre var klart svårast, eftersom nummer två och tre kastades på en linje efter varandra (sett ur hundens synvinkel) och många fastnade på första stället istället för att söka sig vidare ut efter nästa. Det stod också mycket tydligt att värmen gjorde sitt, för den sista timmens ekipage (oavsett erfarenhetsgrad) betedde sig klart vimsigare och glömde koppla på nosen, jämfört med de ekipage vi såg i början av tävlingen.
I den här tävlingen fick man välja i vilken ordning man ville ta de fyra stationerna. Förutom markeringar fanns det vattenstation, dirigering och närsök. Jag roade mig under väntetiden med att klura på i vilken ordning det kan vara smartast att ta dem. Vatten svalkar och piggar ju upp hunden, så kanske den stationen som nummer två eller tre? Kanske hundens knepigaste station först, medan den är klarast i knoppen? Eller en station (markering, dirigering) där hunden får springa av sig lite överskottsenergi först? Antar att det beror lite på vilken hund man har.
Dummyprovet var iallafall föredömligt arrangerat av Märta som i och med detta lämnar stafettpinnen vidare till två nya aspiranter.
Senaste kommentarer