Skogsstjärnas hundblogg

På tisdagen kom vi in på flyt och hur man mäter flyt. Flyt har man när beteendet är automatiserat, när det utförs med fart och precision. Flyt kan mätas i antal rep/min, latenstid eller pålitlighet i %.
Ett beteende är INTE flytande om det

• tar för lång tid mellan varje upprepning
• är lång latenstid på signalen
• inte är ett exakt beteende
• inte är ett pålitligt beteende

Det är lättare att få flyt om man generaliserar successivt. Har man flyt blir det lättare att sätta ihop beteendet med ett annat och få en kedja.
Några tumregelmått:
14–17 rep/min
98 % pålitlighet
max 1 sek latenstid

Beteende Flytmått

Sitt framför förare 14–19 rep/min

Ligg framför förare 12–16 rep/min

Sitt/Stå/Ligg under baklänges marsch 10–15 rep/min

Utgångsställning 11–16 rep/min

Gripa apport från backen 11–16 rep/min

Nos på targetstick 13–18 rep/min

Trampa på musmatta 11–16 rep/min

På eftermiddagen gick vi över till strategisk förstärkning:

• belöna för position (dubbelförstärkning)
• rätt position inför nästa repetition
• riktningsförväntan
• lättare kunna lägga till ny del i kedjan för långa moment

Det praktiska tränandet med Kasper handlade mest om kontakt i utgångsställning och att bibehålla denna när jag börjar gå. Normalt säger jag Kom när vi går, och då hänger han ju med, om än ofta med nosande. Nu tränade vi ju frivilliga beteenden, och när jag började gå (något enstaka steg) satt han kvar som en stenstod. Jag tror han tror att vi tränar stadga, och han sitter. Jag hade externbelöning i en skål nån dryg meter framför oss. Grethe tipsade om att börja med att gå vänster, men han satt kvar om jag inte gick så nära att det blev en obehaglig trängning, och det var ju inte syftet. Jag provade då att gå höger istället – och då följde han med! I det läget såg jag ju inte vad han gjorde, så Grethe kollade och sade till när det var bra. Varsågod! Så fick han springa och ta godiset.
Förutom Grethe kollade både Birgitta och Cilla stundvis på detta, och denna goda hjälp gjorde att vi fick ett genombrott. Nu kunde jag först starta med honom stående och få en rörelse med bibehållen ögonkontakt, sedan en knapp sittning och rörelse med bibehållen ögonkontakt. Det gällde att han inte fick sätta sig ordentligt och ”rota sig fast”.
Det var lite kul – innan vi fick detta genombrott var det faktiskt så att jag kunde ta ett steg med vänsterfoten från utgångsställning (fortfarande med tyngdpunkten på höger ben) och Kaspers huvud gick omedelbart från att titta på mig till att nosa ner åt vänster. Jag backade tillbaka benet, hans huvud åkte upp, jag tog fram benet, huvudet åkte nedåt vänster. Vi skulle faktiskt ha kunnat använt detta moment i nån freestyleövning, så synkat var det. Ungefär som att gå fram och tillbaka mellan två något olika bilder. Det visar hur väl inövat detta beteende är – ända sedan valpstadiet säkert.
Nu kom vi så långt att jag hade kanske två–tre steg med ögonkontakt, sedan blev det språngmarsch till den kastade långtaxen. Godisarna hade tagit slut, och det var nog lika bra det, för springa till taxen var jättekul så här i slutet på en jobbig dag. Han fick ur sig en hel del spring i benen på det sättet.
Detta var det absolut konstruktivaste hittills, och jag hoppas det kommer att ge oss en minskad andel nosande i framtiden.
Idag har det bara blivit cykeltur, ingen egentlig träning, och imorgon blir det Skoby hundhotell. Men snart ska jag sätta igång med denna träning igen.

Igår och i förrgår var det dags för andra fjärdedelen av klickertränarkursen. Den här gången hade vi bara en kursledare, Grethe, för Ulrika var upptagen med annat.
Vi inledde måndagsförmiddagen med att visa upp alla de beteenden vi haft i läxa. För Kasper och mig gick det bra, även om det ibland blev lite långa väntetider med nån fläck som skulle nosas på osv. Jag är också expert på att få upp flera av hans småskurna godisar och sen tappa nån på backen, varpå han givetvis måste nosa rätt på den. Men han var pigg och med mig på övningarna, så det kändes bra.
Vi började prata om belöningsplaceringar. När jag belönar för musmattetarget kan jag med godiset leda honom runt så han står med nosen rätt för nästa tramp. På så sätt kan vi underlätta för hunden att få en bra frekvens på beteendena.
Jag visade fri backning på gräsmattan men berättade att han inte gärna backar intill något. När vi försökt det drar han sig gärna snett ut, typ klockan tio. Fick då tipset att sätta en externbelöning lite till vänster bakåt om väggen finns på höger sida.
Han bjöd många frivilliga Hoppstå, inte så förvånande. Tipsen där var att vara snabb med klickern när alla fyra tassarna är i backen, och att komma vidare genom att själv gå och ställa mig vid sidan av honom när vi kört ett antal lyckade repetitioner framifrån.
Några saker vi inte börjat med som får bli tips inför framtiden:
Ekipaget backar intill vägg
Ta något steg fram så att hunden står.
Backa något steg så att hunden följer med och också backar bakåt.
Klicka för bara något enstaka steg.
Snurra runt föraren
Det här gjorde vi lite förra gången, men har sedan lagt ner den övningen. Status då var att vi kom från utgångsposition bakåt och runt till baksidan av mitt högerben. Sedan vänder han upp och går framåt istället.
Tipset där är belöningsplacering. När Kasper är klockan 5, belöna med vänster hand vid nosen. Belöningen ska alltså inte komma från höger, det får hunden att vända. Får testa det där vid tillfälle, men det har ingen hög prio just nu.
Titta upp
Någon tipsade om ett sätt att få hunden att titta upp på föraren med dyrkan i blick: gå med godis i munnen och spotta ut det. Det hade gett hennes hund en förväntan att det ska komma en ny godis och ledde till full uppåtblick.
Jag testade det ett par gånger, men trots fullträff där godiset hamnade i huvudet på honom fattade han inte alls varifrån godiset kom. Jag pratade senare med en annan som gjort samma sak med sin hund med framgång, och hon hade börjat nere på hundens nivå, först gett godis direkt från mun, sedan spottat på någon dm avstånd och så ökat det till ståhöjd. Detta ska jag definitivt testa mer.
På eftermiddagen pratade vi om kriterier, pålitlighet, antal lyckade repetitioner.
Postit
Vi körde praktisk träning med postit-lappar och jag märkte att ju mer engagerad Kasper blev i övningen desto större risk blev det att han ville hugga tag i lappen. Jag fick gå tillbaka och köra postit i handen omväxlande med på väggen, och dra ner frekvensen lite så han fick vila aningen mellan varje repetition. Lite lugn mellan varje gav bättre resultat, märkte jag hemma på köksgolvet morgonen därpå.
Postit-lappar kan med fördel användas till dirigeringsövningar, meddelade Grethe. Om man sätter upp en postit åt höger och en åt vänster, skickar hunden till höger, den nuddar och kommer tillbaka för att få belöningen, så kan man belöningsplacera så att hunden automatiskt är vänd åt vänster för nästa skick. Då får man automatiskt in en handrörelse åt rätt håll som en handdirigering. Sedan klickar man strax innan nuddet, för det är ju i detta fall riktningen som är det önskvärda, inte nosdunket.
Mer om tisdagen följer i senare bloggpost, måste arbeta nu.