Jag testade Kaspers framförmapp i morse. Det står klart vad vi tränat den sista tiden:
Ja, det är ju 1, 3 och 5 vi har tränat, de andra fanns kvar så starkt sedan tidigare. De där kommer jag att behöva på kursen imorgon. Och lite till. Har tyvärr tappat bort läxpapperet, så slarvigt av mig. Har haft det med lite överallt för att träna olika moment, och nu är det puts väck. Vi får väl se om jag glömt bort något totalt.
Superbelöningen, då:
Igår kväll satt vi och tittade på en bluerayfilm. Husse hade för första gången i Kaspers (snart) treåriga liv köpt en påse chip, med smaken sour cream and onion.
Vips var Kasper framme med en leksak hos husse.
”Kan jag få byta den här mot ett chips, husse?”
Snart kom det största och finaste benet och byttes mot ett chips. Och ännu en leksak. Och en till.
Det tog inte lång stund förrän vi hade en hel hög på bordet. Kasper rensade runt på husets alla golv i jakten på bytesobjekt mot de åtråvärda chipsen.
Nu är ju varken salt eller lök nåt man egentligen ska ge hundar, men några enstaka är säkert ingen fara.
Det kan ju vara bra att ha en superbelöning i bakfickan som är lite enklare att få tag i än älgkött…
Tror dock inte att ens chips med sour cream and onion-smak kan få gunstig herrn att upphöra med nosandet.
Solen sken och det var lagom varmt. Jag hade med ett par skyltar som vi tränade på lite före start. Jag hade en blandning av köttbullar och älgkött som jag lade i stolsryggan i Kaspers åsyn och ställde några meter efter målgång. Husse var med och fotade lite innan han tog cykeln och hojade hem, cirka fem mil. Jag tog över kameran och fotograferandet efter det att vi gått banan som nr 11. Så, efter alla dessa förberedelser, hur gick det då?
Vi gjorde precis så gott vi kunde. Jag gjorde inga förarfel, men hade en dammsugande hund från start till mål. Normalt brukar det bättra sig en bit in i banan, då han plötsligt får upp uppmärksamheten på vad vi håller på med. Så inte denna gång.
När de skulle meddela resultaten och dela ut priser började de underifrån, dvs. de som inte klarat sig på nybörjarnivå och hade fått sämst poäng räknades upp först. Jag höll andan varje gång ett nytt namn lästes upp. Det var ganska många underkända ekipage. Så var det dags för sista resultatet innan de kom in på den godkända listan: Eva och Kasper. Skit! Vi hamnade alltså precis på fel sida gränsen den här gången.
Vi fick totalt 16 poängavdrag på nosande, 2 på sent utförande av övning (han stod länge och nosade och jag fick inte med mig honom), 2 på sträckt koppel (på grund av nosandet), 2 × 3 poängs avdrag på bristande samarbete (nosandet) och 3 poäng på mindre förarfel (skylt 10, vet faktiskt inte vad det är, måste kolla det). Dessutom fick vi 6 poängs avdrag för helheten.
Den räknekunnige inser att vi fick 65 poäng, dvs. 5 poäng under godkänt.
Domaren Liss-Britt Elegårds kommentar: Mycket nosande är det, försök öka farten.
Det var konstruktiv kritik. Jag brukar nog gå snabbare än jag gjorde idag, men domaren skrämde mig lite före start genom att betona att hon verkligen ville se löst hängande koppel i en vid båge. Därför gick jag nog omedvetet långsammare, för att inte få sträckt koppel. Lyckades ju ganska bra, men så här i efterhand undrar jag om inte något mer fel på sträckt koppel hade varit att föredra: då hade Kasper observerats på att nu går vi bana och här ska inte nosas! Jag tror hon har en poäng i det, ska verkligen försöka anamma detta till nästa gång. För nu känns det ju ändå som om vi har häng på ett godkänt.
Åkte och kikade lite på Swedish Game Fair på Tullgarn idag.
Hittade Katarina och Ellis vid deras första ruta. Katarina hade redan gått men Ellis och hennes parkamrat lyckades jag fota.
Sen gick jag en shoppingsväng och när jag kom tillbaka var de försvunna. Hörde av Åsa att Katarina brutit, men Ellis vet jag inte. Det var mycket jaktgrejer, det ena kikarsiktet längre än det andra. Det hindrade mej inte från att hitta lite prylar att fylla ryggsäcken med.
Det regnade rätt rejält mellan varven, men jag lyckades fota lite miljöbilder ändå.
Shoppingresultat:
Valparna blir allt livligare. De ljudtränas och får vistas ute.
Med regnmolnen mörkt hotfulla i horisonten anlände vi till klubben. Efter att ha fixat lite pappersexercis plockade jag fram lite skylthållare och byggde en kort rallybana. Det var bara ett fåtal personer där, och alla snackade, ingen tränade. Så Kasper och jag körde banan två varv och jag passade på att träna belöning med kokt älgkött i stolsryggan.
Jodå, vissat hade han bra fokus mot den ryggan!
Lite småmissar som vi tränade lite extra. Och så lade han sig en gång på Sitt. Suck. Tycker vi tränar det mycket, men det sitter ändå inte hundra.
Nu har jag plockat med mig lite skyltar så vi ska kunna ha en ”framhoppningsbana” på söndag. Jag gissar nämligen att det kan gå lite enklare om Kasper vet på förhand vad det är vi ska göra, så det inte blir någon överraskning när vi står på startlinjen.
Satt sen och snackade lite med ett par klubbkompisar och fick det suveräna tipset att lägga kompostgaller över nysått gräs. Lotta, precis som jag, har en grävglad hund. Och fyller man igen och sår nytt kan man ge sig sjutton på att det blir upprivet inom kort. Kompostgaller har de flesta hundar respekt för, och med ett sånt liggande på marken har deras hund tagit en lov runt och gräset har kunnat växa upp ifred. Det där ska jag allt testa nu när jag ändå kommer att vara hemma med valp i sommar, och har tid och vattna och så.
Kasper har blivit farbror. Hans bror Bardur och tiken Embla har fått fyra valpar i Danmark. Grattis, Jenni!
Vad stort det känns, att den lille plutten har blivit så stor att hans kullsyskon börjar alstra valpar.
Nu är dessutom syrran Binkis på gång att valpa vilken dag som helst. Då blir han morbror till på köpet. Jösses.
Alla redan damp det ner ett PM till valpkursen. Ser att bortsett från min klubbkompis som ska gå med som observatör är det ännu bara två till på sändlistan. Jag har svårt att tänka mig att en sådan kvalitetskurs kommer att gå av stapeln med så få deltagare. Men man anmäler sig normalt först kanske när man sitter där med valpen i famnen och undrar – hjälp, vad ska jag ta mig till med det här beteendet? Och så börjar man leta kurs med andan i halsen.
Jag är iallafall glad att jag såg kursen redan nu, för om jag börjat leta den 16 juni så hade den säkert redan varit fullbokad.
Råkade surfa in på Hunddata idag och fick se att Lakrits blivit registrerad nu:
Ett ganska ordagrant återgivande av telefonsamtal nyligen med min mamma:
Riiing.
– Hej, jag måste ringa och varna dej. Du vet min bekant som tidigare haft flera weimaraner och nu har en labbe?
– Ja?
– Jag berättade för henne att du skulle köpa en ny hund, och då sade hon att bara det inte är en sån där jaktlabbe. De är så avmagrade, hetsiga och uppstressade. Det är väl inte en sån du ska köpa?
– Jo, just en sån ska jag köpa.
*Skratt.*
Sedan har jag – redan innan jag faktiskt köpt hunden – anmält mig till valpkurs i Eva Bodfäldts regi. Det är Carina Persson som håller den i juli, och nästa kurs skulle inte bli förrän oktober, och det kändes ju för beige. Att han inte riktigt hunnit bli 12 veckor (skiljer ett par dagar) tyckte Eva inte var något problem. Det känns bra med ett par tillfällen att få lära oss att umgås med andra små valpar av olika raser rätt tidigt. Och så gillar jag hennes pedagogik.
Sedan tycker man på VaBK att jag, eftersom jag ändå ska vara med och arbeta på klubbens utställning den 12 september och planerar att ha åtminstone Lakrits med mig där, borde ställa ut honom som junior.
– Ställa en jaktlabbe? sade jag förbluffad.
– Ja, är det nån gång de kanske har en chans att gå bra är det medan de är juniorer, tyckte folket på klubben.
Jag får fundera på det, det innebär ju egentligen ingen meransträngning eftersom vi ändå finns på plats, och det kanske vore kul att göra det en endaste gång med honom. Jag har ju faktiskt visat Kasper två gånger, så gått i ringen förut har jag, om än med annan ras. Vad säger du om det, Anita? Häpp.
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer