Igår åkte vi till klubben, Kasper och jag, för vi skulle få besök från brandförsvaret. Ytterligare några från klubben slöt upp och vi hade en trevlig pratstund med brandmannen. Sedan gick vi en promenad och Kasper fick lekchans med en aussie och en spansk blandras. I början föredrog han att dra som ett vässat spjut rakt ut på flygfältet, men kom snabbt och fint på min invissling. Efter kanske halva sträckan började plötsligt aussien bli lite intressant att leka med. Som tur var var det ömsesidigt och de lattjade en stund. Den spanska blandrasen gick mest som Ferdinand och luktade på alla blommorna.
Idag tog jag honom på en kortare, lugn cykeltur och inspekterade byggandet i Vallentuna centrum. Allt fler hus smälls upp, och allt mindre grönområden blir kvar. Nu ligger han mest och sover. Undrar om han känner av att det ska bli en förändring imorgon?
Skogsstjärnas hundblogg
Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.
Månad: juni 2010 (sida 4 av 5)
Nu är valparna besiktigade och chippade. Nu ska de helt enkelt bara växa till sig en dag till, och sen bär det av till alla de nya hemmen.
Här en söt bild på Lakrits som kenneln tagit (jag har färgjusterat den lite). Visst ser han klok och förståndig ut?
Enligt senaste infon är han
- välbalanserad
- modigast av alla (!)
- cool, men ingen slökorv
Och han har
- stort apporteringsintresse
- välbalanserad kamplust
- en härlig kontaktvilja
Visst låter det liksom underbart? Som taget ur en reklamannons, nästan. *flin*
Jag har gått igenom hundskåpet och hittat både det ena och det andra som kan komma till pass nu. Dessutom har jag nu försäkrat honom, så låt det bli onsdag nån gång… 😀
Det trista(ste) med att åskvädret i söndags slog ut vår jordfelsbrytare och därmed gav strömavbrott är att alla skankar fått slängas, liksom det omsorgsfullt tillagade älgköttet jag köpte nyligen av snälla Agneta H på klubben. Likaså gick de sista korvarna färskmat åt skogen, vilket Kasper deppar över nu. Blod hade jag som tur var bara lite kvar av i frysen, vilket inte hindrade att det ställde till med stor oreda, då åtminstone någon av flaskorna låg ner i frysen. Det såg nog ut som värsta blodbadet utanför lillfrysen. Men den synen besparades vi, eftersom dottern med pojkvän redan röjt undan det värsta innan vi kom hem. Det är vi glada för!
Kasper har varit på semester. Det trevliga med Skoby är att de skickar med en liten dagbok om vad som hänt under de dagar hunden vistats hos dem. Mest är det nog för att de sen ska veta till nästa gång hur hunden var och vilka den fungerade ihop med. Men ägaren får också en kopia så man kan läsa lite om vistelsen.
Ett axplock:
”Full fart i hagen med /6 hundnamn/ och nya Jack Russel-tjejen Sally. Rolig tjej.”
”Sommarvärme i hagen och /5 hundnamn/ sällskapar.”
”Trevligt i hagen med alla brudarna.”
”Skoj i hagen idag med kompisarna. Nya idag var två strävhåriga taxar. Lika kul på em.”
”Trevligt i hagen trots regnet.”
Tja, inte låter det som han haft det tråkigt? Några är bekantskaper från de båda tidigare besöken, andra var nya. Det var raser som tax, dvärgschnauzer, mops, bostonterrier, JRT och några blandraser av mindre storlek.
Sist i dagboken stod det:
”Allt har gått jättebra. Vaktar sin box lite, men inga problem att ge mat eller vatten. Sedan är han en riktigt kramgo och glad kille. Välkommen tillbaka!”
Det där med att vakta är en fullkomlig nyhet. Jag har funderat lite på det i eftermiddag och undrar om det har med det stora benet att göra. Han fick ett stort nytt ben med sig för att ha nåt att pyssla med de timmar han vistades ensam i sin egen box. Det har han inte haft tidigare, men då har jag fått rapport om att han känt sig ensam. Och det förstår jag, en gårdis vill ha sällskap och Kasper är van att ha sällskap nästan jämnt. Men kanske att alla andra hundar runt omkring (det blir ju en del oväsen och skällande) stressade honom lite och han kände ett behov att vakta benet? Annars vet jag faktiskt inte. Och tjej nummer två som vi träffade när jag lämnade honom skällde han faktiskt på; det är inte heller något han brukar göra på människor så där oprovocerat.
Totalt sett tror jag dock att han har haft det bra, och det blir ju inte ofta vi lämnar bort honom så här. Så många hundar som han lekt med senaste veckan får han normalt knappt aldrig busa runt med, så det borde ha varit en stimulerande omväxling.
Nu har vi haft några timmars glädjeskuttande återseende där han krumbuktat sig som en liten räka. Om ett par dagar är vi nog inne i lunken igen, och då kommer nästa nya grej – lillebror kommer hem.
Nu står det klart – det är Nacken som kommer till oss. När jag hälsade på sist pratade vi en del om han var alltför lugn. Jag vill ju å ena sidan inte få en svårare hund än vad jag klarar av, men å andra sidan vill jag ju ha en hund med arbetsvilja och uthållighet. Nu menar Anita att Nacken visade prov på just detta på 7-veckorstestet och att han dessutom har en bra av- och på-knapp. Tyvärr har jag inga detaljer än, men jag litar på att Anita valt ut den för mig perfekta hunden.
Nacken hade också den goda smaken att sova med huvudet uppkilat mellan mina hälar när vi träffades sist, så vi har redan börjat bekanta oss med varandra.
Finns på http://www.norrblom.se/valpkull13/0603.htm
Idag var jag på Thorsvi. Bilderna får tala för sig själv.
Glömde ju tisdagens praktik på förmiddagen. Lika bra att det får ett eget inlägg.
Då jobbade vi i par för att helt enkelt räkna på frekvensen.
Kasper fick jobba ihop med sheltien Elvis, 1 år. Hur söt som helst. 🙂
Vi skulle välja ett beteende som vi hade ganska bra flyt på, så jag valde trampa på musmatta.
Vi fick 12 repetitioner/minut på det, och han fastande i vanlig ordning med nosen i något vid något tillfälle.
Någon gång gjorde han en snurr, och jag klickade när tassen kom på musmattan. Grethe var skarpsynt nog att observera det, så sen tipsade hon om att ha en medhjälpare som tog upp/lade ut mattan mellan varje repetition för att Kasper verkligen skulle veta vad han skulle göra. Gör man så tar det ju längre tid mellan varje repetition, men vi fick till 9 rep/min.
Till sist gjorde vi en musmatteövning till med mattan liggande fast på marken. Jag försökte tänka på belöningsplacering så nosen var riktad mot mattan inför ny repetition. Under tiden störde Birgitta och Elvis med sin närvaro, men det bekom inte Kasper särskilt. Det blev 12 rep/min på den med. Den är jag särskilt nöjd med, för hundstörning brukar vara svårt för Kasper annars.
Tumregeln för tramp på musmatta är 11–16, så vi ligger med knapp nöd innanför marginalen.
På tisdagen kom vi in på flyt och hur man mäter flyt. Flyt har man när beteendet är automatiserat, när det utförs med fart och precision. Flyt kan mätas i antal rep/min, latenstid eller pålitlighet i %.
Ett beteende är INTE flytande om det
- tar för lång tid mellan varje upprepning
- är lång latenstid på signalen
- inte är ett exakt beteende
- inte är ett pålitligt beteende
Det är lättare att få flyt om man generaliserar successivt. Har man flyt blir det lättare att sätta ihop beteendet med ett annat och få en kedja.
Några tumregelmått:
14–17 rep/min
98 % pålitlighet
max 1 sek latenstid
På eftermiddagen gick vi över till strategisk förstärkning:
- belöna för position (dubbelförstärkning)
- rätt position inför nästa repetition
- riktningsförväntan
- lättare kunna lägga till ny del i kedjan för långa moment
Det praktiska tränandet med Kasper handlade mest om kontakt i utgångsställning och att bibehålla denna när jag börjar gå. Normalt säger jag Kom när vi går, och då hänger han ju med, om än ofta med nosande. Nu tränade vi ju frivilliga beteenden, och när jag började gå (något enstaka steg) satt han kvar som en stenstod. Jag tror han tror att vi tränar stadga, och han sitter. Jag hade externbelöning i en skål nån dryg meter framför oss. Grethe tipsade om att börja med att gå vänster, men han satt kvar om jag inte gick så nära att det blev en obehaglig trängning, och det var ju inte syftet. Jag provade då att gå höger istället – och då följde han med! I det läget såg jag ju inte vad han gjorde, så Grethe kollade och sade till när det var bra. Varsågod! Så fick han springa och ta godiset.
Förutom Grethe kollade både Birgitta och Cilla stundvis på detta, och denna goda hjälp gjorde att vi fick ett genombrott. Nu kunde jag först starta med honom stående och få en rörelse med bibehållen ögonkontakt, sedan en knapp sittning och rörelse med bibehållen ögonkontakt. Det gällde att han inte fick sätta sig ordentligt och ”rota sig fast”.
Det var lite kul – innan vi fick detta genombrott var det faktiskt så att jag kunde ta ett steg med vänsterfoten från utgångsställning (fortfarande med tyngdpunkten på höger ben) och Kaspers huvud gick omedelbart från att titta på mig till att nosa ner åt vänster. Jag backade tillbaka benet, hans huvud åkte upp, jag tog fram benet, huvudet åkte nedåt vänster. Vi skulle faktiskt ha kunnat använt detta moment i nån freestyleövning, så synkat var det. Ungefär som att gå fram och tillbaka mellan två något olika bilder. Det visar hur väl inövat detta beteende är – ända sedan valpstadiet säkert.
Nu kom vi så långt att jag hade kanske två–tre steg med ögonkontakt, sedan blev det språngmarsch till den kastade långtaxen. Godisarna hade tagit slut, och det var nog lika bra det, för springa till taxen var jättekul så här i slutet på en jobbig dag. Han fick ur sig en hel del spring i benen på det sättet.
Detta var det absolut konstruktivaste hittills, och jag hoppas det kommer att ge oss en minskad andel nosande i framtiden.
Idag har det bara blivit cykeltur, ingen egentlig träning, och imorgon blir det Skoby hundhotell. Men snart ska jag sätta igång med denna träning igen.
OM SKOGSSTJÄRNA
Grundregel i min blogg:
Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
Årets ord 2016: nydaning
Årets ord 2017: balans
OM SKOGSSTJÄRNA
Vallentuna, Sverige
Grundregel i min blogg: Hör gärna av er med ris och ros – är något konstigt, felaktigt, obegripligt, dumt eller rent av jättebra, så hör av er och säg det! Jag är öppen för allt som är konstruktivt. Att bara titta förbi och säga hej är också välkommet!
Årets ord 2011: fördragsamhet
Årets ord 2012: återuppbyggnad
Årets ord 2013: utveckling
Årets ord 2014: harmoni
Årets ord 2015: stabilitet
© 2026 Skogsstjärnas hundblogg
Tema av Anders Noren — Upp ↑
Senaste kommentarer