Skogsstjärnas hundblogg

Kasper känns lite hängig idag. I morse var det diarré, sen har han hellre sovit än lekt och han har med nöd och näppe tagit godisar. Hm.
Dock fick Kasper och jag lite kort, men fin, morgonträning då jag tränade fotgående med ögonkontakt. I början var det synkroniserad dans à la min vänsterfot fram – hans huvud ned – min vänsterfot fram – hans huvud ned, men när inte det gav någon utdelning behöll han blicken på mig när jag satte fram vänsterfoten. Klick. Sedan gick det snabbt att gå flera steg med bibehållen blick. Vi måste försöka träna detta kontinuerligt nu ett tag, så grejar det sig nog.
Har vägt bägge jyckarna i sele och väskvåg. Fick det till (inkl selar)
Lakrits 6,15 kg
Kasper 10,00 kg
Kan nog stämma rätt bra, får väl räkna bort ett hekto eller två för selarna.

Husse tog Kasper på kort promenad och då passade jag på att träna lite med Lakrits inne i köket.
Vi började med omvänt lockande vid kontakt – jag vill ju få bort det intensiva grävandet efter godis i min hand. Han har nu blivit riktigt duktig på det och klarade 5/5.
Eva Bodfäldt har skrivit en del om Stolpen, så det provade vi härnäst. Så här skriver Eva att hon börjar med detta moment:

Jag börjar med att sätta ned min knutna hand intill hans vänstra kind och ge honom en godbit när han står snett framför mig. Nästa kriterium är att minsta lilla böjning i nacken till vänster belönas med klick och godbit (ges eller kastas snett bakåt vänster). Armen ska vara helt stilla så att det är hunden som rör sig runt den knutna näven. Du ska inte röra på handen (tänk stolpe ned i marken).

Det var lite svårt att få till en knuten hand intill hans vänstra kind. Som med koppelgåendet tänker han höger istället för vänster :), eller gärna nosen rakt på handen. Eftersom vi just (det var nog en taktikmiss från min sida) tränat stadga var han inte på handen särskilt mycket, utan stod mest med nosen mot. Jag klickade någon anings halsböjning, men kände att vi var fel ute, så jag slutade med denna övning.

Eftersom han gärna ville köra nosen mot näven bytte jag taktik och började träna handtarget istället. Backade med öppen handflata och fick genast 5/5 fina noskontakter. Vilken naturbegåvning!

Vi avslutade med lite träning av koppelpåtagning. Frivilligt huvud genom öglan = klick och godis. Det gick skapligt, uppskattar det till 3/5. Vi får köra vidare med det tills det sitter till hundra.

Igår gjorde vi förresten lite träning av sele, bilåkande och skogsupptäckande i kombination. Selen går nu bra att ta på, särskilt om man använder tekniken godis på golvet som han har blicken fäst vid medan jag spänner runt halsen. Sen ett varsågod medan jag fortsätter fästa runt magen. Klart.
Rolf körde och jag satt bak i bilen med hundarna en kort sträcka till stenskogen. Det kom lite gnäll från Lakrits, men inte alls i närheten av det desperata ankljudet från i onsdags. Kasper är ju tyst i bilen, och det gjorde kanske sitt till. Så höll jag handen om bringan hela tiden.
Skogen var intressant. Vi gick inte alls långt, utan bara till en grillplats där vi (Rolf, jag och kopplad Kasper) bara satt en stund medan Lakrits fick fnula runt. Han kommer hela tiden på inkallning. En gång gick jag kanske tjugo meter bort och ställde mig bakom ett träd medan Lakrits var nere hos de andra. Jag ropade sedan på honom, halvt dold, och han kom på stört. Så roligt! Däremot verkar han inte alls ha fått igång nosen än. Tappar man en godis, eller slänger den ett par cm framför nosen på honom så har han inte en aning om vad som hänt. Han går på handen istället. Synintrycket, antar jag. Likadant om jag håller en godis i handen och för handen bakåt: normalt följer hunden med godishanden, men inte Lakrits. Han förblir stående. Hoppas att det bara är en utvecklingsfas.
Bilen hem gick minst lika bra som dit, om inte bättre. Lite gnäll, men tyst vid framkomsten (kortare än 2 km att köra).