Äntligen har det blivit av att vi fotat min nya ryggficka. Jag är ingen sömnadsglad person, men känner mig helnöjd med resultatet.
Det syns inte, men västen har svarta detaljer på framsidan, så svart funkar bra som helt avvikande färg. Det hela gick på mindre än en hundring – fast då hade jag ju västen sen tidigare, förstås.
Det går utmärkt att få fatt i långa taxleksaken, lägga bak ett koppel osv. Spårlina funkar säkert det med, men det har jag inte provat än.
Förresten har jag börjat klicka för humlor nu. Världen verkar plötsligt vara full av såna där bumliga humlor, slöa och sega. Både ute och inne. Kasper är så nyfiken och ska på dem och nosa så snart han får syn på en. Skälla lite också, om de rör sig. Nu har jag börjat klicka när han ser dem, och vid senaste humlan på eftermiddags-promenaden vände han sig direkt till mig när jag sade Bra (hade ingen klicker i handen). Så klart han fick en godis för det. Och sen var vi förbi…
Senaste kommentarer