Eftersom solen skiner idag, till skillnad från det trista bakslaget med friskt snöande igår, bestämde jag mig för att ta med Kaspers frukostskål bort till vändplan för lite rallyträning med externbelöning.

Idag blev det släpande koppel som omväxling (man måste ju hålla i kopplet i nybörjarklass) och han gick jättebra. Jag improviserade lite olika moment, klickade och köttbullebelönade ibland. Jag märker särskilt framsteg på momentet Fronten–Backa 1 steg–Backa 2 steg–Backa 3 steg efter att jag har börjat träna handtarget. Han är mycket mer medveten om min hand och dess betydelse, och det har fått till följd att han stannar och sätter sig mycket närmare mig än tidigare. Känns jättebra! Detta har jag sett som vårt segaste moment, och jag tror det börjar lossna nu.
Istället finns det säkert annat som behöver finslipas, framför allt att gå ett par banor med skyltar de närmaste veckorna. Får se om vi inte kan sparka igång vår måndagsträning i rally nu när solen återvänt med kraft.
Strax innan jag skulle släppa Kasper på sin externbelöning stelnade Kasper till. Jag kikade nedåt gatan och såg en svart katt längre bort, i samma riktning som matskålen. Då vågade jag inte ge ett varsågod av rädsla att han skulle börja jaga katten istället för att springa till matskålen, så jag fegade: tog upp kopplet från marken, gav varsågod och sprang med bort till matskålen. Det visade sig vara dit han ville springa, inte till katten. Skönt! Antagligen var han orolig för att katten skulle komma fram och äta upp hans goda frukost innan matte var färdigtränad…