Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Månad: december 2009 (sida 3 av 3)

Freddie och Sabina

Labbarna Freddie och Sabina hälsade på idag tillsammans med sin matte. Det var kul att träffa dem.
Vi gick på promenad och Kasper drog mer än han brukar på våra solopromenader, men inte lika intensivt som med Enzo.
T tyckte att stenskogen skulle fungera bra som sökskog. Har aldrig tänkt på den så, men bortsett från att den är ganska liten och att det rör sig en del folk där, så har hon nog rätt i det. Den är öppen och fin, och det finns massor av stenbumlingar att gömma sig bakom. Iallafall gillar jag den skogen, det är alltid trevligt att gå där.
Där släppte vi Freddie och Kasper, som dock inte alls började leka med varandra, utan bara sprang omkring var för sig. Då fick Sabina komma loss också, och det gick bra. Kasper fick till och med nosa henne i baken utan att hon fräste ifrån.
Nu är det matlagningsdags och jag ska ner och steka lite blomkål till kyckling i kokosmjölk, som redan står klart och bara ska värmas. Oj, husse ropade just att det är vitt på marken! Vi kanske gick över stenhällarna för sista gången på ett tag, det kanske blir glashalt där nu?

Ett litet luciapussel

Hoppas tekniken fungerar – och ha så kul!
(gå en bit ned på sidan)

Hälsning från Kasper

Dans

En kort bildblogg om pardans som omväxling. Dottern hade avslutning i Solna Sportdansklubb i helgen.

S och S gjorde mycket bra ifrån sig, det var riktigt kul att se dem.

Klubbens i nuläget mest rutinerade par visade upp sig i sina tävlingskläder.

Bredden på tävlingsparen var ökat rejält de senaste åren.

Snygg linje av dansare. Borde ha skurit bort basketkorgen.

Lyckades fånga den raka bensparken.
Ni som är intresserade och följer Let’s Dance kan notera att det är S:s danslärare Björn som ställer upp tillsammans med Gudrun Schyman i vår. Ni får alltså gärna heja på dem, oavsett politisk åskådning. 😉

Viltspårträning

Igår eftermiddags lade jag ett viltspår som vi gick i morse när det ljusnat. Liggetid ca 16 timmar. Hade egentligen velat ha lite kortare liggetid, men det är svårt nu med mörkret som faller tidigt och försvinner sent.

Spåret var rätt kort, en vanlig vinkel och en harlycka, två bloduppehåll. Vädret var kanske 3–4 plusgrader, regn tidigare i morse innan vi begav oss ut, knappt någon vind.

Kasper var okoncentrerad i början. Trots våra vanliga rutiner med spårsele och spårlina är det som att han vill ut och skutta var som helst i skogen, och inte alls nödvändigtvis följa spåret. På typ tredje eller fjärde försöket kom han dock rätt och började spåra. Fler gånger kommer han ur spår och vill sticka åt annat håll. Jag håller emot och väntar och så småningom kommer han tillbaka.

Vid harlyckan fick han problem, och jag fick visa på. Trots det hamnar han fel rätt snart. Jag trodde han skulle gena lite och lät honom hållas tills det blev uppenbart jättefel. Vi gick tillbaka till ett ställe där jag visste att det fanns blod och han fick starta om. Därefter gick han på egen hand, även om det skuttades lite hit och dit så tog han sig fram till skanken till sist där han belåtet började gnaga.

Jag vet inte vad jag ska tro. Det är som om jag har en helt annan hund i andra änden av snöret. Han gick ju kanonbra på försommaren, men efter semestern är det som att han inte har koncentrationen längre alls. Vi får fortsätta att träna den här typen av spår, varvat med några med kortare liggetid, tror jag, så får vi se var vi hamnar.

Det bästa med dagens träning var att jag snubblade över rejält med trattisar på tillbakavägen till bilen. I december! Dags att gå och rensa dem inför middagen.

Andra halvlek

Efter pausen blev det frågor och lite förbudstankar:

  • Feng shui för hund = det andra kallar stadgeövning eller omvänt lockande. Dvs. hålla en godisbit och inte ge den förrän man får ögonkontakt. Blicken på godiset = sluten hand; blicken på föraren = öppen hand och varsågod.
  • Spring mot staket = godis. Det här var ett tips för hundar som skäller på förbipasserande. Så snart hunden springer i riktning mot staketet/häcken/gränsen – utan störning – klicka/ropa och ge belöning. Så småningom kan man få detta att funka även när störningar kommer, om man bara betingat tillräckligt. Kändes lite som skvallerträning (som hon f.ö. också pratade en hel del om).
  • Lär in ett bra nej som är tydligt: hon möter ofta folk som säger att deras hundar bara går upp mer i varv om de nejar. Hon menar att ofta slarvar man med inträning av nej. Man använder det i många olika situationer, med varierande resultat. Hunden lär sig ofta bara att nej förekommer i samband med uppvarvning – aha, Nej betyder att jag ska varva upp!
  • Vatten + ömka: vattensprut används med fördel tillsammans med ömkning. Ömkning förstärker läskigheten. Hon hade lärt en vattengalen golden att bli rädd för vattenspruta just med hjälp av ömkning (bygga negativt värde).
  • Max 10 sekunder, jag avslutar: Ömkningen ska vara kort och det är föraren som ska avsluta handlingen, inte hunden.
  • Fokus på mig: under ömkningen ska fokus vara på föraren, inte på nåt annat i omgivningen. Annars dominera med t.ex. rösten för att höja uppmärksamheten.
  • Bli kompis igen: efter ömkningen avslutar man med ett Bra eller liknande. Gäller även efter Nej; avsluta med ett Bra när hunden gör rätt.

Avslutningsvis: hur var hon? Duktig, engagerad och intressant att lyssna på. En god talare. Hon talade en hel del klicker, men mest som precisionsförstärkare, inte så mycket shaping. Köpte en signerad bok av henne. Dessutom träffade jag en tjej från rallykursen som jag glömt namnet på (Weimaraner), och Perlas matte var där, samt Eva Sognevik och hennes man (de sista såg jag bara på avstånd). Det var nog ett sextiotal åhörare, bra arrangerat av Täby-Danderyd BK.

Första halvlek

Några korta anteckningar från första halvan av föreläsningen:

  • Lek mera! Det ger bättre kontakt; håller med, kan inte sägas för många gånger.
  • Hunden gör det den vinner på; se alltså allt ur hundens synvinkel snarare än din egen.
  • Fånga upp innan hunden stuckit iväg mentalt; öva upp snabbheten.
  • Kamplust = koppeldrag (Det här tarvar en förklaring: hon menar alltså INTE att man ska sluta kampa med sin hund ;). Men hon har visst sett en koppling mellan kampglada hundar och att hundarna drar i kopplet. Icke kampbenägna hundar drar inte lika mycket. Här skulle det ju vara kul att göra en liten undersökning… På Kasper stämmer det ju, men det var en hund, det… Och på Enzo stämmer det, det var två… Flera?)
  • Pingla kan underlätta vid koppelinlärning = fri
    Hon föreslog att man har med en kattpingla och sätter dit den i halsbandet för de passager då hunden får gå som den vill – ett slags förstärkt Fri. Hon menar att man vinner två saker: det blir väldigt tydligt för hunden: pingla = gå som du vill, inte pingla = gå vid förarens sida; det blir väldigt tydligt för föraren: man kanske går i andra tankar och plötsligt ser hunden där framme. Hur kom den dit? Har jag gett tillåtelse, eller har den snikit sig dit utan att jag märkte det? Och så slipepr man vara superduktig hela långa promenaden med eventuellt medföljande inkonsekvens, som bara försenar inlärningen. Lät rätt smart, även om Kasper nästan är förbi detta stadium nu. Detta förutsätter ju också att man hittar en enkel och smidig monteringslösning så man kan ta av och på pinglan lite hur som under promenaden.

Memea Mohlin

Väntar på att föreläsning med Memea Mohlin ska börja.

Nyare inlägg