Madelen, tack, men jag skulle ändå inte ha klarat ett helt älgben i frysen. 😀
Gick spåret i morse vid 9 (18 timmars liggetid) efter att först ha dragit mina störningsspår med vildsvin respektive rådjur.
Måste säga att han blir väldigt störd av dessa störningsspår. Börjar fundera på om det är min doft som finns överallt, både i det riktiga spåret och i det U-spår som jag gick med störningarna, som bidrar till förvirringen. Han har ju tidigare varit så spårnoggrann, men liknade nu mest en virrhöna.
Han vek av direkt i spårkorsningen, först i ”vildsvinets” framspår, sedan i dess bakspår. Som jag blivit rådd nejade jag så snart han vek av fel. Är dock inte helt säker på att det är rätt väg att neja här, men nu har jag ju provat lite olika varianter redan. Tror ändå att nejande bidrog till att han stannade upp förvirrad och inte förstod vad matte ville egentligen – skulle vi inte spåra? Att ta upp spåret igen i rätt riktning gick inte av sig själv, utan jag måste visa honom rätt. Samma sak när vi kom till ”rådjurs”-korsningen.
Normalt är jag tyst i spåret, men nu var han så uppenbart förvirrad att jag, förutom nejandet, valde att belöna med ett Bra när jag såg att han väl tog upp spåret ordentligt igen.
Nästa gång ska jag göra på annat sätt: inga störningsspår alls som kan förvirra, utan ett ganska enkelt och relativt rakt spår som snitslas tätt och dessutom gps:as. Det ska ligga så här länge, över natten, för det är då problemen kommer. Sedan ska jag vänta ut honom om han viker av och uppmuntra med Bra när jag ser att han ligger rätt och är noggrann med djup nos. Inga nejanden.
Senaste kommentarer