Skogsstjärnas hundblogg

Idag gick vi då ett nytt rörligt viltspårprov uppe i Roslagen. Det gick aningen bättre än sist, men Kasper är fortfarande mycket störd av färska viltspår. Han klarar alla lagda svårigheter bra med vinklar, återgångar osv, men de färska spåren är alltså mycket roligare än det lagda spåret. Vi landade på en 3:a idag.

Därmed gav jag återbud till söndagens inplanerade fasta prov. Vi behöver mer tid att träna störningar. Vildsvin tror jag vi har klarat av nu, och idag fick jag ytterligare en råddjursklöv, så vi kan träna på den typen av störningar med. Men i närheten hade domaren sett både spår och spillning av älg, och han trodde nog att det var det Kasper gick på. Särskilt på slutet, då var det färska spåret intressantare än klöven, som han bara markerade förstrött på innan han åter ville dra på det färska. Jag försökte leka igång honom på klöven genom att retas med den rakt framför nosen. Inte en tillstymmelse till intresse, det vara bara det riktiga spåret som gällde.

Lekte lite med klöven här hemma på tomten nu, och då var den ju kul igen. Ska nog ha med den några gånger bara som lekobjekt för att få upp det intresset lite mera. Leka med klöv, och belöna leken med skinkost.

Men sen behöver jag få tag i en älgklöv också. Helst från kalv, min frys börjar säga ifrån… 😉
Är det någon som har en sån, eller kan fixa nu i jakttider? Hör av er, jag behöver den verkligen!

Ang kursen har vi nu fem anmälningar, så nu ska vi bara slipa om schemat. Ska bli jättekul!

Vad kul, nu börjar det lossna på anmälningssidan till viltspårkursen!
Det var bra att vi hade is i magen och sköt upp istället för att ställa in, för nu tror jag att vi har det minimiantal vi föresatt oss. Kanske rentav fler droppar in …

På tal om kurser så ska jag ikväll se om en svårare nivå på franska är bättre för mig än den nivå jag börjat på nu. Den känns lite i underkant av min förmåga. Svårt att hitta rätt nivå när man hoppar in mitt i.

Och på torsdag morgon ska Kasper och jag gå ett rörligt viltspårprov igen. Ska bli mycket intressant.

Trist nog har vi hittills endast två anmälningar till kursen och riskerar att få ställa in. Vi har satt upp lappar lite överallt, spridit infon på diverse webbplatser osv. Det kanske ändå beror på för dålig marknadsföring från vår sida, men den här typer av kurser växer inte på träd och brukar spridas från mun till mun.
Vi gör nu så att vi skjuter upp start en vecka och får se om ytterligare anmälningar droppar in. Vi ligger numera ute även på SSRK:s webbplats, och de brukar vara aktiva med den här typen av aktivitet. I annat fall får vi avvakta till våren och se om intresset ökar då.
Under tiden jobbar Kasper och jag vidare med störningsproblemen. Jag ska nog övergå till att lägga störningsspår med rådjursklöv nu när han lärt sig ignorera vildsvinsklöven.

Idag besökte vi Tullingeskogen på förmiddagen. Bitte hade varit hygglig och lagt två spår igår eftermiddag, ett åt Kasper och ett åt Sunnie. I morse började vi med att lägga två kortare spår till. Kaspers båda spår störningsdrogs med vildsvinsklöven och Sunnie fick sitt andraspår med vildsvin istället för rådjur.

Kasper fick gå det spår som legat i närmare 17 timmar. Han sprang väldigt mycket åt sidorna på spåret och ville helt klart istället följa färskvilt som passerat under natten. Även första störningskorsningen drogs han till, åt båda håll. Jag stod still och väntade, och i de fall jag tydligt såg på honom att han var färskivrig sade jag lugnt Nej och väntade ut honom tills han till slut hittade tillbaka till rätt spår. Nästa störningskorsning passerade han bra, men mot slutet fanns fler färskspår. Bitte sköt med apportkastaren bara ett par meter från Kasper, varpå han hoppade till. Så nära ”skottplats” har han aldrig varit tidigare. Jag ignorerade och sen spårade han vidare. Tror inte han egentligen blev berörd av det. Han var dock helt bortkollrad vid spårslutet, och missade skanken flera gånger. Jag undrar vad som luktade så mycket starkare att han kunde gå förbi skanken på ett par meter utan att plocka den?

Sunnie gick riktigt bra på det gamla spåret, förutom att hon var alltför snabb på slutet och hittade klöven innan matte hunnit sätta henne för att jag skulle skjuta med apportkastaren.

Sen åkte vi bort till de korta nylagda spåren, fikade lite i solen medan vi väntade lite till på att spåren skulle lägga sig. När jag sen gick med Kasper hade det nog legat närmare tre timmar iallafall.

Nu spårade han mycket noggrannare, gick rakt över alla tre störningsställena. Jag valde bort apportkastarskott den här gången, onödigt att tynga honom för mycket med sådana starka ljud. Vi hade ändå kontinuerliga skott i bakgrunden från en närbelägen skjutbana. men sen missade han skankslutet igen! Bitte sade att det brukar gå mycket rådjur just där, de har visst ett stråk förbi där precis. Visst, det kan ju ha passerat ett djur, men ändå, att missa skanken så? Till saken hör att precis de sista 10–20 metrarna ställde han sig på bakbenen flera gånger, nosade upp mot trädstammar (eller så såg det ut, nosade så högt han nådde upp i luften iallafall). Så det kanske verkligen var nåt djur väldigt nära.
Jag blev tvungen att stanna, vänta ut honom och låta honom ringa några varv, ta tillbaka honom till en säker punkt och låta honom börja spåra om. Först då tog han till sist skanken. Trött också, kanske? Det är första gången han fått gå två spår så nära inpå varandra.

Sunnie hade inga som helst problem att spåra vildsvinsklöven istället för rådjur. Hon fick lite problem vid en cirkelrund tillbakagång och gick där ett par tre varv innan hon plockade upp fortsättningen. Sen hade jag problem att få apportkastaren att skjuta, men till sist kom ett skott och hon kunde gå direkt på klöven. Den var rolig att bära trots den annorlunda lukten.

Andra spåret var iallafallklart mycket bättre för Kasper. Beror det på den kortare liggetiden eller på att han tröttats ut lite och koncentrerade sig bättre på spår 2?

Nu ska båda hundarna gå rörligt prov på torsdag morgon i Roslagen. Håll tummarna!