Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Datum: 30 april 2009

Bästa cykelpinnen – Springer eller Walky Dog?

Workinglabs undrade vilken cykelpinne som är bäst. Tja, nu har jag haft en Springer i mer än ett år, och en Walky Dog i en vecka, så lite tidigt att jämföra är det väl. Men intrycken hittills:

Springer:
+ Otroligt stadig och rejäl
+ Enda grejen som kan gå sönder är den säkerhetsflärp av plast som just är tänkt att gå sönder i en akutsituation (typ att man hamnar på varsin sida om en lyktstolpe)
+ Ganska lätt att justera för hundar i olika storlekar
+ Enkelt att hitta reservdelar i Sverige, t.ex. säkerhetsflärpar eller extra fästen om man vill växla mellan flera cyklar
– Tung och klumpig
– Beroende på ram kan den vara svårmonterad på cykeln (på min ena cykel var det omöjligt)
– Beroende på ram riskerar hälen att gå emot Springern när högerpedalen är i sitt bakersta läge
– Det finns en sprint för att montera bort Springerröret och bara behålla fästet på cykeln, men sprinten kan vara svårborttagen
– Haken till hundens sele är i plast

Walky Dog:
+ Mycket lätt och smidig
+ Mycket lättmonterad på cykeln, även om det på vissa cyklar kan bli för högt att montera fästet på sadelstolpen, vilket är vad bruksanvisningen säger. Bör passa flertalet cyklar förutsatt att ramen inte är alltför tjock eller specialdesignad, på min cykel kunde jag montera någon decimeter nedanför sadelstolpen utan problem.
+ Mycket enkelt att sätt i/ta bort fjädrar inuti röret för hundar av olika storlek, gäller dock att komma ihåg var man förvarar dem
+ Något billigare i inköp
+ Enkel snabbkoppling för att ta bort pinnen, som sedan kan användas som koppel för t.ex. en snabbkissning
+ Haken till hundens sele är av pistolhaketyp i metall, mycket enklare att fästa/koppla loss
– Det finns ingen säkerhetsanordning som kan utlösas i händelse av akutsituation
– Den del som verkar mest utsatt för slitage är den skruvhylsa i svart plast som sitter ytterst på pinnen, och som man skruvar av om man ska öka/minska antalet fjädrar inuti röret. Denna plastdel tar all belastning från hundens dragande.
– Svårt/omöjligt? att hitta reservdelar i Sverige. Har redan börjat jaga ett extrafäste till ytterligare en cykel, men de jag köpte pinnen av kan inte själva få fatt i sådana tillbehör. Av den amerikanska tillverkaren fick jag tips om den italienska generalagenten, men har ännu inte utforskat möjligheten att köpa ett fäste därifrån.

Om jag skulle köpa en cykelpinne nu med denna kunskap i bagaget skulle det antagligen bli en Walky Dog, åtminstone om inte hunden är alltför stor och dragig. Hade jag en Alaskan Malamute eller nåt i den stilen skulle jag nog välja en Springer. Hoppas detta kan vara till hjälp för den som funderar på att börja cykla säkert med hunden.
Tina, vill du testa båda två så är du välkommen till Vallentuna under maj månad. 😉

Testade nya cykelpinnen

Idag testade vi nya cykelpinnen på en tur till kompisen Enzo. Efter lite inledande motvilja sprang han sen lika fint med den som med springern. Sen gick vi en promenadrunda, delvis lös, och klarade lite svårare inkallning galant. Lite inkallningsträning på grusplan; då hade Kasper svårt att ligga/sitta still och vänta. Detta går bra på egen hand, så det måste vara sällskapet som gör att det blir svårare. Vi behöver träna mer på Stanna kvar-övningar.
På tillbakavägen hem var Kasper trött, så vi cyklade i mycket maklig takt, var totalt ute i närmare två timmar. Kan dock säga att jag är nöjd så långt med Walky Dog, enda knepigheten är att jag har den monterad på en cykel med killram, så det gäller att svänga över benet inte bara över sadeln utan förbi hundpinnen och då helst inte bonka hunden i huvudet med foten…
Väl hemma igen lade sig Kasper platt på magen på det svala klinkergolvet, men det tog inte många minuter förrän han sade att han ville ut i linan och ligga i solen och kika på dagisbarnen på andra sidan gatan. Plockade ut datorn, så kan vi mysa i solen tillsammans.