Den senaste tiden har jag emellanåt testat hur Kasper reagerar om jag ropar på Lakrits. I början kom han larvande ett par gånger, men när jag förklarat att det var fel och gått tillbaka med honom utan belöning insåg han rätt snart att det var fel ord att lystra till.
I förmiddags gjorde jag om samma grej. Jag lade honom och gick kanske 30 m bort. Skuttade lite, pep lite med långa taxen, ropade Lakrits och till och med ropade Kasper. Han låg stadigt som en stock. På Kom kom han däremot kutande som en liten gris, ivrig att få sätta tänderna i den älskade taxen som matte hade bakom ryggen.
Det känns skönt, nu börjar jag bli rätt säker på att han kan skilja på Lakrits och Kasper, trots att båda namnen uttalas med ett kort a-ljud som första vokal.
Igår passade vi på i solen att ha fotosession på gräsmattan. Några bilder där jag för en gångs skull är bakom kameran:
23 maj 2010 at 19:41
Vad ”stor” han har blivit, utvecklats och fått mer massa!
23 maj 2010 at 19:44
Jepp, nu räknar jag med att han är fullvuxen. 🙂 Han hör inte till de spinkiga exemplaren, utan har den där fina breda bringan jag tycker att en gårdis ska ha. Ett praktexemplar! 😀
Ta gärna nån bild, om du vill.
23 maj 2010 at 19:51
Hej!! Helt ljuvliga bilder på Kasper. Vilken snygging han är! Får även jag låna en bild till min blogg?? //Lina & Cärla
23 maj 2010 at 22:14
Inga problem, Lina. 🙂
24 maj 2010 at 12:46
Fina bilder! (som vanligt)
K är en riktig DSG-hunk!
24 maj 2010 at 12:59
Tack, Enzo. Får se hur du ser ut idag, då, nu när matte spetsat din mat.