Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Passivitetsträning på Wij

Lakrits och jag var på passivitetsträning ikväll när Thorsvihundar hade vattenträning. Det var omväxlande primalskri, pip och lugn hos min boyfriend.

Det var mycket trevligt att sitta med där. Kul att se de vuxna duktiga hundarna och förarna arbeta. Vi var tre A2-valpar där ikväll, kuligt.

Till Lakrits höjdpunkt hörde att få prova på vilt. ”Smaka på”, som Anita sade. Och det tog han fasta på, bokstavligen. Tjoff, så försvann huvudet på en duva in i Lakrits glupska käft snabbare än vi hann säga tjiddevippen. Men det går ju att träna även med huvudlösa duvor …
Lätt tveksam lät Anita honom lite senare få lukta på en korp och ytterligare lite senare en hare. Korpen nosade han på men gjorde inget försök att bita i, medan harskanken lätt kunde fått följa med hem till vardagsrumssoffan som tilltugg till fredagsmyset.
”Vi behöver inte träna vilt med honom än på ett tag” var Anitas omdöme om Lakrits. Hon har nog en poäng i det. 🙂

Kvällens lakritsnamn: Lakritspipa.

2 kommentarer

  1. ”Att vara snabbare än funktionären är HUVUDsaken”, tänkte SaltLakrits..? *fniss*
    Skulle ha velat se era snopna miner!

  2. Jo, det kom lite plötsligt, som flickan sade.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*