Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Jakt med frågetecken

2014-10-10 08.20.03
Domarna var Jenny Hamring, Reine Hanson, Mats Närling och Lasse Johnsson.
I fredags var vi på vårt livs första A-prov, mest för att se och lära, testa av var vi låg. Men det blev en stor besvikelse för vår del. Vädret var utmärkt, sällskapet likaså och vi fick starta som fjärde ekipage i Lasses och Jennys grupp. Jag var inte det minsta nervös, vi var ju underdogs i detta celebra sällskap och hade inget att försvara. Utmärkta förutsättningar, alltså.

2014-10-10 10.50.01

Så här såg terrängen ut. Ett rätt brett vattenfyllt dike/kanal borta vid vassen.

När det blev vår tur låg det något halvdussin fåglar i ett rätt begränsat område i vassen, ungefär där de två bortre personerna står i bilden. Det kändes som en rätt enkel uppgift att ta in en av dem.

Jag skickade Ut på vanligt sätt, men redan när han sprang såg det lite segt och tveksamt ut. Han stannade vid en vassrugge och började söka. Yes, tänkte jag, han har fått korn på något.

Han sökte runt, runt där och jag trodde att det var en dykand eller nån som gömt sig väldigt väl i gräset. Så här i efterhand kan jag ju tycka att jag borde blåst efter ett tag och sen skickat Back Över. Men eftersom han trots allt jobbade hela tiden tills Jenny sade till mig att kalla in gjorde jag aldrig det. Fick Technical Wipeout, men snarast borde det klassas som Poor work.

När jag i en paus gick fram och tittade mer noggrant på hur marken såg ut såg jag att diket/kanalen kom tidigare än jag trott, jag trodde det var en vassremsa framför vattnet, men förutom den rugge Lakrits rotat runt i alldeles för länge var det strandkant direkt. Med den infon i huvudet kan jag ju börja misstänka att han fått återfall i sin gamla tveksamhet att gå i vid okända igångar och därför inte sökte sig vidare utåt när han kammat noll i vassruggen.

2014-10-10 11.18.11
Så här såg det ut på eftersöket när jag gick längre fram och lät Lakrits simma över diket. Inga fynd, men sökte gjorde han.

Det var bortsett från vår katastrofala start en mycket trevlig dag där vi fick nöjet att titta på många duktiga ekipage.

2014-10-10 10.50.15

Grundomgången är klar och om jag minns rätt återstod då 7 ekipage av de 13 som kom till start.

2014-10-10 16.23.50_crDuktiga Sara Sundblom med Quila kammade hem förstapriset med en etta med cert. Supergrattis! (Idag hörde jag att en annan Sara gjort om bedriften, nämligen Sara Wallgren med Malva på a-provet i Katrineholm. Supergrattis en gång till!)

 

Igår var vi så på en vanlig andjakt utan tävlingsinslag. Jag var lite nyfiken på hur han skulle bete sig då, men han kändes från början mycket mer som vanligt. Första såten befann vi oss i en träskskog där vi varit en gång tidigare, och han sprang omkring där med samma geist som sist, plockade in två änder. Det sköts mycket lite där.

På andra såten stod vi med Kattis bakom en vass där det inte hände nånting. Vi eftersökte iallafall lite, men utan att hitta något. Vi gick ut på en brygga och jag skickade i för att få till ett sök lite mer utifrån (vassen var extremtät och tjock) och han hoppade i villigt och tog sig rätt långt ut och sökte fint, dock utan att fynda.

På tredje såten hamnade vi efter fika (Lacke fick en burk a/d) på en annan brygga där även skytten stod. Här var det lite högre ner till vattnet. Nu hade han nya neoprenvästen på sig dessutom. Här blev det tufft. Hans första igång efter tydlig markeringsfågel var väl skaplig, men sen blev det sämre och sämre.

Han kom tillbaka för att lämna av första fågeln och jag tog emot på knä. Tanken var att behålla honom i vattnet och skicka ut på nytt, för här regnade det betydligt mycket mer fågel än på tidigare ställen. Men han var stressad över att inte kunna ta sig upp till mig på bryggan och jag lyckades inte förklara för honom vad jag ville att han skulle göra. Ögonen såg stressade ut och mina kommandon uttalades till döva öron. Han var inte mottaglig.

Jag fick gå in med honom simmandes bredvid så han kunde hoppa upp på bryggan, och för varje gång han skulle i upprepades denna procedur. Han blev klart ovilligare och ovilligare att hoppa i från bryggan, antagligen för att han visste att det var omöjligt att ta sig upp igen. Det blev en dålig spiral där han istället för ett rakt språng i mot tydliga fina markeringar/dirigeringar sprang utmed bryggan, ibland ända bort till skytten.

Vi tog iallafall in nio fåglar på detta sätt, men jag är rädd att jag gjort en avinlärning nu av ihopp från brygga. 🙁

Vi gjorde eftersök efteråt i vassen till vänster om bryggan, och då gick han i ordentligt, men tyvärr utan att fynda. Det hade suttit mycket bra där med fynd från avslutande vassöket.

Han är ju en miljökänslig hund, det vet jag sedan tidigare, och det bekräftades nu dessa båda dagar. Det vore fint att få till lite mer positiv träning/jakt innan säsongen är slut för att vända detta lite i hans huvud.

 

2 kommentarer

  1. Ett tips angående bryggan. Det är lite samma som med båt. Fick rådet av Rikard som är en erfaren båtapporterare att alltid låta hunden få komma upp om den visar att den vill. Det ger en trygghet att veta att man får vila. Sen kan man skicka i hunden 10 sekunder senare igen, men hunden litar på att den får komma upp. Jim vill ofta upp i båten när vi eftersöker i havet om han simmat i vassarna ett tag, men går att skicka i nästan direkt igen. Du kan ju (i alla fall om det är en flytbrygga) dra upp honom på samma sätt som i en båt. Nu kanske det här var en hög, fast brygga? Då får han gå i land som vanligt. Och vad gäller A-provet så är det bara på’t igen! 😉

  2. Jo, det var en ganska hög fast brygga. Jag klarar inte att dra upp honom där. Han fick ta landvägen upp och vilade där ett tag mellan varje skick. Det handlar nog mycket om miljöträning, han behöver bli bekant med olika situationer. Och även om vi har tränat lite ihopp från brygga hör det inte till vardagsmaten direkt.
    Angående A-prov får jag se hur han känns nästa höst.

Kommentera

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

*