Träning på Wij igen, denna gång ett svårare sök: med-/sidvind, 9 vilt, större sökområde. Grejade Lakrits det? Jo då, visst gjorde han det! Sista gången var jag lite otydlig i mitt skick, vilket fick honom att bli lite osäker. Han stannade och kollade på mig. Jag låtsades som ingenting och kikade ut i skogen som om jag såg att det låg en fågel därute. Då hajade han vinken och begav sig utåt – och kom in även med den sista!
Jag får faktiskt ta på mig merparten av svajet på sista skicket, även om han började bli rätt trött och tyckte att vi nog var färdiga. Det var första gången det krävdes av honom att ta in så många pippifåglar, så det är inte konstigt att han blev tveksam där. Han och de andra var jätteduktiga!
Förutom söket lullade vi en del i skogen. Först med lösa hundar. Jag fick det jobbigt med mina onda hälar att ta mig ner och upp ur sandgropen, men genom att stödja mig lite på Lakrits gick det rätt bra ändå. Mot slutet gick vi efter skytt, precis som förra gången. Det sköts emellanåt, det kastades någon fågel. Skillnaden var att den här gången var det vi som skulle ta in fåglarna, inte hundarna. Nyttigt att de inte alltid är i centrum.
Han var lite småpipig emellanåt i passiviteten, men inte alltför illa ändå. Däremot ville han hoppa upp på min rygg ett par gånger när vi lullade i passivitet efter skytten och den okopplade hunden. Kanske berodde det på stress, eller kanske på att han tröttnat i största allmänhet. Jag vet inte riktigt. Men nästa gång satt vi över promenadrundan och vilade vid stolsryggan, och då lugnade han ner sig igen innan det var vår tur att vara aktivt ekipage. Då var han helt stabil och gjorde inget försök att sticka och ta fågeln. Han satt helt lugnt medan jag hämtade in den. På det hela taget väldigt nöjd med hans arbete idag, bara min smärta som var jobbig.