Skogsstjärnas hundblogg

Om dsg Kasper och jaktlabben Lakrits. Nu också lillasyrran Sansa.

Finbesök av Annika och Cheysie

Annika och Cheysie hade varit på tuff andjakt i trakten, och vad passade inte bättre då än att bjuda in dem på middag och värme. Vi tog sen en promenad i solnedgången över Erken. Mobilen var inte så bra på att fånga både hundarna och solens vackra färger på samma gång, så här prioriteras hundarna. Solnedgången visas istället i detta inlägg.

20130918_191432

Ser hon inte lite trött ut för en gångs skull, lillgulingen?

Nu på morgonen skulle vi träna apportering över viken vid Gamla badet. För att Lakrits skulle ha en chans att lyckas på så stort avstånd (gissar på 100 m) behövde jag nämligen en medhjälpare. Otur då att vädrets makter inte riktigt var med oss. Inte bara regn utan även ganska kraftig vind som blåste upp vågor på sjön och gjorde att de dummisar Annika kastade från andra sidan drev iväg en bra bit från ikaststället.

Lakrits kastade sig i sjön med friskt mod, men kroknade ungefär halvvägs och drog sig mot land. Han tog min första stoppsignal, men lydde sen inte backtecknet. Eller tolkade det inte som jag menat det. Jag bytte då till Höger, men nu var han inte lika lyhörd på stoppsignalen längre, utan hade bestämt sig för att land nog var bästa utvägen. Det var svårt att vara tydlig med kroppsrörelserna där jag stod och balanserade på en hal sten och bara hade den svarta regnhatten att vifta med.

Annika stödkastade ett par dummies till och Lakrits tog sista biten landvägen och fick fatt i en dummy. Sen var det, kanske inte så oväntat, lögn att få honom att ta sjövägen tillbaka.

Vi gjorde ett försök till. Nu hoppade Lakrits i lite mer tvekande, men när han väl simmade var han mer beslutsam. Han kroknade dock på vägen även denna gång, trots mina stöttande Ja! under simningen. Han hann iallafall längre denna gång, med en rakare linje, än vid första försöket, hittade en dummy och återvände även denna gång landvägen.

Vi bestämde oss för att nöja oss där. Han hade gjort goda försök och det var tuffa förhållanden. Nu har han kanske detta målområde lite i minnet till nästa gång, då det är bättre väder och jag promenerar runt på egen hand och lägger ut en dirigeringsdummy på andra sidan.

Stort tack för hjälpen i det bistra vädret! Cheysie, som har vilodag, gjorde ett bra jobb som pickuphund.

2 kommentarer

  1. Än en gång stort tack för middag, övernattning och trevligt sällskap! Det var perfekt att komma till dukat bord efter en jaktdag. Trevlig omgivning och nära till sjön, uppskattade ju hundarna också. Lite synd om Tiger blev det förstås.

  2. hundadmin

    19 september 2013 at 14:07

    Jamen det borde ju ingå efter en jaktdag, eller hur!
    Tiger linkar fortfarande omkring här i Lakrits ömma sällskap. Vi får se hur länge han håller…

Kommentarsfunktionen är avstängd.